Home
Matteus
Markus
Lukas
Johannes

Evanggelium ainlit Lukas

Kapitel: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

Företal

1 Mangg har allt söik ti gi a sambled skildringg av di stor händelsar sum har sket ²så sum de har berättes för uss av daim sum fran fyst stundi var augenvittnar u blai årdes tjänare, ³u ettar grundlit ti ha sätt mi in ei allt änd fran gynninggi har ú ja nå besläut ei ret årningg ti skriv ner de för di, haugt ärede Theofilus, ⁴för att däu skall första att de upplöisninggar däu har fat jär sanne.

Löfte um Johannes döipans föidelse
⁵Pa den teidn da Herodes var kungg i Judéen fanns de i Avias avdailningg en präst sum hait Sakarias. Hans hustru kom fran släkti Aron u hait Elisabet. ⁶Di var bäggi retfärdue inför Gud u livd haidalit ettar all Herrens bäud u föreskriftar. ⁷Di var banlaus därför att Elisabet var ofruktsam, u bäggi var lali gamble. ⁸En gangg när täurn hadd kumm till hans avdailningg u han fullgärd sin prästtjänst inför Gud, ⁹var de han sum me låttningg ettar sid blant prästar skudd ga in ei Herrens tempel u tänd råikåffre. ¹⁰Allt fålke sto äutför u bad mens åffre halded pa. ¹¹Da veist si Herres änggel för´n, till hygar um råikelsaltre. ¹²Sakarias blai förskrämdar bei iss söini u rädsl falt yvar´n. ¹³Men änggeln sägd till´n: ”Var int räddar, Sakarias, din böin har blitt håirdar. Dein hustru Elisabet skall föid en säun at di, u däu skall gi´n namne Johannes. ¹⁴Han skall blei din gläd u frögd, u mangg kummar ti gläd si yvar hans föidsl. För han skall blei storar inför Herren; vein u stark dryckar skall han aldri dricke, han skall uppfylles av haili ande allt ei modarleive, ¹⁶u han skall fa mangg ei Israel ti vänd tibaks till Herren, daires Gud. ¹⁷U han skall ga före´n me Elias ande u kraft, för ti vänd fädrars hjärtar till daires ban u gi di ohåirsamm a retfärdut sinne, så´tt Herren far a fålk sum jär berede.”

¹⁸Sakarias sägd till änggeln: ”Lains skall ja fa visshait um isshjär? Ja jär jo gambel u mein hustru jär ú lali gambel.” ¹⁹Änggeln svared´n: ”Ja jär Gabriel sum star bei Guds tron, u ja jär sändn äut för ti tal bei di u gi di iss glädbäude. ²⁰Men däu skall blei stummar u int kunn tal förrän den dagen da iss sker, ättasum däu int trod pa mein ård, sum skall ga ei uppfyllelse när teidn jär inne. ²¹Fålke sto u vänted pa Sakarias u un                 dred varför han dråiged inn ei temple. ²²När han kom äut, kund han int tal me dum, u di försto att han hadd hatt a söin ei temple. Han mat gär a teckn at daim, u han blai stummar. ²³När dagar för hans tjänstgäringg var släut, begav han si haim. ²⁴Ettar en teid blai hans hustru Elisabet havande, u ei fem månar halded ha si ei avskildhait. Ha sägd till si själv: ²⁵”Iss har Herren lätt ske me mi. Nå har han befrei mi fran skam blant mänskar.”

Bäudskape till Maria um Jesu föidelse

^26/27Ei den sjätt mån´n blai änggeln Gabriel sändar fran Gud till a ungg töis ei stadn Nasaret ei Galiléen. Ha var troläugi me en man av Davids släkt sum hait Josef, u hennes namn var Maria. ²⁸Änggeln kom in till na u sägd: ”Var hälsed, däu haugt benådne! Herren jär me di.” ²⁹Ha blai förskrämd yvar hans ård u undred va iss hälsningg skudd betöide. ³⁰Da sägd´nggeln till na: ”Var int rädd, Maria, däu har finn nåd bei Gud. ³¹Däu skall blei havande u föid en säun, u däu skall gi´n namne Jesus. ³¹Han skall blei storar u kalles den Haugstes säun. Herren Gud skall gi´n hans fadar Davids tron ³³u han skall härsk yvar Jakobs häus för ivit, u hans välde skall aldri ta släut.” ³⁴Maria sägd till änggeln: ”Lains skall de ske? Ja har jo aldri hatt någen man.” Men änggeln svared na: Haili ande skall kumm yvar di u den Haugstes kraft skall veil yvar di. Därför skall bane kalles hailit u Guds säun. Elisabet, dein släktingg väntar ú en säun, nå pa sein aldars teid. Ha sum man sägar var ofruktsam jär nå ei sjätt mån´n. ³⁷För ingentingg jär omöiglit för Gud. ³⁸Maria sägd: ”Ja jär Herrens tjänarinne. Mat de ske me mi sum däu har sägt.” U änggeln lämned na.

Marias besöik bei Elisabet

³⁹Någle dagar sainare begav si Maria iväg u skynded till en stad ei Juda bergsbygd; ha gick till Sakarias häus u söikt upp Elisabet. ⁴¹När Elisabet håird Marias hälsningg, sparked bane till ei na, u ha fylldes av haili ande. ⁴²Ha ropt me haugar raust: ”Välsigned jär däu mair´n andre kvinnar, u välsigned jär de ban sum däu bärar inum di. ⁴³Lains kan de händ mi, att min Herres mor kummar till mi? ⁴⁴När mein åiru håird dein hälsningg, sparked bane till ei mi av frögd. ⁴⁵Sali ha sum trod, för de sum Herren har sägt till na skall ga ei uppfyllelse.

⁴⁶Da sägd Maria:

Min själ preisar Herrens storhait,
⁴⁷min ande jäublar yvar Gud, min frälsare:
⁴⁸han har vänded sin blick
till sein ringg tjänarinne
fran iss stundi skall all släktar preis mi sali:
⁴⁹stor tingg lättar den Mäktie ske me mi, hans namn jär hailit,
⁵⁰u hans förbarmande me daim sum fruktar´n
laupar fran åinkn släkte till släkte.
⁵¹Han gär mäktue verk me sin arm,
han skinggar daim sum har yvarmodnes planar.
⁵²Han störtar härskare fran daires tronar,
u han upphåigar di ringge.
⁵³Sultne mättar han me sein gåvar,
u reik skickar han tomhänt bårt.
⁵⁴Han bröidar si um sin tjänare Israel
⁵⁵u haldar sitt löfte till o fädar: u åinkar si yvar Abraham
u hans ban, till ivu teid."

⁵⁶Maria stännd bei na umkringg tre månar u glaid sen haim.

Johannes döipans föidsel
⁵⁷Men för Elisabet var teidn inn ti föide, u ha föided en säun. ⁸Astäuen hennes u släktinggar fick håir vick stor barmhärtuhait Herren hadd veis na, u di gläded si me na. ⁵⁹Pa åtend dagen kom di för ti umskär sårkn, u di vidd kall´n Sakarias ettar fadan hans. ⁶⁰Men da sägd hans mor: ”Naj, han skall hait Johannes.” ⁶¹Di sägd till na: ”De finns ingen ei dein släkt sum bärar iss namne.” ⁶²U di gärd teckn at fadan ti lätt dum vit va bane skudd kalles. ⁶³Han bad um a skrivtavle u skrivd: ”Johannes jär hans namn”, u all förvåned si. ⁶⁴Me en gangg låistes hans läppar u hans tungge, u han tald u preised Gud ⁶⁵All kringgbones blai rädde, yvarallt ei Judéens bergsbygd tald man um de sum hadd hänt. ⁶⁶U all sum håird de lägged de pa minne u frågd si: Va skall de int blei av iss bane? För Herrens hand var me´n.

⁶⁷Hans fadar Sakarias fylldes av haili ande u taled profetiske ård:

⁶⁸Välsigned jär Herren, Israels Gud, sum besöikar sitt fålk u gir de freihait.
⁶⁹Han raisar för uss frälsninggis hånn ei sin tjänare Davids släkt,
⁷⁰så sum han för längg sen har läug ginum sein haili profetar,
⁷¹frälsningg fran o feiendar u all sum hatar uss.
⁷²Han veisar åink mot o fädar u star fast bei sitt hailie förbund ,
⁷³den aid han svor bei o fadar Abraham:
⁷⁴ti ryck uss äut ör o feiendars hand u lätt uss tjän´n äutn fruktan,
⁷⁵rain u retfärdue inför´n ei all o dagar.
⁷⁶U däu, mitt ban, skall kalles den Haugstes profet, för däu skall ga före Herren u ban väg för´n.
⁷⁷Så skall hans fålk fa vite att frälsninggi jär hjär me förlåtelse för daires syndar
⁷⁸ginum o Guds barmhärtuhait u mildhait. Han skall kumm ner till uss fran håigdi,
⁷⁹en soluppgangg för daim sum jär ei mörkre u ei döidns skugge,
u stöirar o föitar in pa fridns väg.”

⁸⁰U sårkn vaxed u blai starkar ei andn. U han lived ei åid traktar till den dagen da han skudd steig fram inför Israel.

Jesu föidsel

2 ¹Bei den teidn befalld kaisar Augustus att all ei hail världn skudd skattskriv si. ²De var de fyst skattskrivninggi, u den gärdes när Qurinius var ståthållare ei Syrien. ³All gick da för ti skattskriv si, var u en till sin stad. ⁴U Josef, sum ginum sin börd håird till Davids häus, gav si iväg till Nasaret ei Galiléen upp till Judéen, Davids stad Betlehem ⁵för ti skattskriv si ifylg me Maria, sein troläugi, sum vänted ban.

⁶Mens di var där var teidn in för na ti föide, ⁷u ha föided sin säun, den fystföidne. Ha linded´n u lägd´n ei a krybbe, därför att de int fanns plass för dum inn ei härberge.

8Ei sam trakti lag någle herdar äut u vakted sein lamb um nati. ⁹Da sto Herrens änggel framför dum u Herrens härlihait löist umkringg dum, u di blai mik förskrämde. ¹⁰Men änggeln sägd at dum: ”Var int rädde. Ja bärar bäud till er um a storar gläde, en gläde för hail fålke. ¹¹I dag har en frälsare blitt föidar at er ei Davids stad, han jär Messias, Herren. ¹²U iss jär teckne för er: er skall finn a nöiföid ban sum jär lind si u liggar ei a krybbe.” ¹³U ret sum de var, så var där pläuslit ifylg me änggeln en storar himmelsk här sum preised Gud:

¹⁴”Ära ei håigdi at Gud u pa jårdi frid at daim han har väl äut.”

¹⁵När ängglar hadd gleid ifran dum upp till himeln, sägd herdar till varandre: ”Lätt uss ga in till Betlehem u keik pa de sum har händ u sum Herren har lätt uss vite.” ¹⁶Di skynded iväg u hitted Maria u Josef u de nöiföid bane sum lag ei krybbu. ¹⁷När di hadd seit de, berätted di va sum hadd sägts till dum um iss bane. ¹⁸All sum håird de häpned yvar va herdar sägde. ¹⁹Maria lyssned u funderd. ²⁰U herdar vänded tibaks u preised u låvårded Gud för va di hadd fat håire u se: allt var så sum de hadd sägts till dum.

²¹När åt dagar hadd gat av u man skudd umskär sårkn, fick än namne Jesus, de sum änggeln hadd gitt´n före de att hans mor blai havande.
 

Jesus bei Symeon u Hanna ei temple

²²När teidn var inn för daires rainingg ainlit Mose lag, to di än till Jerusalem för ti bär fram än inför Herren – ²³de star nämlign ei Herrens lag att varje fystföidar av mankön skall helges at Herren – ²⁴u för ti åffre täu turturdäuar ellar täu ungg däuar så sum de jär förskriv si ei Herrens lag.
 

²⁵Ei Jerusalem fanns en man sum hait Symeon, sum var retfärduar u frommar u sum vänted pa Israels tråist. Haili ande var yvar´n, ²⁶u den haili ande hadd uppenbar för´n att han int skudd se döidn förrän han hadd seit Herrens Messias. ²⁷Laidn av Andn gick han upp till temple, u när föräldrar kom in me bane Jesus för ti gär bei´n sum de jär sid ainlit lagn, ²⁸to han än ei famni u preised Gud u sägd:

²⁹”Herre, nå lättar däu din tjänare ga
haim ei frid, sum däu har läuge.
³⁰För mein augu har skåd frälsinggi
³¹sum däu har beraid at all fålk,
³²a ljaus me uppenbarelse at haidninggar u härlihait at ditt fålk Israel.

³³Hans far u mor förundred si yvar va sum sägdes um´n. ³⁴U Symeon välsigned dum u sägd till hans mor Maria: ”Iss bane skall blei till fall ellar upprättelse för mangg ei Israel u till a teckn sum väckar streid - ³⁵ja, u ginum din aign själ skall de ú ga a svärd – för mangges innarste tankar skall kumm i dagen.”

³⁶Där fanns ú a kvinne me profetisk gåve, Hanna, Fanauls dotar, u av Asers stam. Ha var till åri kummi; sum ungg hadd ha vart gift i sjau år. ³⁷sen hadd ha liv sum änke u var nå åttifeir år gammel. Ha veikt aldri fran temple äutn tjäned Gud dag u nat me fast u böin. ³⁸Just i de stundi kom ha fram, ha tacked u preised Gud u tald um bane för all sum vänted pa Jerusalems befreielse.

³⁹När di hadd fullgärt allt va sum föreskrivs ei Herrens lag, atarvänd di till sin haimstad Nasaret ei Galiléen. ⁴⁰Sårkn växt u fylldes av störke u veishait, u Guds välbehag var me´n.

Den tållårie Jesus ei temple

⁴¹Hans föräldrar bräukt varje år gi si av till Jerusalem bei påskhaugteidn. ⁴²När Jesus var tåll år gammel gick di ú deit upp sum sidn var bei haugteidn. ⁴³Da festn var yvar u di skudd haim igen, stänned sårkn Jesus kvar i Jerusalem äutn att föräldrar visst um de. ⁴⁴Di gick en dagslid ei tro´i att han var me i raissällskape u frågd sen ettar´n blant släktinggar u bekante. ⁴⁵När di int hitted´n , vänded di tibaks till Jerusalem u laited ettar´n där. ⁴⁶Ättar tre dagar fant di´n ei temple, där han sat mitt blant lärrar u löideds u ställd frågar. ⁴⁷All sum håird´n häpned yvar hans förstand u de svar han gav. ⁴⁸Föräldrar blai gapsne när di sag´n, hans mor sägd till´n: ”Ban, lains kund däu gär slikt mot uss? Din far u ja har lait ettar di u vart mik orolie.” ⁴⁹Han svared: ”Varför skall er lait ettar mi? Visst er int att ja mat var bei min Fadar?” ⁵⁰Men di försto int va han mained me sein ård. ⁵¹Sen fylged han me dum ner till Nasaret, u han löided dum ei allt. Hans mor bevard allt isshjär ei sitt hjärte. ⁵²U Jesus blai äldre veisare u vant Guds u mänskars välbehag.

Johannes döipan

3 Undar femtnde åre av kaisar Tiberus regeringg, när Pontius Pilatus var ståthållare ei Judéen, Herodes tetrark i Galiléen, hans bror Filippus ei Ituréen, u Trachonnitis u Lysanias ei Abilene ²u när Hannas u Kajafas var yvarstpräster, kom Guds ård till Sakarias säun Johannes ei aukni. ³Han gav si iväg till trakti kringg Jordan u förkunned yvarallt syndars förlåtelse ginum umvändelse u dop, ⁴sum de star skriv si ei boki me Jesajas ård:

En raust ropar ei aukni:
Ban väg för herren,
gär han steigar rake
⁵Varje klyft skall fylles
varje berg u håigd skall sänkes. Krokue steigar skall retes, u stainue vägar jamnes.
⁶U all mänskar skall se Guds frälsningg

⁷När fålk kom äut ei stor skarar för ti döipes av´n, sägd han till dum: ”Huggårmsynggel, vaim har sägt er att er kan slipp ifran den kumnes vredn? ⁸Bär da sleik frukt sum håirar till umvändelsn. U gynn int säg er: Vör har Abraham till Fadar. Ja sägar er att Gud kan uppväck ban at Abraham ör iss stainar. ⁹Yxi jär allt sätti till roti pa tre´i. Varje tre sum int bärar go frukt skall hugges bårt u kastes ei eldn.” ¹⁰Fålke frågd´n: ”Va skall vör da gäre?”¹¹Han svared: ”Den sum har täu skörtar skall dail me si at den sum inggu har, u den sum har bröi skall gär pa sam veise.” Tullindreivare kom ú deit för ti blei döipt u frågd´n: ”Mästare, va skall vör gäre? ¹³Han svared: ”Dreiv int in mair´n va sum jär fastställt. ¹⁴U när de kom såldatar u frågd´n: ”U vör, va skall vör gäre?” sägd han till dum: ”Press int av någen penninggar me våld ellar hot, äutn nåig er me ed såld.”

¹⁵Fålke var fyllt av förväntan, u all frågd si um int Johannes kund var Messias. ¹⁶Men han svared dum alle: ”Ja döipar er me vattn. Men de kummar en sum jär starkare´n ja, u ja jär int värdu ti knöit upp knöit upp hans sandalreimar. Han skall döip er me haili ande u eld. ¹⁷Han har kastskåveln ei handi för ti rens de tråskne seidi u samble vaite ei sein lädu, men agnar skall han bränn ei en eld sum aldri slucknar.

¹⁸Pa iss u mangg andre veis förmaned han fålke när han förkunned bäudskape för dum. ¹⁹Men när han gick till rete me tetrarken Herodes för hans förbindelse me brodans hustru Herodias för de mikne ond sum han hadd gärt, ²⁰lägd Herodes till allt anne ú de att han sätted Johannes ei fänggelse.

Jesu dop

²¹När nå allt fålke lätted döip si u Jesus ú hadd blitt döipn u sto u bad, ypned si himeln ³²u den hailie andn kom ner yvar än ei a däues skapelse, u en raust håirdes fran himeln: ”Däu jär min älskede säun, däu jär min äutvälde.

