| Tyst i natten |
| Varför står hon tyst i natten? Smekt av mörkrets kalla vind salta droppar, sorgevatten fuktar hennes mjuka kind Tårögd, ensam, tyst och vaken ingen håller hennes hand Sakta sprids den bittra smaken Blod mot tunga, kniv i hand. © Johnny Rydensjö. |
| Telefon |
| Det ringer hos
mig, jag lyfter på luren vi talar om känslor som aldrig förgås Långt där borta, din röst kabelburen vi har förenats i telefonsymbios Vi talar om allting, om inget och livet jag längtar och känner, jag vill ha dig här Vi talar om dikter, om sånt som är skrivet snart har jag tömt mitt vokabulär Jag drömmer om oss, om dig vid min sida en tanke så vacker men ändå befängd Jag längtar förstås, efter att slippa lida slippa din röst telefonlursförvrängd. © Johnny Rydensjö. |
| Plåga. |
| Mitt liv har blivit en oerhörd plåga för mig och för alla för de som är här Jag längtar och hoppas att jag snart ska våga frälsa oss alla från denna misär Vill lämna vår värld jag vill lämna livet ni klarar er bra utan mig Det enda som hejdar mig från sista klivet är min rädsla att såra dig. © Johnny Rydensjö. |
| Vila. |
| Jag lägger mig i sängen medan livet snurrar på allt som händer, händer alldeles för fort Genom tegelstens-terrängen i
en vardag stel Jäkt och stress jag har
blivit spådd att allt får Stenhård press min gräns
är nådd om jag inte Evig vila eller livslång
jäkt är mina alternativ |
| Djävulens spel. |
| Nu när jag
fått perspektiv till mig själv och till mitt liv och har insett att allting inte går i
moll Nu när jag förstått att de sår som jag fått till största delen ligger utom min kontroll Nu när jag inte är beroende av att känna att jag har ert förtroende Nu när jag vet att den instabilitet som präglat mitt liv inte är mitt eget fel utan en del i djävulens spel Livslång vinter går mot vår men en fråga återstår: Orkar jag med tanken på att jag inte är den som är orsaken till min ångest och till mitt obehag? © Johnny Rydensjö. |
| Njuta. |
| En livstid har jag vandrat på ensamhetens stig Nu plötsligt går jag på en väg hand i hand med dig Jag trodde att mitt öde var att ensam vandra på Nu är jag inte ens säker på om mitt öde är att gå Kanske dags att stanna upp och njuta för en tid Dags att njuta av ett liv i tro och hopp och frid Njuta av ett liv med dig och glädjas åt att jag för sista gången genomlevt en ensam gråkall dag. © Johnny Rydensjö. |
| En livstid för kort. |
| Han längtade hett efter dagen
det vänder efter känslan av ro i en värmande famn Någon som håller hans sargade händer en kärleksfull röst som viskar hans namn Han trodde att något en dag skulle hända att lycka och glädje skulle fylla hans liv Han hoppas nog ännu att livet ska vända en konsekvens av att vara alltför naiv Han trodde att sår kunde läkas av tiden att saknad och längtan av år suddas bort Sån var hans livssyn, av smärta förvriden hans lyckliga stunder en livstid för kort. © Johnny Rydensjö. |
| Ingenting är fel. |
| Hon kliver in och slår sig ner en dag när våren står i blom Jag tror hon önskar något mer ty hennes blick är kall och tom men ändå ler hon lätt och säger: Allting är så bra som det kan vara Hennes hud är kall och blek och hennes lycka minimal Av skrik och slag och svek har hennes ångest blivit total Men när jag frågar hur hon mår så vill hon ändå inte riktigt svara Hon säger ingenting är fel du måste lita på mitt ord jag ville aldrig vara en del av denna mörka, kalla jord Jag ville aldrig se en värld så fylld av onda saker Men nu när jag är här får jag försöka härda ut och inte vara till besvär till dess att livet tagit slut Jag gömmer mig till dess i min inre |
| Reflektioner ur en plågad poets hjärta |
| Ensam i den kalla natten salta droppar på hans kind blandar sig med himlens vatten svalkas av en iskall vind Utåt stark men inåt plågad Ingen ser ett plågat hjärta |
| Min hemlighet. |
| Du och jag av samma slag Två tänkare vi är Vi talar lätt på samma sätt om känslor och begär Allt vi känt vi satt på pränt och visat för varann Det är klart helt uppenbart en själsfrände jag fann Nu har det gått en timme blott sen du var här hos mig Jag tro du vet min hemlighet vill vara nära dig. © Johnny Rydensjö. |
| Till en ängel |
| Ångestfylld
och sorgsen är ängelns vackra röst men även fylld av kärlek som värmer i mitt bröst De ord som hon förmedlar till mig på alla sätt de sjunker in i själen på hjärtat sätter sprätt De sånger som hon sjunger de vackraste som finns har dämpat mina plågor nu mår jag som en prins. © Johnny Rydensjö. |
| Min syn på kärlek. |
| Du och jag din hand i min en långsam promenad En lång allé vi slår oss ner där träden står på rad En kort sekund när blickar möts kan kännas som ett år En liten stund ett andetag kan läka själasår Heta läppar i en dans tätt tryckta mot varann Känslor bortom vett och sans den kärleken är sann. © Johnny Rydensjö. |
| Min musa. |
| Jag sitter i
parken med penna i hand men inspirationen har falnat tankar som en gång satt hjärtat i brand dess brännheta udd har nu svalnat Känslorna heta men orden är slut nu stiger min desperation Har känslor inom mig jag måste få ut innan ångestens röst tar sig ton Det är svårt när min musa har lämnat min sfär när hon inte står vid min sida Allt är så lätt när jag har henne här när bara pennan får lida. © Johnny Rydensjö. |
| En poestisk själ. |
| Tackar stjärnorna för dagen då vi träffade varandra det var oss och inga andra som stjärnorna valt ut Den dagen då vi träffades ett ögonblick ur livet ett hjärta övergivet i väntan på ett slut En poetisk själ som grunnat alltför länge på beslut om livet är en plåga eller ej fann en själsfrände i dig och kan nu betrakta livet ur det stora perspektivet som något man med lätthet härdar ut. © Johnny Rydensjö. |
| Sånger om ett liv. |
| Kärleksfull och utan plågor sånger bortom tid och rum svar på livets svåra frågor lämnar hennes vackra mun Vem är hon som helgar livet Ljuv och vacker likt en blomma Sånger om ett liv i lycka |
| Min största rädsla. |
| Det liv som jag har levt tills nu har krossat mina drömar och fast mitt hjärta ömmar efter kärlek, vill jag ej att du ska se mig som jag är Min största rädsla är att jag ska såra dig |
| Min ängel. |
| En ängel så vacker som någon kan vara en varelse närmare himmel än jord Jag vet inte hur jag ska kunna förklara Det är inte möjligt - inte i ord Hon viskar poetiska ord i mitt öra Hon talar så varmt om känslor och livet |
| Ensam på en filt. |
| Ensam på en filt i parken drömmer han sig bort solens strålar värmer marken gräset nästan torrt Han ser tillbaks på livets plågor Han undrar vad det var som hände |
| Värme. |
| När ängeln in i rummet skrider är jag inte alls beredd värme hon omkring sig sprider inte rädd för att bli sedd Ljuvligt vacker, likt en älva Rösten ljuv och len som siden Varje mening når mitt hjärta |
| Ett sista försök |
| Ett sista försök att känslor beskriva en saga ur intet om tomheten själv Ett sista försök Ett sista försök Ett sista försök Ett sista försök Ett sista försök |