Victoria Benedictsson alias Ernst Ahlgren

Victoria på ett fotografi signerat med hennes pseudonym.	Denna sten är placerad vid gården Charlottenberg i Domme där Victoria föddes.

Victoria Benedictsson var född Bruzelius, hennes far var NG Bruzelius.
Victoria föddes 6/3 1850 och tog sitt eget liv 1888.
Hon var en av 1880-talets mest betydelsefulla författare skriver Christina Sjöblad i Nationalencyklopedin. Som ung ville Victoria bli konstnär men fick inte för sin far.
Victoria gifte sig då på trots med den 30 år äldre postmästaren Benedictsson i Hörby.
Äktenskapet blev olyckligt. Hon sökte utlopp för sin konstnärsdrift i litterära studier och metodiska skrivövningar. Efter en tvåårig sjukdom debuterade hon 1884 med novellsamlingen Från Skåne.
I den liksom i senare folklivsberättelser, gav Victoria realistiska skildringar från skånsk landsbygd.
Dessa skildringar lyser av humor och medkänsla.

Fler verk av Victoria Benedictsson:
Pengar 1885
Final 1885
Fru Marianne 1887
Teorier 1887
Den bergtagna 1888
Stora boken I - III är hennes dagböcker från åren 1882 - 1888

Nedan ett kort utdrag ur En Musikafton från Victorias debut novellsamling Från Skåne (1884)

"Öfver den nyplöjda åkern, i hvars fåror höstregnet här och där bildat små aflånga vattenpussar, kom herr Behr gående med långa steg och klädd i grofva vattenstöflar som han dragit öfver byxorna.Det var en kal trakt, och så långt man kunde se var det samma enformiga sträcka af späda rågfält och höstplöjda åkrar, inhägnade rutvis med sina eviga stengärden. Himlen var blygrå, och solen stod just i begrepp att gå ned, utan kraft nog att genombryta det tjocka molnlagret eller att åstadkomma mer än en tung rödviolett skiftning, hvilken kom hela taflan att se ännu dystrare ut. Det låg en tungsint stillhet öfver hela nejden, och icke en mänsklig varelse syntes mer än den ensamme vandraren. Gården, hvilken han närmade sig, låg mörk och liflös som en död massa, och i boningshuset
lyste intet ljus. De låga byggnaderna med sina ruggiga halmtak gåfvo åt det hela ett utseende af frånstötande trorftighet, och det enda som talade om välstånd var några stora sädesstackar, som bara väntade på att tröskas. Det var gårdens ägare, som med en landtmans tunga gång närmade sig sitt hem. Han hade en buklig filthatt på hufvudet, och under densamma syntes ett ännu ungt ansikte med välbildade drag. Men tidiga bekymmer hade ristat sina linier däri, och ögonen hade ett uttryck af hoplös likgiltighet. Ena handen höll han instucken i rocken, som för att skydda den mot köld, och med den andra stödde han sig på käppen, som för hvarje steg drog med sig en klump af den leriga jorden, för att så med en sväng stänka den omkring på vandrarens stöflar. Denna hand var hvit och fin, med långa, böjliga fingrar som föga harmonierade med den grofva dräkten. Max Behr skulle just vända om hörnet af en något afsides liggande logbyggnad, då han tvärstannade för att lyssna......"

Klickar du på länken kan du läsa ett annat utdrag från novellen Från Skåne med titeln En Studie. I denna novell får man en bild av hur en skånsk arbetare var klädd och dessutom en ögonblicksbild från vardagen på slätten.