Jesu släkttavle

²³Jesus var umtrent tretti år när han fyst träded fram. Han var, maint man, säun till Josef, sum var säun till Eli, ²⁴säun till Mattat, säun till Levi, säun till Melki, säun till Jannai, säun till Josef, ²⁵säun till Mattatias, säun till Amos, säun till Nahum, säun till Hesli, säun till Naggai, ²⁶säun till Mahat, säun till Mattatias, säun till Shimi, säun till Josek, säun till Joda, säun till Johanan, ²⁷säun till Resa, säun till Serubbabel, säun till Shealtiel, säun till Ner, ²⁸säun till Melki, säun till Addi, säun till Kosam, säun till Elmadam, säun till Er, ²⁹säun till Jesus, säun till Elieser, säun till Jorum, säun till Mattat, säun till Levi, ³⁰säun till Symeon, säun till Juda, säun till Josef, säun till Jonam, säun till Eljakim, ³¹säun till Melea, säun till Mena, säun till Mattata, säun till Natam, säun till David, säun till ³²säun till Ishai, säun till Oved, säun till Boas, säun till Salma, säun till Nahshon, säun till ³³säun till Amminadav, säun till Admin, n till, säun till Arni, säun till Hesron, säun till Peres, säun till Juda, ³⁴säun till Jakob, säun till Isak, säun till Abraham, säun till Tera, säun till Nahor, säun till, ³⁵säun till Serug, säun till Reu, säun till Pelag, säun till Ever, säun till Sela, ³⁶säun till Kenan, säun till Arpakshad, säun till Sem, säun till Noa, säun till Lemek, säun till, ³⁷säun till Metusela, säun till Henok, säun till Jered, säun till Mahalalel, säun till Kenan, ³⁸säun till Enosh, säun till Seit, säun till Adam, säun till Gud.

Jesus frestes

4 Jesus atarvänded fran Jordan uppfylldar av haili ande, u laidn av Andn var han förti dagar äut ei aukni, ²där han sätteds pa prov av djävuln. Undar hail iss teidn jeted han ingentingg, u när den var släut blai han sultn. ³Da sägd djävuln till´n: ”Um däu jär Guds säun, så befall stain´n där ti blei bröi. ⁴Jesus svared : ”De star skriv si: Mänsku skall int liv bärr av bröi. ”
 

⁵Djävuln förd´n haugt upp u lätted´n se all reikar ei världn ⁶u sägd till´n: ”Ja skall gi di all iss makt u härlihait, för de jär lägt ei mein händar u ja kan gi na at vaim ja vill. ⁷Um däu vill bid till mi skall allt isshjär blei ditt.” Jesus svared: ”De star skriv si: Herren, din Gud, skall däu bid till, u bärr han skall däu dörke.

⁹Djävuln förd´n till Jerusalem u ställd´n haugst upp pa tempelmäurn u sägd: ”Um däu jär Guds säun, så kast di ner hjärifran. ¹⁰De star jo skriv si: Han skall befall sein ängglar  ti skydd di, ¹¹u: Di skall lyft di pa sein händar, så´tt däu int ståitar din fot mot någen stain.” ¹²Men Jesus svared: ”De haitar: Däu skall int sätt Herren, din Gud, pa prov.” ¹³När djävuln hadd pröv´n pa all sätt, lämned han än för en teid.

Jesus uppträdar ei Galiléen

¹⁴Me Andns kraft inum si atarvänded Jesus till Galiléen, u rykte um´n spraid si ei hail trakti. ¹⁵Han undaveised ei all daires synagograr, u all låvpreisd´n.

Jesus ei Nasarets Synagoge

¹⁶Han kom till Nasaret, där han hadd vax upp, u pa sabbatn gick han till synagogu, sum han bräuked. Han raist si för ti läse, ¹⁷u man gav´n profetn Jesajas bok. När han ypned na, fant han de ställ där de star skriv si: ¹⁸Herrens ande jär yvar mi, för han har smörj mi ti frambär a glädbäud till di fattie. Han har sänd mi ti förkunn befreielse för di fånggne u söin för di blinde, ti gi di förtryckt freihait ¹⁹u förkunn årde sum Herren har vält. ²⁰Han rulled ihop boki u gav na tibaks till tjänan u sätted si. All ei synagogu hadd sein blickar riktne mot´n. ²¹Da gynt han tal till dum u sägd: ”I dag har iss skriftställe gat i uppfyllelse inför er sum håirar mi.” ²²All preised´n u häpned yvar di behaglie ård sum gick ör hans mun. U di frågd: ”Jär de int Josefs säun?” ²³Da sägd han till dum: ”Snart kummar er me talsätte: Läkare, bot di självar! u sägar: Allt sum vör har håirt att däu har gärt ei Kafernaum, gär de ei din haimstad ú.”

²⁴Sen sägd han: ”Sannarligen, ingen profet bleir erkändar ei sin haimstad. ²⁵Ja försäkrar: de fanns mangg´nkar ei Israel pa Elias teid, när himeln int gav regn pa tre u a halt år u de blai svår hunggarsnaud ei hail lande. ²⁶Leikväl sändeds Elia int till någen av dum äutn till a´nk ei Sarefat naug Sidon. ²⁷U de fanns mangg spetälsk ei Israel pa profetn Elishas teid, u leikväl blai ingen av dum botne, därimot syriern Naaman.” ²⁸All ei synagogu blai äursinnie när di håird isse, ²⁹Di ränd di upp u draiv´n äut ör stan u förd´n fram till brantn av de berge sum stan lag pa för ti stört ner´n. ³⁰Men han gick rakt iginum fålkhopn u fort­sätted sin väg.

Ei Kafernaums synagoge

³¹Han kom till stadn Kafernaum ei Galiléen, u där undaveised han fålke pa sabbatn. ³²Di förundred si av hans undaveisning, ättasum de lag makt ei hans ård. ³³Ei synagogu fanns en man sum var besattar av en orainar demon, u han skrei´ed haugt ³⁴”Va hart däu me uss ti gäre, Jesus fran Nasaret? Hart däu kumm för ti ta döid pa uss? Ja vait vaim däu jär, Guds hailie.” ³⁵Men Jesus häuted at´n: ”Tig! Far äut ör´n!” Demon´n kasted umkull mann´n mitt iblant dum u for äut ör´n äutn ti skad´n. ³⁶All graips av skräck u frågd varandre: ”Va jär de me hans ård? Me makt u mynduhait befallar han di orain andar u di farar äut.” ³⁷U rykte um´n spraid si yvarallt ei trakti.

Simons svärmor u andre sjauk botes

³⁸Sen lämned han synagogu u gick haim till Simon. Men Simons svärmor lag ei haugar fibar u di frågd´n till rads um na. ³⁹Han gick fram u båiged si yvar na u tald stranggt till fiban, u den lämned na. Geinest staig ha upp u betjänd dum.

⁴⁰Bei solnidarganggn kom all till´n me daim sum leided av oleik sjaukdomar. U han lägd händar pa var u en u boted dum. ⁴¹Fran mangg for ú äut demonar, sum skrei´ed: ”Däu jär guds säun.” Han häuted at dum u förbjauded dum ti säg mair, ättasum di visst att han var Messias.

Pa en ainsli plass

⁴²Teilit nest mårgn gick han därifran, bårt till en ainsli plass. Fålke gynt ti lait ettar´n u kåm´nd deit han var, u di vidd hindre´n ti lämn dum. ⁴³Men han sägd till dum: ”Ja mat förkunn bäudskape um Guds reike för andre städar ú. De jär därför sum ja har blitt äutsändar.” ⁴⁴U sen predeiked han ei synagograr ei Judéen.

Fiskfängge

5 En gangg när han sto bei Genéesaretsjön u fålke tränggd pa för ti håir Guds ård, ²fick han söin pa täu båtar ligg bei strandi; fiskrar hadd gat ör för ti skyll näti. ³Han staig ei dain båtn, sum håird till Simon, u bad´n ti ro äut a leit stycke. Sen sätted han si ner u undaveist fålke fran båtn. ⁴När han hadd släut tale, sägd han till Simon: ”Ro äut pa djaupt vattn u lägg äut näti där.” ⁵Simon svared: ”Mästare, vör har hald pa hail nati äutn ti fa någe. Men ettarsum däu sägar de skall ja lägg äut näti.” ⁶U di gärd så u dräged ifylg en avholi hopn fisk. Näti var naug pa ti briste, ⁷u di vinked at sein kamratar ei dann båtn ti kumm u hjälp till. ⁸Da kasted Petrus si ner bei Jesu knei u sägd: ”Lämn mi, Herre, ja jär en syndare”. ⁹För han u di sum var me´n graips av bävan när di sag all fiskn di hadd fangge – ¹⁰så ú Jakob u Johannes, Sebedaios synar, sum håird till sam fisklag sum Simon. Men Jesus sägd till Simon: ”Var int räddar. Fran iss stundi skall däu fangg mänskar.” ¹¹Da rod di i land, lämned allt u fylged´n.

En spetälskar bleir rainar

¹²När han var ei en av städar, sto där en man sum var fullar av spetälske. Han fick söin pa Jesus u kasted si till marki framför´n u bad: ”Herre, vitt däu, så kanst däu gär mi rainar.” ¹³Jesus sträckt äut handi, rörd bei´n u sägd. ”Ja vill. Blei rainar!” Geinest försvant spetälsku. ¹⁴Han förbjauded´n ti tal um de för någen. ”Men ga u veis upp di för prästn, u gi de åffar för dein rainingg sum Mose har bestämt. De bleir a vittnesbörd för dum.”
 

¹⁵Imillarteid spraid si rykte um´n alltmair, u stor skarar sambleds för ti håir pa´n u blei botne fran sein sjaukdomar. ¹⁶Men han hadd dräg si bårt till åid traktar för ti bide.

En lamar man ei Kafernaum botes

¹⁷En dag halded han pa ti undaveise, u där sat fariséar u laglärare, sum hadd kumm fran varinda böi ei Galiléen u Judéen u fran Jerusalem. U han hadd Herrens kraft så´tt han kund bote. ¹⁸Da kom de någle bärnes pa en bår me en man sum var förlamen, u di försöikt ti kumm in me än u sätt ner än framför Jesus. ¹⁹Da di int kund ta si in me´n ei tränggsli, gick di upp pa take, to bårt tigle, u feired ner´n pa hans bår mitt framför Jesus. ²⁰När han sag daires tro, sägd han: ”Min vän, däu har fat förlåtelse för dein syndar. ²¹Da tänkt di skriftlerd u fariséar : ”Va jär de för en hädare! Vaim kan förlåt syndar äutum Gud?” ²²Men Jesus försto va di hadd för tankar u sägd till dum. ”Va jär de er tänkar ei ed hjärtar? Vick jär leitest, ti säg : Däu har fat förlåtelse för dein syndar, ellar ti säge: Steig upp u ga! ²⁴Men för att er skall vit att Mänsksäun´n har makt hjär pa jårdi ti förlåt syndar, sägar ja di” – u nå tald han till den lame – ”steig upp, ta din bår u ga haim.” ²⁵Geinest raist han si, mitt för augu pa dum, to båren sum han hadd ligg pa u gick haim, allt mens han preised Gud. ²⁶All slos av häpnad u preised Gud, u di fylldes av fruktan u sägd: ”De jär otrolit, de vör har seit i dag.”

Tullindreivan Levi kalles

²⁷Sen gick Jesus därifran u fick da söin pa en tullindreivare sum hait Levi sitnes äutför tullhäuse. Han sägd till´n: ”Fylg mi!” ²⁸Levi lämned allt u staig upp u fylged´n.

²⁹Levi gav en fest för Jesus ei sitt häus, u där var en hopn tullindreivare u andre, sum lag till bors me dum. ³⁰Men fariséar u särskilt di skriftlerd blant dum, blai förargne u sägd till hans lärjunggar: Lains kan er jet u drick ifylg me tullindreivare u syndare?” ³¹Jesus svared: ”De jär int di freisk sum behöivar läkare, äutn di sjauke. ³²Ja har int kumm för ti kall retfärdue till umvändelse, äutn syndare.”

Bryllaupsgästar fastar inte

³³Di sägd till´n: ”Johannes lärjunggar fastar åft, u de gär fariséar ú, men dein, di jetar u drickar.” ³⁴Jesus svared: ”Int kan er fa bryllaupsgästar ti faste, så längg bräudgumm´n jär bei dum?

³⁵Men de skall kumm en teid da bräudgumm´n tas ifran dum, u när den teidn jär inne, kummar di ti faste.” ³⁶Han gav dum ú en leiknelse: ”Ingen reivar ör en bit ör a nöit plagg u sättar de pa a gammelt. För dails reivs de nöi sundar, dails passar int lappn fran de nöi pa de gamble. ³⁷Ingen hällar nöit vein ei gamble veinsäckar, för da spränggs säckar av de nöi veine, u veine rinnar ör u säckar bleir förstörde. ³⁸Naj, nöit vein skall hälles ei nöi säckar. ³⁹Ingen sum har drick gambelt vein vill ha av de nöie; han tyckar de nöi jär bättar.”

Lärjunggar pluckar ax pa sabbatn

6 En sabbatsdag to han vägen ginum någle seidesfält, u hans lärjunggar ryckt ax, gnuggd dum millum händar u jeted. ²Någle av fariséar sägd: ”Varför gär er slikt sum int jär tillåt si pa sabbatn?” ³Da svared Jesus dum: ”Men har er int läst va David gärd när han u hans män blai sultne? ⁴Han gick in ei Guds häus u to skådebröi´i, sum ingen äutum prästar far jete, u jeted av dum u gav at sein män”. ⁵U Jesus sägd till dum: ”Mänsksäun´n jär Herre yvar sabbatn.”

Mann´n me a förtveini hand

⁶En ann´n sabbatsdag gick han in ei synagogu u undaveised. Där sat en man me a förtveini hygahand. ⁷Di skriftlerd u fariséar halded augu pa Jesus för ti se um han skudd bot någen pa sabbatn; di vidd ha någ ti anklag´n för. ⁸Men han visst va di hadd för tankar u sägd till mann´n me de förtveini handi : ”Steig upp u kum heit.” Da raist han si u gick fram, ⁹u Jesus sägd till dum: ”Säg mi, va jär tillåt si pa sabbatn, ti gär gutt ellar ti gär ont, ti rädd leiv ellar ti släck leiv?” ¹⁰Han sag si umkringg pa dum all u sägd till mann´n: ”Hald fram handi.” De gärd han u strax var handi bra igen. ¹¹Men di blai äutum si u gynt tal me varandre um va di skudd gär bei Jesus.

Di tåll äutses

¹²Bei sam teid gick han upp pa berge för ti bide, u nati iginum bad han till Gud. ¹³När de blai dagar sambled han sein lärjunggar, u blant dum väld han äut tåll, sum han kalled apostlar: ¹⁴Simon, sum han ú gav namne Petrus, u hans bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartelomaios, ¹⁵Matteus, Tomas, Alfaios säun, Jakob, Simon, sum kalldeds seloten[ ¹⁶Jakobs säun Judas u Jakob Iskariot, han sum blai förrädare.

Jesus förkunnar u botar

¹⁷Sen gick han ner ifylg me dum u stänned pa a ställ pa sleti. Där var en storar samblingg lärjunggar till´n, u en storar samblingg me fålk fran hail Judéen u Jerusalem u fran kustlande bei Tyros u Sidon ¹⁸hadd kumm för ti lyssne pa´n u fa sein sjaukdomar botne. Di sum plågeds av orain andar blai hulpne, u hail hopn försökt ti rör bei´n, för de gick äut kraft fran´n, u han boted alle.

Salipreisninggar u verop

²⁰Han lyfted blicken, sag pa sein lärjunggar u sägd: ”Salie er sum jär fattie, er tillhåirar Guds reike. ²¹Salie er sum jär sultne, er skall fa jet er mätte. Salie er sum gratar nå, er skall fa le. ²²Salie jär er, när man för Mänsksäun´ns skull hatar er u ståitar bårt er u smädar er u gär ert namn avskytt. ²³Gläd er pa den dagen u dans av frögd, för ed laun bleir stor ei himeln. Pa sam veis gärd jo daires fädar me profetar.

²⁴Men ve er sum jär reike, er har fat äut ed gläde. ²⁵Ve er sum jär mätt nå, er skall var sultne. Ve er sum ler nå, er skall fa sörg u grate. ²⁶Ve er när all beröimar er. Pa sam veis gärd jo daires fädar me di falsk profetar.

Älsk ed feiendar

²⁷Men till er sum vill löides sägar ja. Älsk ed feiendar, gär gutt mot daim sum hatar er. ²⁸Välsign daim sum förbannar er u bid för daim sum skymfar er. ²⁹Slar någen di pa dain kinn´n, så vänd ú dann´n fram. Tar någen ifran di mantln, så hindre´n int ti ta skörtu ú. ³⁰Gi at all daim sum bidar di, u tar någen de sum jär ditt så kräv de int tibaks. ³¹Så sum er vill att mänskar skall gär mot er, så skall er gär at daim. ³²Skall er ha tack för att er älskar daim sum älskar er? Ú syndare älskar daim sum veisar dum kärlaik. ³³Skall er ha tack för att er gär gutt mot daim sum gär gutt mot er? Ú syndare handlar så. ³⁴U skall er ha tack för att er lanar at daim sum er tror kan betal tibaks? Ú syndare lanar at syndare för ti fa sam belopp tibaks. ³⁵Naj, älsk ed feiendar, gär gutt u gi lan äutn ti håppes ti fa tibaks. Da skall ed laun blei stor, u er skall blei den Haugstes synar, för han jär självar goar mot di otacksam u onde. ³⁶Var barmhärtue, så sum ed Fadar jär barmhärtu.

Döim inte

³⁷Döim inte, så skall er int blei döimde. Förklar ingen skyldu, så skall er int döimes skyldue. Freikänn, så skall er blei freikände. ³⁸Gi, så skall er fa. A gutt mått, packe, skake u räuge skall er fa ei ed manteln. Me de mått sum er melar me skall de meles upp at er.

³⁹Han gav dum ú en leiknelse: ”Kan väl en blindar laid en blindar? Ramblar int bäggi ei gropi? ⁴⁰Lärjunggar jär int bättar´n sin lärare, men när han jär fullerdar bleir han sum sin lärare. ⁴¹Varför ser däu fleisu ei din brodars auge, när däu int märkar bjälkn ei ditt aige? ⁴²Lains kan däu säg till brodan din: Lätt mi ta bårt fleisu ör ditt auge, när däu int ser bjälkn ei ditt aige. Hycklare, ta fyst bårt bjälkn ör ditt aig auge, så kan däu se klart u ta bårt fleisu ör din brodas.

Varje tre känns igen pa sin frukt

⁴³A gutt tre bärar aldri äusl frukt, int heldar bärar a äuselt tre bra frukt. ⁴⁴Varje tre känns igen pa sin frukt. Man pluckar int fikon pa teislar ellar dräuar pa tynnesbuskar. ⁴⁵A go mänsk bärar fram de sum jär gutt ör sitt hjärtes go förråd, a ond mänsk bärar fram de sum jär ont ör sitt ond förråd. Hennes mun sägar va hjärte jär fullt av.

Häuse pa berggrundn u häuse pa marki

⁴⁶Varför sägar er: ´Herre, Herre´ när er kallar pa mi, um er änd int gär sum ja sägar? ⁴⁷Den sum kummar till mi u håirar mein ård u handlar ettar daim – vaim han jär leikar, de skall ja veis er. ⁴⁸Han jär leikar en man sum när han byggar a häus u gravar djaupt u läggar grundi pa berg. När flodn svämmar yvar, hävar si vattne mot häuse men kan int rubb de ettarsum de jär väl byggt. ⁴⁹Men den sum håirar u int handlar, han jär leikar en man sum byggar a häus pa marki äutn ti lägg någen grund. Flodn hävar si mot häuse, u de rasar me en gangg ihop u föråidlsn bleir storar.

