ĐĪāĄąá>ū˙ ū˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙ũ˙˙˙ū˙˙˙ū˙˙˙ ū˙˙˙ū˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙Root Entry˙˙˙˙˙˙˙˙ÂÛÍ(â ÎĸšĒJr`GôWĨŋĀMatOST˙˙˙˙˙˙˙˙€K6ôWĨŋ ė=ôWĨŋMM˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙MN0˙˙˙˙ôū˙˙˙ū˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙NDū˙ ˙˙˙˙ÂÛÍ(â ÎĸšĒJrMicrosoft Works MSWorksWPDocô9˛qūySii °$ĩĐkô ‰‰‰‰ČAƒ.áid˙˙˙˙Đit€,T En liten historia om en snögubbe Nu var huvudet färdigrullat. Eva fick lyfta upp det, hon var ju trots allt två år äldre än sin blott sjuårige lillebror Assar. Snögubben var nu nästan klar. Det fattades bara lite ansiktsdelar och armar. Eva gick in i skogen just bakom huset och letade efter grenar som skulle passa som armar, medan Assar gick och plockade små stenar som skulle bli bra som ögon och mun. Snögubben hann inte börja känna sig ensam innan båda var tillbaka. Nu hade den fått armar, mun och ögon, men det var ändå någonting som fattades i ansiktet, en näsa. Assar gick in och hämtade en morot från familjens stora morotslager. De skulle egentligen vara till kaninen, men en morot mer eller mindre spelar väl ingen roll, tänkte Assar. Nu var snögubben helt klar och Eva och Assar var riktigt stolta över sitt verk. Assar ville att snögubben skulle få ett namn och Eva tyckte också att den var värd ett namn. Assar tyckte att Karl-Arne var bra, men det tyckte inte hans syster. Hon tyckte att den skulle heta Åslög och det fick den heta. När Eva och Assar stod där och betraktade sin skapelse körde mamma Agneta in på uppfarten. Hon hade varit och handlat och nu var det dags att göra middag. Idag skulle barnen också hjälpa till, så alla gick in utom den stackars lilla snögubben Åslög, som blev ensam kvar ute i mörkret. Barnen kom inte ut senare på kvällen heller, så Åslög stod där alldeles ensam. Inga människor ute och inga bilar som körde förbi. Han hörde hur en uggla hoade inne i skogen. Han började bli rädd och inte blev det bättre av att vargarna i den närliggande djurparken började yla. Egentligen borde en snögubbe inte behöva vara rädd, men det blev Åslög. Han försökte att inte tänka på de hemska ljuden och så småningom blev det tyst. Det var ganska kusligt det också, men det var i alla fall bättre än med alla ljuden. Efter ett tag började snögubben bli ganska less på att stå där på gården. Det hände ju ingenting. Någon timma innan soluppgången bestämde han sig för att gå därifrån. Först såg han sig omkring, för att komma ihåg hur det såg ut om han skulle vilja komma tillbaka någon gång. Han gick nerför gatan. Det var snö på trottoarerna, men på gatan syntes asfalten i bilspåren. Gatan var helt tom sånär som på en kvarglömd bob. Det var fortfarande mörkt i alla hus, men gatan lystes upp av gatlyktorna. När Åslög kommit längst ner på gatan svängde han vänster och fortsatte till en annan gata, men det var ingen ute någonstans. Han gick ända tills han hade glömt bort vilken väg han hade kommit, då satte han sig ner i en snöhög och somnade. Klockan 9 på morgonen blev Eva och Assar väckta av deras mamma. Hon hade gjort i ordning frukost, så de klev upp och gick till matbordet och satte sig. Assar skyndade sig att ta flingpaketet. Det var nämligen nyöppnat, så han ville kolla om den medföljande figuren var kvar i paketet. Det var den. När Assar satt och lekte med sin nya figur, så tittade Eva ut genom fönstret. Hon såg att snögubben var borta. Nu skyndade de sig att äta upp sin frukost för att kunna fara ut och leta efter Åslög. Agneta byltade på dem extra mycket kläder, för det var mer än tjugo grader kallt ute. De sprang ut och hoppade upp på deras cyklar. Det tog inte lång tid innan de hade cyklat nerför hela gatan. Dom stannade längst ner för att kolla efter spår. De såg runda ringar åt vänster. Efter en stunds övervägande kom de fram till att det måste vara snögubbens spår. Eftersom Eva var äldst fick hon cykla först. De cyklade efter spåren. Nu vaknade Åslög. Han tänkte att det kanske hade varit bättre att stanna kvar på gården ändå. Just när han tänkte det så kom Eva och Assar cyklandes. - Vad gör du här? frågade Assar. - Jag blev less på att stå på gården alldeles ensam så jag gick iväg, sa Åslög, men nu tycker jag vi går tillbaks. Snögubben kunde inte gå så snabbt, så Eva och Assar styrde sina cyklar. På vägen hem berättade Åslög om vad han hade gjort. När de kom hem så var det redan lunchdags. Åslög kunde inte följa med in, för då skulle han ju smälta. För att han inte skulle gå iväg igen, hällde Eva och Assar vatten vid fötterna på honom, så att han skulle frysa fast. RRRIIIING, lät väckarklockan. - Nu är det dags att kliva upp, ropade mamma Agneta. Assar torkade sömnen ur ögonen och klev upp. Alltihop hade bara varit en dröm. Han tyckte väl att det var lite konstigt att en snögubbe kunde gå och prata. Andreas Jansson NS1c Nu är det dags att k$k{u{8 $&(?Ļ#  ÁXzîlKj >@Bqqke ¸q#BDFHJLNPRcikyyysssssfs ’ k%Bk&'Times New Roman¨ ‰‰‰‰ČAƒ.ái‰‰‰‰ČAƒ.áidCompObj˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙U˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