|
Tobbe föddes redan som
liten bebis den 1 januari 1964. Mamma Anna-Greta och pappa Karl-Ivar
fick avbryta nyårsfirandet i förtid för att åka till Allmänna BB och
där förlösa en riktig baddare drygt på 4 kg. Storebror Håkan
var måttligt road över att behöva dela sina föräldrars uppmärksamhet
med en lite ful skrynklig sak efter att ha trott sig äga världen i 4 år
och tre månader. Nu skulle hämnd utgjutas. Planeringen tog nästan 3 och
ett halvt år sedan kom det som i historien omskrivs som den stora Skolbänksmassakern
där tio levande varelser av kött och ben klämdes svårt av skolbänkslocket.
Jfr Håtunaleken och Nyköpings gästabud. Analogt kan sägas att jag
fortfarande går och planerar ”Nyköpings Gästabud”. I september 1969
kom yngsta brodern Enström till världen. Fredrik var efterlängtad.
Nu skulle jag inte vara minst i familjen längre. Jag minns inte att jag
var avundsjuk på Fredrik men han skulle inte få gå helt otuktad genom
livet. Här kände jag ett betungande ansvar. Eftersom jag inte har
fallenhet för brutalt våld (jfr historien ovan) fick det bli
annan typ av terror, t ex att upprepade gånger rasa den uppstaplade ölburkssamlingen.
Annika och Helen
bodde i samma hus på Fasanvägen. Dom har alltid varit som dom systrar
eller kusiner som jag aldrig har haft. Annika och jag lekte mycket
”burken” ihop. En gång övertalade jag henne att vi skulle pussas när
vi satt gömda bakom stora stenen vid klätterträdet. Jag var fyra år
och störtkär. Lillan heter egentligen Ulrika och kommer från Örebro.
Våra föräldrar kände varandra från Sandviken. Våra familjer umgicks
när vi var små och då var det alltid något på gång. Allt från
Stenmark till otäcka katter.
Tillbaka till toppen
Allt gick rätt fort och
jag lärde mig allt tidigt. Simma, läsa, klättra i träd och spela boll.
Jag kunde redan läsa när jag började i skolan så första tiden var
lite trist. Desto roligare hade jag inom idrottens värld där jag till
skillnad från övriga familjen valt att spela ishockey istället för
handboll. Men detta skulle komma att ändra sig. Linus och jag
spelade i samma fotbollslag men lärde inte känna varandra förrän
Skuru-packet flyttades till Saltängens Skola i 4:an och blandades med den
finare rasen från Saltsjö-Duvnäs. Vi hamnade i parallellklasserna till
varandra och slogs om fotbollsmålen varje rast fram till högstadiet. I
samma klass gick också Chrillan som jag återkommer till längre
fram. På högstadiet var min hockeykarriär över. Jag petades ur förstalaget
och var ännu inte listad för någon transatlantisk klubb. Lika bra att lägga
ned verksamheten och satsa på handboll istället. Nacka Sporthall blev
mitt andra hem under de närmsta 10 åren. Här träffade jag många
trevliga och hurtiga handbollskompisar. Linus och Chrillan har jag redan nämnt.
Danne och Staffe spelade i samma lag. Allt som vi har gjort
och inte gjort tillsammans får inte plats här. En kul detalj var att
Staffe och Chrillan och jag var på språkresa till Hastings tillsammans.
Chrillan och jag gick på konfirmationsläger (mycket seriöst) och Staffe
bara gled runt i sin jeans-kavaj. Staffe och jag hade längtat efter den här
resan efter varje handbollsträning hela vintern när vi satt på våra väskor
utanför Ringparksstugan. Danne och jag har gjort många saker ihop. En
rolig resa som jag minns var när vi bilade runt i Skåne och ”turade”
till Danmark. Vi åkte ned för att titta på Scandinavian Masters i
Barsebäck och gjorde samtidigt en runda till Helsingborg, Malmö och
Lund. I Lund gick ljuddämparen på bilen sönder och började låta som
en riktig skånsk raggarbil.
