Om någon skulle få epitetet Sveriges national tonsättare, så blir det säkert Lars-Erik Larsson. Han är den tonsättare under 1900-talet som har haft flest lyssnare och störst publik, med storverk som "Förklädd Gud" och Pastoralsviten. Men Lars-Erik Larsson har också en stor och varierad produktion bakom sig med verk som inte alltid är så kända för den större publiken. Han studerade i Wien för bl a Alban Berg. När han kom hem så var han dirigent vid Kungliga Teatern och senare under en lång period, 1937-54, vid Sveriges Radio. En viktig period är när han är lärare i komposition vid Musikhögskolan i Stockholm.
Det är där han skall undervisa flera av de elever som sedermera skulle bilda skola i hans namn, och bli en motpol till den kända "Måndagsgruppen".

Lars-Erik Larsson genomgår många musikaliska perioder under sina kompositions år. Innan studieåren i Wien så är kompositionerna nationalromantiska, färgade av Sibelius och Nielsen.
Efter kontakten i Europa med Hindemiths och Schönbergs skolan kommer t ex den berömda "Sinfonietta". Därefter följde en nyklassicistisk period med en "Serenad" för stråkorkester och den internationellt kända "Saxofonkonserten". I slutet av 30-talet och början av 40-talet kommer en romantisk period med publik framgångarna: "Förklädd Gud" (en lyrisk svit för recitation, soli, kör och orkester). Och "Pastoralsvit" (med den mycket kända och uppskattade "Romans"). Efter kriget återupptar Larsson den Hindemithska tråden igen med verk som de tolv "Concertini" för olika soloinstrument och 1952 kommer den kända violinkonserten, som idag framstår som ett av de viktigaste verken inom den svenska violinlitteraturen.

Under 60-talet tillämpar Lars-Erik Larsson en klar formulerad tolvtonsteknik men med ett mycket personligt snitt. Vi får då verk som t ex "Tre stycken för orkester" och orkestervariationerna. I slutet av 60-talet återgår Larsson i den blida romantiska stilen med
"Lyrisk fantasi" och "Aubade" för oboe och stråktrio.

Man kan ha åsikter om Larssons växlande av uttrycksmedel, men i ett tv-program om kompositören Lars-Erik Larsson frågade intervjuaren vad han såg framför sig då han skrev pastoralsviten: "-Naturen, fåglarna eller vattnet" föreslog intervjuaren, efter att ha tänkt ett tag så svarade Larsson på sin skånska dialekt, "-Nää, jag ser inget". Men intervjuaren stod på sig. -"Ser du inte blommorna och allt det vackra i naturen". Men Larsson kunde inte komma med något annat svar. Personligen tycker jag tycker att detta visar att Lars-Erik Larsson är den verkligt genuina musikanten. För honom kommer musiken först. Vad andra ser och tolkar är upp till honom eller henne.

Sinfonietta (1932)
Saxofonkonsert (1934)
Operan "Prinsessan av Cypern" (1937)
Andra symfonin (1937)
Pastoralsvit (1938)
Förklädd Gud op 24 (1940)
Musik för orkester (1940)
Stråkkvartett nr 2 (1944)
Tredje symfonin op 34 (1944-45)
Cellokonsert (1947)
Violinkonsert op 42 (1952)
Missa Brevis (1954)
Tolv "Consertini" för olika solo instrument op 45 (1953-57)
Tre stycken för orkester (1960)
Orkestervariationer (1962)
Lyrisk Fantasi (1967)
Sonatin för cello och piano (1969)
"Aubade" för oboe och stråktrio (1972)