Uniteds manager Mangnall höll på att bygga ett lag som såg ut att bli mycket starkare än det som fansen hittils hade sett. På annandag jul så mötte United Liverpool och slog dem med 3-1. Men de skulle få sin revansch och slog sedan United med 4-0 på hemmaplan och deras drömmar om att gå upp igen sprack och Liverpool tog förstaplatsen och United slutade som trea. Man hade bara förlorat 5 av sina 34 matcher.

1905/06

Efter 12 olyckliga år i den andra divisionen så var detta säsongen då man äntligen tog sej upp bland toppen igen. Ett av det unga lagets bästa resultat hittils var när man slog Aston Villa i cup-finalen. Villa som hade vunnit ligan 1894, 1896, 1897, 1899 och 1900 och FA cupen 1887, 1895, 1897 och 1905. Alla höll Villa som de givna favouriterna till att krossa nykomlingarna från division två, men inför 40.000 åskådare så körde United över Villa och vann med 5-1. Tack vare en stark en stark avslutning i ligan så klarade man att gå upp till första divisionen igen, men Ernest Mangnall lovade att detta bara var början, och han skulle visa sej ha rätt.

Trots att man gick upp igen så hade man inte slutat på första platsen, utan på andra plats. United hade bara förlorat 4 av sina 38 matcher och hade gjort mer eller mindre ofattbara 90 mål på dessa matcher.

1906/07

1907 var året då man äntligen visade sej som en kandidat bland de största inom fotbollsvärlden. Med en stark trupp och en spelstil som skulle komma att bli klubbens varumärke. United fick rejäla förstärkningar efter den sensationella skadalen hos Manchester City. Alla spelare skulle få den fastslagna lönen på 4 pund per vecka, men klubben hade betalat ut mer än så. Detta resulterade i att fem styrelsemedlemmar fick avgå och 17 spelare förbjöds att spela för klubben, någonsin!

Mangnall agerade snabbt och signerade ett kontrakt med Billy Meredith och sedan ännu fyra spelare från City. Meredith hade varit inblandad i en mutskandal och var lycksam nog att inte bli avstängd på livstid. Intressant är att United skrev kontrakt med dessa fem spelare redan 1906 men på grund av avstängningar så fick de först spela under 1907. Meredith var känd under smeknamnet "Welsh Wizard" och han tände gnistan för den tradition som skulle känneteckna United med många stora spelare. Han var den tidens George Best - en rebell, talangfull och populär. Många ifrågasatte honom efter att han varit borta från fotbollen under ett års tid, men 1907 så visade han sin klass och spelade fram Turnball som dundrade in bollen i nät.

När säsongen var slut så låg man på 8:e plats, och Uniteds sätt att spela fotboll på var det hetaste samtalsämnet i stan. Ännu mer viktigt än så var att man nu hade chansen att sikta på det riktigt stora, ligatiteln.

1907/08

1908 års säsong började på bästa möjliga vist. 4-1 krossades Villa med, 4-0 mot Liverpool och 2-1 mot Middlesbough. Efter 14 matcher så hade man bara förlorat 2 poäng och låg nu, för första gången, etta i högsta divisionen. Och det var inga knappa segrer som tagit dem dit, 6 mål borta mot Newcastle, 5 mål borta mot Blackburn och 4 mot Everton, Arsenal och Birmingham. Sättet United spelade på var det som skrev som i den engelska pressen. Men trots den här hejdundrande starten så avslutade man säsong på ett lugnare sätt, med 7 förluster i rad. Men trots detta så blev man för första gången mästare i England och satte ett nytt rekord vad det gällde gjorda mål, 82 stycken.

Efter ligans slut åkte man till Österrike-Ungern för att spela fyra matcher. Man vann alla dessa. Men efter att ha kört över Ferencvaros i sista matcher så vände hemfansens beundran till hat och man slängde stenar mot spelarna både på planen och på vägen tillbaka till hotellet. Mydigheterna bad om ursäkt och Magnall lovade att de trots detta skulle återvända året därpå. Hemma i Manchester, så garanterade han att han aldrig mer skulle åka tillbaka till Ungern.

