Home
Matteus
Markus
Lukas
Johannes

Evanggelium ainlit Markus

Kapitel: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

Johannes döipan

1 ¹Hjär gynnar glädbäude um Jesus Kristus, Guds säun.

²Sum star skriv si bei profetn Jesaja:
Se, ja sändar min bäudbärare före di,
han skall beraid vägen för di.
³En raust ropar ei aukni:
Ban väg för Herren,
Gär hans steigar rake.

⁴ – så uppträded Johannes döipan äut ei aukni u förkunned syndars förlåtelse ginum umvändelse u dop. ⁵U hail Judéen u all ei Jerusalem kom deit till´n, u di bekänd sein syndar u döiptes av´n ei Jordan. ⁶Johannes var kledar ei kamelhår u hadd a lädarbälte um leive. Han förkunned: Ettar mi kummar den sum jär starkare än ja, u ja jär int värdar ti båig mi ner u knöit upp hans sandalremar. ⁸Ja har döipt er me vattn, han skall döip er ei haili ande.”

Jesu dop

⁹Bei den teidn kom Jesus fran Nasaret ei Galiléen u döiptes ei Jordan av Johannes. ¹⁰När han staig upp ör vattne sag han himeln dail si u Andn kumm ner yvar´n sum a däue. ¹¹U en raust håirdes fran himeln. ”Däu jär min älskede säun, däu jär min äutvälde”.

Jesus frestes

¹²Andn draiv´n äut ei aukni ¹³u han var ei aukni förti dagar u sätteds pa prov av Satan. Han livd blant di vild djauri, u ängglar bevard´n.

 Di fyst lärjunggar

¹⁶När han gick langgs Galileiske sjön fick han söin pa Simon u hans bror Andreas sta bei sjön u kast äut sein kastnät, för di var fiskare. ¹⁷Jesus sägd till dum: ”Kum u fylg mi. Ja skall gär er till mänskfiskare”, ¹⁸u di lämned geinest sein näti u fylgd´n. ¹⁹Leit länggar fram fick han söin pa Jakob, Sebedaios säun, u hans bror Johannes sum halded pa me ti gär nät ei årningg ei sin bat. ²⁰Han kalld pa dum, u di lämned sin far Sebedaios u hans fålk ei batn u fylgd ettar´n.

Ei Kafernaums synagoge

²¹Di kom till Kafernaum, u när de blai sabbat gick han till synagogu u undaveised. ²²All imponerdes av hans undaveisningg, för han undaveised me makt u int sum di skriftlerde. ²³Ei synagogu fanns de en man sum var besattar av en orainar ande, u han gynt skreie: ²³”Va hart däu me uss ti gäre, Jesus fran Nasaret? Har däu kumm för ti ta döid pa uss? Ja vait vaim däu jär, Guds hailige.” ²⁵Men Jesus sägd stränggt at´n: ”Tig! Far äut fran´n:” ²⁶Den orain andn ryckt u sleited ei mann´n u gav till a haugt rop u for äut ör´n. ²⁷All graips av bävan u gynt: ”Va jär isshjär? A nöi undaveisningg, me makt bakum årdi! Till u me di orain andar befallar han, u di löidar´n.” ²⁸Rykte um´n spraid si ginum hail Galiléen.

Simsons svärmor u andre sjauk botes

²⁹Fran synagogu gick di haim till Simon u Johannes. Simons svärmor lag ei fibar, u di sägd de geinest till Jesus. ³¹Han gick fram till na, to hennes hand u raist na upp. U fiban lämned na, u ha passed upp dum. ³²Pa kväldn, ettar solnidarganggn, kom man till´n me all sjauk u besatte. ³³Hail stadn hadd samlets äutför däuri. ³⁴U han boted mangg sum laid av oleik sjaukdomar u draiv äut mangg demonar, u han förbjauded demonar ti tale, ettarsum di visst vaim han var.

Pa en ainsli plass

³⁵Teilit nest mårggn mens de ännu var mörkt, gav han si av därifran u gick bårt till en ainsli plass u där bad han. ³⁶Simon u di andre skynded ettar´n, ³⁷u när di hadd hitt´n sägd di: ”All laitar ettar di.” ³⁸Han svard: ”Lätt uss ga at a ann håll, till böiar hjär umkringg, så´tt ja kan predeik där ú. De jär därför ja har gat äut.” ³⁹U han gick u predeiked ei synagograr ei hail Galiléen u draiv äut demonar.

En spetälskar bleir rainar

⁴⁰En spetälskar kom till´n u falt pa knei u bad: ”Vitt däu så kan däu gär mi rainar.” ⁴¹Jesus blai argar, sträckt äut handi u to pa´n u sägd: ”Ja vill! Blei rainar!” ⁴²U geinest försvant spetälsku, u han blai rainar. ⁴³Jesus skicked bårt´n me a strängg förmaningg: ⁴⁴”Säg inggentingg till någen, men ga u veis upp di för prästn u gi de åffar för dein rainingg sum Mose har bestämt. De bleir a vittnesbörd för dum.” ⁴⁵Men mann´n gick därifran u gynt tal vitt u bratt um sakn så´tt Jesus int länggar kund veis si ei någen stad äutn stänned äut ei åidmarki. U de kom fålk till´n fran all håll.

En lamar man ei Kafernaum botes

2 ²²Någle dagar sainare kom han tibaks till Kafernaum u de blai känt att han var haime. ²De sambleds så mik fålk att int ains plassn uför däuri räckt till länggar, u han förkunned årde för dum. ³Da kom di deit me en lamar man sum bars av feir kalar. ⁴Ettarsum di int kund kumm fram till Jesus ei tränggsli, braut di upp take yvar´n u fered ner sänggi me den lam ginum ypninggi. ⁵När Jesus sag daires tro, sägd han till den lame: ”Mitt ban, dein syndar jär förlåtne.”

⁶Nå sat där någle skriftlerde, u di tänkt för si själve: ⁷Lains kan han tal pa isshjär veise? Han hädar jo. ”Vaim kan förlåt syndar äutum Gud? ⁸Jesus fösto ei sin ande va di tänkt u sägd till dum: ”Lains kan er säg så ei ed hjärtar? ⁹Vick jär letest, ti säg till den lame: Dein syndar jär förlåtne, ellar ti säge: Steig upp, ta dein sängg u ga? ^10/11Men för att er skall fa vit att Mänsksäun´n har makt ti förlåt syndar hjär pa jårdi, sägar ja di” – u nå tald han till den lame – ”steig upp, ta dein sängg u ga haim.” ¹²U mann´n staig upp, to geinest sein sängg u gick äut ei alles åsöin, så´tt di häpned u preist Gud u sägd: ”Aldri har vör set någ slikt!”

Tullindreivan Levi kalles

¹³U han gick langgs sjön igen, u han undaveisd dum. ¹⁴När han gick där fick han söin pa Levi, Alfaius säun, sit äutför tullhäuse, u han sägd till´n: ”Fylg mi!” U Levi staig upp u fylged´n.

¹⁵När Jesus lag till bors ei hans häus, var de mangg tullindreivare u syndare sum lag till bors ifylg me´n u hans lärjunggar, för de var mangg sum fylged´n. ¹⁶När di skriftlerd blant fariséar fick se att han jeted me syndare u tullin­dreivare, sägd di till hans lärjunggar ”Jeitar han me tullindreivare u syndare?” ¹⁷Jesus håird de u sägd: ”De jär int di freisk sum behöivar läkare, äutn di sjauke. Ja har int kumm för ti kall retfärdue äutn syndare.”

Bryllaupsgästar fastar inte

¹⁸Johannes lärjunggar u fariséar fasted. Da kom någle u frågd´n: ”Vaför fastar Johannes lärjunggar u fariséars, men int dein lärjunggar?” ¹⁹Jesus svard: ”Int kan väl bryllaupsgästar fast mens bräudgummen jär bei dum?” Så längg di har bräudgummen bei si kan di int faste. ²⁰Men de skall kumm en teid da bräudgummen tas ifran dum, u när den dagn jär inn kummar di ti faste. ²¹Inggen söir fast en bit okrymt töig pa a gammelt plagg. Da sleitar jo de nöi töige me si av de gamble u de bleir a värr rive. ²²Inggen hellar nöit vein ei gamble veinsäckar, för da spränggar veine säckar, u bad veine u säckar förstörs. Naj, nöit vein slar man ei nöi säckar.”

Lärjunggar pluckar ax pa sundan

²³En sabbat to han vägen ginum seidesfälti, u lärjunggar gynt ryck ax mens di gick. ²⁴Da sägd fariséar till´n: ”Varför gär di slikt pa sabbatn sum int jär tillåte?” ²⁵Han svard: ”Har er aldri läst va David gärd när han u hans män blai sultne u int hadd någ ti jete? ²⁶Han gick in ei Guds häus - de var när Evjatar var yvarstpräst – u jeted upp skådebröi´i sum ingg andre än prästar far jete, u gav ú daim sum var me´n.” ²⁷U Jesus sägd till dum: ”Sabbatn blai till för mänsku u int mänsku för sabbatn. ²⁸Alltså jär Mänsksäun´n herr ú yvar sabbatn”.

Mann´n me a förtveini hand

3 Han gick till synagogu en ann´n gangg, u där sat en man sum hadd a förtveini hand. ²Di haled augu pa Jesus för ti se um han skudd bot´n pa sabbatn; för di vidd ha någ ti anklag´n för. ³Han sägd till mann´n me de förtveini handi: ”Steig upp u kumm fram.” ⁴Sen frågd han dum: ”Va jär tillåt pa sabbatn, ti gär gutt ellar ti gär ont, ti rädd leiv ellar ti döide?” Di tigd. ⁵Da sag han pa dum fylldar av ärge yvar att di var så obåiglie. U till mann´n sägd han: ”Hald fram handi.” Han halded fram na u ha blai bra igen. ⁶Men fariséar gick bårt u gynt geinest yvarlägg me Herodes anhänggare lains di skudd rydd Jesus ör vägen.

Allmaju pa strandi

⁷Jesus drägd si bårt mot sjön ifylg me sein lärjunggar. En hail hopn mänskar fran Galiléen fylged me, men ú fran Judéen, ⁸Jerusalem u Idäuméen u fran dann seidu Jordan u fran trakti kringg Tyros u Sidon kom mänskar ei massar till´n, när di håird tales um allt va han gärde. ⁹Han sägd at sein lärjunggar ti ha en båt till raids, så´tt han slapp blei tränggdar av allmaju. ¹⁰Han hadd bot mangge, u nå kom all sum laid av någ plåg u trängged si pa´n för ti fa röir bei´n. ¹¹U när di orain andar sag´n, falt di ner för´n u ropt: ”Däu jär Guds säun.” ¹²Men han bannsätted dum stränggt ti berätt vaim han var.

