Newton Heath, som var ett lokalt Manchester-lag, började spela 1878. Laget utgjordes av arbetare vid Lancashire och Yorkshire Railways. De gjorde en brakande succé under deras första säsong och fick snabbt smeknamnet "The Heathens".

1885 så blev det av professionellt lag av "The Heathens" och 1988 så inträdde de i the Football Alliance efter att deras försök att komma med i the Football League hade misslyckats. De spelade i tre år för the Football Alliance och slutade på 8:e, 9:e och i sin sista säsong så slutade de 2:a. Så småningom så släpptes de in i högsta divisionen då denna skulle utökas 1892 från 14 till 16 lag och en andra division infördes. Newton Heaths första ligamatch spelades 3 september 1892 mot de på den tiden farliga Blackburn Rovers.

Deras första säsong blev en katastrof och de vann bara en match den här säsongen. Det var dock den så viktiga matchen som gällde uppflyttning eller nerflyttning. De slutade som sagt var sist (på 16:e plats) och hade endast skrapat ihop 18 poäng och släppt in hela 85 mål.

1893/94

Newton Heaths andra säsong skulle visa sej bli ännu mera katastrofal än den första. Också nu slutade man på sista plats. Den här gången var det Liverpool som skulle besegras om de ville hålla sej kvar, men nu så fick man stryk med 2-0 och man var nere i andra divisionen.

Gästande lag hade klagat så mycket på Newtons hemarena vid North Road att man nu var tvunga att flytta och klubben flyttade tvärs över stan till Bank Street, Clayton. Men denna flytt var inte mycket till förbättring då de närliggande kemiska fabrikernas skorstenar släpptes ut mängder med avfall som la sej över planen.

1894 så spelades det första riktiga Manchester-derbyt, datumet var 3 november och platsen var Citys hemarena Ardwick. Lagen hade mötts förut men detta var första gången som de två lagen möttes i ligasammanhang. Matchen sågs av 15.000 personer. Heath slog sina ärkerivaler med 5-2 och vann också returmatchen med 4-1.

1894/95

Heaths hade spelat sina matcher vid Bank Street sedan de lämnade North Road 1893, men förflyttningen visade sej inte medföra några större förbättringar och bortalagen fortsatte att klaga på planen. Newton hade gjorde 23 mål på sina två första matcher i division två och säsongen var en aning mer lyckad än den föregående. Men detta hjälpte föga då man hade legat på andra plats större delen av året, och vid årets slut så låg man på tredje plats och missade chansen till uppflyttning.

1895/96

Säsongen 1895/96 gick inte mycket bättre än föregående. Heath' hade problem med att anpassa sin spelstil för division två. Och när säsongen var slut så låg man på 6:e plats, med 15 vinster och 12 förluster på de 30 matcher som spelats.

I FA cupen så kom man till andra omgången, vilket var en omgång längre är föregående år. 1895 så bytte Newton Heath färg på sina kläder ifrån grönt och guld till att nu ha vita tröjor och blå shorts.

1896/97

Efter sin bästa säsong på flera år så slutade man på 2:a plats i den andra division och klarade sej till slutspel. Där skulle man möta Burnley och Sunderland som slutat i botten av division ett och Notts County som hade vunnit division två. Efter att ha slagit Burnley med 2-0 på hemmaplan så förlorade man med samma siffror borta, och skulle nu möta Sunderland hemma vid Bank Street. Sunderland som hade vunnit första divisionen åren 92-95 hade detta året gjort ett riktigt bottennapp men detta skulle inte vara någon längre tid. Mer än 18.000 fans kom för att se matchen som slutade 1-1 och skickade Heath' till Roker Park och Notts County där de endast skulle behöva spela oavgjort för att säkra en plats i division ett igen, men så skulle inte ske då de förlorade båda möterna och ännu en säsong i division två var ett faktum.

1897/98

När 1898 års säsong drog mot sitt slut så var Newton Heath och ärkerivalerna från andra sidan stan Manchester City etta respektiva tvåa, och på tredje plats låg "New Brighton Tower". På annandag jul så möttes då både lagen och det var City som kom segrande ut ur kampen efter att slagit sina grannar med 4-0. Newtons återhämtade aldrig sej riktigt från detta och slutade säsongen på tredje plats, 3 poäng efter Gloosop North End och 6 poäng efter City som vann och tog sej upp till första divisionen. Ännu en gång hade de missat slutspelet med minsta möjliga marginal. Under de fem säsongerna i division två hade de aldrig slutat sämra än på 6:e plats.

1898/99

1899 skulle bli mest känt för de ökända bråken mellan Celtic och Rangers. Efter den skottska cup-finalren så försökte fans att bränna ner arenan och bråken fortsatte i flera timmar på Glasgows gator och 81 polismän fick vårdas på sjukhus för skador de fått när de försökt skilja fansen.