En åfficers tjänare botes

7 Da han hadd sägt allt sum fålke skudd håire, gick han in ei Kafarnaum. ²En åfficer där hadd en tjänare sum var sjaukar u var naug döidn. Åfficern sätted stort värd pa´n, ³u när han fick håir tales um Jesus, skicked han någle av judars äldste till´n för ti bid´n ti kumm u rädd tjänan till leive. ⁴Di söikt upp Jesus u böinfalled än me ivar till´n. ”Han jär värdar att däu gär isshjär för´n” sägd di. ⁵”Han jär vän me o fålk u har självar lätt bygg synagogu at uss”. ⁶Jesus fylged da me dum. Men när han var nästn framm bei häuse, skicked åfficern någle vännar u lätted hälse: ”Herre, gär di int besvär. Ja jär int värdar att däu gar in undar mitt tak, ⁷u därför vågd ja heldar int självar kumm till di. Men säg bärr a ård u lätt sårkn blei freiskar. ⁸Ja jär självar en sum star undar befäl u ja har såldatar undar mi, u sägar ja till dain´n: Ga, så gar han, u till dann´n Kumm, så kummar han, u sägar ja till min tjänare: gär de, så gär han de.” ⁹När Jesus håird de förvåned han si yvar´n u vänded si um u sägd till fålke sum fylged me´n: ”Ja sägar er, int ains blant israelitar har ja finn a tro så stark.” ¹⁰U när di äutskickne kom tibaks till häuse, fant di tjänan freiskar igen.

A änkes säun uppväcks ei Nain

¹¹Därettar gav Jesus si av till en stad sum haitar Nain, u hans lärjunggar u mik fålk fylged me´n. ¹²Just sum han närmed si stadsportn bars de äut en döidar man. Han var aind säun´n u hans mor var änke. En storar skar mänskar fran stan gick me na. ¹³När Herren sag na, fylldes han av meleidande me na u sägd: ”Grat inte.” ¹⁴Sen gick han fram u röird bei båren. Bärrar stänned, u han sägd: ”Ungg man, ja sägar di: steig upp!” ¹⁵Da sätted si den döid upp u gynt tale, u Jesus yvarlämned´n at hans mor. ¹⁶Da fylldes all av fruktan u preised Gud u sägd: ”En storar profet har stat upp blant uss, u Gud har besöik sitt fålk. ¹⁷Iss tale um´n spraid si ei hail Judéen u lande där umkringg.

Johannes döipans frågar u Jesu svar

¹⁸Johannes fick håir allt isshjär ginum sein lärjunggar. ¹⁹Han kalled till si täu av dum u skicked dum till Herren för ti fråge: ”jär däu den sum skall kumm ellar skall vör vänt pa någen ann´n?” ²⁰Kalar söikt upp Jesus u sägd: ”Johannes döipan har skick uss till di för ti fråg um däu jär han sum skall kumm ellar um vör skall vänt pa någen ann´n.” ²¹Jesus hadd just bot en hopn mänskar fran sjaukdomar, plågar u ond andar u gitt flair blind söini tibaks. ²²u han svared: ”Ga u berätt för Johannes va er har seit u håirt: blind ser, lam gar, döid star upp u fattie far a glädbäud. ²³Sali jär han sum int kummar pa fall för min skull.”
 

²⁴När sändbäudi fran Johannes hadd gat, gynt Jesus tal till fålke um´n: ”Va gick er äut ei aukni för ti se? A strad sum vajar för vindn? ²⁵Naj. Va gick er da äut för ti se? En man ei fein kledar? Men di sum gar ei dörbar kledar u livar ei lyx, daim hittar er ei palatsi. ²⁶Va gick er da äut för ti se? En profet? Ja, u ja sägar er: en sum jär mair´n profet. ²⁷De jär um han de star skriv si: Se, ja sändar min bäudbärare före di, han skall beraid vägen för di. ²⁸Ja sägar er: ingen av kvinne föidar jär större än Johannes, men den minst ei Guds reik jär störr än han.

²⁹Allt fålke lyssned, tullindreivrar ú, gav Gud ret – u di lätted döip si me Johannes dop. ³⁰Men fariséar u di laglerd bröided si int um Guds vil me dum – u di lätted int döip si av´n.
 

³¹Va skall ja da jamför iss släktes mänskar me? Va löidar di in pa?[11] ³²Di löidar in pa ban sum sitar pa torgge u ropar till varandre: ´Vör speled för er, men er vidd int danse. Vör singged sårgsangar, men er vidd int grate.´ ³³Johannes döipan har kumm, u han jetar int bröi u drickar int vein, u da sägar er: ´Han jär besattar.´ ³⁴Mänsksäun´n har kumm, u han bad jetar u drickar, u da sägar er: ´se vickn fråssare u drinkare, en vän till tullindreivrar u syndare.´ ³⁵Men all veishaitis ban har gitt Veishaiti ret.”

Kvinnu sum smord Jesu föitar ei Simons häus

³⁶En av fariséar bjauded haim än pa en målteid, u han gick deit u to plass bei bore. ³⁷Nå fanns de a kvinn ei stan sum var a syndaske. När ha fick vit att han lag till bors ei fariséns häus, kom ha deit me a flask balsam ³⁸u ställd si bakum än bei hans föitar u grated. Ha väted hans föitar me sein tarar u tårked dum me sitt hår, u ha kysst hans föitar u smord dum me sitt balsam. ³⁹Fariséen sum hadd bjaud´n sag de u sägd för si självar: ”Um den mann´n hadd vart profet, skudd han vit va de jär för sårts kvinne sum rörar bei´n, a syndarske.” ⁴⁰Da sägd Jesus till´n: ”Simon, ja har någ ti säg di.” – ”Säg de, Mästare”, sägd han. ⁴¹”Täu män sto ei skuld bei en penninggäutlånare. Dain´n var skyldu fem hundre denarar, dann´n femti. ⁴²När di int kund betale, ettarskänkt han skuldi för bäggi täu. Vickn av dum kummar ti älsk än mest? ⁴³Simon svared: ”Han sum fick mest ettaskänkt, skudd ja tro.” – ”Däu har ret”, sägd Jesus, ⁴⁴u vändar mot kvinnu sägd han till Simon: ”Däu ser de hjär kvinnu. Ja kom in ei ditt häus, u däu gav mi int vattn till mein föitar, men ha har vät mein föitar me sein tarar u tårk de me sitt hår. ⁴⁵Däu gav mi ingen välkåmstkyss, men ha har kyss mein föitar hail teidn sen ja kom heit. ⁴⁶Däu smörd int mitt häude me ålje, men ha har smör mein föitar me balsam. ⁴⁷Därför sägar ja di: Ha har fat förlåtelse för sein mangg syndar, för ha har veis stor kärlaik. Den sum far leit förlåte, veisar leitn kärlaik.” ⁴⁸U han sägd till na: ”Dein syndar jär förlåtne.” ⁴⁹Di andre bei bore sägd da för si själve: ”Vaim jär han sum till u me förlåtar syndar?” ⁵⁰Men Jesus sägd till kvinnu: ”Dein tro har hjälp di. Ga ei freid.”

Kvinnar sum fylged me Jesus

8 Sen vandred han fran stad till stad u fran böi till böi u förkunned bäudskape um Guds reike. Me än fylged di tåll ²u någle kvinnar sum hadd blitt botne fran ond andar u fran sjaukdomar: Maria, ha fran Magdala, sum sjau demonar hadd flaug äut ör. ³Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna u mangg andre, sum hadd hjälp dum me va di aiged.

Leiknelsn um sadi

⁴När mik fålk sambleds u man dräged äut till än fran di oleik städar, sägd han ei en leiknelse: ⁵”En man gick äut för ti sa sitt äutsede. När han sad fallt en dail pa vägkantn, u fålk tramped pa de u himelns fäuglar jeted upp de. ⁶En dail fallt pa berghällninggi, när de hadd kumm upp, vissned de bårt ettarsum de int fick någu vete. ⁷En dail fallt blant tisslar, u tisslar vaxed upp pa sam gangg u kvävd de. ⁸Men en dail fallt ei de go jårdi, u de vaxed u gav hundrefalde skörd.” Sen roped han: ”Håir däu sum har åirar ti håir me.”

Leiknelsars syfte

⁹Hans lärjunggar frågd´n va hans leiknelse betöided. ¹⁰u han svared: ”Er har fat gåvu ti ler känn Guds reikes hemlihaitar, men di andre far dum sum leiknelsar, för att di int skall se, fast di ser, u int förstar, fast di håirar.
 

Tålkninggi av leiknelsn um sadi

¹¹Va leiknelsn betöidar jär isse: Äutsede jär Guds ård. ¹²De bei vägkantn jär di sum håirar årde, men sen kummar djävuln u tar bårt de ör daires hjärtar, för att di int skall tro u blei räddne. ¹³De pa berghälln jär di sum tar imot årde me gläde när di håirar de men sum int har någ rotfäste. Di tror en kårtar teid, men ei prövninggis stund fallar di av. ¹⁴De sum fallt blant tisslar, de jär di sum håirar årde men sum länggar fram kvävs av bekymmar ei leive, reikedomar u rolihaitar u aldri gir moen skörd. ¹⁵Men de sum kom ei de go jårdi, de jär daim sum håirar årde u tar hand um de ei a gutt hjärte u ginum äuthalduhait bärar frukt.

Leiknelsn um lampu

¹⁶Ingen tändar a lampe u dylar na me a kär ellar ställar na undar en bänk , äutn en sättar na pa en hållare, så´tt di sum kummar in ser ljause.
 

¹⁷De finns ingentingg dyle sum int skall blei söinlit u ingentingg u gåimt sum int skall blei känt u kumm till söines. ¹⁸Var därför nog me lains er löides, för han sum har, han skall fa, men han sum int har, fran han skall tas ú de han tror att han har.
 

Jesu verklie släktinggar

¹⁹ Hans mor u hans bröidar kom deit, men di kund int ta si fram till´n ei tränggsli. ²⁰Man sägd till´n: ”Dein mor u dein bröidar star där äut u di vill träff di. ²¹Men han svared: ”Mein mor u mein bröidar, de jär all issne sum håirar Guds ård u handlar ettar de.

Stårmen tystes av

²²En dag staig han ei en båt ifylg me sein lärjunggar u sägd till dum: ”Lätt uss gleid yvar till dann seidu sjön.” Di lägged äut, u undar färdi sunggned han. Men en stårmböi svaipt ner yvar sjön, så´tt di to in vattn u var ei legarvald. ²⁴Da gick di fram u väckt´n: ”Mästare, Mästare, vör gar undar!” Han vackned u häuted at vindn u vågar, di lägd si u de blai lugnt. ²⁵U han fråged lärjunggar: ”Var jär ed tro?” Häpne u förskrämd sägd di till varandre: ”Vaim jär han sum till u me befallar vindar u vattn u far dum ti löide?”

Den besatte u sveinhjordn

²⁶Di lägd till ei närhaiti av Gergesa, sum liggar mitt imot Galiléen. ²⁷När han staig iland, kom en man fran stan imot´n. Han var besattar av demonar u hadd int pa längg hatt kledar pa si u han bod inte i någ häus äutn blant gravar. ²⁸Da han fick söin pa Jesus gynt han skrei´e, fallt pa knei framför´n u roped haugt: ”Va hart däu me mi ti gäre, Jesus, däu den haugst Gudens säun?” Ja bidar di, pein mi inte!” ²⁹Jesus hadd nämlign bannsätt den orain andn ti far äut ör mann´n. Ei langg teidar hadd den hatt´n ei sitt grip: man hadd bind´n me kädar u bojar u hald´n pa säkat ställe, men han hadd sleit si lausar u dreives äut ei åid traktar av demon´n. ³⁰Jesus frågd´n. ”Va jär ditt namn?” Han svared: ”Legion”, för mangg demonar hadd far in ei´n. ³¹u di bad Jesus att han int skudd befall dum ti gleid ner ei avgrundn. ³²Nå gick där en storar sveinhjord u baited pa berge, u demonar bad´n ti fa far in ei sveini, u di fick läug till de. ³³Da for demonar äut ör mann´n u in ei sveini, u hjordn straik äutför brantn u ner ei sjön u drunkned.
 

³⁴När herdar sag va sum händed, ränd di därifran u berätted allifylg ei stan u äut pa lande, ³⁵u fålk gick äut för ti keik pa va sum hadd hände. Di kom till Jesus u sag mann´n sum demonar hadd far äut ör sitnes bei hans föitar, kledar u bei sitt sinne, u di blai byckne. ³⁶Augenvittnar taled um för daim lains den besatte hadd blitt hjälptar. ³⁷All ei Gergesa u negdi bad di Jesus ti gi si av, så förskrämd var di. Han staig da ei en båt u vänded tibaks, ³⁸u mann´n sum demonar hadd far äut ör bad ti fa fylg me´n, men Jesus skicked iväg´n me årdi: ”Ga haim igen u berätt va Gud har gärt me di.” Da gick mann´n därifran u lätted hail stan håir va Jesus hadd gärt me´n.

En synagogsföreståndares dotar väcks upp. Kvinnu me blöidninggar

⁴⁰När Jesus kom tibaks, var fålke där u to imot´n, för all vänted pa´n. ⁴¹Da kom de fram en man sum hait Jairos u sum var föreståndare för synagogu. Han kasted si för Jesu föitar u bad´n ti kumm me´n haim, ⁴²för han hadd a dotar pa tåll år, hans aindest ban, u ha lag för döidn.

 När Jesus var pa väg deit, pressed si hail allmaju pa´n. Där fanns a kvinn sum hadd leid av blöidninggar ei tåll år. Ha hadd gärt av me allt ha aiged pa läkare men int lyckes blei boti av någen. ⁴⁴Nå kom ha bakifran u rörd bei tufsn pa hans mantel, u me en gagg upphörd blöidninggi. ⁴⁵Da sägd Jesus. ”Vaim var de sum rörd bei mi?” När ingen vidd svare, sägd Petrus: ”Mästare, all knuffes jo u tränggar si pa di.” ⁴⁶Men Jesus sägd:”Någen rörd bei mi. Ja känd att kraft gick äut fran mi.” ⁴⁷När kvinnu försto att ha var upptäckt, kom ha darrnes fram u falt ner för´n u berätted inför allt fålke varför ha hadd rört bei´n u att ha me en gangg blitt boti. ⁴⁸Da sägd han till na: ”Mein dotar , dein tro har hjälp di. Ga ei freid.

⁴⁹Mens han ännu taled kom de bäud till synagogsföreståndan haimifran: ”Dein dotar jär döid. Besvär int Mästan länggar.” ⁵⁰Jesus håird de u sägd till´n: ”Var int räddar, bärr tro så skall ha blei hulpi.” ⁵¹När han hadd kumm fram till häuse, lätted han ingen fylg me in äutum Petrus u Johannes u töisis far u mor. ⁵²All grated u halded dödsklagan yvar na. Men Jesus sägd : ”Ha jär int död, ha sivar.” ⁵³Da led di at´n, di visst jo att ha hadd döit. Men han to hennes hand u sägd haugt: ”Töis, sta upp!” ⁵⁵Da atarvänded hennes ande, u ha raist si me en gangg upp, u ha sägd till dum ti gi na någ ti jete. ⁵⁶Hennes föräldrar häpned, men han förbjauded dum ti tal um för någen va sum hadd hände.

Di tåll sänds äut

9 Han sambled di tåll u gav dum makt yvar all demonar u kraft ti bot all sjaukdomar. ²U han sänded äut dum för ti förkunn Guds reike u gär di sjauk freiske. ³Han sägd till dum: ”Ta int me er någ pa vägen, ingen stav ellar päuse, ingg bröi ellar penninggar u int mair än en aindest skörte. ⁴Har er kumm till a häus, så stänn tiss er skall veidare. ⁵U jär de någen stad där man int tar emot er, så ga därifran u skak bårt stöiven fran ed föitar. De skall vittne mot dum”. ⁶U di gav si av u gick fran böi till böi, u yvarallt förkunned di evangelie u boted sjauke.

Johannes döipans död

⁷Tetrarken Herodes fick håir berättes um iss händelsar, u han visst int va han skudd tro. Någle pasto nämlign att Johannes hadd väckets upp fran de döide ⁸Någle pasto att Elia veised si u andre att någen av di gamble profeter hadd stat upp. Herodes sägd: ”Johannes har ja jo lätt halshugge. Vaim jär da han sum ja håirar iss um?”U han försöikt ti fa träff än.

Mat at fem täusn

¹⁰Apostlar kom tibaks u berätted för Jesus um allt di hadd gärt. Han to dum me si u dräged si undan till en stad sum haitar Betsaida. ¹¹Men fålke fick raid pa de u fylged ettar. Da lätted han dum kumm u taled till dum um Guds reike, u han boted all sum behöivd hjälp. ¹²När de gynt blei kväldar, vänded si di tåll till´n u sägd: ”Lätt fålke gi si av, så´tt di kan ga till böiar u gardar hjär umkringg u skaff si tak yvar häude u fa någ ti jete. Hjär jär vör jo äut ei åidmarki.” ¹³Han svared: ” Gi dum någ ti jete, er själve. Di sägd: ”Vör har int mair än fem bröi u täu fiskar – um vör nå int skall ga u kaup mat at all iss mänskar.” ¹⁴De var umtrent fem täusn män. Men han sägd till lärjunggar: ”lätt dum sla si ner ei gruppar um femti.” ¹⁵Di gärd sum han sägd u lätted all sla si ner. ¹⁶Han to di fem bröi´i u täu fiskar, sag upp mot himeln u läst tackböini yvar dum. Sen braut han dum u gav till lärjungar för att di skudd dail äut till fålke. ¹⁷All jeted u blai mätte, u de sum blai till yvars sambleds ihop; de blai tåll kårgar.

Pertrus kallar Jesus för Messias. Fyst föräutsägelsen um Mänsksäun´ns leidende.

¹⁸En gangg när han hadd dräg si undan för ti bid u lärjunggar var me´n frågd han dum: ”Vaim sägar fålke att ja jär?” ¹⁹Di svared:” Johannes döipan, men sumbli sägar Elia u andre att någen av di gamble profetar har stat upp.” – ”²⁰U er”, fråged han, ”vaim sägar er att ja jär?” Petrus svared: ”Guds Messias”.” ²¹Han förbjauded dum stranggt ti tal um de för någen ²²u sägd: ”Mänsksäun´n mat leid mike u blei förkastn av dí äldste u Yvastprästar u di skriftlerde u blei döidn u blei uppväcktar pa trid dagen.

