Dommepågen berättar
	Byn kring kyrkan

"Kyrkan mitt i byn" kan sättas som bildtext till det gamla vykort, som en dag kom fram ur gömmorna. Den lilla vita kyrkan med trappgavlar står där lik den heliga Guds moder, som enligt en av många teorier gett den och sedan också byn dess namn. Det är Fru Alstad kyrka och by, sådan som en fågel i skyn en gång sett den lantliga idyllen med husen samlade kring templet som kycklingar kring hönan.

"Nya lärarbostaden", huset längst upp till vänster på bilden, fanns inte på min skoltid 1916-21, men för övrigt stämmer allting. Folket, som då bodde och verkade i byn, stiger därför också fram ur minnets gömmor och får liv igen. Längs den smala "Snedvägen", som pekar på skolan mitt emot kyrkogården, traskade skolbarnen från Domme och Dommefälla (fälad) i ur och skur förbi "Pisse hollan", en liten rund göl väl synlig på bilden. Stora vägen genom byn från landsvägen i norr rundade då som nu kyrkan och delade sig sedan i en gren åt söder mot Bösarp och Virestad och en gren mot Lilla Alstad.

Delvis skymd av kyrktornet, där Ola Trulsson svängde klockorna, ses Eckermans butik. Biträdet Agda svarvade givmilt en stor strut för två öre blandade karameller, de få lyckliga gånger man var innehavare av en sådan förmögenhet. Butiken var i enlighet med dåtida krav på en byhandel välsorterad. Vetemjöl och salt i trälårar, Zeniths och Pellerins margarin i plåtboxar, sockertoppar i blått omslagspapper och snus och kuttingar. På hyllorna tygrullar och i taket hängde träskor och stallyktor. Bakom butiken fanns lagret med sill- och sirapstunnor och fotogenfat.
Efter Eckermans kom Kristen Pers' slakteri, där Magnus tog livet av både kor och kalvar och hästar. Grisar blev däremot oftast slaktade i "hemmiljö". Vi barn tordes knappast titta in på gården ens. Brynstål och knivar hängde på väggarna och det luktade "rått" och skrämmande. En del av köttet körde Magnus sedan omkring med i hästdragen vagn och gjorde affärer i gårdar och stugor.

Innanför en liten trädgård bodde "Tilda Sömmerska", som anlitades då mors och andras färdigheter vid Sackmann och Singer inte räckte till, om döttrarna ville ha "schemisett" och volanger på finklänningen. Vid auktionen efter Tilda, ett tjugotal år längre framåt i tiden, fanns bland auktionsgodset en "diverselåda", som Tilly, en gång ryktare på Dommegården, ropade in för någon krona. Bland mycket annat i lådan fanns en gammaldags trä-glaslykta för stearinljus. Den köpte jag av honom för två kronor. En god affär för oss båda. Lyktan har väglett jultomten många gånger under år som gått sen dess.

Med fasaden mot vägen låg så missionshuset, där vi gick i söndagsskolan för "profetens" döttrar. Morbror skräddaren var missionsförbundare och sjöng till gitarr på kvällsmötena. Han spelade fiol också - ibland så falskt att grädden till eftermöteskaffet skar sig. Utom för de frireligiösa var det hälften av nöjeslivet även för andra ungdomar att gå på mötena. Den andra hälften var att gå till Alstad station och "titta på sista tåget".

I husraden intill missionshuset bodde Lövgren närmast vägen. Han hade, av vissa skäl sades det, haft tillfälle att studera bibeln ingående och kom ibland med intrikata frågor till stor vånda för predikanterna. Dessa var ofta lekmän och besjälades mera av tro än lärdom, medan Lövgren besatt mera kunskap än tro.

Huset i vinkeln, där vägen grenar sig, är "fattighuset" och utanför det "fattighusbrunnen" med tegelmurat brunnskar. Både huset och brunnen finns kvar, men de fattiga "tog slut" på tjugotalet, när kommungården i Västra Alstad tog över. Huset delades då i två lägenheter, som hyrdes ut. Far hyrde den västra några år i början av trettiotalet efter återflytt från Anderslöv. "Jag har nu fått flytta in i fattighuset", skrev han i ett brev. "Frivilligt - kan man tänka sig!" tillade han.

Husraden med gaveln mot Bösarp-Virestadsvägen kallades "husaräckan". Efter fem sammanhängande hus i god rättning låg ett hus i vinkel mot de andra. En äldre kvinna, som bodde där hette Hanna och kallades "Hana-po-tvart".

Från vänster: Otto Åkerman, Josef Åkeman, Berndt Andersson, Gottfrid Åkerman, Okänd dräng på gården

En annan bild som kommit fram ut gömmorna är tagen inne på den bondgård, som syns nertill på flygbilden. Troligen 1916. "Pågadrängen" Berndt, min bror, nummer två i ryttarraden, var född 1901 och var väl 15 år när bilden togs. De två andra unga pojkarna är söner till gårdens ägare, Åkerman, som stolt poserar vid sitt hästgarde. Gården är sedan länge riven och en ny är byggd invid "Snedvägen". Den brukas också av en Åkerman, sonson till bildens gårdsherre.

"Kyrkan mitt i byn" har förliden sommar blivit nykalkad och lyser vit som "Vår frus kyrka i Alstad" ägnar och anstår på den högsta punkten i Skytts härad, hela 62 meter över havet. Och hon syns vida över slätten.