Di tåll äutses

¹⁴Sen gick han upp pa berge u kalled till si någle sum han hadd vält äut, u di kom till´n. ¹²Han väld äut tåll sum skudd fylg än u sum han skudd skick äut ti predeike ¹⁵u ha makt ti dreiv äut demonar. ¹⁶U di tåll sum han väld äut var: Simon sum han gav namne Petrus, ¹⁷Sebedaios säun Jakob u Jakobs bror Johannes vickne han gav namne Boanerge, de vill säg Åskus synar, u så Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios säun Jakob, Taddaios, Simon Kananaios, Judas iskariot, han sum förrådded´n.

Demonar dreivs äut me Guds ande

²⁰När Jesus kom haim, sambledes fålke pa nöit så´tt han u hans lärjunggar int ains fick tillfäll ti jete. Hans anhörie fick håir de u gav si iväg för ti ta hand um´n; di maint pa att han var fran vite. ²²Di skriftlerd sum hadd kumm ner fran Jerusalem sägd att han var besattar av Béelsebul u att de var me demonars furste sum han draiv äut demonar. ²³Han kalled dum till si u taled till dum ei leiknelsar: ”Lains kan Satan dreiv äut Satan? ²⁴Um a reike jär splittret kan de reike int haldes bei leike. ²⁵Um en familj jär splittren kan den familjen int haldes bei leike. ²⁶Um Satan gär uppror mot si självar u splittres, kan han int haldes bei leike, de jär släute för´n. ²⁷Inggen kan ga in u plundre en starkar kal pa va han aigar, um han fyst int bindar´n; sen kan han plundre hans häus. Sannarligen, mänskar skall fa förlåtelse för allt, för sein syndar u för hädelsar, lains di än hädar. ²⁹Men den sum hädar den haili andn far aldri nåcksins förlåtelse äutn jär skyldu till ivi synd. ³⁰Di har jo sägt att han hadd en orainar ande.

Jesu verklie släktinggar

Nå kom hans mor u hans brödrar. Di stänned äutför däuri u skickt bäud ettar´n. ³²De sat mik fålk umkringg´n u di sägd: ”Dein mor u dein bröidar jär hjär äutför u söikar di.” Jesus svard dum: ”Vaim jär mein mor u mein bröidar?” ³⁴Han sag pa daim sum sat runt umkringg´n u sägd: ”Isshjär jär mein mor u mein bröidar. ³⁵Den sum gär Guds vile jär min bror u söistar u mor.

Leiknelsn um sadi

4 Sen gynt han undaveis bei sjön igen. Oskaplit mik fålk sambledes kringg´n, u därför staig han ei en båt u sat ei han äut pa vattne, mens fålke sto pa strandi. ²Han undarveised dum me mangg leiknelsar, u ei sein undaveisningg sägd han: ³”Håir! En man gick äut för ti sa. ⁴När han sade, fallt en dail pa vägkantn, u fäuglar kom u jeted upp de. ⁵En dail fallt pa di stainue ställar där de int fanns mik jård, u de kom fort upp, ettarsum myldu var tunn. ⁶Men när soli staig, svaideds de u vissned bårt ättasum de var äutn rot. ⁷En dail falt blant tisslar, u tisslar vaxed upp u kvävd de, u de gav inggu skörd. ⁸Men en dail falt ei de go jårdi u vaxed u gav skörd. De gav trettifalt, sextifalt u hundrefalt igen. ⁹”U han sägd: ”Håir, däu sum har åirar ti håir me!”

Leiknelsars syfte

¹⁰När han blai ainsummen me di tåll u di andre sum var me´n, frågd di´n um leiknelsar. ¹¹Han sägd: ”Er har fat vit Guds reikes hemlihait, men för daim sum star äutnför jär allt bärr leiknelsar, ¹²för att di skall se me sein augu äutn ti se u håir me sein åiru äutn ti första, så´tt di int umvändar si u far förlåtelse.

Tålkninggi av leiknelsn um sadi

¹³U han han sägd till dum: ”Um er int förstar iss leiknelsn, lains skall er da alls kunn första någle leiknelsar?” ¹⁴Va mann´n sar jär årde. ¹⁴Vägkantn, de jär daim bei vickne årde bleir sat men sum knappt har håirt de förrän Satan kummar u tar bårt årde sum har blitt sat ei dum. ¹⁶Di sum far sadi pa di stainu stellar, de jär daim sum tar emot årde me gläd när di håirar de ¹⁷men sum int har någ rotfäst inum si äutn jär flyktue; bleir de sen leidende u förfylgelsar för årdes skull kummar di geinest pa fall. ¹⁸Bei andre har sadi fall blant tisslar. De jär daim sum håirar årde ¹⁹men världsli bekymmar, reikdomens luckelsar u all möigli begär tränggar in u kvävar årde, så´tt de int gir någen skörd. ²⁰Men di sum har tat imot sadi ei de go jårdi, de jär sleik sum håirar årde u tar de till si u bärar frukt trettifalt, sextifalt u hundrefalt.”

Leiknelsn um lampu. De måtte er melar me.

²U han sägd till dum: ”Int tas lampu fram för ti ställes undar seidesmåtte ellar undar bänken. Ha sätts pa hållan. ²²De finns inggentingg dålt sum int skall dräges fram u inggentingg gåimt sum int skall kumm till söines.

²⁴U han sägd till dum: ”Gi akt pa de er håirar. Me de mått sum er melar me skall de meles upp at er, u ännu mair skall er fa. För den sum har, han skall fa, men den sum int har, fran han skall tas ú de han har.

Leiknelsn um de vaxnes sadi.

²⁶U han sägd: ”Me Guds reik jär de sum när en man sum har fat utseid ei jårdi. ²⁷Han sivar u steigar upp. Dagar u neitar gar, u seidi gror u vaxar, han vait int valains. ²⁸Av si själv bärar jårdi gråide, fyst strad, så ax, så moe vaite ei axe. ²⁹Men när gråidu jär mo´i lettar han skäru ga, för skördteidn jär inne.

Leiknelsn um sinapskånne

³⁰U han sägd: ”Va skall vör likne Guds reik bei? Va ska vör använd för bild? ³¹De jär sum a sinapskånn, sum jär de minst av all fråi hjär pa jårdi när man sar de, ³²men när de har blitt sat, skjautar de upp u bleir störr än all örtar u far så stor grainar att himelns fäuglar kan bygg raidar ei daires skugge.” ³³Me mangg sleik leiknelsar förkunned han årde för dum, så langgt di nå kund första de. ³⁴Han tald bärr ei leiknelsar till dum, men när han hadd blitt ainsummen me lärjunggar förklaread han allt.

Stårmen tystes

³⁵Pa kväldn sam dagen sägd han till dum: ”Lätt uss gleid yvar till dann seidu.” ³⁶Di lämned fålke u to´n me si ei båtn sum han sat ei, u andre båtar fylged me. ³⁷Da kom en rasnes stårmböi u vågar slo in ei båtn, så´tt han var naug pa ti fylles. ³⁸Självar lag han u sived ei bakräume me häud pa döinu. Di väckt´n u sägd: ”Mästare, bröidar däu di int um att vör gar undar?” ³⁹Han vackned u häuted at vindn u sägd at sjön: Tig! Hald tyst!” Vindn lägd si u de blai durrt lugnt.

U han sägd till dum: ”Varför jär er rädde? Har er ännu inggu tro?” Da graips di av storar fruktan u sägd till varandre: ”Vaim jär han? Till u me vindn u sjön löidar´n.

Den besatte u sveinhjordn

5 Di kom yvar till trakti av Gerasa pa dann seidu sjön. ²När Jesus staig ör båtn kom en man emot´n fran gravar. Han var besattar av en orainar ande ³u hadd sitt tillhald blant gravar. Int ains me kädar kund man länggar bind´n. ⁴Flair ganggar hadd han blitt bundn till händar u föitar, men han hadd sleit av kädar u spränggt bojar, inggen kund fa bukt me än. ⁵Dag u nat halded han till blant gravar u upp ei bergi u skreied u sarged si me stainar. När han nå pa langgt håll fick söin pa Jesus, ränd han fram u falt ner för än ⁷u roped haugt: ”Va hart däu me mi ti gäre, Jesus, däu den haugst Gudns säun? Ja besvärar di bei Gud: Pein mi inte!” ⁸Jesus hadd nämlign just sägt at´n: ”Far äut ör mann´n, däu orain ande!” ⁹Nå, frågd han: ”Va haitar däu?” Mann´n svard: ”Legion haitar ja för vör jär mangge.” ¹⁰U han bad´n ainveist att int dreiv dum fran trakti

¹¹Nå gick där en storar sveinhjord u baited pa bergshällinggi. ¹²Andar bad än: ”Skick bårt uss till sveini, så kan vör far in ei dum!” ¹³De lätted han dum gäre. U di orain andar flaug äut ör mann´n u in ei sveini, u hjordn störted äutför hällninggi ner ei sjön. Umtränt täu täusn djaur var de, u di drunkned ei sjön. ¹⁴Sveinvaktrar ränd därifran u berätted allt ifylg ei stadn u äut pa lande, u fålk gick ste för ti se va sum hadd hänt. ¹⁵Di kom till Jesus u sag den besattne, han sum hadd hatt legion´n ei si, sit där kledar u bei sein sinn´n, u di blai förskrämde. ¹⁶U augenvittnar berätted va sum hadd hänt me den besattne, u um sveini. ¹⁷Da uppmand di Jesus ti gi si av fran daires umråde. ¹⁸När han staig ei båtn, bad mann´n sum hadd vart besattar ti fa fylg´n. ¹⁹Men han lätted´n int gär de äutn sägd: ”Ga haim till di dein u berätt för dum um allt sum Herren gärt me di u lains han förbarmed si yvar di. ²⁰Da gick mann´n sin väg u lätted all ei Dekapolis håir va Jesus hadd gärt me än u yvarallt häpned man.

En synagogföreståndares dotar uppväcks. Kvinnu me blöidninggar

²¹När Jesus hadd gleid tibaks till dann seidu sjön, sambledes mik fålk umkringg´n. Mens han var där bei sjön, ²²kom de deit en synagogsföreståndare sum hait Jairos. Da han sag Jesus kasted han si för hans föitnar ²³u bad ainträget: ”Mein leil dotar jär naug pa ti dåi. Kumm u lägg dein händar pa na så´tt ha räddes till leive.” ²⁴U Jesus gick me´n.

Mik fålk fylged ettar u tränggd si pa´n. ²⁵Där fanns a kvinn sum hadd leid av blöidninggar ei tåll år. ²⁶Ha hadd vart bei mangg läkrar u gat iginum mike. De hadd kust na allt ha aiged, men inggentingg hadd hjälpt, tvärtum hadd ha blitt sämmar. ²⁷Ha hadd håirt va sum berätteds um Jesus, u nå kom ha bakifran ei hopn u röird bei hans mantel, ²⁸För ha tänkt um ha bärr rörd bei hans kledar, skudd ha blei hjälpi. ²⁹U geinest stänned blodflöide, u ha känd ei kruppn att ha var boti fran sitt onde. ³⁰När Jesus märkt att de hadd gat kraft fran´n, vänded han si um ei hopn u frågd: ”Vaim rörd bei mein kledar?” ³²Lärjunggar sägd: ”Däu ser väl lains fålk tränggar si pa, leikväl frågar däu vaim sum har rört bei di!” ³²Han sag si umkringg ettar ha sum hadd gärt de. Kvinnu, sum visst va sum hadd hänt me na, kom rädd u darrnes fram u fallt ner för än u taled um lains de var. ³⁴Han sägd till na: ”Mein dotar, dein tro har hjälpt di. Ga ei frid. Däu jär boti fran ditt onde.

