Lektion 5

Ledare/chef

Jag jobbade en gång i början på 1990-talet på en restaurang i Gävle som hette Slottsterrassen. Den ägdes av en storvuxen, burdus österrikare som hette Robert Mayer. Han var både känd och ökänd över hela stan och folk vallfärdade dit för att få sig en god bit mat. Hans mat var verkligen fantastisk - och billig! Det som förvånade mej var att folk stod ut med hans ryande. Han kunde vara direkt otrevlig och jag såg ofta människor rodna av förlägenhet när de hämtade sin matbricka för sent efter att Robert vrålat ut över hela restaurangen vilka idioter de var. På nåt sätt var han oemotståndlig ändå!

Som chef var han karismatisk, duktig och mycket arbetsam men krävde hårt arbete av sina anställda. Hans burdusa sätt fick många osäkra stackare att ta till gråten men jag trivdes bra med honom. Jag vågade säga ifrån och är ganska "slängd i käften" och först fick han nästan en chock men han vande sig och jag såg i hans ögon att han respekterade mej. Det märkte jag ganska snabbt , att ju räddare folk blev för honom ju elakare blev han. Han och jag kom väldigt bra överrens och folk sa att han blivit lugnare sen jag kom dit. Jag vet inte, det kanske var åldern. Han arrenderade senare det året ut sin restaurang och började resa istället.

Jag träffade honom några år senare och då berättade han att han pendlade mellan sina hus i Sydafrika, München och Gävle och bara kopplade av. Han hade ju startat sin kockkarriär redan som 17-åring och var nu närmare 60. Efter en lång och stressig karriär genom flera länder, med flera kraschade äktenskap bakom sig kunde han äntligen njuta av frukterna av sitt hårda arbete.

Det var en arbetschef jag aldrig glömmer med sitt sträva nästan hårda sätt men ändå den som jobbar hårdast själv. En som aldrig kräver av någon någonting som han själv inte skulle göra. Man fick även beröm då man gjort något bra och ibland till och med belöning. En hård men mycket rättvis chef.