Ernst Wilhelm Johnsson

År 1934 såldes huset och vi flytta de till Hästö (Johannesberg) Brovägen 8. Det här huset var stort med mycket odlad jord för alla slag av grönsaker, bärbuskar, frukträd, jordgubbar, hallon m.m. (ca 10.000 kvm.) Till huset hörde strandrätt.1945 såldes huset och nästa ställe var Lindesnäsvägen 23 i Gullberna, även detta hus låg vid havet. Värnplikten gjordes i Kalmar på F 12 under drygt ett år.1943 flyttade jag till Göteborg för att tävla i friidrott för IFK i Göteborg. I slutet av året 1945 flyttade jag till Nybro för att idrotta för Nybro IF. Efter en kortare tids anställning hos Wellkartong, började jag att arbeta hos AB Gustav Kährs i Nybro som maskinreparatör.

Det var här som Sig-Britt och jag träffades och så uppstod förälskelse, Vi förlovade oss Valborgsnäsafton 1947 och gifte oss 6 juli 1947 i Nybro Kyrka. I slutet av år 1948 arbetade jag i Danmark (Slagelse) med att sätta upp (montera specialmaskiner tillverkade hos Kährs) en golvfabrik som ägdes av Danska staten. I september månad 1951 flyttade Vi till Hultsfred, (AB Fibermaterial för att bygga upp en Spånplattefabrik åt Sydöstra Skogsägarnas Förening. I mars mån.1955 gick färden till Gävle för att sköta driften hos Isolerings AB WMB. Tiden här blev inte så lång då fabriken skulle flyttas till Kramfors och Vi inte var villiga att följa med. Nästa flytt som troligen blir den sista gick till Ljungby den 2 mars 1957, för anställning hos AB Trelleborgsplast där jag svarat för ledningen av maskinverkstad, ångcentral, fastighetsreparationer samt fungerat som företagets säkerhetsingenjör. År 1972 i juli anställdes jag i Ljungby Kommun som Fritidsintendent tills pensioneringen 1983.

-------------------------------------------------------------------------

1
Funderingar och episoder under min uppväxttid

Barndom:
Såg dagens första ljus den 6 april 1922 vilket var en torsdag. Händelsen inträffade i hemmet som var en lägenhet i postkalles hus i Karlskrona. Min hälsa var tydligen inte den bästa, min mor skulle enligt hörsägen sagt till far att låt honom vara vi har så många ändå.
Efter c:a ett år köpte mina föräldrar ett hus i Kvarteret Kalvhagen, med adress Arvid Nilsson-gatan 8. Där upplevde jag en stor del av min barndom.
Huset var rätt stort i två plan med fyra lägenheter och en stor trädgård. Bland dom första minnena som jag kommer ihåg var när jag satt och lekte i en rabatt intill huset, så kom det genom porten in en ful gubbe som kallades "Adda" och skrämde mig. Minnet av denna händelse står för mig lika klar än i dag.
I övrigt tyckte jag det var bökigt, det reparerades alltid bland annat skulle takpannorna bytas ut. Jag var då c:a fyra år och blev nyfiken på hur det såg ut på taket, varför jag klättrade upp på stegen, då hörde jag någon skrika nere på gården att jag skulle stoppa. Sedan hämtade mor ner mig med bannor som följd.
Våra hyresgäster var skräddare Englund, poliskonstapel Walter samt tullare Svensson med familjer. Samhörigheten var fin och många trevliga stunder tillbringades i trädgården, som prunkades av alla dess blomster och inte minst av rosor i alla dess färger.
På tomten fanns även uthus med diverse vedbodar och diverse andra utrymmen bland annat ett med höns, dessa ersattes så småningom av illrar som lånades ut till jakt av kaniner. Om jag minns rätt var det tullaren som var jägare. Min far var definitivt inte jägare och var dessutom sällan hemma , då han var anställd i Kungliga Flottan som högbåtsman, där han gick under namnet "Världsomseglaren". Av den anledningen blev det min mor som fick ordna såväl det praktiska som ekonomiska vilket hon gjorde med gott resultat.
Under denna tid var det knapert även om man sa att "kronans kaka var säker", varför vi barn måste hjälpa till med försörjningen så gott vi kunde. Vi var både många och hungriga.
För egen del bidrog jag med att dela ut tidningar (dagligen) Sydöstra Sveriges Tidning på två gator Amiralitets - Vallgatan, här bodde bland annat Landshöv-dingen och av hans tjänstefolk erhöll jag två kronor på julaftonen som en upp-muntran. Det var mycket pengar för en liten grabb jag var bara elva år när jag började tjäna egna pengar. Några dagar i veckan kunde man även få jobb med att cykla ut med bröd från ett bageri till diverse affärer, för detta erhöll man bröd som lön. Var man tummis med flickorna kunde man få rätt mycket. Detta skedde på em. efter skolans slut.