Newton Heath hade sina egna små skandaler med spelare som drack och som straff blev avstängda. Veckan efter de här avstängningarna så var det fansens tur att skapa rubriker. Efter en förlust med 2-1 mot New Brighton Tower så omringade ett flertal supportrar domaren och hånade och buuade ut honom. Om det inte hade varit för ett flertal polismän så hade det kunnat sluta riktigt illa. Av alla raporter som finns att läsa så hade domaren gjort en oerhört dålig insats. Förlusten i den här matchen förstörde Newton Heath' chanser att detta året gå upp till första divisionen.

1899/00

Det nya århundrade kom inte som en räddande ängel för klubben. Heath hade hamnat i skuggan av sin rival City som nyligen hade gått upp i högsta serien. Man hade nu sju walesiska landslagsmän i sin trupp, men inte en enda engelsk landslagsman. Och för tredje året i rad så slutade man på en fjärdeplats.

1900/01

Den här säsongen kom att bli den sämsta på sju år för klubben. Säsongen avslutades på 10:e plats med 16 förluster på det 34 matcher som spelats. De hade bara gjort 6 mål mer än de släppt in. Efter detta så sparkades deras sekreterare mr A.H. Albutt och mr James West tog över.

1901/02

Efter ett decenium i the Football League så var resultaten allt annat än positiva. Två år i högsta divisionen, där man hade slutat sist både åren, och åtta år i andra divisionen. Ledningen bestämde att det behövdes köpas in nya spelare, det ända som nu fattades var pengarna till detta. För att dra in pengar så annordnades en bazzar där det var menat att det skulle dras in pengar. Men när banden som spelat betalts och allt så gick det knappt med plus. Och pengar saknades fortfarande för spelarköp. Men allt detta skulle få en vändning. Harry Stafford som var kapten i laget hade en St. Bernards-hund som han hade fäst en insamlingsbox runt, men hunden rymde och hittades inne i stan av en pubägare. Han visade hunden för mr Henry Davis som var ägare av Manchester Brewers.

Davis fäste sej vid hunden och köpte den omedelbart av pubägaren. Men han fick dåligt samvete och spårade upp hundens ägare och fann snart att den tillhörde Newtons kapten. Efter ett möte med Safford så lovade han att stödja klubben nu och även i framtiden. Detta var ett löfte som skulle visa sej att hålla. Mr John Henry Davis skulle komma att bli styrelseordförande och ägare av klubben i framtiden. Newton Heath slutade den här säsongen ännu sämre än den förra och slutade på 15:e plats efter hela 17 förluster.

Den här säsongen så ändrade man ännu en gång färg på sina dräkter och man fick de färgerna som än idag kännetecknar klubben. Röda tröjor och vita shorts. Och namnet på klubben gillades inte av alla, då man hade lämnat sitt hem i Newton Heath för nio år sedan, och omorganisationerna gjorde att klubben behövde ett namnbyte. Förslag som kom upp var Manchester Central, men detta röstades ned då man tyckte att det mest lät som en tågstation, även Manchester Celtic röstades ned. Då kom en man vid namn Louis Rocca fram med namnet Manchester United. Detta hade föreslagits förut men hade då inte mött någon vidare support, men den här gången fastnade de för detta och lördagen 26 april så blev Newton Heath, Manchester United.

Detta måste också ha varit ett tacksamt beslut för bortalagen då de i åratal åkt till den gamla Newton Heath och där mötts av en tom plan och tomma läktare, för att sedan få stressa tvärst över stan för att hinna i tid till avspark.

1902/03

Den här säsongen så återupprättade man lite av äran. Med James West som manager så startade säsongen bra, men en formsvacka mot slutet gjorde att de till slut slutade på 5:e plats. I FA cupen så åkte man ut i andra omgången.

1903/04

James West var även i början av den här säsongen manager för klubben. Men efter en dålig start på ligan så avgick han och Ernest Mangnall tog över som ny manager för Manchester United. Han skulle komma att bli Uniteds första stora manager. Han föddes i Burnley och var väl känd i de norra trakterna av landet.

Med Uniteds ekonomi stabiliserad så visade han sej ute på spelarmarknaden. Han köpte målvakten Harry Moger tillsammans med Alex Bell, Dick Duckworth, och en mycket duktig mittfältare vid namn Charlie Roberts. Men hans största köp var när han fick Billy Meredith att flytta tvärst över stan från Man City and andra "rebeller" följde honom som Herbert Burgess, Sandy Turnbell och Jimmy Bannister. Vid den tidpunkten så räknades Meredith och Roberts som de två mest talangfulla spelarna i landet. Men nya spelare och ny manager så slutade man på tredje plats och missa precis slutspelet.