³⁵Mens han ännu taled kom de bäud till synagogsföreståndan fran hans haim: ”Dein dotar jär döid. Däu skall int besvär Mästan länggar. ³⁶Men Jesus, sum håird daires ård, sägd till föreståndan: ”Var int räddar, tro bärre. ³⁷Sen lätted han inggen mair än Petrus u Jakob u hans bror Johannes fylg me, ³⁸u di gick haim till föreståndan. Där sag han uppröd mänskar sum grated u klaged haugt. ³⁹Han gick in till dum u sägd: ”Varför ropar er u gratar? Töisi jär int döid, ha sivar.” ⁴⁰Da skratted di at´n. Men han kåird äut allifylg u to me si töisis far u mor u lärjunggar u gick in där ha lag. ⁴¹Så to han töisis hand u sägd: ”Talita koum!” (de betöidar: Leil töis, ja sägar di, steig upp). ⁴²U geinest raist si töisi u gick umkringg, ha var tåll år gambel. Di blai ifran si av förvåningg, ⁴³men han förbjauded dum ti lätt någen vit va sum hadd hänt. Sen sägd han at dum ti gi töisi någ ti jete.

Profet ei sin haimstad

6 Han gick därifran u kom till sin haimstad, u hans lärjunggar fylgd´n. ²När de blai sabbat, undaveist han ei synagogu. U di mangg sum håird´n blai häpne u sägd: ”Var har han iss ifran? Va jär de för veisdom han har fat, så´tt han kan äutför sleik undarverk me sein händar? ³Jär de int snickan, Marias säun bror till Jakob u Josef u Judas u Simon? Bor int hans söistrar hjär bei uss?” Så blai han en ståitstain för dum. ⁴Men Jesus sägd till dum: ”En profet bleir ringgaktn bärr ei sin haimstad, blant sein släktinggar u sitt haim”. ⁵Han kund int gär någ undaverk där, äutum ti bot någle sjauk ginum ti lägg händar pa dum. ⁶U han fövånd si yvar att di int vidd tro.

Di tåll sänds äut

Han vandred fran böi till böi ei trakti därumkringg u undaveisd. ⁷Han kalled till si di tåll u sänded äut dum täu u täu u gav dum makt yvar di orain andar. ⁸U han sägd at dum ti int ta me si någ mair pa vägen än en stav, ingg bröi, inggen päuse u ingg penninnggar ei bälte. ⁹Sandalar fick di ha men int mair än skörte. ¹⁰U han sägd till dum: ”När er har tat in ei a häus, så stänn där tiss er skall veidare. ¹¹U jär de någen plass sum int vill ta emot er u int vill håir pa er, så fortsätt därifran u skak stöivn av undar ed föitnar. De skall vittne mot dum.” ¹²Di gav si iväg u predeiked att  att all skudd umvänd si, ¹³u di draiv äut mangg demonar u smord mangg sjauk me ålje u boted dum.

Johannes döipans döid

¹⁴Hans namn hadd blitt känt, u kungg Herodes fick håir att fålk sägd: ”Johannes döipan har stat upp fran de döide. De jär därför iss kraftar verkar ginum än.” ¹⁵Men någle sägd att han var Elia, u andre att han var en profet, en ei radn av profetar. ¹⁶När Herodes håird de sägd han: ”Johannes, han sum ja lätt halshugg, de jär han sum har stat upp!” ¹⁷Herodes hadd nämlign lätt greip Johannes u sätt´n ei fänggelse. Anlaidningg till de var Herodias, hans brors Filippos hustru. Henn hadd´n gift si me, ¹⁸u Johannes hadd sägt till Herodes: ”De jär in tillåt för di ti liv ifylg me din brors hustru.” Därför var Herdias förargi pa´n u vidd döid´n, men kund inte. ²⁰För Herodes hadd respekt för Johannes, sum han visst var en retfärdu u haili man, u skydded än, u när han hadd håirt´n känd han si mik osäkar u vidd håir mair av´n. ²¹Men en dag kom hennes tillfälle, u de var när Herodes feird sin årsdag me a kalas för sein stormän u yvestar u di främst ei Galiléen. ²²Herodias dotar kom da in u dansed så´tt Herodes u hans gästar blai förtjuste. Kungn sägd ti töisi: ”Bid mi um va däu vill, u däu skall fa de.” ²³U han luged u svor: Va däu´n bidar mi um skall jag gi di, um så skudd var halv mitt reike.” ²⁴Da gick ha äut u frågd sein mor: ”Va skall ja bid um?” Ha svard: ”Johannes döipans häude.” ²⁵Töisi skynded in till kungn u bad´n: ”Ja vill att däu geinest gir mi Johannes döipans hud pa a fat.” ²⁶Kunggen blai bedröiven, men för aidens u gästars skull vidd han int säg naj till na ²⁷äutn skicked en livvakt me befallningg ti hämt Johannes häude. Såldatn gick u halshaggd´n ei fänggelse ²⁸u kom sen me hans häude pa a fat u gav at töisi, u töisi gav de at sein mor. ²⁹Men när Johannes lärjunggar fick raidu pa de, kom di deit u hämted hans döid krupp u lägd de ei a grav.

Mat at fem täusn

³⁰Apostlar sambledes bei Jesus u berätted för än um allt di hadd gärt u va di hadd undaveis um. Han sägd till dum: ”Fylg me mi bårt till a åidi trakt, så´tt vör far var ainsumne u er kan veil er leite. De var så mangg sum kom u gick att di int fick teid ti jete.

³²Di gav si av ei båtn till a åidi trakt för ti var ainsumne. ³³Men man sag att di glaid u mangg fick vit de, u ifran all städar skynded fålk si deit till fots u hant före dum. ³⁴När han staig ei land fick han söin pa a stor samblingg mänskar. Han tyckt synd um dum, för di var sum lamb äutn herde, u han undaveist dum längge.

³¹När de allt var saint pa dagn, kom lärjunggar till´n u sägd: ”Trakti jär åidi u de jär saint. ³⁶Lätt dum gi si av så´tt di kan ga bårt till gardar u böiar hjär umkringg u kaup si någ ti jete. ³⁷Han svard: ”Gi dum någ ti jete, er själve.” – ”Skall vör ga u kaup bröi at dum för täu hundre denarar?” frågd di. ³⁸Han sägd ”Va mangg bröi har er? Ga u keik ettar.” Di to raidu pa de u sägd: ”Fem bröi u, u så täu fiskar.” ³⁹Da lätt han dum säg at fålke ti lägg si ei matlag där de fanns gröint gras. ⁴⁰U di lägd si ner ei gruppar um hundre ellar femti. ⁴¹Han to di fem bröi´i u di täu fiskar, sag upp mot himeln u läst tackböini. Sen braut han bröi´i u gav dum at lärjunggar för att di skudd dail äut dum at fålke. U di täu fiskar fördaild han så´tt all fick. ⁴²All jeted u blai mätte, ⁴³u man plucked tåll kårgar full me bröibitar u fisk. ⁴⁴De var fem täusen man sum hadd jete.

Jesus gar pa vattne

⁴⁵Sen befalld han sein lärjunggar ti steig ei båtn u gleid ei föväg till Betsaida mens han självar skicked haim fålke. ⁴⁶När han hadd skilts ifran dum gick han upp pa berge för ti bide. ⁴⁷Pa kväldn var båtn mitt äut pa sjön, u han var ainsummen kvar pa land. ⁴⁸Han sag lains di sleited bei årar därför att di hadd motvind. Strax för daggröininggi kom han till dum, ganes pa vattne, u han var pa väg förbei dum. ⁴⁹När di fick söin pa´n ga pa vattne, trod di att de var en vålnad, u di skrei´ed till, för all sag di än u blai rädde. Men han tald geinest me dum u sägd: ”Lugn, de jär ja. Var int rädde.” ⁵¹U han staig ei båtn till dum, u vindn lägd si. Men di var hailt ifran si av förvåningg, ⁵²för di hadd int förstat någ av de me bröi´i, äutn di var hailt förlamne.

Di sjauk ei Gennesaret

⁵³När di hadd gleid yvar sjön, kom di till Gennesaret u gick iland där. ⁵⁴Så snart di staig ör båtn känd fålk iggen än ⁵⁵u skynded äut till di sjauk ei hail trakti u bar dum ei sein bäddar deit di håird att han var. ⁵⁶U ei all böiar u städar u gardar sum han kom till lägd man di sjauk pa ypne plassar u bad´n att di atminstn skudd fa rör bei tufsn pa hans mantel. U all sum rörd bei än blai botne.

Guds bäud u mänskars riglar.

7 Fariséar u någle skriftlerd sum hadd kumm ifran Jerusalem sambledes kringg än, ²u di sag att någle av hans lärjunggar jeted bröi med orain händar, de vill säg äutn ti tvätt sein händar. ³Fariséar u all andre judar halded fast bei fädrars riglar u jetar aldri äutn ti ha tvätt si um händar, u när di kummar fran torgge, jetar di int äutn ti ha bad si raine. De finns ú mangg andre traditionar sum di haldar fast bei, sum ti skyll bäkare, kannar u kittlar. ⁵Därför fråged fariséar u di skriftlerd´n: ”Varför livar int dein lärjunggar ettar fädrars riglar äutn jetar me orain händar?”. ⁶Han svard: ”Jesaja profeterd ret um er, er hycklare, när de star: Iss fålke ärar mi me sein läppar, men daires hjärtar jär langgt ifran mi. ⁷Fåfänggt dörkar di mi. För lärar sum di lerar äut jär mänskars bäud. ⁸Er vändar er fran Guds bäud för ti hald fast bei mänskars riglar”. ⁹U han sägd: ”De jär just de rete – ti upphäv Guds bäud för ti gär ettar ed aigne riglar! Mose sägd: Veis aktningg för din far u dein mor u: Den sum smädar sin far ellar sein mor skall dåi. ¹¹Men er pastar att um någen sägar till sin far ellar mor: ´De sum ja hadd kunt hjälp di me, de gir ja till korban´ (de vill säg tempelgåve), ¹²da kan er int lätt än gär någ för sin far ellar mor. ¹³Så sättar er Guds ård ör kraft ginum de riglar sum er har ärvt och för ar veidare. U mik ann slikt gär er.

