Kvinnan i TV

Det samhälle vi lever i är på väg att bli mer och mer jämställt.
Ändå är det långt kvar innan kvinnor och män har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter.
I stort sett har hela Sveriges befolkning har tillgång till TV och tittar mycket på TV.
Självklart bidrar TV till att sprida värderingar.
Därför är det viktigt att ta reda på hur könsrollerna framställs där.
Framställs kvinnan som svag och viljelös eller visas hon på samma nivå som mannen?
Får hon samma utrymme som männen eller är männen överrepresenterade?
Många människor tillbringar flera timmar om dagen framför TV:n
och det är då en omöjlighet att inte påverkas av utbudet.

Sverige är fortfarande inte är jämställt trots att det hela tiden kommer nya lagar och krav om jämställdhet.
Att uppmärksamma hur verkligheten ser ut är viktigt för att kunna förändra den.
Total jämställdhet ska en dag uppnås och då är det viktigt att någonting som är så betydelsefullt
som televisionen inte står i vägen för utvecklingen, utan i stället stödjer jämlikhetsproceduren.

Traditionella könsroller och jämställdhet

Det finns två konkurrerande mönster för hur kvinnor och män ska vara. Det ena lever kvar från tidigare generationer, de traditionella könsrollerna. Ulla B Abrahamsson formulerar sig så här:

Traditionella könsroller innebär att kvinnors ansvar och huvuduppgifter i livet är hem och barn,
medan mäns ansvar och huvuduppgifter rör dels produktionen, dels politiken och det offentliga livet.
Förknippad med denna uppdelning i ansvarsområden är ofta, nästan alltid, en statusskillnad mellan kvinnligt och manligt i samhället. Denna återspeglas i sin tur lätt i individernas självförtroende och tilltro i sin egen förmåga:
plus för män och minus för kvinnor.

Det andra alternativet är jämställdhet som Abrahamsson formulerar så här:

Jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter

Ø Att ha ett arbete och ekonomiskt oberoende

Ø Att vårda barn och hem Ø Att delta i politiska och samhälleliga aktiviteter

För att få fram jämställdhet i TV finns det, enligt mitt sätt att se, två viktiga aspekter:

Ø Att uppmärksamma kvinnor och män i lika stor utsträckning

Ø Att skildra kvinnor och män som likvärdiga människor

Det räcker inte att bara uppmärksamma kvinnor och låta den få lika stor plats som männen i programmen.
Om kvinnorna förekommer i programmen, men bara framstår som kraftlösa individer, ragator eller sexobjekt,
är det fortfarande inte jämställt. Det handlar inte om att framställa alla kvinnor som goda och positiva för alla män beskrivs inte så. Det handlar om att kvinnors känslor och förhållanden ska tas på lika stort allvar som männens.
Att våga skildra starka, stolta och framgångsrika kvinnor borde vara målet. Jämställdhet innebär att kvinnor och män ska befrias från de traditionella könsrollerna. Könet ska inte avgöra vilka egenskaper han eller hon ska ha,
eller vilket yrke han/hon ska välja. Alla individer ska kunna föra det de själva vill med samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Hur stämmer detta överens med bilden av kvinnan i TV? Bilden av kvinnan i TV

De huvudsakliga ingredienserna i kvinnans roll i t ex en TV-såpa är kärlek, barn och äktenskap,
medan mannens roll i regel handlar om att erhålla makt, styrka och rikedom. Dessutom finns det i princip endast två stereotypa kvinnoroller i TV-serier och filmer; kvinnan som vackert sexobjekt och kvinnan som mor och hustru. Gemensamt för dessa två kvinnoroller är att de ofta framställs som inkompetenta och okunniga.
Sedan finns det ytterligare en kvinnoroll som förekommer allt mer i TV. Det är karriärkvinnan som framställs som nästan lika kompetent som mannen (vilket kvinnan oftast inte gör). Men dessa kvinnors privatliv framställs ofta som misslyckat jämfört med männens. I psykoanalytiker Britt-Louise Wersälls rapport menar hon att detta kan tolkas som en moralisk pekpinne, att kvinnan som ska symbolisera den trygga hemmafrun offrar familjelivet för karriären och därmed är hon mer skyldig är mannen och "straffet" blir ett miserabelt privatliv.
Ett annat exempel på detta är Hitchcocks skräckfilmer som sändes i svensk TV under 1960- och 70-talen.
Wersäll hänvisar till bland andra Rabinowitz, där hon funnit att kvinnan egentligen kämpat för att bli självständig innan de faller offer för den manlige mördaren.

