Det var en gång...

T.ex så beror det på alla de dagarna som var före dagen idag. Det vi sagt och gjort och varit med om finns på ett eller annat vis kvar i oss och bidrar till hur vårt liv ser ut nu och i framtiden.

När jag var hos mamma i julas så läste jag en bok som mamma hade liggande på vardagsrumsbordet. Den handlade om att väcka lite tankar angående livet, hur vi lever det och vad vi vill ha ut av det. Bl.a stog det att det är det vi gör idag som lägger grunden till vår framtid. Bra sagt! Att leva i nuet är som ordspråket säger bra, men det är alltså helt OK att planera framåt också. Det intressanta är just det att planera kan vi göra hur mycket som helst, men det är ändå handlingarna idag som gör att vi kommer dit. Det är alltså ingen idé att bara sitta och vänta på att det ska hända av sig själv.

Så medans jag sitter här och funderar ut hur jag vill ha det i morgon och hur jag ska komma dit, så kan ni roa er med att kolla in vad som hände förr i tiden, innan idag. Undrar sa flundra om jag då hade planerat att det skulle bli såhär. Jisses, detta kan bli riktigt djupt, bäst att jag hejdar mig!

Vackra Klara

Klara som ni kan se sittandes på mitt huvud på bilden är en del av vad som i vardagstal kallas "Skelleftetider". Denna tid är en mycket intressant del av mitt liv med varierande innehåll. Inga detaljer finns att tillgå.

Klara (som egentligen är en pojkfågel) var Katjas lilla nymfparakit, och eftersom jag bodde med Katja så fick jag Klara på köpet. Klara tyckte om att sitta på mitt huvud och tova mitt långa vackra hår vilket hon fick göra nästan hur mycket som helst. Klara var nämligen min enda vän under en period. Att fylla år i slutet av november och dessutom ha kompisar som är ett år äldre - det är inte kul! När alla andra var ute och roade sig på krogen så satt jag och Klara hemma och tittade på TV, tovade mitt hår och pratade.

Två gånger råkade jag klämma Klara. En gång klämde jag hennes huvud i Katjas skänk i köket. Andra gången stängde jag dörren som Klara satt på så då fick vi tejpa papper runt hennes ena fot som blödde, det tyckte inte Klara om. Efter det fick jag följa med på krogen istället.

En pizza i Solna

Det här är en kul bild som jag hittade någonstans. Jag gissar att den är från 1991 ungefär. Titta vad små vi är, Andreas, jag, Adam och pappa! Pappa du har nog växt lite på bredden se'n dess... men vem har inte det?

Andreas är som vanligt på väg bort från matbordet, han har alltid haft svårt att sitta still en hel middag. Tänk att här finns det bildbevis på att det varit så minst tio år. Innan dess var han förmodligen för liten för att själv kunna ta sig ner från stolen...

Midsommarfirande i Länna

Midsommarafton firas enligt tradition hos farmor och farfar på landet. Vi kommer dit klockan 12:00 och då har farmor fixat och donat en massa mat och gott som står framdukat.

Helst ska solen skina på midsommarafton. Då är himlen blå, gräset grönt och husen röda med vita knutar. Allt får sina perfekta färger när vädret är fint. Farmor och farfars land är nämligen det absolut somrigaste som jag kan tänka mig när det gäller synupplevelser. Det finns även massor av färgglada blommor som gör det hela ännu finare.

Mitt i allt detta ska vi sitta och fira. Sen blir det femkamp och Cuba Libre. Så är det och så ska det vara. Just denna midsommar, 1998 tror jag att det är, så inviger vi partytältet som gör att vi kan sitta ute även om det skulle regna lite. Jättemysigt!