Mair om raint och oraint

¹⁴Sen kalled han till si fålke u sägd: ”Håir pa mi allifylg u försöik ti första. ¹⁵Ingg av de sum kummar in ei mänsku äutifran kan gär na orain. Bärr de sum kummar äut ör mänsku kan gär na orain.” ¹⁷När han hadd dräg si bårt fran hopn u kumm haim, frågd lärjunggar va han hadd main me iss bildn. ¹⁸Han svard: ”Har er ú svårt ti fatte? Förstar er int att int någ av de sum kummar in ei a mänsk äutifran kan gär na orain? ¹⁹För de gar int in ei hjärte äutn ti magn u kummar sen äut pa avträde.” Därbei förklared han all föid för rain. ²⁰Men han sägd: ” De sum kummar äut ör mänsku, de gär na orain. ²¹För inifran, ör mänskars hjärtar, kummar di ond tankar, otukt, stöld, mord, ²²äktnskapsbrått, själviskhait, ondske, bedrägarei, lidarlihait, avund, förtal, haugmod, förblindelse. ²³Allt isshjär ond kummar inifran u gär mänsku orain.

A söirisk-fenikisk kvinnfålks tro

²⁴Han begav si bårt därifran u kom till trakti av Tyros, där han to in ei a häus. Han vidd int att någen skudd fa vit de men lyckeds int hald si bårte. ²⁵A kvinn vars dotar hadd en orainar ande, fick håir tales um´n u kom u kasted si för hans föitar. ²⁶Ha var int judinne äutn av söirisk-fenikiskar äursprungg. Nå bad ha än ti dreiv äut demon´n ör hennes dotar. ²⁷Han sägd: ”lätt bani jet si mätt fyst. De jär int ret ti ta bröi fran bani u kast de at hundar.” – ²⁸”Naj, Herre” svared ha, ”men hundar undar bore jetar smular sum bani lämnar kvar.” ²⁹Da sägd han till na: ”För de årdis skull sägar ja di: ga haim, demon´n har far äut ör dein dotar.” ³⁰U ha gick haim u fant töisi liggnes ei sein sängg, frei fran demon´n.

En dauar man botes

³¹Sen lämned han trakti kringg Tyros u gick yvar Sidon till Galileiske sjön ei Dekapolisumråde. ³²Där kom di till´n me en man sum var dauar u knappt kund tale, u di bad Jesus ti lägg sein hand pa än. Han to än avseides fran fålke u stack finggrar ei hans åiru u spytted u rörd bei hans tunggu. ³⁴Sen keiked han upp mot himeln, päusted djaupt u sägd till´n: ”Effata!” (de betöidar: Ypne di!). ³⁵Me ains ypnedes mann´ns åiru u hans tungg låistes u han taled riktut. ³⁶Jesus förbjauded dum ti berätt de för någen. Men jo mair han förbjauded dum, desto ivruare spraid di äut de. ³⁷U allifylg blai mik imponerne u sägd: ”Allt han har gärt jär bra: di dau far han ti håir u di stumm ti tale.

Mat at feir täusn

8 Bei den teidn hadd atar iggen mik fålk samblets u di hadd inggentingg ti jete. Da kalld Jesus till si lärjunggar u sägd: ²”De gär mi ont um fålke. Nå har di var bei mi ei tre dagar u har inggentingg ti jete. ³Um ja lettar dum ga hjärifran äutn någ ti jet batar di int ti ta si haim. En dail kummar jo langgt hjärifran.” ⁴Lärjunggar svard´n: Var skall en fa tag ei bröi så´tt di bleir mätte, hjär ei åidmarki?” ⁵Han frågd: ”Va mangg bröi har er?” – ”Sjau”, sägd di. ⁶Da sägd han at fålke ti sla si ner pa marki. U han to di sjau bröi´i, tacked Gud, u braut u gav dum at lärjunggar för att di skudd dail äut, u di daild dum at fålke. ⁷Di hadd ú någle fiskar. Han läst tackböini yvar fiskar u sägd till att di ú skudd dailes äut. ⁸U all jeted u blai mätte, u man sambled ifylg sjau korggar me bitar sum hadd blitt till yvars. ⁹De var umtrent feir täusn mänskar där. Sen skicked han dum haim. ¹⁰Självar staig han ei båtn ifylg me lärjunggar u glaid till trakti av Dalmanouta.

Fariséar begärar teckn

¹¹Fariséar kom äut u gynt diskuter me´n. För ti sätt än pa prov bad di än um a teckn fran himeln. ¹²Jesus sucked djaupt u sägd: ”Varför vill isshjär släkte ha a teckn? Sannarlign um isshjär släkte skall fa någ teckn.” ¹²Så lämned han dum u staig ei båtn iggn u glaid yvar till dann seidu sjön.

Bröi´i u säurdaigen

¹⁴Lärjunggar hadd glåimt ti ta me bröi; ett aindest bröi hadd di me si ei båtn. ¹⁵Jesus varned dum: ”Keik nog upp me bad fariséars u Herodes säurdaig!” ¹⁶Men di sägd till varandre att di int hadd bröi me si. ¹⁷Han märkt de u fråged: ”Varför sägar er att er int har någ bröi? Har er ännu int begreip u förstat någentingg. Jär er så orubblie? ¹⁸Kan er int se fast er har augu u int håire fast er har åirar. Har er glåimt ¹⁹lains ja braut di fem bröi´i at di fem täusn? Va mangg korggar plucked er da upp full me restar?” – ”Tåll”, svard di. ²⁰U ettar di sjau bröi´i till di feir täusn, va mangg korggar full me restar fick er da?” – ”Sjau”, svard di. ²¹Han sägd: ”Förstar er forfarande ännu inggentingg?

En blindar man äutför Betsaida botes

²²Da di kom till Betsaida förd man fram en blindar man u bad Jesus ti rör bei´n. ²³Han to den blind bei handi u laided´n äut ör böin. Sen spytted han pa hans augu u lägd sein händar pa´n u frågd: ”Ser däu någe?” ²⁴Mann´n ypned augu u sägd: ”Ja ser mänskar: di ser äut sum tre, men di gar umkringg.” ²⁵En gangg till lägd han sein händar pa mannes augu u nå kund han keik klokt, u var botn u sag alltingg töidlit. ²⁶Jesus skickt haim´n me årdi: ”Ga int ains in ei böin!”

Petrus kallar Jesus för Messias

Sen gick Jesus u hans lärjunggar bårt till böiar kringg Caesarea Filippi. Pa vägen fråged han dum: ”Vaim sägar mänskar att ja jär?” ²⁸Di svard: ”Johannes döipan, men sumbli Elia, andre att däu jär någen av profetar.” ²⁹U er, vaim sägar er att ja jär?” ¹⁶Simon Petrus svared: ”Däu jär Messias, den livnes Gudens säun.” ¹⁷Da sägd Jesus till´n: ”Sali jär däu, Simon Barjona, för int någen av kyt u blod har uppenbar isshjär för di, äutn min Fadar ei himeln. ¹⁸U ja sägar di att däu jär Petrus, klippu, u pa de klippu skall ja bygg mein körku, u dödsreikes portar skall aldri fa makt yvar na. ¹⁹Ja skall gi di nyklar till himmelreike. Allt däu bindar pa jårdi skall var bunde ei himeln, u allt däu låisar pa jårdi skall var låist ei himeln.” ²⁰Sen förbjauded han lärjunggar ti tal um för någen att han var Messias.

²¹Därettar gynt han undaveis dum u sägd att Mänsksäun´n mat leid mik u blei förkastn av di äldst u yvartprästar u di skriftlerd u blei döidn u sta upp ettar tre dagar. ²²Iss sägd han hailt ype. ²²Petrus dräged än da at seidu u gynt klandre´n. ²³Men Jesus snod si um, u när han sag lärjunggar tillrättaveised han Petrus: ”Hald di pa din plass, Satan. Dein tankar jär int Guds, äutn mänskars.”

Lärjunggskapes krav

³⁴Sen kalld han till si bad lärjunggar u fålke u sägd: ”Um någen vill ga ei mein späur, mat han förnaik si självar u ta sitt kåss u fylg mi. ³⁴För den sum vill rädd sitt leiv skall mist de, men den sum mistar sitt leiv för min u evanggelius skull, han skall rädd de. ³⁶Va hjälpar de a mänsk ti vinn hail världn um ha mat betal me sitt leiv. ³⁷Me va skall ha kaup tibaks sitt leiv. ³⁸Den sum skäms för mi u mein ård ei isshjär trolaus u syndue släkte, den skall Mänsksäun´n ú skämmes för, när han kummar ei sin Fadars härlihait me di hailie .”

9 ¹U han sägd: ”Sannarligen, någle av daim sum star hjär skall int möit döidn förrän di har set Guds reik kumm me makt.”

Pa härlihaitis berg

²Sex dagar sainare to Jesus me si Petrus, Jakob u Johannes u gick me dum upp pa a haugt berg, där di var ainsumne. Där förvandledes han inför dum: ³hans kledar blai skeinens veite, så veite sum ingg blaikningg kan gär någle kledar. ⁴U di sag bad Mose u Elia sum sto u tald me Jesus. ⁵Da sägd Petrus till Jesus: “Rabbi, de jär bra att vör jär me. Lätt uss gär tre hyddar, ain för di, ain för Mose u ain för Elia.” ⁶Han visst int va han skudd säge, di var hailt skräckslagne. ⁷Da kom a måln u sänkt si yvar dum, u en raust håirdes ör målne: ”Iss jär min älsked säun. Håir pa´n. ⁸U när di sag si um, kund di int se någen ann´n där än Jesus. ⁹När di gick ner fran berge, förbjauded han dum ti berätt för någen va di hadd set, förrän Mänsksäun´n hadd stat upp fran di döide. ¹⁰U di frågd´n: ”Varför sägar di skriftlerd att Elia fyst mat kumme?” ¹²Han svard : ”Visst kummar Elia fyst u atarställar allt. Men varför star de da skriv si  att Mänsksäun´n skall leid mik u blei föraktn? ¹³Ja sägar er: Elia har allt kumme, men me di gärd me´n va di vidde, sum de star skriv si um´n.”

