Gerda Gottfrida Karlsdotter

Min mamma Gerda föddes i Gränö Helleberga socken. Hon var andra barnet, storasyster Anna var 4 år äldre. Morfar Gottfrid och Mormor Maria brukade en liten gård och hade det nog relativt bra efter den tidens mått. Men när mamma var tre år dog hennes far, troligen i cancer efter att ha varit sjuk en längre tid. Vad det be- tydde för den unga änkan kan man förstå, mormor försökte nog att sköta gården på egen hand med hjälp av någon dräng, barnen fick hon ha med sig ut i arbetet eller fick de klara sig själva.Så småningom fick hon emellertid sälja gården. Efter några år gifte mormor om sig med Per Johansson, som troligen varit dräng på
gården. De brukade små torpställen och mamma fick småsyskon, Martin som dog när han var 4 år och Elsa. Jag tror mamma tyckte mycket om sina småsyskon och hon berättade hur sorgligt det var när Martin dog. Hon fick hjälpa till mycket i hem- met när hon var liten för mormor fick ju arbeta i jordbruket och med djuren som
vanligt var. Mamma gick i skola i Helleberga kyrkskola och hade en någorlunda normal skolgång, hon tyckte om att gå i skolan , men var mycket blyg och led för hon hade dålig syn och det var ju ingenting som togs hänsyn till på den tiden. Men mamma berättar att mormor var noga med att hon skulle vara hel och ren så det var
nog en ordentlig flicka. Sedan var det ju så att det var skillnad på rikemansbarn och torparbarn så hon fick säkert uppleva en del orättvisor. Hon konfirmerades i Helleberga kyrka och hade då redan kommit ut och "tjänat piga" som hon sade. Det var nog tungt för en 13-åring men sådan var tiden. Mormor och morfar Per flyttade sedan till Flygsfors där morfar blev anställd vid gården. Där fick mamma
anställning som hembiträde hos patron Svensson när hon var 16 år. Hon stannade där i 12 år och berättade hur väl hon trivdes där. Fru Amanda var en underbar husmor och hon blev på god fot med ungdomarna i familjen, Ernst som blev läkare i Stockholm, Karl kapten i Eksjö, Sigurd disponen på Gadderås glasbruk, Ester och
Gertrud som förblev hemmadöttrar. Alla var mycket snälla mot mamma och hon blev alltid ihågkommen med presenter och hon bevarade många minnen och brev från sin tid där. Hon brukade alltid besöka familjen även sedan hon gift sig och flyttat från Flygsfors.

Tyvärr råkade familjen Svensson, barnen tog sig namnet Ekenfors, ut för Kreuger- kraschen, någon hade spekulerat i aktier, och förlorade sin förmögenhet på 30- talet. Men då hade ju mamma för länge sedan träffat sin Erik som emellertid fick vänta ända tills hon fyllt 29 innan hon gifte sig med honom. Hon brukade säga att
hon hade en lång ungdomstid och jag tror att hon hade roligt, hon hade andra förälskelser. På den tiden roade sig ungdomar ganska enkelt, hon berättade att de träffades i något vägskäl och dansade, hade någon ett spel var det bra men ibland fick hon sjunga till dansen, hon hade bra röst vet jag. Så var hon med i folkdanslag för hon var mycket duktig att dansa.

