Erik Verner Hammargren

Bostadsort, flyttningar: Flygsfors 1895-1920, Kronofors 1920-1925,Gadderås 1925-1926, Smålands Anneberg 1926-1937, Flygsfors 1937-1961, Nybro 1961-1963.

Övriga data: Utbildades till plåtslagare, arbetade som anfångare vid glasbruk omkring 1920, som plåtslagare 1926-1937 i Sm Anne-bergs tändstiksfabrik i Flygsfors glasbruk (plåtslag.) 1937-1952. Brandchef/hälsovårdstillsyningsman i Madesjö Kommun 1950-1961.(hänvisning till tidningsurklipp.)
Ordförande komm fullm i Norra Solberga kommun i 10 år och Komm nämnd,

Min far föddes första barn (tvilling m Bror). Enl hörsägen litet klen vid födseln men togs om hand av sin faster Frida som med god vård fick honom stark. Han var ett livligt barn, pratade tidigt men gick sent. Skolan klarade han bra,hans vetgirighet följde honom hela livet.Fick utbilda sig till plåtslagare hos mästare i Orrefors,dröm- men var att bli lokförare. Tidigt blev han intresserad av den gryende arbetar- och fackföreningsrörelsen. Han tillhörde dem som gick i spetsen när det gällde att bilda nya föreningar, även nykterhetsföreningar.Han gjorde sin värnplikt vid Flottan i Karlskrona under första världskriget Där var han bl a stationerad på en båt som hette Gerda och det var ju en extra poäng att komma hem med det namnet i mössan när flickan han älskade hette så. Han fick ligga inkallad under hela kriget men han var ju försörjd då för hemma var det svårt med arbetslöshet och ont om mat. Sin Gerda fick han emellertid vänta länge på, hon var inte beredd att gifta sig förrän 1923. Då hade pappa fått överge plåtslagaryrket och var anfångare på Kronofors glasbruk i Fröseke. Efter ett år flyttade de till Gadderås glasbruk. Mamma
hade ju sparat litet pengar under sin tid som hembiträde och eftersom pappa hade tagit körkort trodde han att det skulle löna sig att köpa en bil och köra i trafik på fritiden. Han och kamraten Harry Sporre satsade pengar(mammas) på en gammal T-Ford men jag tror ej det blev några lysande affärer. 1926 blev han erbjuden
arbete som plåtslagare vid Tändsticksfabriken i Smålands Anneberg.
Flytten gick en dimmig oktoberdag i bilen som han nu löst ut av sin kompanjon. Äventyrligt tyckte mamma, jag var ett år, resan tog ett helt dygn. Första tiden bodde vi i 1-rums lägenhet hos lokförare Andersson, snälla människor där vi trivdes. Pappa hade länge lidit av magsår och under denna tid var han dålig så mammas
sparpengar försvann, bilen fick säljas. Han var med i ett bolag som köpte penning- lott och 16 april 1928 utföll deras lott med högsta vinsten, 100.000 kronor, mycket pengar på den tiden, det blev 25.000 kr per lott. Pengarna satsades i husbygge och en ny bil. Det blev en bra tid för hela familjen. Pappa engagerade sig
oförtrutet i kommunala, politiska,fackliga både på lokal och riksnivå. Han var flitigt anlitad som talare och debattör. Detta tog ju mycket av hans krafter och tid för han skötte ju sitt arbete på heltid. Han hade också startat en liten plåtslageriverkstad hemma i uthuset, där han hade en hel del arbete tillsammans med en anställd lärling som hette Göte. Jag tror att Göte fick arbeta en hel del utan sin mästares hjälp. 1932 hände ju katastrofen som ändrade situationen när Ivar Kreuger,som
var ägare till Tändsticksfabriken, tog sitt liv. Det blev kris i hela Sverige och arbetslösheten blev stor.För pappa som var kassör i arbetslöshetskommitten blev det att ha mottagning hemma i bostaden en gång i veckan då det bl a delades ut kontanter till behövande. Han var också kassör i fattigvårdsstyrelsen och varje
söndag var det sammanträde efter gudstjänsten i kyrkan. När han kom hem fick jag hjälpa honom att dela ut pengar till behövande i samhället. De svåra tiderna fort- satte och fabriken fick läggas ner trots all kamp som de styrande lagt ner. Under denna tid hade vi besök hemma av både landshövdingar, finansminister Wigfors med flera höga herrar i beslutsställning. Under denna tid försökte ju pappa arbeta i sin verkstad, han tillverkade vattenkannor, diskbänkar, bakplåtsställningar, julgransfötter m m men som alla förstår så var ju marknaden begränsad när många var arbetslösa.Under denna tid fick han ett stort arbete med att lägga plåttak på
Norra Solberga kyrka. Det var ganska slitsamt och hans dåliga mage hade ju inte blivit bättre under åren, så när han slutfört det arbetet förstod han att det var dags för operation. Det blev ett ganska stort ingrepp som enligt vad läkarna gick bra tack vare att hans hjärta var starkt, jag uttryckte mig som att det berodde på
hans "goda" hjärta. Alltnog återfick han krafterna men förstod att det skulle bli svårt att försörja sig i Anneberg så när han blev erbjuden arbete vid glasbruket i Flygsfors blev det flyttning dit.Det var inte roligt för någon av oss, kanske var pappa den som
klarade av det bäst eftersom han genast började engagera sig i sina uppdrag. Det blev facklig,kommunal-,landstingspolitik m m, så hans tid gick åt till det allmännas väl. Men jag måste säga till hans fördel att de stunder han var hemma med oss var han den allra bästa familjefar. Han arbetade för en brandkår i Flygsfors och där åtog han sig brandchefsjobbet tillsammans med arbetet som hälsovårdstillsynings- man. Hälsan var inte den bästa så arbetet som plåtslagare fick han överge och blev kommunalt anställd men med sin energi sparade han sig inte här heller utan fick 1957 återigen genomgå en svår operation som han egentligen inte hämtade sig ifrån, men gav sig inte förrän 1960 då han fick delvis sjukskriva sig. 1961 flytt- ade mamma och han till Nybro där de bodde i en trevlig pensionärslägenhet och hade det lugnt om bara pappa hade fått vara litet bättre. Sakta tynade han bort och avled den 5 maj 1963 på Nybro sjukhem. Mycket vackert har sagts om honom och jag måste instämma med dem som sade att alla sina uppdrag gjorde han
med stor arbetsvilja, gott omdöme och en vilja att göra sitt bästa. Han var en äkta hedersman, hade hjärtat på rätta stället, en humor av rätta sorten, vänlig och litet småfinurlig.

Tog körkort 1925. Tilldelades MHF:s Förtjänstmärke i guld för 35 års körning utan anm.Trafikförsäkringsanstalternas förtjänsmärke 1962. Svenska brandkårernas förtjänsttecken i guld 1954.