Lärjunggskapes krav

²³U han sägd till alle: ”Um någen vill ga ei mein späur, mat han förnaik si självar u varje dag ta sitt kåss u fylg mi. ²⁴För den sum vill rädd sitt leiv skall mist de, men den sum mistar sitt leiv för min skull, han skall rädd de. ²⁵Va hjälpar de a mänske um ha vinnar hail världn men far betal me ti mist si själv? ²⁶Den sum skäms för mi u mein ård, han skall Mänsksäun´n skämmes för, när han kummar ei sin fadars u di hailie s härlihait. ²⁷Ja försäkrar er: någle av daim sum star hjär skall int möit döidn, förrän di har seit Guds reike.”

Jesus pa härlihaitis berg

²⁸Umtrent a vik sainare to han me si Petrus u Johannes u Jakob u gick upp pa berge för ti bide. ²⁹Mens han bad förvandleds hans ansikte, u hans kledar blai veit u löisnes. ³⁰U täu män samtaled me´n. De var Mose u Elia ³²sum veised si ei härlihait, u di taled um hans äuttåg ör världn sum han skudd fullbord ei Jerusalem. ³²Petrus u all di andre hadd fall ei djaupar svämn, men vackned u sag hans härlihait u di bägg män sum sto ifylg me´n. ³³När di skudd lämn än sägd Petrus till än: ”Mästare, de jär bra att vör jär me. Lätt uss gär tre hyddar ain för Mose u ain för Elia” – han visst int va han sägde. ³⁴Men mens han taled, kom a måln u sänkt si yvar dum, u när di försvant ei målne, blai lärjunggar förskrämde. ³⁵En raust håirdes ör målne. ”Iss jär min säun, den äutvälde. Håir pa´n”. ³⁶u när raustn ljauded sto Jesus där ainsummen. Lärjunggar tigd um va di hadd seit, u bei den teidn berätted di ingentingg för någen.

En sårk me fallandsjauke botes

³⁷När di fylgnes dag kom ner fran berge, möiteds han av en storar hop mänskar. ³⁸U en man ör hopen roped: ”Mästare, ja bidar di, Hjälp min säun, den aind ja har. ³⁹En ande huggar tag ei´n så´tt han skreiar till, u den sleitar ei´n så´tt fraggu star ör munn´n. När andn till släut gir si av, har den nästn gärt släut pa´n ⁴⁰Ja bad dein lärjunggar ti dreiv äut den, men di kund inte.“ ⁴¹Jesus svared: ”Iss födärved släkte, sum int vill tro! Va längg mat ja var bei er u sta äut me er? Kum heit me din säun. ⁴²Mens sårken ännu var pa väg fram, kasted demon´n än till marki u sleited u rycked ei´n. Jesus häuted at den orain andn u boted sårkn u lämned´n tibaks till hans far. ⁴³All imponereds av Guds storhait.

Dann föräutsägelsn um Mänsksäun´ns leidende

Mens fålke häpned yvar allt sum han gärde, sägd han till lärjungar: ”⁴⁴Håir nog pa va ja sägar till er: Mänsksäun´n skall yvarlämnes ei mänskars händar.” ⁴⁵Men di försto int va han mained, de var gåimt för dum för att di int skudd fatt de, u di våged int fråg´n va de betöided.

Vaim jär störst?

⁴⁶Di gynt undre vaim sum var den störst av dum .⁴⁷Jesus, sum visst va di tänkt ei sein hjärtar, to a ban u ställd de bei si, ⁴⁸u sägd till dum: ”Den sum tar emot iss bane ei mitt namn, han tar emot mi, u den sum tar emot mi, han tar emot han sum har sänd mi. För den sum jär minst av er alle, han jär storar.

Undaverk ei Jesu namn

⁴⁹Johannes sägd: ”Mästare, vör sag en sum draiv äut demonar ei ditt namn u vör försöikt hindre´n, ettarsum han int fylged di sum vör.” ⁵⁰Men Jesus sägd till Johannes: ”Hindre´n inte. Den sum int jär emot er, han jär för er.

Ei en samarisk böi

⁵¹När teidn var inn för hans upptagelse till himeln, vänded han sein stig mot Jerusalem, ⁵²u han skicked bäudbärare för si. Di gav si ste u gick in ei en samarisk böi för ti förberaid hans ankåmst. ⁵³Men man vidd int ta emot´n, ettarsum han hadd vänd sein stig emot Jerusalem. ⁵⁴Da sägd hans lärjunggar Jakob u Johannes: ”Herre, skall vör kall ner eld fran himeln sum tar leiv av dum? ⁵⁵Men han vänded si um u banned dum, ⁵⁶u di fortsätted till en ann´n böi.
 

Ti fylg Jesus

⁵⁷När di kom ganes pa vägen, sägd en man till´n: ”Ja skall fylg di vahän däu än gar.” ⁵⁸Jesus sägd: ”Rävar har sein löiar u himelns fäuglar har sein bo men Mänsksäun´n har int någ ställ där han kan veil sitt häude.” ⁵⁹ Till en ann´n sägd han: ”Fylg mi! Men mann´n svared: ”Herre, lätt mi fyst ga u begrav min far.” ⁶⁰Da sägd Jesus: ”Lätt di döid begrav sein döide, men ga självar u förkunn Guds reike. ⁶¹En ann´n man sägd: ”Ja skall fylg di, Herre, men lätt mi fyst ta farväl av daim där haime. ” ⁶²Jesus svared: ”Den sum ser si um, när han har sätt sin hand till plogen, han passar int för Guds reike.

Di sjuttitäu sänds äut

10 Sen väld Herren äut ännu sjuttitäu u sänded dum ste före si täu u täu u till varje stad u plass sum han självar tänkt besöike. ²Han sägd till dum: ”Skördi jär stor men int mangg arbetare. Bid därför skördis Herre ti skick äut arbetrar till sein skörd. ³Ga, ja skickar er sum lamb in blant vargar. ⁴Ta int me er någle penninggar, någen päuse, ellar sandalar, u när er kummar in ei a häus, så säg fyst: Freid yvar iss häuse. ⁶U um där bor en freidns man, skall den freid er kummar me blei kvar be än; elles skall han vänd tibaks till er. ⁷Stänn sen ei de häuse u jet u drick va sum bjauds; arbetarn jär värdar sein laun. Flytt int fran häus till häus. ⁸U när er kummar till en stad där man tar imot er, jet da de sum sätts fram; ⁹bot di sjau vk sum finns där u säg till fålke: Guds reike jär snart bei er. ¹⁰Men har er kumm till en stad där man int tar emot er, ga där äut pa gatar u säge: ¹¹Till u me stöivn sum har fassne pa o föitar hjär ei stan karar vör av – behald de. Men så mik skall er vite: Guds reik jär snart hjär. – ¹²Ja sägar er: att pa den dagen skall de blei lindruar för Sodom än för en sleikar stad.

Verop yvar galileske städar

¹³Ve di, Korasin! Ve di, Betsaida! För um de undarverki sum blitt gärt si bei er hadd händ ei Tyros u Sidon så hadd iss städar för längg sen umvänd si u sit ei säck u aske. ¹⁴Men för Tyros u Sidon skall de blei lindruare bei domen än för er. ¹⁵U däu, Kafarnaum, skall däu kanhänd blei upphåigdar till himeln? Naj, däu skall störtes ner ei dödsreike.                  
¹⁶Den sum håirar pa er, han håirar pa mi, u den sum veisar er ifran si, han veisar mi ifran si.
                                                                                                                                                                                     

Di sjuttitäu kummar tibaks
¹⁷Di sjuttitäu kom glad tibaks u sägd: ”Herre, till u me demonar löidar uss när vör äuttalar ditt namn.” ¹⁸Han svared: ”Ja har seit Satan slängges ner fran himeln sum en eldstråle. ¹⁹Ja, har gitt er makt ti tramp pa årmar u skårpionar u sta emot feiendns hail störke, u ingentingg skall skad er. ²⁰Men gläd er int yvar att andar löidar er, äutn gläd er yvar att ed namn jär uppskriv si ei himeln.

Jesus preisar Fadan, himelns u jårdis Herre

²¹Pa sam gangg fylldes han me jäublenes gläde ginum den hailie andn u sägd: ”Ja preisar di, fadar, himelns u jårdis Herre, för att däu har gåim isshjär för di lerd u kloke u uppenbar de för daim sum jär sum ban. Ja, fadar, så har däu bestämt. ²²Allt har min fadar anfötrot at mi. Ingen vait vaim Säun´n jär, äutum Fadan u den sum Säun´n vill uppenbar de för.” ²³Sen vänded han si till lärjunggar u sägd ainbärt till daim: ”Salie jär de augu sum ser va er ser. ²⁴Ja sägar er: mangg profetar u kunggar har vil se va er ser, men fick int se de, u vil håir de er håirar, men fick int håir de.

Den barmhärtue samariarn

²⁵En laglerdar sum vidd sätt´n pa prov raist si u sägd: ”Mästare, va skall ja gär för ti vinn ivit leiv?” ²⁶Jesus sägd: ”Va star de ei lagn? Valains löidar årdi?” Han svared: ”Däu skall älsk Herren din Gud av hail ditt hjärte u hail din själ u me hail din kraft u me hail ditt förstand, u din näst sum di självar.” ²⁸Jesus sägd: ”De jär ret. Gär de, så far däu live.” ²⁹För ti veis att han var retfärduar sägd mann´n till Jesus: ”U vaim jär min näste?” ³⁰Pa de frågu svared Jesus: ”En man var pa väg fran Jerusalem ner till Jeriko u blai yvarfalln av röivare. Di slait av´n kledar u misshandled´n, u sen försvant di u lätted´n ligg där halvdöidar. ³¹De händed si att en präst kom sam väg, u när han sag mann´n gick han pa seidu u gick förbei. ³²Pa sam veis me en levit sum kom till plassn; när han sag´n gick han pa seidu u gick förbei. ³³Men en samariar sum var pa raise kom u fick se´n liggnes där, u han tyckt synd um´n. ³⁴Han gick fram u hälled ålje u vein pa såri u bant en bindel pa dum. Sen lyfted han upp´n pa sein åsne, to me´n till a värshäus u skåited um´n. ³⁵Nest dag to han fram täu denarar u gav at värtn u sägd: ”Skåit um´n, u kustar de mair, skall ja betal di när ja kummar tibaks.” ³⁶Vicken av iss tre tyckar däu var den yvarfallnes mannens näste?” ³⁷Han svared: ”Den sum veised´n barmhärtuhait.” Da sägd Jesus: ”Ga däu u gär sum han.

Bei Marta u Maria

³⁸Mens di var pa väg gick han in ei en böi, u a kvinn sum hait Marta bjauded haim´n till si. ³⁹Ha hadd a systar sum hait Maria, sum sätted si bei Herrens föitar u håird pa hans ård. ⁴⁰Men Marta tänkt pa allt va ha hadd ti gäre. Ha kom u ställd si framför Jesus u sägd: ”Herre, bröidar däu di int um att mein systar lättar mi ainsummen årne me allt? Säg at na ti hjälp till.” ⁴¹Herren svared na: ”Marta, Marta, däu bekymrar di u oroar di för så mike, fast bärr en sak behöivs. ⁴²Maria har vält de sum jär bäst u de skall int tas ifran na.”

Um böin

11 En gangg hadd Jesus stänn pa a ställ för ti bide. När han släuted, sägd en av lärjunggar till´n: ”Herre, ler uss ti bide, leiksum Johannes lerd sein lärjunggar.” ²Da sägd han till dum: ”När er bidar skall er säge: ”Fadar, lätt ditt namn blei helget. Lätt ditt reike kumme. ³Gi uss o bröid för dagen sum kummar. ⁴U förlåt uss o syndar, för ú vör förlåtar var u en sum star ei skuld till uss. U äutsätt uss ai för pröivningg.”

⁵Han sägd till dum: ”Tänk er att någen av er gar till en vän mitt ei nati u sägar: ´Ker vän, lan mi tre bröi. En goar vän sum jär pa raise har kumm haim till mi u ja har int någ ti bjaud pa.´ ⁷Da kanhänd han där inne sägar: ´Lämn mi ei frid. Däuri jär allt lesi u ja har bani bei mi ei sänggi. Ja kan int steig upp u gi di någe.´ ⁸Men ja sägar er: ”även um han int steigar upp u gir´n någ för vänskaps skull, så gär han de därför att den andre jär så häutlausar, han gir´n allt va han behöivar. ⁹Därför sägar ja er: ”Bid, så skall er fa. Söik så skall er finne. Bult, så skall däuri ypnes. ¹⁰För den sum bidar, han far, u den sum söikar, han finnar, u för den sum bultar skall däuri ypnes.

¹¹Finns de någen fadar iblant er sum gir sin säun en årm, när han bidar um en fisk, ¹²ellar gir´n en skårpion när han bidar um a ägg? ¹³Um nå allt er, sum jär onde, förstar ti gi ed ban go gåvar, skall da int fadan ei himeln gi haili ande at daim sum bidar um de?”

Demonar dreivs äut me Guds finggar

¹⁴En gang draiv han äut en demon sum var stummar. När demon´n for äut, gynt den stumm ti tale, u fålke häpned. ¹⁵Men någen sägd: ”De jär me demonars furste Beelsebul sum han dreivar äut demonar. ¹⁶Andre vidd sätt´n pa prov u krävd ti fa se a teckn fran himeln. ¹⁷Men han visst va di hadd ei tankar u sägd: ”Varje reike sum kummar ei streid me si självt bleir åidland, u häus fallar pa häus. ¹⁸U um nå Satan kummar ei streid me si självar, lains skall hans reike da kunn sta bei? Er sägar jo att de jär me Beelsebul sum ja dreivar äut demonar. ¹⁹Men um ja dreivar äut demonar me Beelsebul, me vaims hjälp dreivar da ed anhäggare äut dum? De kummar alltså ti blei ed dom. ²⁰Men um de jär me Guds finggar ja dreivar äut demonar, da har Guds reike nat er. ²¹När en starkar man vaktar sin gard me vapn ei hand, far hans ägodailar var i frid. ²²Men kummar de en sum jär ännu starkare u yvarmannar´n, tar den mann´n ifran än all de vapn han leited pa u dailar böite. ²³Den sum int jär me mi jär imot mi, u den sum int samblar me mi, han skinggrar.

Den orain andns atarkomst

²⁴När den orain andn lämnar a mänske, vandrar han ginum vattnlaus traktar u laitar ettar en plass ti veil pa. Hittar han ingen sägar han: ”Ja vändar tibaks till mitt häus sum ja lämned. ²⁵När han så kummar u hittar de städe u snyggt, ²⁶gar han bårt u hämtar sjau andar till sum jär värr´n han självar, u di fylgar in u slar si ner där. För de mänske bleir släute värr än gynninggi.”

²⁷När han sägd de håirdes a kvinn ei mänggdi rope: ”Sali de modarleiv sum har bär di, u sali de sickar sum däu har sicke.” ²⁸Men han svared: ”Säg häldar: Salie di sum håirar Guds ård u tar var pa de.

Jona-teckne

²⁹När ännu mair fålk stråimed till, sägd han till dum: ”Iss släkte jär a ont släkte. Di vill ha a teckn, men di skall int fa någ ann än Jona-teckne. ³⁰För leiksum Jona blai a teckn för fålke ei Nineve, skall Mänsksäun´n blei för iss släkte. ³¹Säudres drottningg skall sta upp bei domen ifylg me mänskar ei iss släkte u blei daires dom. För ha kom fran jårdis yttaste gräns för ti håir pa Salomos veishait, men hjär finns någ sum jär mair´n Salomo. ³²Fålk fran Nineve skall sta upp bei domen ifylg me iss släkte u blei dess dom. För di umvänded si bei Jona förkunnelse, men hjär finns någ sum jär mair´n Jona.

Kruppens lampe jär auge

³³Ingen tändar a lamp u ställar na ei a rängg ellar undar sedesmåtte. Man sättar na pa hållan, så´tt di sum kummar in ser ljause. ³⁴Kruppens lamp jär auge. När ditt aug jär raint far hail din krupp ljaus, men när de jär därve, jär de mörkt ei din krupp. ³⁵Se alltså till att ljause inum di int jär mörkar. ³⁶Um hail din krupp far ljaus u ingen dail liggar ei mörkar, så bleir den hailt u hålle ljausar, sum när a lampe lättar sitt ljaus fall pa di.

Anklagelsar mot farisear u laglerde

³⁷Undar iss tale bjauded en farisé´n haim till si, u han fylged me in u lägd si till bors. ³⁸Farisén blai förvån´n yvar att han int baded si rainar före målteidn. ³⁹Men Herren sägd till´n: ”Er fariséar, er raingär äutseidu av bäkrar u fati, men ed inre jär fullt av vinstbegär u ondske. ⁴⁰Begreipar er int att han sum har gärt äutseidu ú har gärt inseidu? ⁴¹Naj, gi di fattie va sum finns pa ed fati, så bleir allt raint för er. ⁴²Ve er fariséar, sum gir teiend av mynte u veinräute u all gröinsakar men glåimar retveisu u kärlaikn till Gud. Er skudd gär dain äutn att därför försumm danne. ⁴³Ve er fariséar, sum älskar ti sit främst ei synagograr u bleir hälsne pa tårgi. ⁴⁴Ve er, er jär sum gravar sum int söins, u mänskar märkar int när di trampar pa dum.”

⁴⁵Da sägd en av di laglerde: ”Mästare, de däu sägar jär en förelämpningg mot uss ú. ⁴⁶Han svared: ”Ve er ú, er laglerde. Er lastar pa mänskar bördar sum jär svår ti bär u röirar int a finggar för ti let pa bördar. ⁴⁷Ve er, sum raisar gravvårdar yvar profetar, sum ed fädar döided.

⁴⁸Så vittnar er um va ed fädar gärt u veisar att er gotar de; di döided profetar u er raisar vårdar yvar dum. ⁴⁹Därför har ú Guds veishait sägt: ”Ja skall sänd profetar u apostlar till dum, u någle skall di döid u förfylge. ⁵⁰Därför skall iss släkte fa betal för all profetars blod sum har gjautes äut fran världns skapelse. ⁵¹Allt ifran Abels blod änd till Sakarjas blod, sum spilldes millum altre u tempelhäuse. Ja, ja sägar er: iss släkte skall fa betal för de. ⁵²Ve er, er laglerde, sum har tat nykeln till kunskapen. Själv har er int gat in, u daim sum vill ga in har er hindre.”

⁵³När han gick därifran besväreds han hårt av di skriftlerd u fariséar, sum ställd mangg besvärlie frågar ⁵⁴för ti fa´n ti säg någ sum han kund fälles för.

Varningg för hycklarei

12 Undar teidn hadd mänskar sambles ei täusental, så´tt di halded pa u tramp ner varandre. Jesus vänded si fyst till sein lärjunggar u sägd: ”Akt er för fariséars säurdaig, hycklareie. ²De finns ingentingg gåimt sum int skall kumm ei dagen u ingentingg dålt sum int skall blei känt. ³Därför skall ú de sum er har sägt ei mörkre blei håirt ei dagsljause, u de sum er har visk ei ainräum skall ropes äut fran taki.