Händelser i kärleksgenren berättas ofta av kvinnor medan händelser i skräckgenren oftast berättas av män.
Då skulle man kunna tro att synen är olika i dessa två genrer, men så är inte fallet.
Synen på kvinnan är väldigt lika i den bemärkelsen att hon är svag och rädd.

Kvinnan som sexobjekt

Hur kvinnan framställs i TV bygger bland annat på filmvetenskapen hävdar Wersäll.
Feminister menar att det finns ett system mellan en tänkt kamera, en tänkt bild och en tänkt tittare.
Dessa tre komponenter sätter kvinnans kropp i centrum som sexobjekt.
Moderna filmkritiker och teoretiker menar att kvinnans kropp i första hand är till för manliga tittare som ser kvinnokroppen som ett sexobjekt. När kvinnor ser sig själva på detta sätt i TV och på film omformar de det könsdiskriminerade budskapet till att passa in i deras egna liv.

Wersäll visar på en undersökning av Davis som hävdar att två tredjedelar av gestalterna i TV är äldre män. Dessutom är det tydligen viktigare att nämna kvinnans civilstånd än männens. Hon ska kunna vara en tänkt partner till varje manlig tittare, enligt sensmoralen i amerikansk TV, om man hårddrar det hela.
Under tidigare decennier och fram till inte alltför länge sedan, framställdes kvinnan ofta i TV-serier
och filmer som osäker, naiv och beroende av mannen.

Kvinnan i TV-reklamen

I TV-reklam finns det en traditionell tendens att visa upp kvinnors kroppar men på männen är det ansiktet som visas. Det skulle kunna tolkas som att det viktigaste är att framhäva manliga tankar och manligt intellekt medan kvinnans kropp är det viktigaste att framhäva hos kvinnan. Wersäll tar upp en amerikansk studie av Craig som visar att män i reklam verkar mer initiativrika och talar om affärer i telefoner, de är viktiga och självständiga. Kvinnors samtal i telefonen har ingenting att gör a med affärer som i männens samtal eller också sysslar de med något göromål i hemmet. I TV-reklam smeker ofta kvinnan föremålet medan männen griper tag i saker och människor. Detta är ytterligare ett tecken på att massmedia framhäver det som anses kvinnligt; en varsam och mjuk varelse som ska inge trygghet. Männen är de som uttalar sig med auktoritet om varor och produkter som kvinnor kan köpa. De produkter som kvinnan mest förknippas med i reklamen är skönhets- och kroppsprodukter samt matvaror. Kvinnan är ofta stereotypt avbildad m en börjar nu avbildas mer positivt och mindre stereotypt.

Wersäll visar även på studier av brittisk, australiensk och italiensk TV-reklam. I dessa är kvinnorollen fortfarande traditionell och stereotyp. Kvinnor framställs mest som användare. Wersäll tolkar detta som att män i större utsträckning arbetar som försäljare av dessa varor eller också att företag av olika skäl väljer män som representanter i reklam. Forskare har kvinnorna i familjens uppskattning eller blev vackra genom de varuinköp de gjorde, enligt TV-reklamen. Detta finns fortfarande kavar men nu kan kvinnan stiga i karriären, uppleva nöjen, avancera socialt eller göra praktiska vinster i form av tid, pengar och energi. Detta kan ses som ett närmande till en manlig associationsvärld. Enligt Wersälls uppfattning behöver forskarna utveckla teorier som grundar sig på TV-reklamens eget formspråk och på TV-producenternas uppfattning om reklam.

