
Lidköpings Idrottssälskap är en av de allra äldsta i Lidköping och grundades den 18: februari 1910. Klubbens inriktning var redan från början allmän idrott (friidrott) men det dröjde inte länge innan man utvecklade sektioner inom fotboll (1920) och orientering. Idag är klubben en renodlad friidrottsklubb med två sektioner vilka är arenaidrott och långdistanslöpning. Den första styrelsen i LIS såg ut så här:
Ordförande: Einar Hjortén
Vice ordf.: C.H. Schultz
Sekreterare: N. W. Hallgren
Kassör: Erik Sundberg
Material förvaltare: Anton Pettersson
Suppleanter: Einar Rasé och Gerhard Lagerholm
Från början antog man namnet Lidköpings Allmänna Idrottsförening, men detta ändrade man på redan i april 1910 till det nuvarande namnet. Anledningen till att man ändrade namnet var att man inte kunde få en giltig registrering inom Riksidrottsförbundet med det först tänkta namnet.
De första fem åren använde man Gamla idrottsplatsen för träning men 1915 fick man tillträde till Framnäs IP där träningen bedrivs än idag, tyvärr med samma gamla förutsättningar (kolstybb). Omklädningsmöjligheterna var ett av de första problemen klubben fick ta tag i. Men en snäll mjölnare lät atleterna byta om i en kammare i hans kvarn som var belägen ett par hundra meter öster om arenan.
Klubben växte snabbt och engagemanget var storslaget. Man visade genast att man var en klubb att räkna med i Västgötasammanhang. 1916 arrangerade man DM i simning och senare samma år också DM för friidrotten. Året där efter arrangerade man tillsammans med IF Heimer (Lidköping) DM i 10-kamp samt en landskapsmatch mot Värmland. Den officiella invigningen av Framnäs idrottsplats sker 1918 och ceremonin leds av landshövding Axel Ekman. 1919 fick LIS hedersuppdraget att ordna SM i 10-kamp. Segrare blev Uppsalas Gösse Holmér som svettade hem 7600 poäng.
Under den tidigare delen av 20-talet går flera klubbar ihop till LIS och medlemsantalet ökar. IF Kamraterna och Villa Bollklubb är föreningar som tas upp i LIS. 1923 börjar fotbollslagen komma igång på allvar och LIS B-lag vinner Skaraborgserien. Samma år är LIS medarrangör till isbanetävlingen på Kinneviken för MC och bilar. Året efter vinner fotbollens B-lag åter serien och A-laget avancerar med 20 spelade matcher under säsongen. Under tiden 1910-25 är LIS en storklubb på friidrottssidan och man tar så gott som varje år ett antal DM-tecken i olika discipliner.
1926 bildar LIS en damsektion och Ilma Otterström blir ledamot av Svenska Kvinnliga Idrottsförbundet. Detta år går det mycket bra för damidrotten och hela nio svenska rekord slogs av LIS flickorna. Några av de då nysatta rekorden kan läsas här nedan:
Märta Johansson, 100
yards, 12,6, längd utan ansats, 232
Elsa Svensson (senare Sanfridsson-Svensson), kula, 10,95,
med två händer, 19,82, diskus, 31,78, med två händer,
52,85
Elsa Svensson sätter år 1927 världsrekord i kula med att stöta 10,84. Detta år arrangerar LIS SM för damer i friidrott. Det första i Sverige någonsin och det gick åt stapeln den 31 juli 1927. LIS som blev bästa klubb under mästerskapen kammade även hem tre segrar genom Märta Johansson, längd och delad etta i 80m Häck tillsammans med LIS Daga Berling. Elsa Svensson tog inte helt oväntat hem segern i kula. På hösten den 23 oktober närmare bestämt arrangerar klubben sin första tävling i orientering.
1928 blir Elsa Svensson trefaldig svensk mästarinna i kula, diskus och spjut. Heimer slår LIS fotbollslag i DM med 4-2 och året efter läggs fotbollssektionen ner i LIS. Detta år (1929) nöjer sig Elsa Svensson med att bara ställa upp i kula under SM-tävlingarna. Hon sätter nytt svenskt rekord med 10,88. Under samma mästerskap sätter Daga Berling nytt mästerskapsrekord i längd med 498cm.
