|
|
|
|
|
|
”Ja, jag vet inte riktigt säkert vilket som är rätt — om jag är nittio år eller bara åttioåtta”, sa Elly äldsta systern som kommit från andra sidan Atlanten för att hälsa på. ”Egentligen gör det alldeles detsamma. Jag vet ju hur gammal jag känner mig, och i Amerika frågar vi inte så mycket efter vare sig ålder eller födelsedagar. Men jag förstår inte att det kan finnas så olika uppgifter".
Nej, visst är det förvånande att det kan råda osäkerhet om en människas ålder i detta personnummrens tidevarv, när Storebror vet allt om oss. Det är emellertid ett faktum att det kan förekomma. I Ellys fall skall förklaringen sökas i tiden före senaste sekelskiftet och i de skånska halmtaken. Dessa antändes lätt, och eldsvådorna var många. Även prästgårdar hade halmtak. Även prästgårdar brann bra och med dem kyrkoböckerna eftersom pastorsexpeditionen ofta var inrymd i prästgården. I Fru Alstad gick böckerna för tiden 1887 till 1895 upp i rök tillsammans med prästgården i Västra Alstad, ”moderförsamlingen”, i slutet på seklet. Och därmed började oklarheterna.
På något sätt upprättades då en ny församlingsliggare. I den antecknades att syster Elly, egentligen Elida, var född den 31:e år 1890. Månaden kom bort i hastigheten. Efteråt skrev någon dit oktober, men man visste förstås att flickan var född på våren och inte i ”bedetiden”. Och så blev månaden ändrad till mars.
Som femtonåring började Elly arbeta som servitris på hotell och restauranger och fortsatte i detta yrke tills hon gifte sig med en ”sjöfarare i västerled” och lämnade Sverige 1923. Under de arton åren hade hon anställning på flera olika orter i landet och var ”skriven” i flera olika församlingar. Någonstans under vägen har nollan i det tidigare uppgivna födelseåret blivit en tvåa. Även präster kan slarva. Så blev 1892 det årtal som kom att stå i hennes utflyttningspapper och som följde med över Atlanten. Det har sedan gällt under alla hennes år i Amerika.
”Det skall nog gå att få säkerhet i vilket som är det rätta födelseåret”, sa en god vän som är intresserad och kunnig släktforskare. ”Även om församlingsboken för den aktuella tiden är förstörd, så finns kanske födelseboken i landsarkivet. Om hon inte blev född samma år som prästgården brann, så finns det en möjlighet. Till födelseboken redovisas de födda för varje år och den förvaras inte i församlingarna, som liggarna gör. Jag skall undersöka.”
Efter en tid kom han och viftade med ett papper.
”Här finns svart på vitt på att din syster år född 1890. Födelseboken finns på arkivfilm hos Statistiska
centralbyrån, och här är en kopia av bladet för Fru Alstads församling det året. Elly har nummer sex.”
Jodå, det var säkert hon. I den lilla församlingen föddes inte så många barn, och det var noterat att
Pigan Elna Kristensdotter, som var ogift, hade fött en dotter den 31 mars. Faderns namn var ej antecknat,
fast han var känd och ”tog sitt ansvar”.
Men nollan i årtalet överst på sidan var ”manipulerad” på något sätt. Åt ena hållet var den ”påtjockad”
och såg ut som ett rakt streck. Den kunde läsas som en nolla eller en etta.
Skulle det rentav vara 1891? Ett nytt förslag och ny osäkerhet.
Men så granskade vi listan från början. Och har man sett!
Nummer 1. Anna, född den 5 januari. Föräldrar: Åbon Anders Andersson och hans hustru Hanna Hansdotter.
Anders Andersson och Hanna
— det var ju farfar och farmor. Och Anna — det måste då vara fars yngsta syster, som alltid sagts vara
jämngammal med Elly. Saken var klar! Efter våra farföräldrars död var far förmyndare för Anna, och
förmyndarens slutrapport finns i vårt blygsamma familjearkiv. Födelsedag och årtalet 1890 stämde.
Alla oklarheter ur världen alltså? Nja....i födelseboken står
namnen Elida A m a l i a, men enligt henne själv, våra föräldrar, syskon och andra släktingar samt alla
tillgängliga papper var hennes namn Elida A m a n d a!
Vad är sanning? Och var finns den?
Kanske har även dopboken räddats till arkivet, och i den har stått viket namn hon fick i dopet.
Det kan ju tänkas att mor först uppgett namnet Amalia när flickans födelse anmäldes, men sen funnit
Amanda vackrare och ändrat sig före dopet.
Det spelar väl ingen större roll längre, men det kunde ju var roligt att veta vad tösabiten egentligen
hetat under det långa liv som nu är till ända.
Denna sida är publicerad med tillstånd av Familjen Anvin och Sydsvenskan.
Texten har varit publicerad i Sydsvenskan den 25/3 1984.
All information på denna sida är copyrightskyddad och får absolut inte användas utan upphovsrättsinnehavarnas tillstånd!
|
|
|
