Verk
Intermezzi för piano Op 8
Fyra Lieder Op 9
Konsertstycke för piano och orkester (1902)
Första pianokonserten (1906)
Andra pianokonserten Op 17 (1917)
Tondikten Sommarnatt och soluppgång (1918)
Symfonin Op 20 (1922)
Tre stycken för orkester och harpa (1924)
Liten svit (1928)
Med tidigt intryck från Stenhammars musik utformade Adolf Wiklund sina kompositioner. (Han fick också undervisning av honom.). Wiklund är därmed en viktig länk mellan svensk 1800- och 1900-tals musik.
Adolf Wiklund var under en lång följd av år en av Sveriges ledande dirigenter, engagerad vid Kungliga teatern 1911-24 och sedan Stockholms Konsertförening 1925-38. Wiklund var också en mycket duktig pianist. I sin musik odlar han en utåtriktad och romantisk stil. Bortsätt från en violinsonat och några sånger så bildas sedan hans produktion av verk för orkester. Dessa kännetecknas av en mångfasetterad och målerisk klang. Välbekanta är bl a tondikten Sommarnatt och soluppgång och Tre stycken för stråkorkester och harpa.
Mellan 1921-22 skriver han sin
enda symfoni med viss påverkan av Sibelius. Även om
Adolf Wiklund inte var helt nöjd med detta verk, ses symfonin
som ett av svensk musiks viktigare 20-talsverk. Ändå
är det nog pianokonsert nr 2 i h-moll som är det verk
som rönt störst gensvar. På 1930- och 1940 talen
var konserten ett betydande svenskt repertoarverk.
Min favorit Pianokonsert nr 2 i h-moll
(Den finns inspelad med den legendariske svenska pianisten Greta Erikson)Tre stycken för stråkorkester och harpa