1908/09

Efter deras första ligaseger så var det dags för Charity Shield där man mötte Queens Park Rangerns, första matchen slutade 1-1 men i returen satte United fart och körde över dem med 4-0. I FA cupen hade man aldrig kommit längre än till 8:e omgången, man nu satte man siktet på att vinna cupen som var den enda stora titeln man ännu inte vunnit i England.

Även denna säsong tog man sej till den 8:e omgången genom att krossa allt motstånd på vägen. Nu i sin första bortamatch hittils så skulle man möte division två laget Burnley. Man låg under med 1-0, och ännu en gång verkade det som att man skulle åka ur här, men då hjälpte naturen till. Snön vräkte ner i 18 minuter och det blev som en isgata på planen, och domaren kunde inte göra annat än att blåsa av matchen. Man vann omspelet med 3-2. Sedan var det Newcastle som stog på tur att bli utslagna.

Man var nu för första gången i final och motståndet stod Bristol City för. Trots risk för regn så kom det 70.000 fan för att se matchen, och för att se Turnbull göra det ända målet vilket såg till att man för första gången vann FA cupen.

300.000 fans väntade på dem hemma i Manchester när de kom tillbaka. Ett brass-band spelade "see, the conquering hero comes". Man åkte genom stan och överallt var det folk som ville ha en glimt av sin hjältar.

Kortegen fortsatte till Clayton, där över 30.000 fans hade väntat i över tre timmar. Detta var det finaste ögonblicket i arenans historia, för United hade kungjort att man skulle bygga en ny arena vid Trafford Park.

Fyra månader efter det att man vunnit FA cupen så blev hela Uniteds lag avstängt av FA då de inte avstått att gå med i spelar facket som de FA själva varit med och skapat. Men efter påtryckningar från FA så försvann spelare efter spelare tills det bara var ett lag kvar i facket, Manchester United. Man hade bestämt sej och fick skeknamnet "the outcasts (de utstötta)". Det verkade som att sängen redan var över för United, nu när man precis nått toppen. Då, när alla trodde att det var över så valde Evertons Tim Coleman att inte följa sina lagkamrater utan gick över på Uniteds sida. Sedan följde Newcastle, Middlesbrough och Sunderland honom och till sen följde resten av Evertons lag samt Liverpool. FA fick se sej besegrade och backade. Ett avtal skrevs och krisen var över, men det är tack vara Manchester United som spelar-facket överlevde och finns än idag. Ligan slutades på en dålig 13:e plats.

1909/10

Man hade bestämt att byta arena, och Claytons plan var nästan fel att kalla en plan. Under vintermånaderna så var den knappast ett passande ställde för ett lag som vunnit både ligan och FA cupen. Clayton såldes och en ny tomt på Trafford Park köptes. Platsen valdes ut och betalades av John Henry Davies, som betalade allt ur egen ficka. Den fick en kapacitet på 60.000 platser. Den döptes till Old Trafford. Och man slutade på en 5:e plats i ligan.

1910/11

Efter två misslyckade säsonger så skulle denna visa sej riktigt lyckad. Det skulle bli den sista säsongen för en av Uniteds största managers, Ernest Mangnall. För första gången på sin nya arena så slutade man säsongen som mästare. I FA cupen åkte man ur i tredje omgången.

1911/12

Ännu en gång var det dags att spelade Charity Shield. Nu stod Swindon för motståndet. Matchen drog bara 8.000 åskådare vilket var synd då United vann med 8-4, hela 12 mål.