Håkan var handbollsbegåvningen
i familjen. I mitten på 80-talet värvades han till Hammarby. Kjelle
som tidigare spelat i Lidingö kom till Bajen samma år. Genom Håkan lärde
vi känna varandra och blev goda vänner. På en resa till Cypen blev
Kjelle och jag jagade av en tokig Cypriot som fått för sig att vi pinkat
på hans bil.
Efter gymnasiet 3 årig
ekonmisk linje, kameral gren blev det lumpen. Som plutonschef för en
spaningspluton fick vi inte se mycket av logementen. Nästan all tid
spenderades i terrängen. Kadettskolan i Kristianstad blev ett undantag. Där
blev fokus mer ryska vapensystem och spaningstaktik. Första jobbet blev på
Kooperationens Pensionsanstalt. Pappa var personalchef så det var inte svårt
att få. Jag fortsatte det jobbet under hela studietiden. Efter
Ekonomlinjen på Universitetet i Stockholm började jag på IBMs fabrik i
Järfälla som ”Financial Analyst”. Sista tiden var jag Controller för
en affärsenhet med ca 100 anställda i Upplands-Väsby. Fabriken började
gå lite knackigt så det blev dags att lämna skutan. En kursare hade
tipsat BTS om mig. Jag blev uppringd och senare erbjuden ett jobb.
Tillbaka till toppen
BTS var en mycket
speciell arbetsplats. Jag var helt fascinerad av alla duktiga människor
och all ”bra-anda”. Här jobbade jag mycket med Carl-Magnus och
Jocke. Vi gjorde ett roligt projekt för Ericsson Data ihop kom jag
ihåg. Vi jobbade hela natten och Jockes hår blev jättestort. Anders och
jag hade tidigare jobbat tillsammans med SJ som kund. En natt på Körunda
hade simuleringen pajat ihop helt och vi satt fram till morgonen och
programmerade om skiten. Samtidigt sjöng vi för högan hals olika
snapsvisor och barnsånger. En annan person som jag tycket verkade trevlig
var Lena vi var lika ambitiösa inom våra områden och jobbade
ofta sent. Då hade vi en del långa samtal om livet, jobbet och allt
annat. Men andra äventyr lockade just då.
Tillbaka till toppen
Fyra år blev det
sammanlagt i Connecticut utanför New York. Vi fick möjlighet att resa
och se mycket. Stora bilar och en skaplig lön bidrog till att man levde
ett gott liv under några år. Men arbetsbelastningen var extremt hög och
det tog ut sin rätt i längden. Efter fyra år hade jag fått nog.
Tillbaka till toppen
Återinträdet
till Sverige blev väldigt stökig. Jag var inte helnöjd med BTS och
beslutade att byta företag efter sju år sammanlagt på det bygget.
Patric hjälpte mig att tänka igenom min livssituation och vad jag ville.
Vi har flera gånger "nästan"
jobbat med varandra och han hade ett bra jobb på gång på Brögger och
Partners men det blev inget av det den här gången heller. Nästa gång
kanske???....Det blev "nya ekonomin" istället, men bytet blev
kortvarigt. Efter ett år på det franska internetkonsultföretaget
Valtech tog jag steget vidare till IBX Integrated Business Exchange som
CFO. Under den här perioden började jag träffa Lena mer och mer. Sen
gick allt väldigt fort.
Tillbaka till toppen
Blev min räddare i nöden.
Vi hade båda gått igenom svåra separationer och var båda missnöjda
med vår arbetsgivare. Mest av allt kändes det som om vi spelade på
samma våglängd. Vi förstod varandra på alla plan. Känslomässigt,
humor, idrott, fysik m.m. Det kändes som att ”komma hem” när vi träffades.
Hon är intelligent, snygg, sportig, duktig och klok. Jag kan fortsätta i
all evighet. Jag dyrkar henne. Hon är mitt allt. Jag älskar henne högt
och dyrt. Vi ska leva resten av våra liv tillsammans.
Tillbaka
till toppen |