Var int rädde

⁴Ja sägar till er sum jär mein vännar: lätt er int skrämes av daim sum kan döid kruppn men sen int kan gär mair. ⁵Ja skall tal um för er vaim er skall frukte. Frukt han sum kan döide u sen har makt ti kast ner ei helvete. Ja, ja sägar er: han skall er frukte. ⁶Säls int fem grafäuglar för täu kåpparslantar? Men ingen av dum jär glåimdar av Gud. ⁷U till u me hårstradi pa ed häude jär räcknede. Var int rädde, er jär mair värd´n aldri så mangg grafäuglar.

Bekännelse u förnaikelse

^82”Ja sägar er: var u en sum erkännar mi inför mänskar, han skall ú Mänsksäun´n erkänne. ⁹Men den sum förnaikar mi inför mänskar skall blei förnaikn inför Guds ängglar. ¹⁰Var u en sum sägar någ mot Mänsksäun´n skall fa förlåtelse, men den sum hädar den hailie ande far int förlåtelse. ¹¹När er ställs till svars ei synagograr u inför mynduhaitar u makthavrar, bekymre er da int lains er skall försvar er ellar för va er skall säge. ¹²För när de stundi kummar skall den hailie andn lätt er vite va sum behövar säges.”

Leiknelsn um den reik u hans lädar

¹³Någn ei hopn sägd till´n: ”Mästare, säg at min bror ti dail arve me mi.” ¹⁴Han svared: ”Vaim har sätt mi ti döim ellar skifte millum er?” ¹⁵U han sägd till dum: ”Akt er för allt habegär. A mänskes leiv beror int av yvarflöid pa aigdailar. ¹⁶Sen gav han dum en leiknelse: ”En reikar man hadd fat goar skörd pa sein jårdar. ¹⁷Han tänkt för si självar : ´Va ska ja gäre? Ja har int plass för hail skördi.´ ¹⁸Han sägd: ´Så hjär ska ja gäre. Ja reivar mein lädar u byggar större så´tt ja far räum me sedi u allt ann ja aigar. ¹⁹Sen kan ja säg till mi självar: Nå min vän jär däu väl försörgdar för mangg år framat. Däu kan veil äut. Jet, drick u ro di.´²⁰Men Gud sägd till´n: ´Din dåre, ei nat skall ditt leiv tas ifran di, u allt däu har lägg pa höig, vaim skall fa de? ²¹Så gar de för den sum samblar skattar at si självar, men int jär reikar inför Gud.”

Gär er ingg bekymmar

²²U till sein lärjunggar sägd han: ”Därför sägar ja er: bekymre er int för lains er skall fa mat ti liv av ellar kledar ti sätt pa kruppen. ²³Leive jär mair´n föidu, u kruppn mair´n kledar. ²⁴Tänk pa kårpar, di varkn sar ellar skördar, di har varkn förrådskammare ellar lädar, men Gud föidar dum. U va mik mair jär int er än fäuglar. ²⁵Vaim av er kan me sein bekymmar lägg en aindest aln till sein livslänggd? ²⁶När er nå int ains mäktar så leite, varför bekymrar er da um allt anne? ²⁷Tänk pa liljar, lains di växar. Di arbetar int u spinnar inte. Men ja sägar er: int ains Salomo ei all hans prakt var kledar sum en av dum. ²⁸Um nå Gud gir sleik kledar at grase, sum i dag star äut ei ängge u i mårgu stuppes ei ugnen, skall han da int ha kledar at er, er trossvage? ²⁹Tänk int pa lains er skall fa någ ti jet u dricke, u oro er inte. ³⁰Allt slikt jagar haidninggar ei världn ettar. Men ed fadar vait att er behövar iss. Söik i ställ hans reike, så skall er fa de andre ú. ³²Var int räddar, däu leil hjord, ed fadar har besläut ti gär er reike. ³³Säl va er aigar u gi at di fattie. Skaff er en penninggpungg sum int sleits äut, en oäuttöimli skatt ei himeln, deit ingen töiv kan na u ingen mal förstörar. ³⁴För där ed skatt jär, där kummar ú ed hjärte ti vare.

Tjänan sum jär bereddar

³⁵Fäst upp ed kledar u hald lampar brinnes. ³⁶Var sum tjänare sum väntar pa att daires Herre skall kumm haim fran a bryllaup, så att di me en gangg kan ypne, när han kummar u bultar pa portn. ³⁷Salie di tjänrar, ettarsum daires Herre finnar dum vakne när han kummar. Sannarligen, han skall fäst upp sein kledar u lätt dum lägg si till bors u självar ga u pass upp pa dum. ³⁸Um han så kummar bei minnat ellar sainare – salie jär di tjänrar, när han finnar dum beredde. ³⁹Er förstar väl att um häusaigan visst när töivn kom, skudd han hindre´n fran ti braut si in ei häuse. ⁴⁰Var beredde, er ú, för när er minst väntar de, da kummar Mänsksäun´n.”

⁴¹Petrus frågd: ”Herre, gällar din leiknelse uss ellar alle?” ⁴²Herren svared: ”Tänk er en trogn u klokar förvaltare sum av sin Herre bleir sättn ti ha hand um tjänstlöidn u dail äut matn at dum bei retar teid. ⁴³Sali den tjänan, när hans Herre kummar u finnar att han gär va ha skall. ⁴⁴Sannarligen, han skall lätt´n ta hand um allt han aigar. ⁴⁵Men um den tjänan tänkar: De dråigar förrän min Herre kummar, u så gynnar sla tjänstlöidn u jet u drick si fullar, ⁴⁶da skall hans Herre kumm när han int väntar´n u bei en teid sum han int vait um u huggar ner´n u lätt han dail lått me di trolause. ⁴⁷Den tjänan sum vait va hans Herre vill men ingentingg förberaidar u int handlar ettar hans vile, han skall peiskes me mangg rapp. ⁴⁸Men den sum av okunnihait gär slikt sum förtjänar pröigel, han skall bärr peiskes me någle rapp. Av den sum har fat mik skall de kräves mike, u den sum har blitt betrodar mike skall fa svar för desto mair.

Splittringg, int frid

⁴⁹Ja har kumm för ti tänd en eld pa jårdi. Um den leikväl allt brann! ⁵⁰Men ja har a dop sum ja mat döipes me, u ja oroes förrän de jär yvar. ⁵¹Tror er att ja jär hjär för ti skap frid pa jårdi? Naj, sägar ja er, men splittringg! ⁵²För där fem bor ei a häus skall di ei fortsättninggi liv splittrede, tre mot täu u täu mot tre, ⁵³far mot säun u säun mot far, mor mot dotar u dotar mot mor, svärmor mot säunhustru u säunhustru mot svärmor.”

Ti töid teidn

⁵⁴Till fålke sägd han: ”När er ser måln steig upp ei västar, sägar er me en gangg att de bleir regn, u de bleir de ú. ⁵⁵U när er märkar att vindn jär söidli, sägar er att de bleir hitt, u de bleir de. ⁵⁶Hycklare, jårdis u himelns äutsöin kan er töide, men vickn teid de jär, varför kan er int töid de?

⁵⁷Varför avgär er int själve va sum jär ret? ⁵⁸När däu jär pa väg till domstoln me din motpart, så gär va däu kan för ti sämes förrän er jär framme. Elles slepar han di inför doman, u doman lättar fogdn ta hand um di, u fogdn sättar di ei fänggelse. ⁵⁹Var säkar pa att däu int kummar äut förrän däu har betal till seist öre.”

Um er int umvändar er

13 Bei sam tillfälle kom någle u berätted för´n um di galiléear vickis blod Pilatus hadd bland me blode fran daires åffardjaur. ²Da sägd han: ”Tror er att di var störr syndare än all andre ei Galiléen, ettarsum de kund händ dum? ³Naj, sägar ja, men um er int umvändar er, skall er all mist leive sum di. ⁴Ellar di adatn sum döideds när Siloatånne rased, tror er att di var störr syndare än all andre ei Jerusalem? ⁵Naj, sägar ja, men um er int umvändar er, skall er all mist leive, preseis sum dum.”

Leiknelsn um fikontre´e sum int bar frukt

⁶U han gav dum iss leiknelse: ”En man hadd a fikontre ei sin veingard, u han kom för ti se um de fanns någen frukt pa de, men hitted ingen. ⁷Da sägd han till sin tregardsmästare: ´Ei tre år har ja kumm u lait ettar frukt pa iss tre´e äutn ti hitt någen. Hugg bårt de! Varför skall de ta upp mark till ingg gagn?´ ⁸Han svared: ´Herre, lätt de sta kvar ett år till, så skall ja gräv runt de u göisle. ⁹Kansk bärar de frukt nest år. Um inte, kan däu hugg bårt de.”

A krummryggu källingg botes

¹⁰En gangg undaveised han ei a synagog pa sabbatn. ¹¹Där fanns a källingg sum hadd vart plågi av en sjaukdomsande ei artn år. Ha var krummryggu u kund int ret pa si. ¹²När Jesus fick söin pa na, kalled han pa na u sägd: ”Kvinne, däu jär freiar fran din sjaukdom”, ¹³u så läggd han sein händar pa na. Pa en gangg kund ha ret pa si, u ha preised Gud. ¹⁴Men synagogsförestandan, sum förarged si yvar att Jesus boted pa sabbatn, sägd till fålke: ”De finns sex dagar da man skall arbete. Pa daim kan er kumm u blei botne, men int undar sabbatn.” ¹⁵Herren svared´n: ”Hycklare, finns de någen av er sum int låisar sin uxe ellar åsne fran krybbu ú pa sabbatn u laidar äut u vattnar den? ¹⁶Men hjär jär en Abrahams dotar sum Satan har hald bundi ei artn år. Skudd ha int låises fran sein boje pa sabbatn?” ¹⁷Iss ård kom all hans motstandare ti skämmes, men fålke gläded si yvar allt de undarbare sum han gärde.

Leiknelsn um sinapskånne u um säurdaigen

¹⁸Så sägd han: ”Va jär da Guds reike likt? Va skall ja jämför de me? ¹⁹De jär sum a sinapskånn sum en man sättar ei sin tregard. De vaxar u bleir till a tre, himelns fäuglar byggar bo blant grainar.

U ²⁰veidare sägd han: ”Va skall ja jämför Guds reik me? ²¹De jär sum en säurdaig sum a kvinn arbetar in ei tre mått mjöil; till släut bleir alltihop söiret.”

Ga in ginum den trangg portn

²²Han gick ginum städar u böiar u undaveised pa sin väg mot Jerusalem. ²³Någn frågd´n: ”Herre, jär de bärr en leitn samlingg sum bleir rädden?” Han sägd till dum: ”²⁴Kämp för ti kumm in ginum den trangg portn. Ja sägar er: ´Mangg skall försöik ti ta si in men int lyckes.²⁵När väl häuses Herre har steig upp u les portn u er bleir stanes äutföre u bultar u sägar: ”Herre, ypne för uss! så kummar han ti svare: ”Ja vait int vickne er jär. ²⁶Da sägar er: ”Vör har jet u drick ifylg me di, u däu har undaveis pa o gatar. ²⁷Han skall svare: ”Ja vait int vickne er jär. Bårt hjärifran, all er oretns hantlang­gare. – ²⁸Där skall er grat u skär tändar, när er far se Abraham, Isak u Jakob u all profetar var ei Guds reike mens er själve bleir äutdreivne. ²⁹U mänskar skall kumm fran austar u västar u fran nårr u söidar u ligg till bors ei Guds reike. ³⁰U da skall sleik sum jär seist blei fyst, u sleik sum jär fyst skall blei seist.”

Jesu klagan yvar Jerusalem

³¹Just da kom någle fariséar u sägd till´n: ”Skynd di iväg hjärifran, Herodes vill döid di.” ³²Han svared: ”Häls den räven att i dag u ei mårgu dreivar ja äut demonar u gär di sjauk freiske, u pa trid dagen jär ja bei måle ³³Men idag u ei mårgu ei yvarmårgu mat ja vandre veidare, för en profet far int mist leive någen annstans än ei Jerusalem.

³⁴Jerusalem, Jerusalem, däu sum döidar profetar u stainar dum sum bleir sändne till di. Va åft har ja int vil samble dein ban såsum hynu samblar sein hynsunggar undar vänggar, men er vill inte. ³⁵Nå far er själv ta hand um ed häus. Ja sägar er: er kummar int ti se mi förrän den dagen da er sägar: Väsigned han sum kummar ei Herren namn.

En man me vattn ei kruppn botes

14 En sabbat var han bjaudn pa målteid bei en farisé sum var me ei rade, u man gav nog akt pa´n. ²Da sto de framför´n en man sum laid av vattn ei kruppn. ³Jesus vänded si till di laglerd u fariséar u sägd: ”Jär de tillåt ti bot sjauk pa sabbatn ellar inte? ⁴Men di tigd. Da rörd han bei mann´n u gärd´n freiskar u lätted´n sen ga. ⁵U han sägd till dum: ”Um någen av er har en säun ellar uxe sum fallar ner ei en brunn, drägar han da int me en gangg upp´n, ú um de jär sabbat?” ⁶De kund di int svar pa.

Den sum åidmjaukar si skall blei upphåigdar

⁷När han märkt lains gästar försökt ti fa di främst plassar bei bore, gav han dum en leiknelse: ⁸”När däu jär bjaudn pa bryllaup, sla di da int ner yvarst bei bore. Kansk någen av di andre gästar jär mair ansedar´n däu ⁹u värtn kummar u sägar: Gi´n din plass. Da far däu skämmes när däu mat flytt di länggst ner. ¹⁰Naj, när däu jär bjaudn, ga da me en gangg u ta den nedeste plassn, så´tt värtn sägar till di när han kummar: Ker vän, flytt di länggar upp. Da bleir däu haidren inför all dein borsgrannar. ¹¹Den sum upphåigar si skall blei föråidmjauken, u den sum åidmjaukar si skall blei upphåigdar.” Till sin värt sägd han: ”När däu bjaudar pa middag ellar någen annan målteid, bjaud da int dein vännar ellar bröidar ellar släktinggar ellar reik grannar, så´tt di bjaudar tibaks u de bleir dein laun. ¹³Naj, när däu skall ha fest, så bjaud fattie u krypplinggar, failvordne u blinde. ¹⁴Sali jär däu da, ettarsum di da int kan gi di någen laun. Launi far däu bei di retfärdues uppståndelse.”

Leiknelsn um festn

¹⁵En av gästar, sum håird iss, sägd till´n: ”Sali den sum far var me um målteidn ei Guds reike.” ¹⁶Jesus sägd: ”En man skudd ha en fest u bjauded mangg gästar. ¹⁷När festn skudd gynne, skicked han sin tjänare ti säg till di inbjaudne: ”´Välkumne, allt jär färdut.´ ¹⁸Men allihop hadd någen äursäkt ti kumm me. En lätt hälse: ´Ja har kaup en akar u jär tvunggn ti ga u keik pa´n. Förlåt att ja int kan kumme.´ ¹⁹En ann´n sägd: ´Ja har kaup fem par uxar u mat äut u se va di gar för.´ ²⁰En trid sägd: ´Ja har just gift mi, så ja kan int kumme.´ ²¹När tjänan kom tibaks u berätted isshjär blai hans Herre argar u sägd: ´Ga me en gangg äut pa gatar u grändar ei stan u hämt heit all fattie u krypplinggar[27] u blind u failvordne.´ ²²U tjänan sägd: ´Herre, ja har gärt sum däu befalld, men ännu finns de plass. Da sägd mann´n till sin tjänare: ”Ga äut pa vägar u steigar u se till att fålk kummar heit, så´tt mitt häus bleir fullt. ²⁴Ja sägar er att ingen av all daim sum fyst blai bjaudne skall fa var me pa min fest.´”

Ti var Jesu lärjungge

²⁵En storar hopn fålk gick me´n, u han vänded si um u sägd till dum: ²⁶”Um någen kummar till mi äutn ti hat sin far u sein mor u sein hustru u sein ban u sein syskon u därtill sitt aig leiv, kan han int blei min lärjungge. ²⁷Den sum int bärar sitt kåss u fylgar ettar mi kan int var min lärjungge. ²⁸Um någen av er vill bygg a tånn, sättar han si da int ner u räcknar äut va de kustar, för ti se um han har rad me bygge? ²⁹Elles kan de händ att di sum ser att han har lägt grundn men int kan bygg färdut gynnar gär narr av´n ³⁰u sägar: Den där, han sätted igangg a bygge men kan int fa de färdut! ³¹Ellar um en kungg vill dräg äut ei fält mot en ann´n kungg, sättar han si da int ner u räcknar pa um han me tei täusn man kan möit den sum anfallar me tjäugu täusn? ³²Kan han int de, skickar han a sändebäud för ti bid um fred mens dann´n ännu jär langgt bårte. ³³Så jär de alltså: ingen av er kan var min lärjungge um han int gar ifran allt han aigar.

³⁴Salt jär gutt ti ha. Men um salte mistar sin kraft lains skall en da fa de salt igen? ³⁵De däugar int för jårdi ellar göiselhopn. Man slänggar bårt de. Håir, däu sum har åiru ti håir me.

Leiknelsn um de förlorne lambe

15 All tullindreivare u syndare söikt si till Jesus för ti håir pa´n. ²Fariséar u di skriftlerd var arg u sägd: ”Den mann´n jär ifylg me syndare u jetar me dum.” ³Da gav han dum iss leiknelse: ⁴”Um någen av er har hundre lamb u tappar bårt ett av dum, lymnar ha da int di nittinei ei aukni u gar u laitar ettar de bårttappne tiss han hittar de? ⁵U när han hittar de, bleir han gladar u läggar de yvar axlar. ⁶U när han kummar haim, samblar han sein vännar u grannar u sägar till dum: Gläd er me mi, ja har hitt lambe sum ja hadd förlore. ⁷Ja sägar er: pa sam veis bleir de störr gläd ei himeln yvar en aindest syndare sum umvändar si än yvar nittinei retfärdue sum int behöivar umvänd si.

Leiknelsn um de förlorne mynte

⁸Ellar um a kvinne har tei silvarmynt u tappar bårt ett av dum, tändar ha da int a lamp u sopar hail häuse u laitar yvarallt tiss ha hittar de? ⁹U när ha har hitt de, samblar ha väninnar u grannar u sägar: Gläd er me mi, ja har hitt mynte sum ja hadd blitt av me. ¹⁰Pa sam veis, sägar ja er, glädar si Guds yvar en aindest syndare sum umvändar si.”