1911 var början på ännu en blek period för United. Mangnall har skapat ett suveränt lag, men i augusti 1912 så lämnade han hastigt klubben och gick över till City. Samma vecka hade han tackat nej till ett bud på Uniteds kapten Charlie Robets, och budet kom från just Man City. 18 månader senare så var City på första platsen i division ett och United kämpade ännu en gång i botten. Det är svårt att riktigt förstå vad han hade gjort för klubben, han hade inte bara tagit klubben till två ligasegrar och en FA cup seger. Utan han hade också skapat det kännetecken som än idag är Manchester Uniteds varumärke, snabb offensiv fotboll. Han hade också byggt upp englands finaste arena, Old Trafford. Det skulle komma att ta Manchester United hela 40 år att komma tillbaka till toppen.

Man slutade ligan på 13:e plats med fler förluster än segrar.

1912/13

Det här skulle komma att bli Uniteds sista uppryckning på väldigt länge. Nu så skulle man sluta bland bottenlagen fem säsonger i rad för att slutligen åka ned. Där skulle det ta hela tre säsongen innan dess att man lyckades ta sej upp igen. Efter detta så slutade man bland botten sex år i rad och sista året så åkte man ännu en gång ner, de gick upp igen, men ett par år senare var de nere igen.

Efter 1937/38 års säsong så gick man upp igen. Men från 1912/13 till Andra Världskriget så fortsatte man att åka upp och ner mellan de två divisionerna. Man skulle inte kommat att vinna något förrän 1948.

Det här var den sista bra säsongen för klubben och man slutade på är god 4:e plats. I FA cupen kom man till den tredje omgången. Man nu skulle många hårda år komma för Manchester United.

1913/14

United var tillbaka i dålig ekonomisk status efter bygget av Old Trafford 1913. De var i skulder och med ett krig som började visa tecken så var läget nu riktigt dåligt. Mangnall hastiga avhopp hade kommit som en chock för fansen, men det skulle komma att bli värre. Ledningen sålde lagets kapten och ledare Charlie Roberts till Oldham Athletic. Detta kom som en chock och ett tecken på att detta var slutet på det lag som Mangnall en gång byggt upp. Många av de bästa spelarna såldes till andra klubbar, stortiden var nu över.

Första Världkriget startade 4 augusti 1914, och tron att detta bara skulle komma att bli ett kort krig och att majoriteten av befolkning en skulle komma att beröras gjorde att man bestämde att ligan skulle fortsätta som vanligt. Men när fler och fler av spelarna i de olika klubbarna kallades in för tjänstgöring så sjönk standarden och publiken kom inte längre till matcherna.

1914/15

Liverpool stod för motståndet på Old Trafford och det man inte många som trodde att bottenlagen United skulle ha några chanser mot United. När dagen var över så hade Liverpool förlorat med 2-0 och de såg inte alls lika stabila och hungriga ut som de brukade. Bookmakers berätta att det hade spelats ovanliga stora belopp på just dessa siffror, på den tiden var det inte vanligt att man spelade på slutresultaten.

FA undersökte saken och kom fram till att spelare på både sidorna var inblandade. Tre Unitedspelare (Turnbull, West, Whalley) och fyra från Liverpool (Sheldon, Miller, Fairfoul, Purcell) anklagades och fäldes allihop. Ledaren för ansågs vara Sheldon som var en före detta Unitedspelare som nu spela för det andra laget. De stängdes av på livtid, det var bara West som överklagade beslutet man han förlorade sedan i domstol.

När kriget var över så bestämde sej FA för att låta spelarna spela igen, alla utom West som ännu fortsatte att bedyra sin oskuld. Han skulle inte komma att bli fri från detta förrän 1945. Intressant nog så var det inte för att rädda kvar United som man gjorde upp matchen utan för att spelarna ville åt pengarna (resultatet gav 7 gånger pengarna), men trots detta så klarade sej United med just två poäng den här säsongen.

På grund av kriget så slutade ligaspelet efter säsongen 1914/15. Man skapade små egna ligor och United blev bara sämre och sämre och man förlorade regelbundet mot lag som man tidigare fullständigt kört över. I mars 1916 så lyckades man bara locka 500 personer till sin hemmamatch mot Oldham vilken de förlorade och hamnade sist i sin liga som bestod av bara fem lag.