Wersäll frågar sig också om barnreklam skiljer sig från vuxenreklam. Vissa förändringar har märkts enligt Wersäll, t ex att kvinnor börjar få större roller och syns och hörs mer, att de inte bara finns i bakgrunden. Wersäll visar på en undersökning av Signorelli som menar att den reklam som vänder sig till flickor är ofta mjukare i som framtoning genom långsammare och lägre ljudvolym. I MTV-reklamen är flickors skönhet viktig, hur de är klädda, kroppsform och attraktionskraften etc.

Vilka program är jämställda, vilka är det inte?

Olika kategorier program indelar efter nivån av jämställdhet: (rapport utförd av SVT:s jämställdehetsgrupp)

Traditionella mans- och kvinnoroller:

Dessa återfinns i flera typer av faktaprogram, i de flesta nyhetsprogram, i sportprogram, i animerade (ofta tecknade) filmer, och invandrarprogram.

Relativt god jämställdhet:

Här återfinns programtyper som; mänskliga relationer, populära magasin och talk shows. De flesta typer av fiktionsprogram har bra jämställdhet, med undantag av deckare, agent- och actionserier. Verklighetsorienterade barnprogram och ungdomsprogram är även de jämställda. Några andra program som bedömts jämställda är ; välja partner, kulturmagasin, faktaprogram om främmande länder och kulturer.

Mellan position:

Det finns olika skäl till att vissa programtyper hamnat i denna kategori:

Ø Programledarfrågan är ett genomgående problem

Ø Videomagasin har bedömts mycket olika av granskarna

Nyhetsprogrammen som finns i "mellanposition" har bedömts mer positivt av granskarna än övriga nyhetsprogram.

Jämfört med 1982 är resultaten av granskningen ett steg framåt. Betydligt fler program är jämställda. Det beror bland annat på att det har växt fram flera nya programformer. Vissa program vilar dock tungt på traditioner, där de mansdominansen är stor.

Efter den här undersökningen kan jag konstatera att trots framsteg för jämställdheten finns det fortfarande mycket kvar av den stereotypa kvinnorollen i TV. I TV-serier är det t ex fortfarande kärlek, barn och äktenskap som är viktigast för kvinnan. Det finns i princip endast två stereotypa kvinnoroller i TV-serier och filmer; andtingen som sexobjekt eller som mor och hustru. Alltför ofta har mannen två kvinnor som spelar dessa roller, hans fru och en annan som är hans älskarinna. Detta är ett vanligt förekommande och tyvärr accepterat tema.

I TV framställs ofta kvinnokroppen som sexobjekt. Wersäll hävdar att när kvinnan ser sig själv på det sättet i TV och på film omformar de det könsdiskriminerande budskapet till att passa in i deras egna liv, jag tror att dessa bilder av sig själva som ett "bete" för att "fånga" männen. Det är synd att kvinnor ska behöva anspela på sin sexighet för att uppnå mål som män ska uppnå bara genom att vara män. Jag anser att det är kränkande för kvinnor eftersom de kommer i underläge gentemot mannen.

I TV-reklamen är könsrollerna väldigt tydliga. Det finns en tendens att visa kvinnors kroppar men mäns ansikten. Ett annat exempel är att kvinnor ofta smeker föremålen i reklamen medan män griper tag i saker och människor. Detta tycker jag är ytterligare ett tecken på att kvinnans sexualitet har en stor, kommersiell betydelse. Jag dras slutsatsen att det oftast är män som producerar reklamfilm för män. Därmed bli kvinnan ett passande "lockbete". I reklam som riktar sig till kvinnor finns det också objektifierade kvinnor med, antagligen för att det även är män som producerar dessa reklamfilmer.

Jag önskar att framtidens TV-bild av kvinnan (och mannen) blev mer nyanserad och individinriktad.

Text: Clara Fredenmark (med viss ombearbetning av red.)