2
Började min skoltid i Wittusskolan som låg några kvarter hemifrån och granne
med läroverket. Närmare högre utbildning än så kom jag aldrig .Något speciellt från dom tidiga skolåren kan jag inte erinra mig, möjligen att det alltid var kallt (vintertid) trots en stor järnkamin. Det saknades nästan alltid kol eller koks, varför vi fick sitta med ytterkläderna på. Vi lekte och stojade spelade handboll på läroverkets skolgård när vi var fria från skolan. Min bror Olle hade kaniner på något som hette brända tomten där tillbringades en del tid. Studierna som sådana var nog inget att skryta med . Efter småskolan flyttades vi till Tullskolan vilken låg på infarten av Karlskrona ungefär en halv mil ifrån där jag bodde. Det var att stiga upp tidigt och traska (gå) i regn och rusk, några skolbussar existerade inte. Min lärare hette Harald Johansson, han blev så småningom nästan granne med oss när vi flyttade till Hästö.
Det var en trevlig och bra lärare även om man fick bannor emellanåt när man inte skötte sig som man borde. Bland annat var vi några som kom en timme tidigare än lektionens början, detta såg vår lärare han tyckte att vi kunde gå ut i skogen och leka. Sagt och gjort vi glömde skolan och efter några timmar kom vi åter, trots att han sagt åt oss att inte glömma att komma i tid till lektionen. Nu skulle vi straffas smisk på bara stjärten med rottingen, i alla fall kände inte jag mycket av straffet kanske beroende på att han inte slog så hårt då jag brukade få gå till banken med hans ärende. Läraren var intresserad av idrott och natur så antagligen lades grunden till mina intressen här. Mina kunskaper utvecklades ungefär normalt var varken dålig eller duktig.
På sånglektionerna hade vi en lärare som vi kallade (Moroten,) hos honom kunde man få gå hem om man var hes och inte kunde sjunga. Hes det blev man av att äta krita, så de dagar det var sång på sista lektionen var det bara att äta krita. På kvällarna brukade vi ungdomar samlas på en bergknalle som vi kallade för Oljeberget där pratades mest spökhistorier och när tiden var mogen att gå hem skedde det med snabba fötter genom Nejlikegränden, uppskärrad som man var. Emellanåt intresserade vi oss för fotboll - handboll och tävlingar i löpning runt kvarteret. Ibland lånade far en båt en s.k. kronbark vilken var tvåmastad med spritsegel. Denna tillhörde Flottan och brukades för utbildning av sjömän.
Vi brukade då segla ut i skärgården för att bada och uppleva naturen särskilt på helgerna och även i sällskap med någon av våra hyresgäster.

Ungdom:
I oktober månad 1934 flyttade vi till Hästö (Johannesberg) Brovägen 8 Huset låg vid havet med strandtomt och innehöll även detta hus fyra lägenheter, stor vind med pigkammare.

Tomten var mycket stor, där växte otaliga fruktträd - jordgubbar - hallon - bärbuskar och oändliga potatisland. Där var två brunnar djupt nedsprängda i berget, med brunnsskydd av trä nästan helt ruttet, det påminner mig om att dessa skulle rensas från skräp som eventuellt ramlat ner. För min del blev det att sätta fötterna i spannen och sedan firades jag ner till för att rengöra, efter att brunnen hade tömts på sitt vatten. Toa var som vanligt ute"hemliga huset" I viken förtöjde vi våra båtar (padellkanoter - blekingseka med segel och roddbåt). I hönshuset fanns även en grisstia och där fanns ankorna. Tidigare ägare var Nilsson även kallad Stola-Nisse, en mycket skicklig möbelsnickare som bland annat hade tillverkat ett par enorma grindar av ek med utsirningar och ornament. En av hyresgästerna hette Gustavsson och han var blind, han hade sin verkstad i uthuset. Jag kom att tänka på hur han stod i vedboden och högg ved och hur han höll i vedträet med sin vänstra hand när han klöv träet. Uthuset innehöll också en inredd vind som brukades som sommarbostad på dels av oss pojkar och dels av mina föräldrars vänner.