En sårk me en stummar ande botes

¹⁴När di kom tibaks till lärjunggar, sag di mik fålk umkringg dum u skriftlerd sum diskussed me dum. ¹⁵Men när fålke fick söin pa´n, graips di av oro u skynded fram för ti häls pa´n. ¹⁶Han frågd: ”Va jär de er diskuterar?” – ¹⁷”Mästare”, svard en ei mänggdi, ”Ja har kumm ti di me min säun sum har en stummar ande. ¹⁸Var den än fallar yvar´n kastar den umkull´n, så´tt han tuggar fradge u skärar tändar u bleir steivar. Ja bad dein lärjunggar ti dreiv äut´n, u di kund inte.” ¹⁹Han sägd: ”Isshjär släkte sum int vill tro! Va längg mat ja var bei er? Ta heit´n!” ²⁰Di kom fram me sårken, u när han fick se Jesus, gynt andn geinest sleit ei´n så´tt han falt umkull u vältred si pa marki me fradge kringg mun. ²¹Jesus frågd hans far: Va längg har de vart så hjär me´n?” Fadan svard: ”Sen han var leitn, ²²u åft har andn kast´n bad ei eld u ei vattn för ti ta leiv av´n. Men förbarm di yvar uss u hjälp uss, um däu kan.” ²³Jesus sägd: ”Um ja kan? Allt jär möiglit för den sum tror.” ²⁴Da ropt sårkns far: ”Ja tror. Hjälp mein otro!” ²⁵När Jesus sag att fålk stråimed till, sägd han stränggt till den orain andn: ”Däu stumm u dau ande, ja befallar di: far äut ör´n u kumm aldri mair tibaks.” ²⁶Han gav till a skrei u ryckt u slait ei sårkn u for sen äut ör´n. U sårkn lag där så leivlausar att all sägd att han var döidar. ²⁷Men Jesus to hans hand u raist´n upp, u han staig upp. ²⁸När Jesus hadd kumm haim u lärjunggar var ainsumne me´n frågd di: ”Varför kund int vör dreiv äut´n?” ²⁹Han svard: ”Den sårtn kan bärr dreives äut me böin.”

Andre föräutsägelsn um Mänksäuns leidende

³⁰Sen gick di därifran u vandred ginum Galiléen. Han vidd int att de skudd blei känt, ³¹ettarsum han halded pa ti undaveis sein lärjunggar. Han sägd: ”Mänsksäun´n skall yvarlämnes ei mänskars händar u di kummar ti döid´n, u tre dagar ettar sin döid skall han sta upp.” ³²Men di försto int va han mained u vågd int fråge.

Vaim jär störst?

³³Di kom till Kafernaum. U när han var haim igen, frågd han dum: ”Va var de er tald um pa vägen? ³⁴Di tigd, för pa vägen hadd di gräl um vaim av dum sum var den störste. ³⁵Han sätted si ner, kalled pa di tåll u sägd: ”Um någen vill var den främst mat han blei den ringgest av alle, u alles tjänare.” ³⁶Så to han a ban u ställd de framför dum, lägd armen um de u sägd: ³⁷”Den sum tar emot a slikt ban ei mitt namn, han tar imot mi. U den sum tar imot mi, han tar int mi, äutn den sum har sänd mi.”

Undaverk ei Jesu namn

³⁸Johannes sägd till´n. ”Mästare, vör sag en sum draiv äut demonar ei ditt namn, u vör försöikt ti hindre´n, ettarsum han int håird till uss.” ³⁹Men Jesus sägd: ”Hindre´n inte, inggen sum gär undaverk ei mitt namn kan geinest ettarat tal ill um mi. ⁴⁰Den sum int jär mot uss, han jär för uss. ⁴¹Den sum gir er en bäkare vattn ti drick därför att er tillhåirar Kristus – Sannarligen, han skall int ga mist um sein laun.

Förförelsar

⁴²Den sum förlaidar en av iss sma sum tror, för han skudd de var bättar ti kastes ei sjö´ens buttn me a kvännstain um halsen. ⁴³Um dein hand förlaidar di, så hugg av na. De jär bättar för di ti ga in ei leive stympn än ti ha bäggi händar ei behald u hamne ei helvete, ei den eld sum aldri slucknar. ⁴⁵Um din fot förlai­dar di, så hugg av´n. De jär bättar för di ti ga in ei leive ofärdu än ti ha bäggi föitnar ei behald u kastes ei helvete. ⁴⁷Um ditt auge förlaidar di, reiv ör de. De jär bättar för di ti ga in ei Guds reike ainaugar än ti ha bäggi augu ei behald än ti kastes ei helvete, ⁴⁸där mackar int dåir u eldn int släcks. ⁴⁹För alle skall saltes me eld. ⁵⁰Salt jär gutt ti ha. Men um salte förlorar sein sälte, lains skall er fa de salte tibaks? Bevar ed sälte u hald frid me varandre.

Äktenskap u skilsmässe

10 Sen braut han upp u kom till den dailn av Judéen sum liggar pa dann seidu Jordan. Fålk sambleds kringg´n igen, u sum vanlit undaveist han dum. ²Da kom någle fariséar fram, u för ti sätt´n pa prov frågd di: ”Jär de tillåt för en man ti skill si fran sein hustru?” ³Han sägd: ”Vick bestämmelsar har Mose gitt er.” ⁴Di svared: ”Mose tillåtar att man skrivar a skillsmässbrev u skillar si.” ⁵Jesus sägd: ”Ja, därför att er jär ainveis skrivd han iss bestämmelsen. ⁶Men bei skapelsn gärd Gud dum till man u kvinne. ⁷Därför skall en man lämn sin far u sein mor för ti liv me sein hustru, ⁸u di täu skall blei ett. Di jär int länggar täu äutn ett. ⁹Va Gud har fog ifylg far mänsku int skill at.” ¹⁰När di kom haim frågd lärjunggar pa nöit um de. ¹¹Han svared: ”Den sum skillar si fran sein hustru u giftar um si jär en äktenskapsbrautare, ¹²u um ha skillar si fran sin man u giftar um si, jär ha a äktenskaps­brautarske.”

Jesus u bani

¹³Fålk kom till´n me ban för att han skudd rör bei dum. Men lärjunggar veised bårt dum. När Jesus sag de blai han förarggn u sägd: ”Lätt bani kumm heit till mi u hindre dum inte: Guds reike tillhåirar sleik sum daim. ¹⁵Sannarligen, den sum int tar imot Guds reike sum a ban kummar aldri deit in. ¹⁶U han to dum ei famni, lägd händar pa dum u välsigned dum.

En man sum aiged mike

¹⁷När han skudd fortsätt sein vandringg, ränd en man fram u falt pa knei för´n u frågd: ”Go Mästare, va ska ja gär för ti vinn ivit leiv?” ¹⁸Jesus svard: ”Varför kallar däu mi goar? Inggen jär goar äutum Gud. ¹⁹Däu kan bäudårdi: Däu skall int dräpe, däu skall int braut a äktnskap, däu skall int stjäle, Däu skall int vittne falskt, däu skall int ta ifran någen de sum jär hans, veis aktningg för din far u dein mor”. – ²⁰”Mästare”, sägd mann´n ²¹Allt isshjär har ja halde sen ja var unggar.” ²¹Jesus keiked pa´n me kärlaik u sägd: ”Ett fattes di. Ga u säl allt sum däu har u gi at di fattie; Da far däu en skatt ei himeln. Kumm sen u fylg mi.” ²²Bei isshjär ård mörkned mann´n u gick bedröivn därifran.

²³Jesus sag si um u sägd till sein lärjunggar: ”Va svårt bleir de int för daim sum har penninggar ti kumm in ei Guds reik!” ²⁴Lärjunggar blai bestörtne yvar hans ård, men Jesus sägd igen: ”Mein ban, va svårt jär de int ti kumm in ei Guds reik! ²⁵De jär leitare för en kamel ti kumm iginum a nålsauge´n för en reikar ti kumm in ei Guds reike.” ²⁶Di blai ännu mair förskrämde u sägd till varandre: ”Vaim kan da blei räddn?” ²⁷Jesus sag pa dum u sägd: ”För mänskar jär de omöiglit, men int för Gud. För att för Gud jär alltingg möiglit.” ²⁸Da sägd Petrus till´n: ”Vör har jo lämn allt u fylg di.” ²⁹Jesus svard: ”Sannarligen, var u en sum för min u evanggelies skull har lämn häus u bröidar ellar söistrar ellar mor ellar far ellar ban u akrar ³⁰skall fa hundrefalt igen. Hjär ei världn skall han fa häus u bröidar u söistrar u möidrar u ban u akrar mitt undar förfylggesar, u ivit leiv ei den kumnes världn.” ³¹Mangg sum jär seist skall blei fyst, u mangg sum jär fyst skall blei seist.”

Trid förutsäggelsn um Mänsksäun´ns leidende

³²Di var nå pa väg upp mot Jerusalem, u Jesus gick fyst. Di var fylld av srämsl u di andre sum fylged me var rädde. Da sambled han di tåll u tald um för dum va sum skudd händ me´n: ³³”Vör gar nå upp till Jerusalem. Mänksäun´n skall äutlämnes at yvartprästar u di skriftlerd, u di skall döim´n till döidn u äutlämn´n at haidninggar, ³⁴sum skall gär narr av´n u spytt pa´n, pröigle´n u döid´n, u ettar tre dagar skall han atar sta upp.

Lärjunggar sum vidd ha haidasplassn

³⁵Jakob u Johannes, Sebedaios synar, gick fram till´n u sägd: ”Mästare, vör vill bid di um en sak” – ³⁶”Va vill er att ja skall gär för er?” ³⁷Di svard: ”Lätt uss fa sit bei di ei dein härlihait, dain´n till hygar u dann´n till vänstar.” ³⁸Jesus sägd: ”Er vait int va er bidar um. Kan er drick den bäkan sum ja drickar ellar döipes me de dope sum ja döips me?” ³⁹Di svard: ”Ja, de kan vör.” Jesus sägd: ”Den bäkan sum ja drickar skall er fa dricke, u de dope sum ja döipes me skall er döipes me. ⁴⁰Men plassar till hygar u vänstar um mi kan ja bärr gi daim sum har bestämts därtill. ⁴¹När di andre tei håird iss, blai di förargne pa Jakob u Johannes. ⁴²Jesus kalled till si dum u sägd: ”Er vait att di sum räcknes sum härskare jär herrar yvar sein fålk u att furstar har makti yvar fålki. ⁴³Men så jär de int bei er. Den sum vill var storar blant er skall var di andres tjänare, ⁴⁴u den sum vill var den fyst blant er skall var allifylges slav. Mänsksäun´n har int kumm för ti blei tjänen äutn för ti tjän u gi sitt leiv till låisn för mangge.

Den blind Bartimaios äutnför Jeriko botes

⁴⁶Di kom till Jeriko. U när han ifylg me lärjunggar u en storar fålkhop lämned stadn, sat där bei vägen en blindar tiggare, Bartimiaios, säun till Timaios. ⁴⁷Da han fick håir att de var Jesus fran Nasaret, gynt han rope: ”Jesus, Davids säun, förbarm di yvar mi!” ⁴⁸Mangg sägd at´n ti hald tyst. Men han ropt ännu håigar: ”Davids säun, förbarm di yvar mi!” Jesus stänned u sägd: ”Kall heit´n.” De gärd di u sägd till den blinde: ”Var lugn. Steig upp, han kallar pa di.” ⁵⁰Da kasted han av si manteln u ränd upp u kom fram till Jesus, ⁵¹u Jesus frågd´n: ”Va vitt däu att ja skall gär för di?” Den blind sägd: ”Rabbouni, gär så att ja kan se igen.” ⁵²Jesus sägd: ”Ga, dein tro har hjälp di." Geinest kund mann´n se, u han fylged´n pa vägen.

