1919 så återupptogs ligafotbollen efter sitt fyra år långa uppehåll. United var inte alls det United det hade varit före kriget. Spelare hade lämnat klubben och Sandy Turnbull hade blivit dödad under kriget då han tjänat sitt land.

John Robson var ny manager och han tog in ett flertal unga spelare och köpte en bunt medelmåttor. Laget var inte med och slogs om vare sej ligan eller FA cupen men slutade ändå på en respektabel 12:e plats. Publiken kom tillbaka till arenorna och snittet för all division ett fotboll låg på 22.000 men United hade hela 30.000 i snitt på sina hemmamatcher. 27 december 1920 så kom hela 70.504 fans för att se sitt lag möta Aston Villa. Arenan som hittils bara kostat klubben pengar började nu att löna sej, och detta skulle den fortsätta att göra i många år.

1920/21

Den här säsongen var sämre är föregående. Efter ett bråk med klubben så släpptes Billy Meredith gratis och han återvände till City. Han var då 48 år och hade spelat för klubben mellan 1906 och 1921, totalt hann han med 332 matcher och detta placerar honom på 30:e plats vad det gäller antal matcher för klubben. Hans bortgång var börjar till slutet för United. Man slutade på 13:e plats och i FA cupen åkte man ur direkt.

1921/22

Sen efter kriget så hade United slutat på 12:e respektive 13:e plats och inte lyckats alls i FA cupen. 1921 års säsong började katastrofalt med bara fem poäng efter de första sju matcherna. Managern John Robson hade insjuknat och det bestämdes att han skulle stiga åt sidan och bli assisterande tränare och låta sin roll tas över av John Chapman. Förödmjukelsen fortsatte under hans ledning och City körde över United med 4-1. De sjönk till sista plats i ligan och där stannade de säsongen ut och blev återigen nedflyttade till division två.

Joe Spence var det ända positiva i United. Hade hade kommit till klubben 1919 och stannade på Old Trafford till 1933. Totalt spelade han 510 matcher för klubben, ett rekord som skulle stå sej i 40 år ända tills Bill Foukes förbättrade det.

1922/23

Livet i division två skulle bli svårade än vad man hade förväntat sej, de var favouriter till att ta första platsen och gå upp direkt. I stället så slutade man på 4:e plats. United hade helt klart talangerna som krävdes för att bli ett vinnande lag, men viljan att vinna saknades helt hos spelarna.

1923/24

Som om inte 1923 skulle varit tillräckligt besvärligt för klubben så blev detta året ännu värre. De hade sin tredje värsta säsong sen klubbens födelse och man åkte ur FA cupen i andra omgången och slutade ligan på en 14:e plats, 13 vinster 14 oavgjorda och 15 förluster. Klubben som för 12 år sedan hade varit nummer ett i landet slogs nu för att inte bli nedflyttade till division tre.

1924/25

Men någon nedflyttning skulle inte komma att ske. Man tog sej i kragen och slutade på en fin andra plats. Detta gav dem åter en plats bland de bästa i division ett. Man vann 23 av sin 42 ligamatcher den här säsongen och gjorde 53 mål. Men i FA cupen blev det returbiljett direkt.

1925/26

Första året tillbaka i toppen efter fyra års frånvaro slutade inte alltför dåligt. De var inte i när heter av vare sej ligatiteln eller nedflyttning. 19 vinster och 17 förluster gav en 9:e plats i ligan. I FA cupen gick det bättre och man klarade sej ända till semi-finalen. Den här säsongen skulle komma att bli den sista för John Chapman som hade lett klubben i fem år.

1926/27

20 september 1926 så möttes FAs kommite på Grand Hotel i Manchester för att undersöka affärer som hade med Manchester United. Kommiten möttes igen följade vecka i Sheffield och sen ännu en gång i Manchester. Ännu idag så är det oklart vad de igentligen undersökte, men 7 oktober så klargjorde de för en undrande fotbollpublik att Uniteds förre manager John Champan härmed var avstängd från all fotboll för opassande uppträdande under sin tid som manager. Än idag så är han den enda spelande managern i klubben historia. Hilditch gjorde ett beundransvärt jobb genom att hålla kvar United i högsta ligan. Men det var med en hårsmån som detta klarades. United slutade på 15:e plats och sju månader senare så skulle han ersättas av en gammal vän till klubben...

1927/28

United började årets säsong med en ny manager, Herbert Bamlett. Hans väg till kändisskapet hade han tagit genom att ta ett kämpande Middlesbrough från andra divisionen till den första året innan. Men detta var inte anledningen till att han fanns i minnet på de flesta av Uniteds fans. Han hade varit domare och hade dömt 1915 års cupfinal, och det var även han som hade blåst av matchen mellan Burnley och United på grund av en snöstorm. United vann returen och fick höja bucklan. Var kanske United värda honom en tjänst för det beslutet? Den nya managern drog inte några goda tider med sej till klubben och klubben låg i botten av ligan. Med bara en omgång kvar så hade de tre sista lagen lika många poäng och allt skulle avgöras på målskillnad. Man skulle möta Liverpool hemma och det var inte många som trodde att man hade en chans att hålla sej kvar då både Spurs och Middlesbrough hade bättre målskillnad.

Efter 11 minuter så sköt Joe Spence United till ledning. Vid halvtid stod det 4-1 efter ännu ett mål av Spence och två av Rawlings. När man kom ut för att spela andra halvlek så kokade hela Old Trafford. Fansen hjälpte till och Spence gjorde ytterligare två mål. När matchen var slut så stannade spelarna kvar på planen och inväntade resultaten ifrån de andra matcherna, hade de gjort vad som krävts för att hålla sej kvar? Det hade de! Det sjätte målet hade visat sej vara avgörande!

1928/29

När mars månad kom så hade man förlorat 15 matcher och det såg ut som att man ännu en säsong var en trolig bottenkandidat. Men tack vare ett kämpande lag så lyckades man även denna säsongen hålla sej kvar. Detta var mycket tack vare Tom Reid som man hade köpt från Liverpool. Han gjorde 14 mål på sina 17 matcher för klubben den säsongen. Han skulle komma att göra 67 mål på de 101 matcher han totalt spelade innan han flyttade vidare till Oldham fem år senare. Det verkade som att United skulle komma att slåss för att inte hamna på nedflyttningsplats de närmaste åren, men det skulle komma att bli värre än så!

1929/30

Och värre blev det, man hade stora problem med att hålla sej kvar. Man lyckas dock precis med detta och slutade på 17:e plats. Man förlorade 19 matcher och vann endast 15, med en målkvot på -22. Trots att man inte haft något som helst att göra med ligatiteln de senaste åren så lyckades man över förväntningarna i FA cupen. Den här säsongen åkte man ut i tredje omgången.