I huvudbyggnaden skulle lägenheterna cyanväte rökas på grund av ohyra. Jag minns att vi försökte att sova i husets vindsutrymmen. Mitt i natten väcktes vi av mor på grund av att gas trängde upp och vi fick fly till uthusets vind. På morgonen vaknade jag av att ungtupparna gol. En underbar upplevelse för ett stadsbarn, här kunde man skaffa sig djur av olika slag, bl. a. två hundar varav en var schäfer, den andre blandras med anknytning schäfer, (den fick min moster i Lyckeby) samt brevdu- vor kaniner och dvärghöns.
Tyvärr så varade inte barnaåren så länge, utan man måste göra rätt för sig, det gällde att rensa ogräs, sätta potatis - gräva - plocka bär och frukt som skulle forslas till staden för att säljas på torget av min mor.
Eftersom vi bodde på en halvö skedde transporterna till torget, antingen på cykel av far eller normalt med Ångslup (passagerarebåt) mellan Verkö - Karlskrona.

Skoltiden på Hästö var annorlunda, skolan var en f.d. Herrgård med park -anläggningar och alléer ner till havet. Jag kom till en blandklass hälften pojkar - flickor, vi satt i tvåmansbänkar i de flesta fall pojk-pojk. Min bänkkamrat hette Sven Olsson även kallad Svenne Höna. Läraren placerade oss tillsammans för vi var rätt duktiga i räkning, speciellt huvudräkning.
Läxor i psalmverser utantill förekom ofta varken Svenne eller jag var flitiga att läsa på, vi hade tur om inte någon av oss fick börja, för efter några gångers uppläsning kunde även vi läxan.
Om så inte var fallet blev man luggad, en rätt smärtsam procedur. Trots detta tyckte jag om min lärare som hette Henning Malmqvist. Han undervisade ofta med experiment inom fysik och kemi. Vid ett tillfälle hade han gjort en råttfälla av en samarinflaska och där i fångat en mus, sen satte hann en skål över flaskan som var ansluten till en vacum-pump varvid luften tog slut. Följderna av detta begriper man när man läst lite fysik.
4
Skolavslutningen från 7-de klass skedde den 6 juni Svenska Flaggans dag på Stora Torget i Karlskrona med musik av Flottans musikkår, sen transporterades vi till Hästö Herrgård för utdelning av betyg och eventuella stipendier (dom fick flickorna) han var tydligen lite svag för dessa . Min skoltid har varit så bra som jag kunde önska de flesta betygen var med nöje godkänd mattematik och Gymnastik med beröm godkänd.
Lite vemodigt kändes det att skoltiden var slut och att vi kamrater skulle skingras för att utbildas vidare eller börja arbeta.
Under den här tiden är det framför allt lek och idrott som dominerat, t.ex. bandy - fotboll- friidrott - skidåkning - segling och paddling (kanot.)
Vi var några skolkamrater från Södra Hästö både flickor och pojkar, som alltid höll ihop på väg hem från skolan. Då pratades det skojades och vänslades allt som brukar höra ungdomen till.