Intåge ei Jerusalem

11 När di närmed si Jerusalem u var bei Betfage u Betania bei Olivberge, skickt han iväg täu av sein lärjunggar ²u sägd till dum: ”Ga bårt till böin där hänne. När er kummar in ei han, så hittar er geinest a unggåsne sum star bundi där, ain sum inggen ännu har sit pa. Ta na u laid heit na. ³Um någen frågar er va er gär, så svar: ”Herren behöivar na, u han skall strax skick tibaks na.” ⁴Di gav si iväg u sag a unggåsne sta bundi äut pa gatu bei en port. U di to na. ⁵Någle av daim sum sto där fråged: ”Va gär er? Tar er åsnu?” ⁶Lärjunggar svared sum Jesus hadd sägt, u da lätted man dum ga. ⁷Di laided åsnu till Jesus u lägd sein mantlar pa na, u han sätted si upp pa na. ⁸U mangg braided äut sein mantlar pa vägen; andre stråid äut lau sum di to fran tre´i runt um. ⁹U di sum gick före u di sum fylged ettar roped: ”Hosianna! Välsigned jär han sum kummar ei Herrens namn.” ¹⁰Välsigned o Fadar Davids reike sum nå kummar! Hosianna ei håigdi!” ¹¹Så kom han in ei Jerusalem u gick till temple. U när han hadd keik pa allt, vänded han tibaks till Betania me di tåll, ättasum de allt var saint.

Fikontre´e sum int bar frukt

¹²När di gick fran Betania nest dagn, blai han sultn. ¹³Da fick han pa langgt håll söin pa a fikontre me gröin bladar u gick deit för ti se ettar um de fanns någ pa de. Men när han kom fram hitted han inggentingg ann än bladar; de var int ret teidn för fikon. ¹⁴Da sägd han till tre´e: ”Aldri nåcksins skall ja jet frukt fran di!” U lärjunggar håird de.

Temple renses

¹⁵Di kom till Jerusalem, u han gick till temple. Där draiv han äut daim sum säld u kaupte. Han vältred ikull bori för daim sum växled penninggar u stolar för daim sum säld däuar, ¹⁶u han lätted inggen bär någ me si yvar tempelplassn. ¹⁷Han undaveised dum u sägd: ”Star de int skriv si: Mitt häus skall kalles a böinens häus för all fålk? Men er har gärt de till a röivanäste.” ¹⁸Iss håird yvartprästar u di skriftlerde, u di söikt ettar någen äutväg ti rydd´n ör vägen. Di var rädd för´n, ettarsum all mänskar var imponerne av hans undaveisningg. ¹⁹När de blai saint lämned di stadn.

När fikontre´e hadd vissne

²⁰Neist mårgn när di kom förbei fikontre´e sag di att de var förtårke änd fran roti. ²¹Petrus hugsed va sum hadd hänt u sägd till Jesus: ”Rabbi, ser däu, fikontre´e sum däu förbannd har vissne!” ²²Jesus sägd till dum: ”Er skall tro pa Gud. ²³Sannarligen, um någen sägar till berge hjär: Upp u kast di ei have! u int tveivlar ei sitt hjärte äutn tror att de skall ga sum han sägar, da bleir de så. ²⁴Därför sägar ja er: tro att er skall fa allt de er bidar um ei ed böin, da bleir de så. ²⁵U när er ställar er u bidar, skall er förlåt daim sum er har någ otalt me. Da skall ú ed Fadar ei himeln förlåt er ed failstig .”

Frågu um Jesu fullmakt

²⁷Di kom tibaks till Jerusalem, u när han gick umkringg pa tempelplassn, kom yvartprästar u di skriftlerd u di äldst fram till´n ²⁸u frågd: ”Va hart däu för fullmakt ti gär allt isshjär? Vaim har gitt di fullmakti?” ²⁹Jesus svard: ”Ja har a fråg till er. Svar pa na, så skall ja säg er va ja har för fullmakt ti gär isshjär. ³⁰Dope Johannes döipt me, kom de fran himeln ellar fran mänskar? Svar mi!” ³¹Di yvarlägd me varandre: ”Um vör svarar Fran himeln, sägar han: Varför trod er da int pa´n? ³²Men kan vör svare: Fran mänskar?” De vågd di int för fålke, ättasum all ansag att Johannes verklien hadd vart en profet. ³³Därför svard di: ”Vör vait inte”. Da sägd Jesus till dum: ”Ei så fall sägar ja int heldar er va ja har för fullmakt ti gär isshjär.”

Leiknelsn um arrendatorar ei veingardn

12 Han tald me dum ei leiknelsar. ”En man plantered en veingard, sätted upp stänggsel kringg´n, hugged upp a pressgrop u byggd a vakttånn. Därettar arrendered han äut´n u raist bårt. ²När teidn var inne, skickt han en tjänare till arrendatorar för ti hämt en dail av veingardns skörd. ³Men di graip´n, pröigled´n u kåird iväg´n tomhäntar. ⁴Da sänded aigan en ann´n tjänare till dum. Han slo di ei häude u skymfed. ⁵Da skickt han en till u han daged di av. ⁶Nå hadd han bärr en, sin älskede säun, u han skickt´n sum den seiste. Han sägd: ´Säun´n min kummar di ti ha respekt för.´ ⁷Men arrendatorar sägd till varandre: Hjär har vör arvtagan. Kum så tar vör leive av´n, da bleir de vör sum far arve.´ ⁸U di to fast´n u to leive av´n u kasted´n äutför veingardn. ⁹Va gär nå veingardns aigare? Han kummar deit u tar leiv av arrendatorar u gir veingardn at andre. ¹⁰Har er int läst de ställ ei skrifti: Stain´n sum häusbyggrar kassered har blitt en hörnstain. ¹¹Herren har gärt han till de, u undarbarar jär han ei o augu.” ¹²Di hadd gänn vil greip´n men var rädd för fålke; di försto att hans leiknelsar var riktne mot daim. Därför lätted di´n vare u gick sin väg.

Frågu um skatt till kaisan

¹³Sen skicked di till´n någle fariséar u herodesanhänggare, sum skudd snär´n me frågar. ¹⁴Di kom u sägd till´n: ”Mästare, vör vait att däu jär uppriktu. Däu veikar int av för någen u ser int till person´n, äutn lerar uss verklien Guds väg. Jär de ret ellar inte ti betal skatt till kaisan? Skall vör ellar skall vör int gär de?” ¹⁵Men han försto att di hyckled u svared: ”Varför vill er sätt mi pa prov? Ta heit en denar u lätt mi keik pa´n.” ¹⁶Di räckt fram en, u han frågd: ”Vaims bild u namn jär isshjär?” – ”Kaisans” svard di. ¹⁷Jesus sägd: ”Gi kaisan de sum tillhåirar kaisan u Gud de sum tillhåirar Gud.” Da häpned di yvar´n.

Frågu um uppståndelsen

¹⁸Sen kom de någle saddukear – di sägar att de int finns någen uppståndelse – u frågd´n: ”Mästare, Mose lerar uss ei skrifti att um någen har en bror sum dåir u lämnar ettar si hustru men ingg ban, så skall han gift si me änku u skaff ettar­kummrar at brodan. ²⁰Nå fanns de sjau bröidar. Den fyst gifted si u do äutn ti lämn ban ettar si. ²¹Dann´n gifted si me änku u dog ú banlausar, leik så den tride. ²²Inggen av di sjau fick någle ban. Till släut döid kvinnu. ²³När di star upp pa uppståndelsns dag, vaims hustru bleir ha da? All sjau har jo hatt na till hustru.” ²⁴Jesus svard: ”Jär de int därför att er varken kan skrifti ellar vait någ um Guds makt sum er misstar er. ²⁵När di har stat upp giftar di si int u bleir int bårtgiftne äutn jär sum ei himeln. ²⁶Men va de beträffar att di döid star upp, har er da int ei Moseböiknar läs ställe um tynnesbusken, lains Gud sägar till Mose: ”Ja jär Abrahams Gud u Isaks Gud u Jakobs Gud. ²⁷Gud jär int en gud för di döid äutn för di livnes. Er tar grundlit miste.”

Frågu um de viktuste bäude

²⁸En av di skriftlerd sum håird dum diskuter märkt va förstandut Jesus svard u kom fram u frågd´n: ”Vick jär de viktuste bäude?” ²⁹Jesus svared: ”Viktust jär isse: Håir Israel, Herren o Gud jär den aindeste Herre, ³⁰u däu skall älsk Herren din Gud av hail ditt hjärte, av hail din själ, av hail ditt förstand u hail sin kraft. ³¹Sen kummar isse: ”Däu skall älsk din näste såsum di självar. Någ störr bäud än iss finns inte.” Den skriftlerd sägd: ”Däu har ret, Mästare! De jär sum däu sägar: han jär den ainde, de finns inggen ann´n än han. ³³Ti älsk än av hail sitt hjärte, u av hail sin kraft u ti älsk sin näst sum si självar, de jär mair´n all brännåffar u andre åffar.” ³⁴När Jesus håird att mann´n svared klokt, sägd han: ”Däu har int langgt till Guds reike.” Sen vågd inggen fråg´n någ mair.

Jär Messias Davids säun?

³⁵Da Jesus undaveised ei temple, frågd han: ”Lains kan di skriftlerd säg att Messias jär Davids säun? ³⁶David har jo självar sägt, ginum di hailie årdi: Herren sägd till min Herre: Sit pa mein hygre seidu, så skall ja lägg dein feiendar undar dein föitar. ³⁷David kallar´n alltså Herre; lains kan han da var Davids säun?

Varningg för di skriftlerde

Allt fålke lyssned gänn pa´n ³⁸u ei sein undaveisningg sägd han: ”Se upp me di skriftlerd, sum vill ga umkringg ei langg mantlar u blei hälsne pa tårge ³⁹u sit främst ei synagogu u ha haidarsplassn pa kalasi. ⁴⁰Di jetar änkar ör häusi u bidar langg böinar för söins skull. Så mik hårdare bleir den dom di far.

Änkus gåve

⁴¹Han sätted si mitt för tempelkistu u sag lains fålk lägd penninggar ei na. Mangg reik gav mike. ⁴²Så kom där a fatti änke u lägd ner täu kåpparpenninggar, alltså någle örar. ⁴³Da kalled han till si sein lärjunggar u sägd: ”Sannarligen, de där fattie änku har lägg mair ei tempelkistu än all di andre. ⁴⁴Di gav all av sitt yvarflöid, men ha gav ei sin fattidom allt va ha aiged, allt ha hadd ti liv pa.”

Temples kumnes fall

13 När han gick äut fran temple, sägd en av hans lärjunggar: ”Mästare, keik vickne stainar u vickne byggninggar!” Jesus svard: ”Däu ser isshjär stor byggninggar. Hjär kummar int ti lämnes stain pa stain, äutn allt skall brautes ner.”