Orienteringen ser sina sista dagar i LIS och 1931 avslutar klubben denna sektion med att anordna en nattorientering med dans och fyrverkeri efteråt vid dåvarande Gästgivargården i Vinninga. Året därpå kom att bli ett mörkt år i LIS historia. Dåvarande ordföranden N.W. Hallgren stoppade Elsa Svenssons deltagande i OS 1932. Av någon anledning ansåg han att hon inte var lämpad för deltagande i Olympiaden och meddelade aldrig vare sig Elsa eller styrelse om att hon var uttagen att representera Sverige under OS i Los Angeles, USA. Ett OS där för övrigt Sverige slutade på en total fjärdeplats med 154 poäng. Vann gjorde USA med Italien och Tyskland som tvåa och trea. Först vid en tävling i Stockholm fick Elsa reda på att hon hade varit uttagen till OS av sina kamrater. Elsa blev med all rätt förbannad och ledsen och hon slutade LIS omgående.
Den klubb som kom att bli hennes nästa var IK Göta i Stockholm för vilka hon tävlade för i flera år. Men om man trodde att kampen mellan N.W. Hallgren och Elsa var slut så trodde man fel. 1934 skickar Hallgren en skrivelse till Svenska idrottsförbundet med en begäran om att Elsa Svensson skall diskas då hon enligt Hallgren var skyldig LIS en räkning på 46 kronor för "användande materiel och tvättvatten" på Framnäs som hon brukade som träningsplats till och från under den tid hon tävlade för IK Göta.
Förbundet ansåg att Hallgrens framställning inte gick att styrkas och tyckte att det var löjligt att kräva en av landets främsta idrottskvinnor för att hon använt Lidköpings Idrottsplats. Tilläggas bör dock att Föreningen för Idrottsparken Framnäs inte hade en aning om kravet och att man inte stödde Hallgren ur någon synpunkt.
I början av 40-talet börjar Thage Pettersson-Sönegård sin framgångsrika idrottsbana. Han blev både landslagsman och svensk mästare och innehar Stora grabbarnas märke i friidrott vilket är mycket svårt att erövra. Hans person bästa i kula och diskus är 15.55 respektive 45.89 vilka än idag är Lidköpingsrekord. Under denna era startar många andra vinnande namn sina karriärer och man kan nämna Arne Bäcklund, Carl-Hugo Folger, Gösta Åkervall och Sven Persson. Den senare noterade distriktsrekord i längd med 727cm. 1945 blir Thage Sönegård NLT-medaljör.
Under 1946 och 1947 tilldelas LIS Västgötakvinnornas standar för bästa idrottsförening i DM. Båda åren hör till de kanske allra mest framgångsrika inom LIS. Gösta Åkervall tilldelas NLT-medaljen och Henry Arnholm blir invald i Västergötlands Idrottsförbunds (VIF) friidrottssektion. Året var 1946. Två år senare tar Rune "Lerdala" Gustavsson hem segern över 100m under SM-tävlingarna. Han tillsammans med Thage Sönegård blev uttagna till både landskamp i Finland och Olympiauttagningarna. Senare under året vann Rune 100 och 200m i såväl Wien som Prag och även Budapest. Samma år får Elsa Sanfridsson-Svensson ta emot Stora grabbarnas märke och Rune Gustavsson tilldelas årets NLT-medalj.
Under det nästkommande året fick även då en LIS:are äran att prydas med en NLT-medalj. Denna gång var det Tore Falks tur eftersom han visat fina prestationer inom löpning. Sönegård och "Lerdala" forsätter att vara landslagsmän. 1951 kommer Lennart Hallgren in i bilden och blir trea i längd under junior SM. För detta tilldelas han NLT-medaljen. Som redan nämnts fick Thage Sönegård Stora grabbarnas märke, året var 1953. Samma år avancerar Lennart Hallgren och blir med i Sveriges juniorlandslag.
1956 tar Sven-Evert Gustafsson hem JSM-guldet i kula och får NLT-medalj för denna bragd. Kalle Lund gör entré och kommer på tredje plats på SM i grenen 5000m. Året efter håller han sig kvar i toppen och blir fjärde man i mål på nämnda tävling. Under 1960 slår flera LIS:are olika sorters rekord bl.a. sätter Bror Johansson länsrekord i 3000m Hinder med tiden 9.20.8. Året innan tog man hem Skaraborgsuttern som finns att skådas nere i LIS klubblokal på Läckövägen 19.
Under 70-talet var LIS fortfarande en stor friidrottsklubb vida känd i Sverige. Men under 80-talet började intresset tryta och efter 1985 finns det sågott som ingen friidrott i Lidköping. En av de som aldrig gav upp hoppet var Håkan Albinsson som började med friidrott 1979 och fortsatte nästintill ensam. I början av 90-talet började så sakteliga intresset för idrotten åter att blomma upp och Håkan tillsammans med Bent-Inge Karlsson starar upp på allvar 1992. Sedan dess har det växt och LIS är åter en av de största i Västergötland och även mycket gångbara i Sverige med deltagare i både SM och RM.