Leiknelsn um den förlorne säun´n

¹¹Han sägd: ”En man hadd täu synar. ¹²Den ynggst sägd till fadan: ´Far, gi mi den dail av förmögenhaiti sum skall blei mein.´ Da skifted fadan sin aigendom millum dum. ¹³Någle dagar sainare hadd den ynggst säun´n sält av allt han aiged u gav si iväg till a främnes land, u där slåised han bårt sein förmöigenhait pa a leiv ei äutsvävninggar. ¹⁴När han hadd gärt av me allt, blai de svår hunggarsnaud ei lande, u han gynt fa de eländut. ¹⁵Han gick u to tjänst bei en välbärgn man ei de lande, u han skicked äut´n pa sein aigar för ti vakt svein. ¹⁶Han hadd gänn vil jet si mättar pa fråiskeidar sum sveini jeted, men ingen lätted´n fa någe. ¹⁷Da kom han till besinningg u tänkt: ”Va mangg arbetskalar bei min far har int mat ei yvarflöid, u hjär svältar ja till döds. ¹⁸Ja gir mi av haim till min far u sägar till´n: Far, ja har synd mot himeln u mot di. ¹⁹Ja jär int länggar värdar ti kalles din säun. Lätt mi fa ga sum en av dein arbetskalar´. ²⁰U han gav si av haim till sin far. Allt pa langgt hald fick fadan söin pa´n. Han tyckt synd um´n u ränd imot´n u umfamned´n u kyssed´n. ²¹Säun´n sägd: ´Far, ja har synd mot himeln u mot di, ja jär int länggar värdar ti kalles din säun.´ ²²Men fadan sägd till sein tjänare: ´Skynd er ti ta fram min feinest skräud u kle´n ei den, u sätt en ringg pa hans finggar u skoar pa hans föitar. U hämt göidkalvn u slakt´n, så skall vör jet u hald fest. ²⁴Min säun var döidar u livar igen, han var förlorn u har nå kumm tibaks. ´U festn gynte.

²⁵Men den älst säun´n var äut pa fälti. När han pa vägen haim närmed si häuse, håird han museik u dans. ²⁶Han kalled pa en av tjänrar u fråged va de var. ²⁷Tjänan svared: ´Din bror har kumm haim, u din far har slakt göidkalvn därför att han har fat tibaks´n oskadn.´ ²⁸Da blai han argar u vidd int ga in. Fadan kom äut u försöikt ti tal förstand me´n, ²⁹Men han svared: ´Hjär har ja tjän di ei all iss åri u alltid fylg dein radi, u mi har däu aldri gitt ains a hennicke[29] ti hald kalas pa me mein vännar. ³⁰Men när han kummar haim, din säun sum har gärt släut pa din aigendom ifylg me horar, da slaktar däu göidkalvn. ´³⁰Fadan sägd till´n: ”Mitt ban, däu jär alltid bei mi, u allt mitt jär ditt. ³²Men nå mat vör hald fest u var glade, för din bror var döidar u livar igen, han var förloren u jär atar hjär.

Leiknelsn um den ohaidarlie förvaltarn

16 Han sägd ú till sein lärjunggar: ”De var en reikar man sum hadd en förvaltare, u han beskylldes för ti förskinggre hans förmöigenhait. ²Mann´n kalled´n till si u sägd: Va jär de ja håirar um di? Lämn in dein räkenskapar, däu kan int var kvar sum förvaltare.´ ³Förvaltarn tänkt: ´Va skall ja nå gär när min Herre hälsar av mi? Gräv batar ja int bei[31], u tigg skäms ja för. ⁴Jo, ja vait va ja skall gär så´tt fålk tar imot mi ei sein häus, när ja mistar mein tjänst. ⁵Han skicked ettar daim sum var skuldsättne bei hans Herre, en i sändar, u frågd den fyst va mik han var skyldnes. ^6´Hundre kräus ålje´, svared mann´n. Da sägd han: ´Hjär jär ditt skuldbrev, sätt di me en gangg ner u skriv femti. ⁷Sen frågd han nest man: ´U däu, va mik jär däu skyldnes?´ - Hundre tunnar vaite.´ Da sägd han: ´Hjär jär ditt skuldbrev, skriv åtti.´”

⁸U Herren beröimd den ohaidarlie förvaltarn för att han hadd gärt klokt. ”Iss världns mänskar uppförar si klokare mot sein aigne än ljauses mänskar gär. ⁹Ja, ja sägar er: använd den ohaidarli mammon ti skaff er vännar sum tar imot er ei ivihaitis hyddar när mammon lämnar er ei sticke.

¹⁰Den sum jär trogen ei smat jär trogen ú ei stort, u den sum jär ohaidarli ei smat jär ohadarli ú ei stort. ¹¹Um er int har vart trogne i fråg um den ohaidarli mammon, vaim vill da anförtro er de sum har verklit värde? ¹²U um er int har vart trogne i fråg um andres aigendom, vaim vill da gi er de sum skall tillhåir er?

¹³Ingen tjänare kan tjän täu herrar. Antingen kummar han ti hat dain´n u älsk dann´n ellar ti hald fast bei dain´n u int bröid si um dann´n. Er kan int tjän bad Gud u mammon.”

Gudsreike u lagn

¹⁴Allt isshjär håird fariséar, sum älsked penninggar, u gärd narr av´n. ¹⁵Da sägd han till dum: ”Er vill söines sum retfärdue inför mänskar, men Gud kännar ed hjärtar. De sum mänskar sättar haugt jär skändlit ei Guds augu.

¹⁶Lagn u profetar hadd sin teid fram till Johannes. Sen dess förkunnes Guds reike, u all tränggs för ti kumm in där. ¹⁷Men förr skall himmel u jård ga undar än en aindest prick ei lagn fall bårt.

¹⁸Den sum skillar si fran sin hustru u giftar um si jär en äktnskapsbrautare, u den sum giftar si me a franskild kvinne jär en äktnskapsbrautare.

Leiknelsn um den reik mann´n u Lasaros

¹⁹De var en reikar man sum kled si ei purpur u feint linne u lived ei fest u glans varje dag. ²⁰Men en tiggare sum hait Lasaros lag bei hans port fullar av sar ²¹u ynsked att han fick jet si mättar pa restar fran den reik mann´ns bor. Hundar kom till u me u slaiked pa hans sar. ²²Så döid tiggan u fördes av till plassn bei Abrahams seide. Den reik döid han ú u begravdes. ²³Ei döidsreike, där han peineds, lyfted han blicken u fick langgt bårt se Abraham, u Lasaros bei hans seide. ²⁴Da roped han: ´Fadar Abraham, förbarm di yvar mi u skick Lasaros ti dupp finggarspitsn u fukt mein tungge,´ ²⁵Men Abraham svared: ´Hugs, mitt ban, att däu fick äut ditt goe mens däu lived, lissum Lasaros sitt onde. Nå har han finn traust hjär, mens däu peines. ²⁶Dessäutum gapar de en avgrund millum uss u er, för att di sum vill ta si yvar fran uss till er ellar fran er till uss int skall kunn gär de.´ ²⁷Mann´n sägd: ”Da bidar ja di, fadar, att däu skickar´n till min fars häus. ²⁸Ja har fem bröidar, u han mat varn dum, så´tt int di ú kummar heit till iss plågars ställe.´ ²⁹Abraham sägd: ´Di har Mose u profetar. Di kan löides till daim.´ ³⁰Mann´n svared: ´Naj, fadar Abraham, men um någen kummar till dum fran de döide umvändar di si.´ ³¹Men Abraham sägd: ”Håirar di int pa Mose u profetar, da lättar di int yvartöig si ains um någen star upp fran de döide.´”

Förförelsar. Förlåtelse u tro

17 Han sägd till sein lärjunggar: ”De jär naudvändut att förförelsar kummar, men ve den ginum vickn di kummar. ²De skudd var bättar för han, att han sänkts ei sjöen me en kvännstain um halsn än ti kunn förlaid en aindest av iss sma. ³Ta er ei akt!

Um din brodar gär oret, så veis´n tillrätte, u um han ankar si, så förlåt´n. ⁴Även um han gär oret mot di sjau ganggar um dagen u sjau ganggar kummar tibaks u sägar: Ja ankar mi, så skall däu förlåt´n.”

⁵Apostlar sägd till Herren: ”Gi uss störr tro.” Herren svared: ”Um er hadd tro så stor sum a sinapskånn, skudd er kunn säg till mullbärstre´e där: Dräg upp di självar me röitar u planter di ei sjöen. U de skudd löid er.

Leiknelsn um tjänan sum passar upp

⁷Um er har en tjänare sum plöigar ellar vallar lamb, sägar er da till´n när han kummar haim fran sein aigar: ”Ga me en gangg u sla di ner bei bore.” ⁸Naj, er sägar: ”Gär i årningg matn at mi, fäst upp mein kledar u pass upp mi mens ja jetar u drickar; sen kan däu självar jet u dricke. ⁹Int far tjänan någ tack för att han gär va han jär ålägdar. ¹⁰Pa sam veis me er: när er har gärt allt sum er skall gäre er, skall er bärr säge: Vör jär odäuglie tjänare, vör har bärr gärt va vör jär skyldue ti gäre.”

Tei spetälske botes

¹¹Undar sein vandringg mot Jerusalem fylged han gränsn millum Samarien u Galiléen. ¹²När han var pa väg in ei en böi, kom tei spetälsk emot´n. Di stänned pa avstand ¹³u roped: ”Jesus, Mästare, förbarm di yvar uss!” ¹⁴Da sägd han till dum: ”Ga u veis upp er för prästar!” U mens di var pa väg deit, blai di raine. ¹⁵En av dum vänded tibaks när han sag att han hadd blitt freiskar. Me haugar raust preised han Gud ¹⁶u kasted si till marki bei Jesu föitar u tacked´n. Han var samariar. ¹⁷Jesus fråged: ”Blai int all tei raine? Var jär di nei andre? ¹⁸Jär de bärr den hjär främlingen sum har vänd tibaks för ti gi Gud äre?” ¹⁹U han sägd till mann´n: ”Steig upp u ga. Dein tro har hjälp di.”

När Guds reike u Mänsksäun´n kummar

²⁰Fariséar frågd um när Guds reike skudd kumm svared han: ”Guds reike kummar int pa slikt veis att en kan se de me sein augu. ²¹Ingen kan säge: Hjär jär de, ellar: Där jär de. Naj, Guds reike jär inum er.

²²Till lärjunggar sägd han: ”De skall kumm en teid da er längtar ettar ti fa var me um en aindest av Mänsksäun´ns dagar men int far de. ²³Man skall säg till er: Där jär han, ellar: Hjär jär han. Ränn int ettar deit di pekar, räus int etter dum. För såsum blixtn flammar till u löisar upp hail himeln fran horisont till horisont, så skall Mänsksäun´n veis si pa sin dag. ²⁵Men fyst mat han leid mik u förkastes av iss släkte.

²⁶Sum de var ei Nohas dagar, så skall de blei undar Mänsksäun´ns dagar. ²⁷Fålk jeted u drack, gifted si u blai bårtgiftne, ända till den dag da Noha gick in ei arkn u flodn kom yvar dum u gärd släut pa dum alle. ²⁸Ellar sum pa Lots teid: fålk jeted u drack, kaupt u säld, plantered u byggd, ²⁹men den dag da Lot lämned Sodom regned eld u svavel fran himeln u gärd släut pa dum alle. ³⁰Pa sam veis bleir de den dag da Mänsksäun´n uppenbares.

³¹Den dagen far den sum jär upp pa take u har sein tillhörihaitar inn ei häuse int ga ner u hämt dum, u den sum jär äut pa aigar far int vänd tibaks haim. ³²Hugs Lots hustru. ³³Den sum försöikar ti bevar sitt leiv skall mist de, men den sum mistar de skall rädd de. ³⁴Ja sägar er: de nati liggar täu män pa sam bädd; dain´n skall tas me u dann´n lymnes. ³⁵Täu kvinnar malar ifylg; dainu skall tas me u dannu lymnes.” Di frågd´n. ”Var bleir de, Herre? ”Han svared: ”Där leike liggar, där sambles gamar.”

Leiknelsn um änku u doman

18 Han gav dum en leiknelse för ti ler dum alltut ti bid u int gi upp: ”Ei en stad fanns de en domare sum varken frukted Gud ellar bröided si um mänskar. ³Ei sam stad fanns a änke, u ha kom gangg pa gangg till´n u sägd: ´Lätt mi fa äut av min motpart va ja har ret till.´ ⁴Ti gynn me vidd han inte, men sen tänkt han: ´Int för ja fruktar Gud ellar bröidar mi um mänskar, ⁵Men så besvärlu sum iss änku jär skall ja lätt na fa va ha har ret till, elles peinar ha leiv av mi me sitt springg.´” ⁶U Herren sägd: ”Där håirar er va en oretfärduar domare sägar. ⁷Skudd da int Gud lätt sein äutväld fa sein retuhait, när di ropar pa´n dag u nat? Skudd han lätt dum vänte? ⁸Ja sägar er: han skall snart nuck lätt dum fa sein ret. Men Mänsksäun´n, skall han finn någu tro hjär pa jårdi när han kummar?

Leiknelsn um farisén u tullindreivan

⁹ Till någle sum leited pa att di själv var retfärdue rikted han iss leiknelse: ¹⁰Täu män gick till temple för ti bide, dain´n var farisé, u dann´n tullinreivare. ¹¹Fariséen ställd si u bad för si självar: ´Ja tackar di Gud, för att ja int jär sum andre mänskar, töivar u bedragare u horkalar, ellar sum tullindreivan där. ¹²Ja fastar täu ganggar ei viku, ja lämnar teiend av allt ja kaupar.´ ¹³Men tullindreivan sto avseides u våged int ains lyft blickn mot himeln äutn slo me händar pa brauste u sägd: ´Gud var nådi mot mi syndare.´ ¹⁴Ja sägar er, de var han sum gick haim retfärduar, snarare än dann´n. För den sum upphåigar si skall blei föråidmjaukn, mens den sum åidmjaukar si skall blei upphåigdar.”

Jesus u bani

¹⁵Fålk kom ú fram me sein ban till´n för att han skudd rör bei dum. Lärjunggar fick se de u veised bårt dum, ¹⁶Men Jesus kalled dum till si u sägd: ”Lätt bani kumm heit till mi u hindre dum inte: Guds reike tillhåirar sleik sum daim. ¹⁷Sannarligen, den sum int tar imot Guds reike sum a ban, han kummar aldri deit in.

En man sum aiged mike

¹⁸En uppsattar person frågd´n: ”Go Mästare, va skall ja gär för ti vinn ivit leiv?” ¹⁹Jesus svared: ”Varför kallar däu mi goar? Ingen jär goar äutum Gud. ²⁰Däu kan bäudårdi: Däu skall int braut a äktnskap, Däu skall int dräpe, Däu skall int stjäle, Däu skall int vittne falskt, veis aktningg för din far u dein mor: ²¹Mann´n sägd: Allt iss har ja hald sen ja var unggar.” ²²Da sägd Jesus: ”Ett jär ännu kvar för di: säl allt däu aigar u dail äut till di fattie, så far däu en skatt ei himeln. Kumm sen u fylg Var bleir de, Herre? ”Han svared: ”Där leike liggar, där sambles gamar.”mi.” ²³När han håird de blai han bedröiven, för han var mik reikar. ²⁴Jesus sag att han var bedröivn u sägd: ”Va svårt jär de int för daim sum har penninggar ti kumm in ei Guds reike. ²⁵De jär letare för en kamel ti kumm iginum a nålsaug än för en reikar ti kumm in ei Guds reike.” ²⁶Di sum håird de frågd: ”Vaim kan da blei räddn?” ²⁷Han svared: ”De sum jär omöiglit för mänsku jär möiglit för Gud!

²⁸Petrus sägd: ”Vör har ju lämn allt vör aiged u fylg di.” ²⁹Da sägd Jesus till dum: ”Sannarligen, var u en sum för Guds reikes skull har lämne häus ellar hustru ellar bröidar ellar föräldrar ellar ban ³⁰skall fa manggdubbelt tibaks allt hjär ei teidn u sen ivit leiv ei den kumnes världn”.

Trid föräutsäglsn um Mänsksäun´ns leidende

³¹Han sambled di tåll umkringg si u sägd till dum: ”Vör gar nå upp till Jerusalem, u allt sum profetar har skriv um Mänsksäun´n skall ga ei uppfyllelse. ³²Han skall lämnes äut at haidninggar, di skall hån u skymf u spytt pa´n, ³³u di skall pröigle´n u döid´n, u pa den trid dagen skall han sta upp.” ³⁴Av isshjär begreiped lärjunggar ingentingg. Va han mained var gåimt för dum, u di kund int första va han sägde.

En blindar man äutför Jeriko botes

³⁵När Jesus närmed si Jeriko, sat där en blindar man bei vägkantn u tigged. ³⁶Han håird en fålkhop kumm pa vägen u fråged va sum sto pa. ³⁷Man taled um för´n att Jesus fran Nasaret gick förbei, ³⁸u da roped han: ”Jesus, Davids säun, förbarm di yvar mi.” ³⁹Di sum gick fyst sägd at´n ti var tystar, men han roped ännu håigar: ”Davids säun, förbarm di yvar mi. ⁴⁰Jesus stänned u sägd till dum ti laid fram´n, u da mann´n kom nemre frågd Jesus: ⁴¹”Va vitt däu[33] att ja skall gär för di?” Han svared: ”Herre, gär så´tt ja kan se igen. ⁴²Jesus sägd: ”Däu kan se igen. Din tro har hjälp di.” ⁴³Me en gangg kund han se, u han fylged me Jesus u preised Gud. U allt fålke sum sag de singged Guds låv.

Tullindreivan Sackaios

19 Han kom in ei Jeriko u gick ginum stan. ²Där fanns en man sum hait Sackaios, u han hadd hand um tulln u han var reikar. ³Han vidd gänn se vaim den där Jesus var men kund int för fålkhopn, för han var leitn till växtn. ⁴Han ränd ei förväg u klättred upp ei en sykomor för ti kunn se´n, ettasum han skudd ga förbei där. ⁵När Jesus kom deit, sag han upp mot´n u sägd: ”Skynd di ner, Sackaios, idag skall ja gäst ditt haim.”

⁶Sackaios skynded si ner u to emot´n me gläde. ⁷All sum sag de mumled förargne: ”Han har tat in bei en syndare”. ⁸Men Sackaios ställd si upp u sägd till Herren: ”Hältn av va ja aigar, Herre, skall ja gi at di fattie. U har ja press äut penninggar av någen, skall ja betal igen de feirdubbelt”. ⁹Jesus sägd till´n: ”I dag har räddninggi kumm till iss häuse – han jär ú en säun till Abraham, ¹⁰u Mänsksäun´n har u kumm för ti söik ettar de sum var förlor u rädd de.