Kumnes pröivninggar

³När han sat pa Olivberge, mitt emot temple, u Petrus, Jakob, Johannes u Andreas var ainsumne me´n, frågd di: ⁴”Säg uss när de skall hände. U va bleir teckne pa att teidn jär inn för allt isshjär?” ⁵Da sägd Jesus till dum: ”Se upp, så´tt inggen läurar er. ⁶Mangg skall kumm undar mitt namn u säge: ”De jär ja, u de skall läur mangge. ⁷U när er far håir stridslarm u kreigsryktar, lätt da int skräm er. Slikt mat kumme, men de jär ännu int släute. ⁸Fålk skall rais si mot fålk u reik mot reike. De bleir jårdskalv pa dain plassn ättar dann´n u de bleir hunggarsnaud. De jär gynninggi pa föidselvärkar.

⁹Men var pa ed vakt. Man skall lämn äut er at domstolar u er skall pröigles ei synagograr u ställes inför ståthållare u kunggar för min skull sum vittnar inför dum. ¹⁰Fyst mat evanggelie förkunnes för all fålki. ¹¹När man förar bårt er för ti lämn äut er, så bekymre er int för va er skall säge, äutn säg va sum ei de augenblicke läggs ei ed mun, för de jär int er sum skall tal da, äutn den hailie andn. ¹²Brodar skall skick brodar ei döidn, u en fadar sitt ban. Ban skall gär uppror mot sein föräldrar u döid dum. ¹³Er skall blei hatne av alle för min skull. Men den sum haldar äut till släute skall blei räddn.

De seist stor naudi

¹⁴När er ser de vanhelgnes skändilihaiti sta där ha minst av allt bord sta (mat den sum läsar isshjär första de ret), da skall di sum bor ei Judéen flöi upp ei bergi. ¹⁵Den sum jär pa take skall int ga ner u hämt någ inn ei häuse, ¹⁶u den sum jär äut pa akan skall int vänd tibaks u hämt sin mantel. ¹⁷Ve daim sum väntar ban ellar ammar ei den teidn. ¹⁸Bid att de int sker pa vintan. ¹⁹För de dagar bleir till a leidende vars leik int har finnes sen Gud skapt världn u heldar int kummar ti finnes. ²⁰Um int Herren hadd kårt av isshjär teidn, skudd ing mänsk blei räddn. Men för daires skull sum han har väl äut har han kårt av teidn. ²¹U um da någen sägar till er: ”Hjär jär Messias, ellar: Där jär han, så tro de inte. ²²Falsk frälsare u falsk profetar kummar ti uppträd me teckn u undar för ti försöik läur di utvälde. ²³Ta er ei akt! Ja har sägt er allt ei förväg.”

Mänsksäun´ns ankomst

²⁴Men ei de dagar, ettar isshjär naudi, skall soli förmörkes u mån´n int gi någ ljaus. ²⁵Stjännar skall fall fran sköin u himelns mak­tar skakes. ²⁶Da skall man fa se Mänsksäun´n kumm fran målni me storar makt u härlihait. ²⁷U da skall han sänd äut u di skall samble sein äutvälde fran di feir vädarsträcki, fran jårdis gräns till himelns gräns.

Leiknelsn um fikontre´es knuppningg

²⁸Ler av en jamföirlse me fikontre´e. När kvistn bleir mjaukar u bladar sprickar äut, vait er att summan jär nauge. ²⁹Pa sam veis vait er, när er ser allt isshjär hände, att han jär nauge, äutför däuri. ³⁰Sannarligen, isshjär släkte skall int ga undar, förrän allt isshjär händar. ³¹Himmel u jård skall ga undar, men mein ård skall int ga undar.

Hald er vakne

³²Dagn u teimen kännar inggen, int ains Säun´n, inggen äutum Fadan. ³³Sei till att er haldar er vakne, er vait int när teidn jär inne. ³⁴De bleir sum när en man har rais bårt; han har lämne sitt häus u lätt sein tjänare ta hand um de, var u en me sein söisle, u han har befallt portvaktn ti vake. ³⁵Hald er alltså vakne, er vait int när häuses Herre kummar, um de bleir pa kväldn ellar bei minnat ellar ei hallöisninggi ellar pa mårgnen. ³⁶Sei upp, så´tt han int pläuslit kummar u yvarraskar er sivnes. ³⁷Ja sägar er, u ja sägar till alle: hald er vakne!”

Planar ti döid Jesus

14 De var täu dagar till påskn u de osöirne bröies haugteid. Yvartprästar u di skriftlerd laited ettar a sätt ti kunn greip´n me list u döid´n. ²Di sägd: ”Int undar själv helgi, för da kund de blei oro blant fålke.”

Kvinnu me balsamflasku

³Mens han var ei Betania u lag till bors haim bei Simon den spetelske, kom a kvinnfålk me a flask dörbart äkt nardäusbalsam. Ha braut upp flasku u hälld äut alltifylg yvar hans häude. ⁴Någle blai förargne u sägd till varandre : ”Vick slåisarei me balsam. ⁵För de ålju hadd man jo kunn fa mair´n tre hundre denarar ti gi at di fattie.” U di gräled pa na. ⁶Men Jesus sägd: ”Lätt na vare! Varför gär er na laisi? Ha har gärt a go gärningg mot mi. Di fattie har er alltut bei er, u daim kan er gär gutt mot när er vill, men mi har er int alltut. Ha har gärt va ha kunde. Ei förväg har ha sörg för att kruppn min blai smörjdar till begravninggi. ⁹Sannarligen, yvarallt ei världn där evangelie förkunnes skall man ú vittne um va ha gärd u hugs na.”

Judas bleir förrädare

¹⁰Men Judas Iskariot, en av di tåll, gick till yvartprästar för ti förråd´n. ¹¹Di blai glad u läuged´n penninggar. U han söikt a lämplit tillfäll ti förråd Jesus.

Påskmålteidn förberaids

¹²Fyst dagn av de osöirne bröies haugteid, när påsklambi slaktes, frågd lärjunggar: Vahänn vitt däu att vör skall ga för ti årne påskmålteidn at di?” ¹³Da skickt han iväg täu av dum u sägd at dum: ”Ga in till stadn. Där möitar er en man sum bärar pa a vattnkräuke. Fylg ettar´n, ¹⁴u där han gar in skall er säg till han sum aigar häuse: Mästan frågar: Var jär saln där ja kan jet påskmålteidn me mein lärjunggar? ¹⁵Da veisar han er till a stort räum pa yvarvåninggen sum allt star färdut. Där skall er årne för uss.” Lärjunggar gav si av, u när di kom in ei stadn, fant di att allt var sum han hadd sägt, u di årned för påskmålteidn.

Jesus pekar äut förrädan

¹⁷Pa kväldn kom han deit me di tåll. ¹⁸Mens di lag till bors u jeted, sägd Jesus: ”Sannarligen, en av er kummar ti förråd mi, han sum jetar me mi.” ¹⁹Di blai bedröivne u frågd´n, dain´n ettar dann´n: ”De jär väl int mi?” ²⁰Han svared: ”De jär en av di tåll, han sum duppar ei skåln ifylg me mi. ²¹Mänsksäun´n gar bårt sum de star skriv um´n, men ve de mänsk ginum vick Mänsksäun´n bleir förråden! De hadd vart bäst för de mänske um ha aldri hadd blitt föid.”

Den seist målteidn

²²Mens di jeted to han a bröi, läst tackböini, braut de u gav at dum u sägd: ”Ta isshjär, de jär min krupp.” ²³U han to en bäkare, tacked Gud u gav at dum, u di drack all ör han. ²⁴Han sägd: ”Isshjär jär mitt blod, förbundsblode sum bleir äutgjaut för mangge. ²⁵Sannarligen, aldri mair skall ja dricke av va den veinstuckn gir, förrän den dagn da ja

drickar de nöi veine ei Guds reike.”

Jesus föräutsägar Petrus förnaikelse

²⁶När di hadd singg låvsången, gick di äut pa Olivberge. ²⁷Där sägd Jesus till dum: ”Er skall all kumm pa fall, för de star skriv si: Ja skall dräp herdn, u lambi skall skinggres. ²⁸Men när ja har stat upp, skall ja ga före er till Galiléen.” ²⁹Da svared Petrus: ”Um all andre kummar pa fall, så skall int ja gär de!” ³⁰Jesus sägd: Sannarligen, allt ei nat, före de att han´n ropar, skatt däu tre ganggar ha förnaik mi.” ³¹Men Petrus försäkred. ”Um ja så mat dåi me di, skall ja aldri för­naik di.” U de sam sägd all di andre.

Jesus ei Getsemane

³²Så kom di till a ställe sum haitar Getsemane, u han sägd till lärjunggar: ”Sit kvar hjär mens ja bidar.” ³³Men han to me si Petrus, Jakob u Johannes. Storar oro u anggest kom yvar´n, ³⁴u han sägd till dum: ”Min själ jär bedröivn änd till döds. Stänn hjär u vak.” ³⁵Han gick leit länggar bårt, falt pa marki u bad ti fa slipp isshjär stundi, um de var möiglit. ³⁶Han sägd: ”Abba! Fadar! För di jär alltingg möiglit. Ta isshjär bäkan fran mi. Men int sum ja vill, äutn sum däu vill.” ³⁷När han kom tibaks fant han att di sived, u han sägd till Petrus: ”Simon, sivar däu? Bated däu int hald di vakn en aindeste teime? ³⁸Vak, u bid att er int äutsätts för pröivningg. Andn vill, men kruppn jär svagar.” ³⁹Så gick han bårt iggen u bad me sam ård. ⁴⁰När han kom tibaks fant han atar iggn att di sived; di kund int hald augu ypne u di visst int va di skudd svare. ⁴¹För trid ganggn kom han tibaks, u da sägd han: ”Ja, er sivar u veilar er! De jär nuck nå. Stundi jär inne, Mänsksäun´n skall yvarlämnes ei syndrars händar. ⁴²Steig upp, lätt uss ga. Hjär kummar han sum skall förråd mi.

Jesus fänggsles

⁴³Mens han ännu taled kom Judas, en av di tåll, u me´n en fålkhop me svärd u påkar äutsändne fran fariséar u di skriftlerd u di äldste. ⁴⁴Förrädan hadd kumm yvarains me dum um a teckn: ”Den ja kyssar jär de. Greip´n u för bårt´n undar säkar bevakningg” ⁴⁵När han kom deit, gick han geinest fram till Jesus. ”Rabbi”, sägd han u kysst´n. ⁴⁶Da graip di Jesus u halded fast´n. ⁴⁷Men en av dum sum sto där drägd sitt svärd, slo till mot yvarstprästns tjänare u hagg av´n åire. ⁴⁸Da sägd Jesus till dum: ”Sum mot en röivare har er gat äut me svärd u påkar för ti fänggsle mi. ⁴⁹Var dag har ja vart me er ei temple u undaveis äutn att er har greip mi. Men skriftis ård skall ga ei uppfyllelse.” ⁵⁰All yvargav´n u flöide. ⁵¹En unggar man sum hadd a linneskynke pa si vidd fylg me Jesus. Han to di fast, ⁵²men han lämned skynke kvar u ränd sin väg naken.