De följande åren präglades av att ställa upp för familjen och hjälpa till på alla sätt särskilt med trädgårdsarbetena. Av mina syskon var det bara Erik och Astrid hemma , Kjell och Olle var båda värvade i Flottan .Det var ett bra sätt att utbilda sig utan studieskulder.
Själv började jag en anställning i Östra Blekinge Järnväg i september mån 1937, meningen var att jag skulle utbildas till järnvägstjänsteman. Arbetade där under en tid av sju månader och fick då lära mig diverse skrivgöromål och telegrafi (morse).Det var med teleprintern som vi kommunicerade med mellan stationerna på linjen Karlskrona - Kalmar.
Mot slutet fungerade det riktigt bra, avläsningen skedde från en remsa från tele-printern , man kunde även höra signalerna men då var det svårare att tyda meddeldelandet. Jag slutade på grund av jag inte trodde detta arbete passade mig. Människorna runtomkring var bussiga och hjälpsamma på alla sätt.
Under sommarhalvåren 1938 - 1939 arbetade jag hos parkförvaltningen med diverse arbeten, såsom stolning av växter uppläggningar av drivbänkar samt rensningar och skötsel av parkanläggningarna. På tider utöver detta jobbade jag med att anlägga trädgårdar samt sköta dessa, med andra ord var jag egen före-tagare. Det var i samband med detta som jag blev erbjuden arbete på Örlogs-varvet utav överingenjören Witrock på Artilleridepartementet, han var en av mina kunder.
Min håg stod till det tekniska varför jag omedelbart accepterade erbjudandet. Under året 1938-1939 genomgick jag aftonskola i järnmanufaktur med skapliga betyg.
Den 1 september 1939 bröt 2:a världskriget ut med dess fasor, tänker närmast på nazisternas utplåning av judarna. Tyskarna upprättade gaskammare i Bushen-wald, Auschwitz, Belsen med flera platser.
Här gasades människorna ihjäl efter att torterats och svälts intill dödensupp- levelse Ingen skonades barn-kvinnor-män i alla åldrar förekom.
Efter gasningen slängdes kropparna i massgravar. Låt oss kämpa fört att detta inte få ske någon mer gång. Kriget slutade 9 maj 1945. Arbete fanns inte att få tiderna var mycket svåra det fanns varken arbetslöshetsunderstöd eller AMU eller Alu-bidrag , när jag tänker tillbaka är inte arbetslösheten under 90-talet inget att prata om. Min bror Erik och hans kompis Uno cyklade till Stockholm för att söka jobb. Erik hade tur fick jobb som chaufför på en tvättinrättning. Den 2 januari 1940 började jag anställningen på Örlogsvarvet (Artillerideparte-mentet) för utbildning till mekaniker, på samtliga verkstadsmaskiner t. ex svarv - fräs - kipp - arborrverk m.m. Här tillverkades automatiska luftvärnskanoner och ammunition till dessa. En del av tiden var jag överlånad till Ingenjörsdepartementet. Slutade min anställning i sept. 1945, Under nämnda tid gjordes värnplikten och en utflykt till Göteborg för arbete respektive idrotts-utövande.

Idrottsminnen:
Jag värvades av Idrottsföreningen Kamraterna Göteborg. Anställdes hos Ferdinand Lundquists varuhus på sportavdelningen. Det var brukligt att idrotts-männen anställdes där. Bland annat hade Örgryte Idrottssällskap några friidrott-are där. Tiden där blev inte lång då jag inte tyckte att det gav mig något att fjäska och buga för kunderna. Tog jobb på Götaveken som karusell-svarvare som bättre svarade mot mitt kunnande.
Träningen brukade för det mesta vara på Slottskogsvallen och i parken utanför. ÖIS Och IFK tränade tillsammans, där fanns på den tiden fina idrottsmän bland annat Arne Andersson, Håkan Lidman, Lennart Nilsson, Bosse Eriksson, Sven och Olle Ljungren med flera. Samtliga tillhörde Svenska Eliten. Eftersom jag bodde på Hisingen (Vindragargatan) tränades det mycket på Rambergsvallen då jag hade en kompis från lumpen och Blekinge som hette Lennart Svensson som var duktig 1500 meters löpare och tävlade för Kville idrottsförening. Där fanns för övrigt Landslagsmannen på 400 met. häck Ove Bjelkholm.
Under den här tiden åkte jag runt om i Sverige och tävlade från Malmö i söder till Kramfors i norr med bl. a. ovanstående idrottsmän. I några tävlingar agerade jag hare bl.a. i Borås (Världsrekordsförsök) på 1000 meter med Arne Andersson, Hasse Liljekvist, Rune Gustavsson, Lennart Nilsson. Ronneby-Andersson, Olle Ljungren, Sven Malmberg med flera. Erhöll 200 kronor i gage.
På Stockholms stadion tävlade de nordiska kamratföreningarna om SM- titlarna. Efter dessa tävlingar uttogs en grupp idrottare att representera föreningarna på en turné i Norrland. I gruppen ingick även finska idrottsmän bl.a. Bebbe Storskrubb (400 met. häck) landslagsman.
Även jag blev uttagen att representera föreningarna, på 400 och 800 meter.

