Mariareflektioner

Vi försöker ena oss om ett namn för vårt kulturprojekt och bestämmer oss för framtiden.
Jag rycks med i den optimism och tro på möjligheter som väcks i gruppen för vårt projekt "framtid", men redan på vägen hem från Ljungkile folkhögskola grips jag av en hjärnstorm som tänds av ordet framtid. För mig existerar ju inte framtiden på något påtagligt sätt. I alla fall tänker jag aldrig på den. Jag saknar drömmar och visioner.

Hela mitt liv levde jag med en enda tanke inför framtiden; att jag skulle ta livet av mig. Döden var någonting jag längtade efter, drömde om, döden som befriare, men också fulländare av mitt liv och av verkligheten.
Det förflutna var outhärdligt att ta in, nuet omöjligt att leva, hoppet och visionen var döden.
Jag har förändrat mig, det förflutna har jag integrerat som en del av mig och kan uthärda minnet av. Nuet försöker jag leva i med hela mitt sanna, äkta jag.Jag tar vara på möjligheter som ges utan att stänga mig för någon eller något. Men framtiden finns i mitt liv inte som något jag skapar, utan något jag öppnar mig för och som jag upplever i nuet, dag för dag, eftersom varje dag har nog av sin egen mening och innehåll.

Andra längtar efter något eller någon, har drömmar, och ibland undrar jag om det är en brist eller förmåga jag har, att ständigt tycka att jag har precis det jag behöver just nu. Jag har tron att det som kommer är gott för mig även om jag ibland inte upplever det så. Det verkar som livet självt erbjuder mig det jag behöver. Jag måste bara se det och ta emot det med förtröstan och tillit.
Har min förtröstan och tillit vuxit ur att jag överlevde mycket svåra saker och att jag även ur det svåraste kunde hämta något gott?
Har det svåra lärt mig att enbart tro och leva i nuet, eftersom det ju är den enda formen som är möjlig att leva i. Eller lurar jag mig själv? Har jag ännu inte försonat mig med mitt förflutna och är det därför jag inte kan tänka på en framtid.
Någon har sagt: om jag visste att världen skulle gå under imorgon, skulle jag ända sätta ett träd idag.
Det måste vara någon som satsar på framtiden som sade detta.
Kanske är jag ännu alltför egocentrisk och förstår därför ej ordet framtid?
Kanske bör jag tänka på världens framtid, mänsklighetens framtid för att förstå vad framtiden är.