Theolinda Charlotte Gustafsdotter
| Yrke: | Hemmadotter | |||
|---|---|---|---|---|
| Far: | Gustaf Jonsson (1823 - ) | |||
| Mor: | Gustava Petersdotter (1829 - ) | |||
| Född: | 1865-08-20 Rismåla Östra, Madesjö (H) | |||
| Bosatt: | Flygsfors, Madesjö | |||
| Död: | 1938-10-29 Flygsfors, Masesjö | |||
Familj med Yngve August Verner Hammargren (1869 - 1963)
| Vigsel: | 1894-03-18 Madesjö | |||
|---|---|---|---|---|
| Barn: | Erik Verner Hammargren (1895 - 1963) | |||
| Bror Emanuel Hammargren (1895 - ) | ||||
| Karin Helena Gustava Hammargren (1897 - ) | ||||
| Greta Elsie Theolinda Hammargren (1899 - ) | ||||
| Noteringar |
|---|
| Vigd i Bidalite Min farmor Theolinda Charlotta Gustafsdotter föddes den 20 augusti 1865 i Rismåla Östragård, Madesjö församling. Hennes far Gustaf Jonsson ägde gården de bodde på och modern Gustafva Petersdotter var bonddotter från Sa Ljusås i Madesjö socken. Theolinda eller Linda som hon alltid kallades var det femte barnet i familjen. Hennes syskon var Ida Karolina f 1854-11-27, Johanna f 1857-12-13, Amanda f 1860-02-23, Wilhelmina f 1863-11-02 och efter farmor föddes sonen Carl Jonas 1867-05-24. Jag vet inte mycket om hennes barndom eller ungdom men jag har uppfattat hemmet som ett normalt bondehem på denna tid. Hennes lillebror Jonas dog i unga år och detta var en svår upplevelse. Flickorna fick ut i världen och ta tjänst hos andra bönder, men farmor fick stanna hemma som hjälp på gården. Hennes syster Wilhelmina som kallades Mina blev med tiden husa på det stora godset Värnanäs i södra Kalmar län. Jag föreställer mig farmor som en grann och ståtlig flicka. Hon hade mycket vacker hy som hon behöll ända till slutet av sin levnad. Hur hon träffade farfar vet jag inte men bröllop hölls i hennes hem i Bidalite söndagen den 18 mars 1894 enligt ett vackert inbjudningskort som jag har i min ägo. Vid denna tid var hennes far död. Efter giftermålet flyttade hon med sin Yngve till Flygsfors där de bodde tillsammans med svärföräldrarna i deras stuga som vanligt var på denna tid. Farfar arbetade vid denna tid på fönsterglas- bruket i Flygsfors och jag tror inte att det var så gott om slantar men så småningom förbättrades deras situation när farfar blev glasmästare och steg i graderna. Barnen kom snart, det började med tvillingarna Erik (min far) och Bror 1895-09-22, Karin 1897-11-30 och Greta 1899-12-05. Efter faster Gretas födelse blev farmor sjuklig och då kom farmors syster Mina och hämtade Karin hem till sig , hon var gift i Höganäs men hade inga egna barn så hon ville gärna behålla Karin. Som jag har förstått blev detta en sorglig historia där systrarna blev ovänner på kuppen och det slutade med att faster Karin uppfostrades i Höganäs. Många försök gjordes att hämta hem henne men hon blev kvar till sorg för både hennes föräldrar och syskon. Inte förrän farmor hade gått bort kom faster Karin med make Sigfrid och dottern Millie hem och hälsade på i Flygsfors. Jag var då 17 år och minns hur glada alla var åt besöket som dock inte farmor fick uppleva. Farmor var en mycket ordentlig husmor minns jag, det var alltid sån ordning och reda med henne, alltid välvårdad och prydlig. Jag har ju sett foton på henne när hon var ung och jag förstår att hon hade vett att klä sig elegant för denna tid. När jag blev vuxen och arbetade i Nybro var det en gammal kassörska på mitt arbete som mindes min farmor och hon berättade hur hon beundrade henne och att det krusades när hon kom till Nybro för att handla.Kanske hon gjorde intryck av högfärd men så känner inte jag henne. Vi bodde ju i Smålands Anneberg under min barndom och varje sommar så gjorde vi ju en veckas semesteerresa till hemtrakterna. Jag minns ju då att man alltid fick så god mat hos farmor och att hon var mild och vänlig, men också mycket bestämd så man lärde sig att föra sig väl när man var där. Hon höll hårt i finanserna och hon var som en riktig patronska med nyckelknippan i förklädet. Hon drabbades tidigt av bensår som aldrig ville läka så hon var nog litet handikappad av det, jag minns proceduren när hon morgon och kväll la om sitt sår och alltid när man kom från farmor följde doften av sårpulvret med i kläderna, då sa vi att vi luktade farmor. 1937 flyttade vi till Flygsfors och det skulle bli roligt att få umgås mera med henne för jag var hennes flicka som hon sa, hon hade burit mig till dopet och var nog litet extra snäll mot mig. Tyvärr fick hon en hjärnblödning strax vi hade flyttat dit så allt blev annorlunda, hon blev liggande i ett helt år och även om hon hade sina sinnen i behåll så blev ju allt så besvärligt. Min mamma fick gå ner och sköta henne varje dag och det hände att hon var upptagen någon gång och då fick jag sköta om henne istället. Det var inte så lätt för jag var bara 12 år och hon skulle lyftas ibland. Men städa kunde jag och det skröt hon med mig för, jag visste ju hur noga hon var, ren och fräsch låg hon där och pekade med sin käpp på vad hon ville ha gjort. Hon föll i koma mot slutet och dog den 29 oktober 1938. Farmor var den första människa jag sett som död men jag minns att jag tyckte hon var så fin där hon låg i sin kista. Så mitt minne av farmor blir en fin gammal dam, välvårdad, kanske något stram men respekterad av alla. Från farmors barndoms- hem har jag ärvt en gammal familjebibel (Karl XII:s) där alla släktingarna från denna tid är nedtecknade. |
 |
Startsida