Förhåire inför rade

⁵³Di förd Jesus till yvastprästar, u där sambledes all yvastprästar u di äldst u di skriftlerd. ⁵⁴Petrus fylged ettar pa avstand in pa yvarstprästns gard, u där sat han sen blant tjänrar u värmd si bei eldn. ⁵⁵Yvastprästar u hail rade söikt ti fa fram vittnesmål mot Jesus för ti kunn döim Jesus till döidn, men di lyckeds inte. ⁵⁶Mangg vittned falskt mot´n, u vittnesmåli stämd int yvarains. ⁵⁷Någle kom me de falsk vittnesmåle att di hadd håirt han säge: ⁵⁸”Ja skall reiv ner isshjär temple sum jär byggt av mänskhand u pa tre dagar bygg upp a anne sum int jär gärt av mänskhand.” ⁵⁹Men int heldar nå stämd vittnesmåli yvarains. ⁶⁰Da raist si yvarstprästn fran sin plass u frågd Jesus: ”Skall däu int svar pa daires beskyllninggar? ⁶¹Men han tigd u svard inggen­tingg. Da ställd yvarstprästn a annu a fråge: ”Jär däu Messias, den Välsignedes säun? ⁶²Jesus svared: De jär ja, u er skall fa se Mänsksäun´n sit pa Maktis hygre seidu u kumm blant molni.” ⁶³Da slait yvarstprästn sundar sein kledar u sägd: ”Va skall vör nå me vittnar till? ⁶⁴Er har håirt hädelsn. Va anseir er?” Allifylg fant att´n förtjänd döidn. Någle gynt spytt pa´n, di bant för augu pa´n u slo´n u sägd: ”Veis att däu jär profet!” U vaktar gav´n drumbhagg.

Petrus förnaikar Jesus

⁶⁶Petrus var ner pa gardn. Da kom en av yvarstprästns peikar, u när ha fick söin pa´n där han sat u värmed si, sag ha pa´n u sägd:” Däu var ú me Jesus, han fran Nasaret.” ⁶⁸Men Petrus förnaiked de: ”Ja förstar int alls va däu mainar.” U han gick äut pa den yttre gardn. ⁶⁹När töisi fick se´n sta där, sägd ha atar iggn till daim sum sto ei närhaiti: ”Han jär en av dum!” ⁷⁰Petrus förnaiked de pa nöit. Strax ettarat sägd di sum sto där till Petrus: ”Visst jär däu en av daim, däu jär jo fran Galiléen.” ⁷¹Da svor han u bedöired: ”Ja kännar int den där mann´n sum er talar um!” ⁷²Ei sam augenblicke roped han´n för andre ganggn. Da hugsed Petrus de sum Jesus hadd sägt till´n: ”För de att han´n har rop täu ganggar skall däu tre ganggar ha förnaik mi.” U da brast han ei grat.

Jesus inför Pilatus

15 Teilit pa mårgn yvarlägd yvartprästar me di äldst u di skriftlerd, hail rade. Di lätted bind Jesus u förd bårt´n u yvarlämnd´n till Pilatus. ²Pilatus frågd´n: ”Däu jär alltså Judars kungg”. Han svard: ”Däu självar sägar de.” ³Yvarst­prästar rikted mangg anklagelsar, ⁴ u da frågd Pilatus´n: ”Har däu inggentingg ti svare? Däu håirar jo lains di anklagar di!” ⁵Men han svared inggentingg mair, u Pilatus blai fövån´n.

Barabas gis freiar

⁶Bei haugteidn bräukt Pilatus alltut gi en fangg freiar at daim sum di bad um. ⁷Nå sat en sum kalleds Barabas ei fänggelse ifylg me upprorsmännar sum hadd mörd undar orolihaitar. Fålke tåged upp till Pilatus u bad´n ti gär sum han bräuked. ⁹Han svared: ”Vill er att ja skall släpp judars kungg?” ¹⁰Han försto att de var av avund mot Jesus sum yvastprästar hadd utlämne´n. ¹¹Men yvastprästar hetsed upp fålke ti begär att han skudd släpp Barabas ei ställe. ¹²Pilatus sägd pa nöit: ”Va skall ja da gär bei han sum er kallar judars kumgg?” ¹³Di ropt ”Kåssfäst´n!” ¹⁵Pilatus, vidd gär va fålke begärd, freigav Barabas. Jesus lätted han peisk u äutlämnd´n sen ti kåssfästes.

Såldatar hånar Jesus

¹⁶Såldatar förd än in pa gardn, alltså residense, u kalled ifylg hail vaktstörku. ¹⁷Di kled´n ei en purpurraudar mantel u snod ifylg en krans av tynne u sätted han pa´n. ¹⁸Sen hälst di´n ”Leve judars konungg!” ¹⁹Di slo´n ei häude me en käpp, spytted pa´n u falt pa knei u haidred´n. ²⁰U när di hadd hån´n, to di av´n den raud manteln u sätted pa´n hans aigne kledar u förd äut´n för ti kåssfäst´n.

Kåssfästelsn

²¹En man sum kom förbei pa väg fran lande, Simon fran Kyrene, far till Alexandros u Rufus, tvingged di ti bär hans kåss. ²²Di förd Jesus till de ställe sum kalles Golgata (de betöidar Skalln). ²³Där gav di´n vein me myrre, men han to int imot de. ²⁴Di kåssfästed´n, u di dailed hans kledar millum si ginum ti kast lått um dum.²⁵De var bei trid teimen sum di kåssfästed´n. ²⁶Pa plakate me anklagelsn mot´n sto de: Judars konungg.

Judars konungg

²⁷Ifylg me än kåssfästed di täu röivare, dain´n till hygar um´n u dann´n till vänstar um´n. ²⁹Di sum gick förbei smäded´n skaked pa häude u sägd: ”Däu sum reivar ner temple u byggar upp de iggen pa tre dagar, ³⁰hjälp di självar nå u steig ner fran kåsse.” ³¹Leikså gärd yvartprästar u di skriftlerd narr av´n sinsimillum u sägd: ”Andre har han hjälp, si självar kan han int hjälpe. ³²Han sum jär Messias, Israels konungg, nå far han steig ner fran kåsse, så´tt vör kan se de u tro pa´n.” Di sum var kåssfästne ifylg me´n skymfed di ú.

Jesu döid

³³Bei sjätt teimen falt a mörkar u vared till neiende teimen. ³⁴U bei neiende teimen roped Jesus me haugar raust: “Eloi, Eloi lema sabahtani?” (de betöidar : min Gud, min Gud, varför har däu yvargit mi?). ³⁵Någle sum sto inbei håird de u sägd: ”Han ropar pa Elia!” En av dum ränd bårt u fylld en svamp me säurt vein, sätted han pa en käpp u gav´n ti dricke u sägd: ” Lätt uss se um Elia kummar u tar ner´n.”

³⁷Me a haugt rop släuted Jesus ti andes. ³⁸U da brast förhängge ei temple ei täu dailar, uppifran u änd ner. ³⁹När officern sum sto vändar mot´n sag´n gi upp andn pa de veise sägd han: ”Den mann´n mat ha vart Guds säun”.

⁴⁰Länggar bårt sto ú någ kvinnfålk u sag pa, u blant daim var Maria fran Magdala, den Maria sum var Jakob den ynggres u Josefs mor, u Salome. ⁴¹Di hadd fylg me´n u tjän´n när han var ei Galiléen. U där var mangg andre kvinnar, di sum hadd gat me´n upp till Jerusalem.

Gravläggninggi

⁴²Da de allt hadd blitt kväldar – de var förberedelsedagn, alltså dagn före sabbatn – ⁴³kom Josef från Aramataia, en ansedar radsHerre, sum ú han vänted pa Guds reike. Han to mod till si u gick upp till Pilatus u bad ti fa Jesu krupp. ⁴⁴Pilatus blai fövånen yvar att Jesus allt hadd döit. Han kalld till si officern u frågd um Jesus verklien var döidar. ⁴⁵När han fick vit de av officern skänkt han Josef den döid kruppn. ⁴⁶Josef kauped linnetöig, to ner´n u svaipt´n ei töige. Han lägd´n ei en grav sum var äuthuggn ei berge u rulled en stain framför inganggn. ⁴⁷Maria fran Magdala u Maria, Josefs mor, sag var han blai lägdar.

Kvinnar bei gravi

16 När sabbatn var yvar, kauped Maria fran Magdala u Maria, Jakobs mor, u Salome kryddar sum lukted gutt för ti smörj´n. ²Teilit pa mårgn ettar sabbatn kom di till gravi när soli gick upp. ³U di sägd till varandre: ”Vaim skall rull bårt stain´n fran gravi at uss? ⁴Men så fick di se att stain´n var bårtrulln, han var mik storar. ⁵Di gick in ei gravi u sag en unggar man ei langgar veitar skräud sit där till hygar, u di blai banggi. Men han sägd till dum: ”Er söikar ettar Jesus fran Nasaret, han sum blai kåssfästn, han har stat upp, han jär int hjär. Keik, hjär jär plassn där han blai lägdar. ⁷Men ga u säg till Petrus u di andre lärjunggar: ´Han har gat före er till Galiléen. Där skall er fa se´n, sum han har sägt till er.´” ⁸Da lämned di gravi u ränd därifran, darrnes u äutum si. U di sägd inggentingg ti någen, för di var rädde.

Den uppstandne veisar si

[⁹När Jesus hadd stat upp pa mårgn ettar sabbatn, veist han si fyst för Maria fran Magdala, sum han hadd dreiv äut sjau demonar för. ¹⁰Ha gav si ei väg u berätted de för daim sum hadd var ifylg me´n u sum nå sörged u grated. ¹¹När di fick håir att han livd u att ha hadd seit´n trod di int pa de.

¹²Därettar veised han si ei en ann´n skipelse för täu av dum mens di var väg äut pa lande. ¹³Di gick ú bårt u berätted för di andre, men int heldar di blai trodne.

¹⁴Sen veised han si för di elv mens di lag till bors, u han förebrådd dum för otro u ainveishait, da di int hadd trot pa daim sum hadd set´n uppstandn. ¹⁵Han sägd till dum: ”Ga äut yvarallt ei världn u förkunn evangelie för hail skapelsn. ¹⁶Den sum tror u bleir döiptar skall räddes, men den sum int tror skall blei döimdar. ¹⁷Iss teckni skall fylg daim sum tror: ei mitt namn skall di dreiv äut demonar, di skall tal nöi tunggmål, ¹⁸di skall ta årmar mei sein händar, di skall int blei skadne um di drickar döidlit gift, u di skall lägg sein händar pa sjauk u gär dum freiske.”

¹⁹När Herren Jesus hadd tal till dum, blai han upptagn till himeln u sätted si pa Guds hygre seidu. ²⁰Men di gick äut u predeiked yvarallt, u Herren hjälpt dum u besanned årde ginum de teckn sum laidsaged de.