Dommepågen berättar
	Auktionen i Ugglarp

"Ja-a, då borrjar vi aksjonen! Di vanlie villkoren gäller. Säkra och kända köpare har tre månaders kredit. Skojare kan få fira månader, men de bler ente po kredit. Di får sidda åv dom direkt. Alle annra får betala kontant eller osså me desamma - de gjorr de samma vicke, borre vi e överens. Skollärarn skriver opp allt som händer å sker, å han känner sina lus po gången, så de ska nock gå bra. Allt lösöre, bodde inne å ude ska väck, så ingen ska behöva gå tomhänt härifrå.

Vi borrjar litt forrsiktit. Här har vi itt såll å en slöf - vi tar dom tisammens. Va får ja forr di? Tie öre fick ja, tie öre... å femtan där... tjuge öre därhenne. De tar sej, sa Nils Hurti norr han hällde fotogen po illsvådan. Å så fick ja tjugofem öre där... å tretti. Tretti har ja... fössta, annra, tredje. Går forr tretti öre. Å de va möllare Nils Olsson i Stora Markie,"

"Gislövs-Kalle" är slängd i käften och har "ropat" på många auktioner i trakten, och han kan knepen. Han raskar undan i början, låter småsaker gå för några ören för att få upp stämningen. Han slår bort en skäktefot till knekten Linros för tio öre och tre linbrytor, en i taget, för femtio öre stycket. Den sista går till Jöns Anders' änka i Anderslöv. Och kvickt stökar han undan några baljor, baktråg och en trasig spinnrock, som Lars Persson i Trelleborg får för 30 öre. Men Sme-Olsson i Lilla Alstad får ge 3 kronor och 40 öre för en annan som är hel. "Ja, här går de unnan forr unnan, sa kärringen, norr hon sadd po hused å åd pannekaga", kommenterar Kalle. Han raljerar på gränsen ibland, men inte värre än att fruntimmerna vågar stämma in i karlarnas förtjusta flabb.

När Julius' dräng Jeppa Jönsson från Grönby ropar in grepar, tjuder, grytor, baljor och "boddingformar" förstår Kalle vartåt det lutar. Och när Jeppa sen ropar in en "ofvandyna" och en underdyna och hänger med en bit i buden på en utdragssoffa, påpekar Kalle att en sådan möbel kan användas till annat än att sova i. En tösabit, som står bredvid Jeppa, blir då så förlägen att hon måste torka ögonen med förklät för att dölja, hur röd hon blev i synen.

Det är en lämplig dag för auktion. Våren är på inmarsch. "Puggeurtorna" blommar på solsidan vid märgelgravarna och lärkan hänger i sitt snöre över plöjningen och drillar av hjärtans lust. "Ja ska borrja å harra skrening i marn", säger Nils Andersson på nr 10 i Sörby, som kommit över en "jernharr' för 3:25. Folk har kommit från när och fjärran, med häst och vagn eller till fots med stövlar och träskor. Gästgivaren är på plats och har öppnat utskänkning i loglängan. Han hjälper på sitt sätt till att trissa upp humöret. Och snart blir det fråga om större pengar. Slaktaren Olof Kamf i Anderslöv blir ägare till en bagge för 20 kronor, ett svin för 47 och ett till för 52 kronor. Ebbestrand, med gård vid infarten till Anderslöv, ropar in två skimliga ston för 800 riksdaler och Per Andersson på nr 10 i Fru Alstad får, en röd treåring för 365. Jöns Jönsson i V:a Alstads prästgård ropar in ett rött sto för 310 kronor medan Hans Olsson i Skurups nybygge får ge 430 för ett blackigt. Jöns Pålsson på nr 2 i Fru Alstad ropar in en svart ko för 105 kronor, Ebbestrand får ge 200 för en "svartgelmig" ko och Christer Knutsson i Kärrstorp får gå ända till 215 för att bli ägare till den tredje svarta kon.

En resvagn blir Nordblads i Hönsinge för 60 kronor, men Nils Andersson på nr 4 i Fru Alstad får sin gompakärra för 2 kronor och Ebbestrand, som är riktigt på hugget, får en bolstervagn för 20 kronor och en fjädervagn för 17. Lars Nilsson i Aggarp betalar 50 kronor för en arbetsvagn och Jöns Jönsson i Ugglarp 13 kronor för att bli hälftenpart i en hästariva. Kalle tar då och då en paus för att "vila käften" och blöta halsen med litet svagdricka och för att ge karlarna tid att hälsa på i utskänkningen. Fruntimmerna dricker kaffe på bit. En stor kaffekittel står hela dagen och knorrar över ett fotogenkök inne i farstun. När det allra sista utropet, 11 fat potatis, fått ny ägare har klockan blivit över fyra. Många är redan på väg hemåt med sina förvärv. Några är väl belåtna, andra kanske litet efterkloka och betänksamma. "Ja skulle nock ente hatt så bråt", säger möllare Nilsson till hustrun. "Dar va jo så månge bor och di annre gick ente ti mer än hälften åv va ja fick gi forr ditta." Men Julius dräng Jeppa Jönsson och hans fästekvinna är glada. Nu kan de hålla fötterna under eget bord, som de kommit över för 2 kronor och 20 öre.

Det finns nu ingen som vet, om det gick till precis så här vid auktionen "hos Landtbrukaren Hans Nilsson i Ugglarp den 2 mars 1892", men alla de 240 ut ropen och namnen på 125 köpare och de priser de betalat, eller lovat betala, är noga redovisade i det auktionsprotokoll, som vännerna i Fru Alstad grävt fram. Det är fantasieggande läsning, och man inbillar sig lätt, att man själv var med där.

Fotnot: Här kan du se delar av det auktionsprotokoll som legat till grund för detta kåseri.