Dommepågen berättar
	Tid för eftertanke

Julgranar strålar nu på gator och torg och i snart sagt varenda stuga. Julafton stundar och med den alla Evors namnsdag. Dagen före heter Adam, men vem tänker på det så där dan före dan? Men Adam och Eva står som upphovet till oss alla, så om jag nu önskar Eva och Adam en god jul, omfattas alla och envar. Dock - "god jul" har så olika innebörd för olika människor. Urföräldrarnas barn är så olika, har så olika behov, så olika krav, önskningar och drömmar. Det som för den ene ter sig som höjden av det goda kan för en annan vara boss och sådor eller ett rent elände. Finns det överhuvud taget något, som är gott för alla? Säkert detta - att få uppleva sin egen tillvaro som meningsfull. Få känna att man betyder något för någon och inte är ett visset löv, som virvlar bort i snålblåsten. Och gott för alla är väl insikten att man genom redliga insatser, gjorda efter bästa förmåga och med god vilja till medmänniskorna. Bygger upp ett oantastligt människovärde, En sådan förvissning är ett inre kapital- en gåva långt värdefullare än gods och guld.

Mången Eva och mången Adam lyser i framskjuten ställning, med eller utan egen förskyllan. Många har gjort sig uppmärksammade genom remarkabla prestationer på gott och ont. Men många, många fler lever sitt liv i det tysta utanför offentlighetens ljuskrets och får aldrig några rubriker. Men det är de mångas insatser som får vårt samhälle att fungera. Ingen av de många är likgiltig eller betydelselös. Det är denna känsla av egenvärde, varken överdrivet eller underskattat. som man vill önska alla människor - inte bara till jul. Alla kan inte nå ryktbarhet. Alla kan inte överglänsa alla. Hur skulle det gå om det bara fanns stjärnor och inga "vanliga" människor? Se på de tända julgranarna. Vad vore en julgran med bara toppstjärnor. Vad vore en julgran utan alla de små ljusen. De många ljusen behövs för att hela julträdet skall stråla. Det är de många små lågorna som får glitter och granna kulor att tindra. Men både toppstjärna och småljus måste ha någonting som bär dem, som håller dem uppe. De behöver grenarna och kvistarna. Och det är de otaliga barren, som gör granen till vad den är, gör den grön och sprider julens doft. Vad vore en julgran utan barr? Utan grönska och doft? Svaret ges när julen dansats ut och det som en gång varit julträd samlas på sophögarna.

Granen, numera en av vårt lands naturtillgångar, kom invandrande i norr, från Finland, för så där 5000 år sedan. Julgranen, det påklädda och ljusprydda trädet, kom däremot från andra hållet, från Tyskland långt senare. Det är inte mer än ett drygt hundratal år sedan denna "flärd" kom tassande på sina ovattnade julgransfötter till herrgårdar och rika borgarhus i Skåne. Sedan dröjde det flera decennier innan den seden nådde stugorna. I vårt hus hade tideräkningen hunnit till femton eller sexton på detta sekel, innan far en jul kom hem med en liten gran. som han fått hugga i Dommegårdens granplantering bredvid ankdammen. Men julgranen har inte fått samma plats i allas hjärtan. Och liksom många andra av julens uppburna traditioner har den varit utsatt för attacker. "Släng ut julgranen!" "Bort med den mossiga och förljugna julen!" "Fram för en annorlunda jul!" Så ljöd ropen för en del år sedan, men gensvaret blev blygsamt. Själva grundtanken, att prylarnas och matens överflöd skulle bort, var nog riktig och är så än i dag, men budskapet kom bort i skrål för skrålets egen skull. I ivern att nå målet och göra om julfirandet ville man störta hela etablissemanget, kasta ut alla möbler. Att ifrågasatta, föreslå och förbättra ersattes med att blint förkasta utan prövning. Ut med barnet tillsammans med badvattnet. Bort med traditioner och bort med alla ljud och förbud på samma gång. Sopa rent! Svallvågen slogs emellertid tillbaka av sin egen våldsamhet, ty vad hade man att sätta istället? Tomma rum. Vilsen vandring i håglös natt. Normlöshet och famlande.

Så julen överlevde. och vi har våran julgran kvar. Vi frossar på mat men köper djupfryst lutfisk och konserverad gröt. Vi kommer överens om att inte ge var andra julklappar men gör det ändå och skyller på "alla andra", när varuhusen sätter nya försäljningsrekord. Och många av de mest entusiastiska och högljudda kämparna får reformationen har nu egna barn, köper leksaker för flera hundra inflationskronor och klär ut sig själv till den jultomte, som de ville avliva för 15-20 år sedan. När så juldagsmorgonen glimmar, hälsar vi den sköna morgonstund med "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden," man tänker föga på hur långt från frid på jorden vi är, och hur erbarmligt klen vår fördragsamhet mot oliktänkande och vår goda vilja till våra medmänniskor egentligen är.

God jul, Adam och Eva! Och tid för eftertanke.