Leiknelsen um di tei pundi

¹¹För daim sum håird de berätted han ú en leiknlse, ettasum han var naug Jerusalem u di trod att di allt nå skudd fa se Guds reike kumme. ¹²Han sägd: ”En man av haugar börd glaid till a land langgt bårt för ti fa värduhait sum kungg u sen kumm tibaks. ¹³Han kalled till si tei av sein tjänare u gav dum tei pund u sägd till dum: ´Gär affärar me dum tiss ja kummar tibaks.´ ¹⁴Men hans landsmän hated´n, u när han hadd gleid iväg skicked di sändebäud för ti säge: Han vill vör int ha till kungg. ¹⁵När han sen kom tibaks u hadd blitt kungg, lätted han kall till si tjänrar sum han hadd gitt penninggar at u vidd vit lains di hadd lyckes me sein affärar. ¹⁶Den fyst infann si u sägd: ´Herre, ditt pund har gitt tei pund ei vinst.´ ¹⁷Da sägd han: ´Bra, däu jär en goar tjänare. Däu har veis di trogn i smat, u nå skall däu fa härsk yvar tei städar.´ ¹⁸Nest man kom u sägd: ´Ditt pund, Herre, har gitt fem pund.´ ¹⁹Han sägd till´n: ´Däu skall fa fem städar undar di.´ ²⁰En ann´n kom u sägd: ´Herre, hjär jär ditt pund. Ja har har hatt de gåimt ei en dok, ²¹för ja var räddar för di. Däu jär en hardar man, däu tar äut va däu int har sätt in u skördar va däu int har sat.´ ²²Han svared: ´Ja döimar di ettar dein aigne ård. Däu jär en dåli tjänare, däu visst att ja jär en hardar man, sum tar äut va ja int har sat in u skördar va ja int sat. ²³Varför lämned däu int mein penninggar till en bank? Da hadd ja kunn fa tibaks dum me ränte när ja kom haim.´ ²⁴U han sägd till sein män: ´Ta ifran´n hans pund u gi at mann´n me di tei pundi.´ - ´²⁵Herre´, sägd di, ´han har jo allt tei pund – ²⁶Ja sägar er, var u en sum har, han skall fa, men den sum int har, fran han skall tas ú de han har. ²⁷Men mein feiendar, di sum int vill ha mi till kungg, ta heit dum u hugg ner dum mens ja ser pa.

Intåge ei Jerusalem

²⁸Ettar han hadd sägt de gick han framför dum upp mot Jerusalem. ²⁹När han närmed si Betfage u Betania bei de berg sum sum kalles för Olivberge, skicked han i väg täu av lärjunggar ³⁰u sägd: ”Ga till böin framför er. När er kummar in ei na, skall er hitt a unggåsne sum star bundi, en sum ännu ingen har sit pa. Ta na u laid heit na. ³¹Um någen frågar er varför er tar na, skall er svare: ”Herren behöivar na”. ³²Di bäggi lärjunggar glaid ste u fick se att allt var sum han hadd sägt. ³³När di skudd ta åsnu, sägd di sum aiged na: ”Varför tar er åsnu? ³⁴Di svared: ”Herren behöivar na.” ³⁵U di laided na till Jesus u lägd sein mantlar pa na u hjälpt´n upp. ³⁶Där han kom reidnes braided fålk äut sein mantlar pa vägen.

³⁷Da han närmed si stan u var pa väg ner fran Oljeberge, gynt hail hopen lärjunggar ei sin gläde me haugt ljaud preis Gud för all undarverki di hadd seit. ³⁸”Välsigned jär han sum kummar, konunggen, ei Herrens namn. Frid ei himeln u äre ei håigdi.” ³⁹Någle fariséar ei fålkhopn sägd da till´n: ”Mästare, säg at dein lärjunggar ti släute.” ⁴⁰Han svared: ”Ja sägar er att um di tigar, kummar stainar ti rope.”

Jesus gratar yvar Jerusalem

⁴¹När han kom nemre u sag stan, gynt han grat yvar den ⁴²u sägd: ”Um däu idag hadd förstat, ú däu, va sum gir di freid! Men nå jär de gåimt för di. ⁴³De skall kumm en teid da däu far se dein feiendar bygg vallar runt di u kringgränn  di u anfall di fran all håll. ⁴⁴Di skall sla di u ditt fålk till marki, u di skall int lämne stain pa stain, ettarsum däu int försto att teidn var inn för Guds besöik.

Temple ränses

⁴⁵När han kom till temple, kåird han äut daim sum söisled me handel där ⁴⁶u sägd till dum. ”De star ei skrifti: Mitt häus skall var a böinis häus. Men er har gärt de till a röivanäste.” ⁴⁷Sen undaveised han varje dag ei temple. Yvastprästar u di skriftlerd u all fålkis anförare försöikt ti rydd´n ör vägen, ⁴⁸Men di visst int lains di skudd gäre, för han hadd hail fålke me si u all håird pa´n.

Frågu um Jesu fullmakt

20 En dag när han undaveised fålke ei temple u förkunned bäudskape, kom yvastprästar u di skriftlerd ifylg me di äldst fram till´n ²u sägd: ”Säg uss va däu har för fullmakt ti gär isshjär. Vaim jär de sum har har gitt de fullmakti? ³Han svared: ”Ja har ú a fråg till er. Säg mi: ⁴dope Johannes döipt me, kom de från himeln ellar fran mänskar?” ⁵Di radslo me varandre: ”Um vör svarar: fran himeln, sägar han: Varför trod er da int pa´n? ⁶Men um vör svarar: Fran mänskar, da kummar hail fålke ti stain uss, för di jär yvartöigne um att Johannes var en profet.” ⁷U di svared att di int visste. ⁸Da sägd Jesus till dum: Ei så fall talar ja int heldar um för er va ja har för fullmakt ti gär isshjär”.

Leiknelsn um arrendatorar ei veingardn

⁹Sen gav han fålke iss leiknelse: ”En man plantered en veingard u arrended äut den u glaid bårt pa a langg raise. ¹⁰När teidn var inn skicked han en tjänare till arrendatorar för ti hämt en dail av veingardns skörd. Men di pröigled tjänan u kåird iväg´n tomhäntar. ¹¹Da sänded han en annan tjänare. Men di pröigled u skymfed han ú, u kåird sen iväg´n tomhäntar. ¹²U nå skicked han en tride, men ú han slo di blodi u kasted äut. ¹³Da sägd veingardns aigare: ´Va skall ja gäre? Jo, ja skickar min älsked säun, han har di kansk respekt för.´ ¹⁴Men när arrendatorar fick se´n, yvarlägged di me varandre: ”Hjär har vör arvtagaren, lätt uss döid´n så far vör arve”. ¹⁵U di sleped äut´n ör veingardn u slo ihel´n. Va gär nå veingardns aigare me dum? ¹⁶Jo, han kummar deit u tar döid pa arrendatorar u gir veingardn at andre.” När di håird isshjär, sägd di: ”Naj, de far aldri ske!” ¹⁷Jesus sag pa dum u sägd ”Va betöidar da de sum star skriv si: Stain´n sum häusbyggrar rated har blitt en hörnstain. ¹⁸Den sum fallar pa den stain´n bleir sundaslagn u den sum stain´n fallar pa bleir kråssn”. ¹⁹Di skriftlerd u Yvastprästar hadd vil greip´n me en gangg, men di var rädd för fålke; di försto att hans leiknelse var rikten mot dum.

Frågu um skatt till kaisan

²⁰Di halded augu pa´n u skicked fram någle sum skudd spel retfärdue u söik ti fa fast´n för någ äuttalande, så´tt di kund yvarlämn´n at ståthållans makt u mynduhait. ²¹Di frågd´n ”Mästare, vör vait att va däu sägar ei dein undaveisningg jär riktut u att däu int tar hänsöin till person äutn verklien lerar uss Guds väg. ²²Jär de ret ellar inte att vör betalar skatt till kaisan?” ²³Men han ginumskåded daires list u sägd: ²⁴”Veis mi en denar. Vaims bild u namn finns pa den?” – ”Kaisans”, svared di. ²⁵Da sägd han: ”Gi at kaisan de sum tillhåirar kaisan u Gud de sum tillhåirar Gud.” ²⁶Di lyckeds int fa fast´n för någ sum han sägd när fålke håird pa, u di häpned yvar hans svar u tiged.

Frågu um uppståndlsn

²⁷Någle saddukear – di förnaikar att de finns en uppståndelse – kom till´n u frågd: ”Mästare, Mose lerar uss jo att ei skrifti att um någen har en giftar bror sum dåir banlausar, så skall han gift si me änku u skaff ettarkummrar at brodan. ²⁹Nå fanns de sjau bröidar. Den fyst gifted si u döid banlausar. ³⁰Dann´n ³¹u den trid gifted si me änku, leik så den sum var kvar, u all sjau döid äutn ti lämn ban ettar si. ³²Släutlien döid kvinnu ú. ³³Lains bleir de me na ettar uppståndelsn, vaims hustru bleir ha? All sjau har jo hatt na sum hustru.” ³⁴Jesus svared: ”Iss världns mänskar giftar si u bleir bårtgiftne, ³⁵men di sum veisar si värdue ti kumm till dann världn u star upp fran de döide, di giftar si inte u bleir int bårtgiftne. ³⁶Di kan jo int mair dåi, di jär sum ängglar, u di jär Guds synar, ettasum di har fat sta upp. ³⁷Att di döid star upp har ú Mose veis ei ställe um tynnesbuskn, där han kallar Herren för Abrahams Gud u Isaks Gud u Jakobs Gud. ³⁸Gud jär int en gud för döide, äutn för alle livnes.” Da sägd någle skriftlerd: ”Mästare, de var bra svare”, ⁴⁰för di våged int ställ flair frågar till än.

Jär Messias Davids säun?

⁴¹Han sägd till dum: ”Lains kan man säg att Messias jär Davids säun? ⁴²David sägar jo självar ei Psaltaren: Herren sägd till min Herre: Sätt di pa mein hygre seide, ⁴³så skall ja lägg dein feiendar sum en pall undar dein föitar. ⁴⁴David kallar´n alltså Herre, lains kan han da var Davids säun?”

Anklagelsar mot di skriftlerd

⁴⁵Mens allt fålke håird pa, sägd han till sein lärjunggar: ⁴⁶”Ta er ei akt för di skriftlerd sum vill ga umkringg ei sein langg mantlar u tyckar um ti blei hälsne pa tårgi u sit främst ei synagogu u ha haidasplassn pa gästbäudi. ⁴⁷Di jetarn änkar ör häusi u bidar langg böinar för söins skull. Så mik hårdare bleir den dom di far.

Änkus gåve

21 Han keiked upp u sag lains di reik lägd sein gåvar ei tempelkistu. ²Men han sag ú a fatti änk lägg ner täu kåpparslantar, ³u da sägd han: ”Sannarligen, de fattie änku gav mair än all di andre. ⁴Di to av sitt yvarflöid u lägd de blant gåvar, mens ha gav ei sin fattidom allt va ha hadd ti liv pa.”

Temples kumnes fall

⁵När han taled um temple, va vackat de var me sin fein stain u sein praktgåvar, sägd han: ”Allt iss sum er ser – de skall kumm en teid da de int lämnes stain pa stain äutn allt brautes ner.

Kumnes pröivninggar

⁷Da frågd di´n: ”Mästare, när sker isshjär u va bleir teckne pa att de gynnar?” ⁸Han svared: ”Se till att er int bleir förvillne. Mangg kummar ti uppträd ei mitt namn u säge: ”De jär ja, u: Teidn jär nauge. Men fylg dum inte. ⁹När er far håir um kreig u orolihaitar, så tapp int besinninggi. De mat fyst hände, men de jär ännu int släute.” ¹⁰U han sägd till dum: ”Fålk skall rais si mot fålk u reike mot reike. ¹¹De bleir mangg svår jårdbävninggar u pest u hunggarsnaud pa dain plassn ettar dann´n. Hemsk tingg skall ske u avholie teckn veis si pa himeln.

¹²Men förrän allt iss händar skall man greip er u förfylg er. Man skall yvarlämn er at synagograr u kast er ei fänggelse u dräg er inför kunggar u ståthållare för mitt namns skull. ¹³Da skall er fa tillfäll ti vittne. ¹⁴Lägg bärr pa minne att er int skall förberaid någ försvarstal, ¹⁵För ja skall gi er ård u veisdom sum ed feiendar int kan sta imot ellar beveis mot. ¹⁶Er skall blei förrådd till u me av föräldrar u söisken u släktinggar u vännar. En dail av er skall man döide, ¹⁷u er skall blei hatne av all för mitt namns skull. ¹⁸Men int a harstrad pa ed häudar skall ga förlore. ¹⁹Ginum ti hald äut skall er vinn ed leiv.

De seist stor naudi

²⁰När er ser Jerusalem kringgränn si av härar, da skall er vit att dess föråidelse jär nauge. ²¹Da mat di sum bor ei Judéen flöi upp ei bergi, di sum jär inn ei stan skall lämne den, u di sum jär äut pa lande far int ga in ei stan. ²²För iss jär vedagällninggis teid, när allt ei skrifti bleir uppfyll si. ²³Ve daim sum väntar ban ellar ammar ei den teidn. Stor naud skall kumm yvar lande, ärge skall drabb iss fålke. ²⁴Di skall fall för svärdshugg u föires bårt sum fånggar till haidnafålki, u Jerusalem skall trampes ner av haidninggar, tiss haidninggars teid jär förbei.

Mänsksäun´ns ankomst

²⁵Teckn skall veis si ei soli u mån´n, u pa jårdi skall haidninggar greipes av änggsl u radlaushait bei sjöens u vågars dån. ²⁶Mänskar skall dåi av skräck väntnes pa va sum skall kumm yvar världn, för himelns maktar skall skakes. ²⁷Da skall man fa se Mänsksäun´n kumm pa a måln me makt u stor härlihait. ²⁸När allt isshjär gynnar, så ret pa er u lyft ed häudar, för ed befreielse närmar si.”

Leiknelsn um tre´i sum knuppes

²⁹Han gav dum en leiknelse: ”Keik pa fikontre´e u all andre tre. ³⁰När di gynnar knuppes, da förstar er av er själve att nå jär summan nauge. ³¹Pa sam veis vait er, när er ser iss hände, att Guds reike jär nauge. ³²Sannarligen, iss släkte skall int ga undar förrän allt isshjär händar. ³³Himmel u jård skall försvinne, men mein ård skall aldri försvinne.

Var pa ed vakt

³⁴Var pa ed vakt så´tt int ed sinn´n fördunkles av omåttlihait u dryckenskap u leives bekymmar, elles yvaraskes er av den dagen ³⁵sum a snare, för den skall kumm yvar all sum bor pa jårdi. ³⁶Hald er vakne hail teidn u bid att er far kraft ti flöi undan de sum väntar u kan sta rakt uppret inför Mänsksäun´n.”

³⁷Um dagar var han ei temple u undaveised, men varivistn kväld gick han till de berg sum kalles Olivberge u yvarnatted där. ³⁸U teilit pa mårgen kom allt fålke till´n ei temple för ti håir pa än.

Planar pa ti döid Jesus

22 ¹Nå närmed si de osöirne bröies haugteid, sum kalles påsk. ²Yvastprästar u di skriftlerd söikt ettar bäst sätte ti rydd´n ör vägen – di var rädd för fålke.

³Men Satan for in ei Judas, sum kalleds Iskariot u sum var en av di tåll. ⁴Han gick till Yvastprästar u åfficerar ei tempelvaktn u taled um valains han skudd kunn lämn äut Jesus at dum. ⁵Di blai glad u erbjauded än penninggar. ⁶Han gick me pa daires anbäud u söikt a tillfäll ti lämn äut´n äutn att fålke var me.

Påskmålteidn förberaids

⁷Så kom de osöirne bröies dag, da påsklambi skudd slaktes. ⁸U Jesus sänded iväg Petrus u Johannes u sägd: ”Ga u gär ei årningg påskmålteidn at uss.” ⁹Di frågd var di skudd gär de. ¹⁰Han svared: ”När er kummar in ei stan möitar er en man sum bärar pa a vattnkräuke. Fylg ettar´n till de häus sum han gar in ei ¹¹u säg till den sum aigar häuse: Mästaren frågar var saln jär där han kan jet påskmålteidn me sein lärjunggar. ¹²Da veisar han er till a stort räum ei yvarvåninggi sum star färdut. Där skall er gär  i årningg målteidn.” ¹³Di gick u fann att allt var sum han hadd sägt, u di gärd i årningg för påskmålteidn.

Den seist målteidn. Jesus pekar äut förrädarn

¹⁴När stundi var inne, lägd han si till bors ifylg me apostlar. ¹⁵Han sägd till dum: ”Valains har ja int längt ettar ti fa jet iss påskmålteidn me er, förrän mitt leidende gynnar. ¹⁶Ja sägar er: Ja kummar int ti jet den igen förrän den far sin fullkomningg ei Guds reike.” ¹⁷Man räckt´n en bäkar, u han tacked Gud u sägd: Ta iss u dail de millum er. ¹⁸Ja sägar er: fran iss stundi skall ja int drick av de sum veinstuckn gir förrän Guds reike har kumme. ¹⁹Sen to han a bröi, tacked Gud, braut de u gav at dum u sägd: ”Iss jär min krupp sum bleir åffren för er. Gär iss till minne av mi.” ²⁰Ettar målteidn to han pa sam veis bäkan u sägd: ”Iss bäkar jär de nöi förbunde ginum mitt blod, sum bleir äugjaut för er. ²¹Dåck, den sum förrådar mi har sein hand hjär pa bore ifylg me mi. ²²Mänsksäun´n gar den väg sum jär bestämdar, men ve de mänsku ginum vicken han bleir förrådn.” ²²Da gynt di fråg varandre vaim av dum de var sum skudd gär isshjär.

Vaim jär störst blant lärjunggar?

²⁴Sen kom di ti tvist um vickn av dum sum skudd anses var den störste. ²⁵Da sägd han till dum: ”Kunggar uppträdar sum herrar yvar sein fålk, u di sum makti har lättar kall si fålkes hjälpare. ²⁶Men me er jär de annlundare: den störst blant er skall var sum den ynggste, u den sum jär laidare skall var sum tjänan. ²⁷Vaim jär störst, den sum liggar till bors ellar den sum betjänar´n? Jär de int den sum liggar till bors? Men ja jär mitt iblant er sum ed tjänare. ²⁸Er jär daim sum har stänn kvar bei mi undar mein pröivninggar, ²⁹u sam kunggvärduhait sum min fadar har dail till mi dailar ja till er. ³⁰Er skall fa jet u drick bei mitt bor ei mitt reike, u er skall sit pa tronar u döim Israels tåll stammar.

Jesus föräutsägar Petrus förnaikelse

³¹Simon, Simon. Satan har fat läug ti fa såll er sum vaite. ³²Men ja har bid för di att din tro int skall ta släut. U när däu en gangg har vänd tibaks, så störk dein bröidar.” Simon sägd: ”Me di, Herre, jär ja beräddar ti ga ei fänggelse ellar ei döidn.” ³⁴Han svared: ”Ja sägar di, Petrus: Han´n skall int gal ei nat förrän däu tre ganggar har förnaik att däu kännar mi.”

