|
||
![]() |
||
Lumpen för mig är en behaglig tid att se tillbaka på. Jag blev inkallad till mönstring i mars året då jag skulle fylla 18 bast. Där gick allt lugnt till, och jag kom in till psykologen som läste i mina papper att jag var aktiv i Missionskyrkan. Hon frågade då om jag ville göra vapenfri tjänst. Mitt svar på det var att jag inte ville göra lumpen alls utan hellre börja jobba. Jag sa i och för sig det att om jag skulle göra något så vill jag vara brandman. Detta tog hon tydligen till sig för när dagen var slut och jag kom in till inskrivningsförättaren fick jag det rätt i ansiktet. -Du ska bli brandman! Jaaaaså, sa jag och tog emot lapparna och cyklade hem.
Tiden gick och i slutet av Juli -97 skulle jag befinna mig på Lunds centralstation för vidare transport ut till Revingehed där jag skulle spendera nästkommande 9 veckor av mitt liv. Jag träffade Torgny Fhager från Donsö där på centralen. Han kände jag sen tidigare och det bar sig inte bättre än att jag och han först hamnade i samma rum och dessutom fick samma praktikplats efter utbildningen. Utbildningen var väldigt rolig och intressant. Kanske lite mycket sjukvård men det gör ju inget nu efteråt. Det är nog bra att kunna. Annars var det en hel del brandbekämpning också och det måste jag säga att det är fruktansvärt häftigt, roligt och fascinerande. I alla fall för en kille som jag. Mer om vad utbildningen bestod av - INNEHÅLL.
Det hela var över på 145 dagar så det är ett bra alternativ för dig som vill göra så kort lump som möjligt. Du vet säkert att ska man utbildas inom det militära så är 7,5-8 månader den kortaste möjliga tjänstgöringstid. Tämligen länge alltså om man har andra saker på G.
Fotografier från utbildningstiden
Efter de nio veckorna på Revingehed var det alltså dags att komma ut i verkligheten. Ett stort minus i räddningsskolans protokoll var när denna stund kom och de olika praktikplatserna skulle fördelas. Vi var då alldeles för många från Göteborg för att alla skulle få plats i sin hemkommun. Detta hade vi faktiskt blivit lovade, så detta medförde ett väldigt rabalder. Det hela slutade med att platserna lottades ut. Låter kanske inte särskilt seriöst. Det tycker inte jag i alla fall.
Jag hade en väldig tur och blev dragen i tredje eller fjärde rundan tror jag. Jag valde då Öjersjö brandstation som ligger i Partille/Härryda kommun. Det var den som var närmast hemma av de som fanns kvar. Hade jag haft otur kunde jag hamnat uppe i Uddevalla.
Väl på stationen blev vi väldigt väl omhändertagna. Vi var åtta räddningsmän på stationen. Två på varje lag. Jag och Torgny hamnade på lag 1 och trivdes väldigt bra. Vi var med på alla utryckningar och förutom det så hade vi många övningar ihop med de andra räddningsmännen. Du undrar förstås om det hände något särskilt. Någon storbrand eller så.
Det var vad jag gjorde under hösten -97 och jag ångrar det inte ett dyft.
Du kanske gled in på denna sida
utan o ha varit på the main, House of DADDAN. Det är
inte riktigt meningen serru! Så du är så vänlig och surfar dit nu!
Klicka!