Så småningom återvände jag till Karlskrona trots fina kamrater inte minst Lennart även han var bleking.Jag tyckte att Göteborg mest bestod av berg och jag saknade den Blekingska naturen. Allra mest tror jag att dålig mathållning, (mest filmjölk och knäckebröd) och boendet var orsaken till hemfärden. Var inneboende hos en familj med två barn varav kvinnan i huset var väldigt nyfiken förstod att hon ofta rotade i mina tillhörigheter. Tyckte inte heller att jag utvecklades som jag önskade. Det var inte lätt att finna harmonin och den är ju nödvändig om man ska kunna utvecklas.
Mitt intresse för friidrott började efter att ha lekt med olika sporter som fotboll-handboll-bandy-simning-kanoting och gymnastik, att helt släppa handbollen gick inte.
Det var vid en handbollsträning utomhus på idrottsplatsen i Karlskrona det började. IFK hade uttagningar till sträckorna Karlskrona Runt. På 400 meter var det inte många deltagare och som dom sa vi behöver någon att vara hare budet gick till mig. Jag vann loppet överlägset och blev ombedd att ställa upp i laget, vilket jag också gjorde.
Så började mitt intresse och det blev inte mindre när Gunder Hägg gästade Karlskrona senare på hösten. Efter detta började jag träna lite rationellare snöplumsning och terränglöpning för att på våren ställa upp i ett ungdomslopp på 1000 met. i Göteborg på Slottsskogsvallen en bland mina första tävlingar. Placerade mig som 4:a på tiden 2.38.5 ,segrartiden 2,37,0
Arne Andersson tävlade för Hellas i Stockholm under året 1941. Han var utbildad lärare men hade ingen fast anställning, därför ordnade IFK Karlskrona jobb åt honom i Lyckeby, som gentjänst tränade han klubbens löpare. På den tiden avslutades träningen i bastun på Brovägen 8 på Hästö, vilken var en Finsk bastu byggd av brorsan och mig. Träningen fortsatte och resultaten förbättrades i normal takt. Detta år var första gången jag sprang under 2 min. på 800 meter. Mitt första 800 meterslopp blev tiden 2.02.6. Min bästa tid = 1.52,8
Trots att jag var rätt duktig löpare släppte jag inte handbollsintresset helt så när jag skulle göra min värnplikt spelade jag för F 12 i Kalmar, för att få bättre möjligheter till träning för löpningen. Anbud från andra föreningar att represen-tera dom i handboll (allsvenskan) kom efter att lumpen var klar.
Löpningen var dock den som tog över som kuriosa kan jag nämna att i Kalmar Runt har jag sprungit fyra gånger i olika föreningar men alltid varit i det vinnan-de laget och i flera fall avgjort loppet.
Efter lumpen gick färden bl.a. till Göteborg som jag tidigare relaterat. Vistelse i Vålådalen hos Gösta Olander för träning med svenska eliten bl.a. Hasse Liljekvist, Gunder Hägg, skridskoåkaren Sigge Eriksson, skidlöparen Mora-Nisse Karlsson med flera, Jag fick Mora-Nisses skidor för jag gjorde av med ett par nästan varje dag, på grund av att vara en dålig skidlöpare. Annars var mitt arbete att hugga ved och elda bastun samt träna.
På hösten 1945 värvades jag till Nybro för att komplettera deras friidrottslag.
Tävlandet var rätt skapligt både individuellt och i lag, men tiden för idrottandet började att taga slut och andra intressen tog över.
Tyvärr har jag inte gjort några tidningsurklipp dom som finns har min bror Olle gett mig i efterhand.
När man har ägnat så mycket tid till idrotten kan man ju undra om man ångra något. På det kan jag svara att den har givit så mycket av kamratskap och upplevelser, minnen från resor och lägerverksamhet, att det är en glädje att på ålderns höst få tänka tillbaks på alla roliga stunder.

Ljungby 28 januari 1997