Lärjunggars täu svärd

³⁵Sen sägd han till dum. ”När ja sänded äut er äutn penninggpungg, päus ellar sandalar, behöivd er da sakne någe?” – ”Naj, ingentingg”, svared di. ³⁶Da sägd han: ”Men nå skall den sum har en penninggpungg ta me si den, u leikså päusn, u den sum jär äutn penninggar skall säl sin mantel u kaup si a svärd. ³⁷Ja sägar er att me mi skall de ård ei skrifti fullbordes, sum löidar: Han räckneds till di laglause. För nå fullbordes de sum jär sägt um mi. – ³⁸Herre, sägd di, hjär jär täu svärd.” – ”De jär bra”, svared han.

Jesus ei Getsemane

³⁹Sen gick han äut ör stan u begav si sum vanlit till Olivbergge, u lärjunggar fylged me. ⁴⁰När han kom deit, sägd han till dum: ⁴¹Bid att er int äutsättes för pröivningg. ⁴¹Självar dräged han si undan ifran dum, unggefär a stainkast, falt pa kne u bad: ”⁴²Fadar, um däu vill de, så ta bårt iss bäkan[37] fran mi. Men lätt din vil ske, int min.” ⁴³En änggel ifran himeln veised si för´n u gav´n kraft. ⁴⁴Ei sin anggest bad han allt ivruare. U svaitn dräuped sum blod ner pa marki. ⁴⁵När han staig upp fran böini u kom tibaks till läjunggar, fant han att di hadd sumne, tynggd av sårg. ⁴⁶u han sägd till dum: ”Lains kan er sive! Steig upp u bid att er int äutsätts för pröivningg.”

Jesus fänggsles

⁴⁷Mens han ännu taled, kom där en storar hop mänskar. Han sum hait Judas, en av di tåll, veised vägen u gick fram till Jesus för ti kyss´n. ⁴⁸Jesus sägd till´n: ”Judas: Förrådar däu Mänsksäun´n me en kyss?” ⁴⁹När di sum var me Jesus sag va sum skudd ske, sägd di: ”Herre, skall vör ta till o svärd?” ⁵⁰U en av dum slo till mot yvarstprästns tjänare u hugged av´n hygre åire. ⁵¹Men da sägd Jesus: ”Nå jär de nuck.” u han röird bei mann´ns åire u läkt´n. ⁵²Sen sägd Jesus till di yvastprästar u åffiserare bei tempelvaktn u äldste sum hadd kumm deit för ti greip´n: ”Sum mot en röivare har er gat äut me svärd u påkar. ⁵³Dag ettar dag har ja var bei er ei temple, u er lyfted int ed hand mot mi. Men iss jär ed stund, nå har mörkre makti.”

Petrus förnaikar Jesus

⁵⁴Di graip´n u förd´n till yvarstprästns häus. Petrus fylged ettar pa avstand. ⁵⁵Di gärd upp en eld mitt pa gardn u slo si ner umkringg den, u Petrus sätted si mitt iblant dum. ⁵⁶A peik fick söin pa´n där han sat ei eldskene, u ha keiked nog pa´n u sägd: ”Den där mann´n var ú me´n.” ⁵⁷Men Petrus förnaiked de: ”Naj, ja kännar´n inte. ⁵⁸Strax ettarat fick en ann´n söin pa´n u sägd: ”Däu håirar ú till dum.” Petrus sägd: ”Naj, de gär ja inte.” ⁵⁹En teim sainare var de någen sum försäkred: ”Visst var den där ú me´n, u han jär jo fran Galiléen.” ⁶⁰Men Petrus sägd: ”Ja förstar int va däu mainar.” U just sum han sägd de roped en hane. ⁶¹Da snod Herren si um u sag pa Petrus, u Petrus hugsed de sum Herren hadd sägt till´n: ”Före han´n ropar ei nat har däu förnaik mi tre ganggar, ⁶²u han gick äut u grated bittat.

Vaktar hånar Jesus

⁶³Kalar sum bevaked Jesus slo´n u gärd narr av´n. ⁶⁴Di bant för augu pa´n u sägd: ”Veis nå att däu jär profet. Vaim var de sum slo di?” ⁶⁵U di håised glåpård yvar´n.

Förhåire inför rade

⁶⁶När de blai dagar sambleds fålkes äldst, bad Yvastprästar u skriftlerd. Han fördes in till rade ⁶⁷u di fråged: ”Jär däu Messias, så säg uss de. Han svared: ”Um ja sägar de, kummar er int ti tro de, ⁶⁸u um ja gynnar fråge, kummar er int ti svare. ⁶⁹Men hjärettar skall Mänsksäun´n sit pa de gudomlie maktis hygre seide.” ⁷⁰Da sägd di allihop: ”Däu jär alltså Guds säun?” Han svared: ”Er själv sägar att ja jär de.” ⁷¹Da sägd di: ”Behöivar vör flair vittnesmål? Vör har jo håirt de ör hans aigen mun.”

Jesus inför Pilatus

23 All di försambled braut nå upp u förd´n till Pilatus. ²Där anklaged di´n u sägd: inför ”Vör har kumm fram till att iss mann´n förlaidar o fålk, han vill hindre att vör betalar skatt till kaisan u sägar att han jär Messias u kungg.” ³Pilatus frågd´n: ”Däu jär alltså judars kungg?” Han svared: ”Däu självar sägar de.” ⁴Da sägd Pilatus till Yvastprästar u fålkhopen: ”Ja kan int finn någ bråttslit bei iss mann´n.” ⁵Men di sto pa si: ”Han hitsar upp fålke ei hail Judéen me sein undaveisning, fran Galiléen u änd heit.”

Jesus inför Herodes

⁶När Pilatus håird de fråged han um mann´n var fran Galiléen, ⁷u när han fick vit att han kom fran Herodes umråde, skicked han än veidare till han, sum ú befann si ei Jerusalem undar iss dagar.

⁸När Herodes sag Jesus blai han mik gladar. Han hadd längg vil träff´n, ettarsum han hadd håirt tales um´n, u han håppeds ti fa se´n äutför någle teckn. ⁹Nå ställd han en hopen frågar till´n, men Jesus svared inte. ¹⁰Yvastprästar u di skriftlerd sto där u anklaged´n häftut. ¹¹Herodes u hans såldatar fylldes da av förakt för´n u gärd narr av´n me ti sätt pa´n en praktfullar mantel. Sen skicked han´n tibaks till Pilatus. ¹²Den dagen blai Herodes u Pilatus vännar; föräut hadd de rad feiendskap millum dum.

Barabbas gis frei. Jesus döims

¹³Pilatus kalled samman Yvastprästar u radsmelemmar u fålke ¹⁴u sägd: ”Er har fört heit iss mann´n u anklag´n för ti uppvigle fålke. Ja har nå förhåir´n ei ed närvaro men kan int se att han jär skyldu till någ av de sum er anklagar än för. ¹⁵De kan int Herodes heldar, u därför har han skick tibaks än till uss. Han har int gärt någ sum fötjänar döidn. ¹⁶Ja skall gi´n a läxe, sen släppar ja´n.” Da skreied hail hopn: ”Döid än u lätt uss fa Barabbas freiar. ” ¹⁹(De var en man sum hadd sättes ei fänggelse för a upplopp ei stan u för mord.) ²⁰Pilatus gynt tal igen; han vidd gänn gi Jesus freiar. ²¹Men da di hail teidn roped : ”Kåssfäst, kåssfäst´n!” ²²För trid ganggen sägd Pilatus: ”Va har han gärt för ont? Ja kan int finn´n skyldu till någ sum förtjänar döidn. Ja skall gi´n a läxe, sen släppar ja´n.” ²³Men di skreied hail teidn u krävd att han skudd kåssfästes. Daires skrei gärd verkan, ²⁴u Pilatus besläuted ti lätt dum fa va di vidde. ²⁵Han gav mann´n freiar sum sat ei fänggelse för upplopp u mord, den sum di vidd ha freiar, men Jesus lämned han äut, så´tt di fick gär sum di vidde.

Kåssfästelsn

²⁶När di förd bårt´n, stopped di en man fran Kyrene sum hait Simon u sum var pa väg in fran lande u lätted han ta kåsse pa si u bär de ettar Jesus. En storar fålkhop fylged me, u kvinnar sum sörged u klaged yvar´n. ²⁸Jesus snod si  um u sägd till dum: ”Jerusalems döitrar, grat int yvar mi, grat yvar er själve u ed ban. ²⁹De kummar en teid da man skall säge: ”Salie di ofruktsame, de modarleiv sum int har föid u di sickar sum int har gitt dei. ³⁰Da skall man säg till bergi: Fall yvar uss, u till håigdar: Dyl uss. ³¹För um man gär så me de gröin tre´e, va skall da int ske me de förtårkne?”

³²Di förd ú äut täu ogärninggsmän för ti avret dum ifylg me´n. ³³När di kom till den plass sum kalles Skalln, kåssfästed di´n u förbröitrar, dain´n till hygar u dann´n till vänstar. ³⁴Jesus sägd: ”Fadar, förlåt dum, di vait int va di gär.” Di dailed upp hans kledar u kasted lått um dum. ³⁵Fålke sto där u sag pa. Radsmelemmar håned´n u sägd: ”Andre har han hulpe[38], nå far han hjälp si självar, um han jär Guds Messias, den äutvälde.” ³⁶Såldatar gärd ú narr av´n. Di gick fram u räckt´n säurt vein ³⁷u sägd: ”Um däu jär judars kungg, så hjälp di självar.” ³⁸De fanns ú a anslag yvar´n: Iss jär judars kungg.

³⁹Dain´n av ogärninggsmänn´n sum hängged där smäded´n u sägd: ”Jär däu Messias? Hjälp da di självar u uss. ⁴⁰Men da tillrättaveised´n dann´n: ”Jär däu int ains räddar för Gud, däu sum har fat sam straff? ⁴¹Vör har döimes ma rete, vör far va vör förtjänar. Men han har int gärt någ ont.” ⁴²U han sägd: ”Jesus, tänk pa mi, när däu kummar me ditt reike.” ⁴³Jesus svared: ”Sannarligen, allt idag skall däu var me mi ei paradeise.”

Jesu döid

⁴⁴De var nå kringg sjätt teimen. Da blai de mörkt yvar hail jårdi änd till neiend teimen, de var soli sum förmörkneds. Förhängge ei temple brast mitt itäu. ⁴⁶U Jesus roped me haugar raust: ”Fadar, ei dein händar lämnar ja min ande.”När han hadd sägt de släuted han ti andes.

⁴⁷Åfficern, sum sag de sum händed, preised Gud u sägd: ”Han var verklien en retfärduar man.” ⁴⁸När fålkhopn sum hadd sambles där sum åskådare hadd seit va sum händed vänded di haimat u slo me händar mot brauste. ⁴⁹Men all hans vännar, u blant daim kvinnar sum hadd fylg me´n fran Galiléen, sto pa avstand u sag allihop.

Gravläggniggi

⁵⁰Nå fanns de en radsherre sum hait Josef, en goar u retfärduar man ⁵¹sum int hadd hatt någen dail ei di andres besläut u atgärdar. Han var ifran Arimataia, en stad ei Judéen, u han vänted pa Guds reike. ⁵²Josef gick till Pilatus u bad ti fa Jesu krupp. ⁵³Han to ner´n, svaiped´n ei linnetöig u läggd den ei a klippgrav där ännu ingen hadd blitt läggdar. ⁵⁴De var föberaidelsedag, sabbatn skudd just gynne.

Kvinnar u Petrus bei gravi

⁵⁵Kvinnar sum hadd kumm fran Galiléen ifylg me Jesus fylged me u sag gravi u lains hans krupp blai lägdar där. ⁵⁶När di hadd atarvänd haim, gärd di ei årningg välluktnes kryddar u åljar, u sabbatn tillbringged di ettar lagns bäud ei stillhait.

24 Men dagen ettar sabbatn gick di ei hallöisninggi till gravi me kryddar sum di hadd gärt i årningg. ²Di fant att stain´n var bårtrulln fran gravi. ³u när di gick in kund di int hitt Herren Jesu krupp. ⁴Di visst int va di skudd tro, men da sto där täu män ei skeines kledar framför dum. ⁵Kvinnar blai förskrämd u sänked ner blickn mot marki, men männ´n sägd till dum: ”Varför laitar er ettar den livnes hjär blant di döide? ⁶Han jär int hjär, han har stat upp. Hugs va han sägd till er, mens han ännu var ei Galiléen: ⁷att Mänsksäun´n mat yvarlämnes ei syndue mänskars händar u kåssfästes u sta upp pa trid dagen.” ⁸Da hugsed di hans ård, ⁹u när di hadd atarvänd fran gravi, berätted di alltihop för di elv u all di andre. ¹⁰De var Maria fran Magdala u Johanna u Maria, Jakobs mor. Di andre kvinnar ei daires sällskap taled ú um de för apostlar. ¹¹Di tyckt att de bärr var prat u trod int pa dum. ¹²Men Petrus ränd me en gangg iväg bårt till gravi. När han läuted si in sag han bärr linnesvaipninggi ligg där, u han gick därifran fullar av undringg yvar de sum hadd hände.

Täu lärjunggar pa väg till Emmaus

¹³Sam dag var täu lärjunggar pa väg till en böi sum liggar en meil fran Jerusalem u sum haitar Emmaus. ¹⁴Di taled me varandre um allt de sum hadd hände. ¹⁵Mens di gick där u prated u diskutered, kom Jesus självar u slo fylg me dum. ¹⁶Men daires augu var förblindne u di känd int igen´n. ¹⁷Han frågd: ”Va jär de er gar hjär u talar me varandre um?” Di stänned u sag sårgsne äut. ¹⁸u den aine, sum hait Kleopas, svared: ”Däu mat var den aind sum vart ei Jerusalem u int vait va sum har händ där undar iss dagar.” – ¹⁹”Va har hände?” fråged han. Di svared: ”Iss me Jesus fran Nasaret, han sum var en profet, mäktu ei ård u gärningg inför Gud u hail fålke. ²⁰Han blai lymnen äut av o yvastprästar u radsherrar, u di fick´n döimdar till döidn u kåssfästn, ²¹mens vör håppeds att han var den sum skall befreie Israel. Men till allt isshjär kummar att de jär trid dagen sen iss händed, ²²u nå har någle kvinnar blant uss gärt uss uppskakne. Di var bei gravi teilit ei mårres ²³men hitted int hans krupp, u da kom di tibaks u berätted att di ei en söin hadd seit ängglar sum sägd att han livar. ²⁴Någle av o fålki gick äut till gravi, u di fant att de var så sum kvinnar hadd sägt. Han självar sag di inte.” ²⁵Da sägd han: ”Förstar er så leite, jär er så traugtänkt ti tro pa de sum profetar har sägt? ²⁶Skudd int Messias leid iss u ga in ei sein härlihait?” ²⁷U me gynningg bei Mose u all profetar förklared han för dum va sum star um än yvarallt ei skriftar.

²⁸Di var nästn framm bei böin di skudd till, u han sag äut ti vil ti fortsätt ti ga, ²⁹men di halded kvar´n u sägd: ”Stänn bei uss. De gynnar blei kväldar, u dagen jär snart släut.” Da fylged han me in u stänned bei dum. ³⁰När han sen lag till bors me dum, to han bröie, läst tackböini, braut de u gav at dum. ³¹Da ypneds daires augu, u di känd igen´n, men da försvant han u di kund sei än länggar. ³²U di sägd till varandre: ”Brann int o hjärtar när han taled till uss pa vägen u förklared skriftar äut för uss?”

³³Di braut strax upp u atavänded till Jerusalem, där di fant di de elve u all di andre församblede, ³⁴u di sägd: ”Herren har verklien blitt uppväcktar u han har veis si för Simon.” ³⁵Sälv berätted di da va sum hadd händ dum pa vägen u lains han hadd veis si me ti braut bröie.

Den uppståndne veisar si

³⁶Mens di ännu taled, sto han plötslit mitt iblant dum u hälsed dum: ”Freid yvar er!” Di blai rädde u ei sin förskräckelse trod di att de var en ande di sag. ³⁸Da sägd han: ”Varför bleir er rädde, varför tror  er inte? ³⁹Keik pa mein händar u mein föitar, de jär ja u ingen ann´n. Känn pa mi u keik pa mi, en ande har int kyt u bain, u de kan er se att ja har.” ⁴⁰U han veised dum sein händar u föitar. ⁴¹Da di av idel gläd u förvåningg ännu int kund tro, fråged han dum: ”Finns de någ ti jet hjär?” ⁴²Di räckt´n en bit staiktar fisk, ⁴³u di sag lains han to den u jeted.

⁴⁴Han sägd till dum: ”Iss jär va ja sägd till er, när ja ännu var bei er, att allt mat uppfylles sum star skriv si um mi ei Mose lag, bei profetar u ei psalmar.” ⁴⁵Sen ypned han daires förstand så´tt di kund första skriftar. ⁴⁶U han sägd till dum: ”Iss jär alltså va skrifti sägar: Messias skall leid u sta upp fran de döid pa trid dagen, ⁴⁷u syndars förlåtelse ginum umvändelse skall förkunnes ei hans namn för all fålk, me gynningg ei Jerusalem. ⁴⁸U ja skall sänd er va min fadar har läuge. Men er skall stänn hjär ei stan tiss er har blitt rustne me kraft fran håigdi.”

Himmelsfärdi

⁵⁰Han to dum me si äut ör stan bårt mot Betania, u han lyfted sein händar u välsigned dum. ⁵¹Mens han välsigned dum, lämned han dum u fördes upp mot himeln. Di falt ner u hylled´n u atarvänded sen till Jerusalem undar storar gläde. ⁵³U di var ständut ei temple u preised Gud.

allmaje - hop, samling.

anke - ångra sig.

bannsätte - befalla.

bat bei - orka.

bycken - rädd.

bäkar -bägare.

denar - romerskt silvermynt som vägde ca 4 gram.

därve – fördärva (åld).

failvordn - lytt, skadad.

hallöisningg - gryning, dagning.

hulpen - hälpt.

häls av - avskeda.

hännicke - killing.

Josef från Arimataia var en judisk ledare och var
lärjunge till Jesus i hemlighet av rädsla för judarna.

krypplingg - krympling.

legavalde - nödläge.

Legion - avser en romersk legion som hade ca 6000 soldater
vid tiden då Jesus levde. Möjligen menade mannen att han var
besatt av lika många andar som ingår i en legion.

lädar - lador.

löid in pa - likna.

selot - medlem i en motståndsrörelse mot den romerska ockupationen.

sykamor - fikonträd.

tetrark -beteckning på diverse småfurstar under romersk överhöghet.

tjänstlöid - tjänstefolk.

va hart däu (åld.).

va vitt däu – vad vill du. (åld.).

vete – väta, regn.

vinruta - (Ruta graveolens) är en flerårig halvbuske från Medelhavet. Den har använts inom folkmedicinen.