Den 16 juni 1923 gifte hon sig med sin Erik i Rismåla hos sin syster Anna. Hon bekostade själv sitt bröllop och utstyrsel för hon hade sparat mycket pengar under alla år hos "patrons". Det var inga bra tider i Sverige nu, pappa hade arbete som anfångare vid glasbruket i Kronofors och dit flyttade de med enkelt bohag i ett
rum och kök. Efter ett år flyttade de till Gadderås när pappa fick arbete på glas- bruket där. Pappa hade tagit körkort under denna tid och han och en kompis Harry Sporre trodde nu att de kunde göra pengar på att köra folk i trafik för det var ju bara hästskjuts som gällde. Han övertalade mamma att låna ut av sina sparslantar
och så köpte han och Harry bil. Nog fick han köra litet bil ibland till Kalmar och Nybro men ingen förtjänst. Mamma var nog ledsen denna tid men så blev hon gravid med mig och fick annat att tänka på. 1926 fick pappa erbjudande om arbete på tändsticksfabriken i Smålands Anneberg som plåtslagare, det var ju hans riktiga yrke, så en dimmig oktober gick flytten dit. Där bodde vi första åren i ett rum och kök hos Lokförare Anderssons, underbara människor, där vi trivdes bra. Pappa hade ju inte varit så bra i sin mage och låg mycket sjuk under denna tid, det tärde ju på kassan för det fanns ju inte sjukförsäkring under denna tid. Mamma har berättat att hon fick en guld-tjugofemma av fru Svensson när hon slutade och hon
hade sagt att Gerda skulle inte använda den om inte nöden stod för dörren. Nu fick hon offra sin guldpeng, men det var som att den förde lycka med sig för pappa var med i lottbolag som vann 100.000 kronor som var mycket pengar på den tiden. De var 4 som delade så det blev 25.000 på var och en. Nu blev det till att bygga hus som kostade 15000 och köpa ny bil som skulle användas i trafik. Det blev ju ett uppsving , det gick bra för pappa på arbetet, han hade också en liten egen plåt- slageriverkstad . Hur han nu hann arbeta där för han hade ju engagerat sig i så många politiska, fackliga och kommunala uppdrag som tänkas kunde. Mamma fick ju också ställa upp när han skulle ta emot folk i olika sammanhang. Det var för henne att laga god mat och bädda sängar för det fanns ju inte hotell på den tiden utan det var den ansvarige i styrelsen som fick ställa upp. Hon var fantastisk men hon trivdes med att arbeta. Det var ju också hon som fick sköta trädgård och alla
karlsysslor. Vi hade höns, hon högg ved, tömde dasstunnor men jag tror att hon tyckte om det. Enda gången jag minns att hon var sjuk var när hon en gång ville gå ner i vikt (hon vägde då 128 kg) och hon fick en medicin som gjorde henne sängliggande i sex veckor. Då hade vi hembiträde för pappa var en novis i köket.
Tyvärr blev det ju dåliga tider i Anneberg när Kreuger tog sitt liv och såsmåningom fick tändsticksfabriken läggas ner och pappa blev arbetslös. De försökte nog hanka sig fram men till slut när pappa fick arbete på Flygsfors glasbruk blev det flyttning dit. Mamma sörjde mycket när hon skulle lämna allt hon hade byggt upp,
hon blev nog aldrig riktigt så glad mer. Men vi etablerade oss i två rum och kök i Flygsfors och hon kunde ju nu besöka sina släktingar när vi flyttat till hembygden igen. Hon hjälpte också min farmor mycket när hon blev sjuk och när sen farmor gick bort var hon ett stöd för farfar som kom upp varje dag till Gerda. Eftersom pappa fortsatte med sitt aktiva liv inom politik m m fick hon ju hålla ställningarna hemma, när han blev brandchef var det hon som fick vara telefonvakt när han arbetade eller var på sina sammanträden. Ibland kände hon sig bunden. Pappas hälsa var ju alltid vacklande så hon hade mycket bekymmer för honom. När hon
var 55 år fick hon åldersdiabetes och sen blev hennes hälsa också sämre. Det roligaste hon visste var ju när pappa köpte en liten bil och de for iväg att hälsa på Ernst, mig och sina barnbarn som de båda gladdes åt. Vi bodde ju både i Nybro, Hultsfred, Gävle och slutligen i Ljungby och överallt kom de gärna till oss. När pappa småningom blev sjukskriven flyttade de till Nybro och de tillbringade två år innan pappa gick bort. Det var svåra år och tog mycket av hennes krafter. Hon hade ju några goda vänner i Nybro som hon satte stort värde på och moster Anna och hennes barn var henne till glädje. Ibland fick hon ju kärt besök av Flygsfors- borna. Men bäst tyckte hon om att resa till Ljungby .Mamma fick en svår hjärn- blödning 1966, då kunde hon inte bo själv längre, vi vårdade henne hos oss en tid, men så fick hon plats på Gammelgården i Nybro, där hon bodde sitt sista år.Hon anpassade sig aldrig riktigt där utan blev sämre och avled den 7 maj 1967.