Vintern -91 Första vintern på OL-gymnasiet och andra vintern i rad med väldigt lite snö och ingen skidåkning. Jag var bättre än tidigare och tyckte att det var jätteroligt att träna, ju hårdare desto roligare. Fick ont i vaderna, visste inte vad det var, gissade på träningsvärk eller sträckning. Minskade träningen till 30-40 minuters pass och drog ned intensiteten. Det kändes lite bättre men inte bra.
Påsken -91 Träningsläger med OL-gymnasiet i Östeuropa. Var inte med på alla pass och körde ganska lätt de övriga träningarna. Lägret avslutades med en tredagarstävling. Det höll inte benen för. När vi kom hem hade jag så ont att jag knappt kunde sova. Fick en 10-dagars kur med Voltaren. Efter tre dagar var alla smärtor borta.
Våren -91 Efter ett par veckors vila började jag träna lite lätt. Började vid det här laget förstå att det var benhinnorna som strulade. Sprang / gick några J-cuper och hamnade väldigt långt ner i listorna. Lyckades inte ta sista platsen i H18E på 5-dagars även fast jag försökte.
Under hösten var det alternativ träning som gällde. Framför allt cykel men även simning, styrketräning och lite rullskidor. Under åren som gått vet jag inte hur många gånger jag börjat springa lite försiktigt. Det brukar se ut så här: Börja någon vecka med promenad. Lägg sedan till någon minut löpning på slutet. Efter 2-3 månader är löptiden 20-30 minuter. Där har antingen benen sagt ifrån eller jag blivit sjuk. Så höll jag på resten av tiden på OL-gymnasiet.
Sommaren -93 Operation 1 på Södersjukhuset av Docent Per Hamberg 8/7. Operationen gick bra. Jag kunde gå dagen efter och tog mig hem på egen hand. Tog bort stygnen efter två veckor. Min militärtjänst som började 1/8 fick jag uppskjuten ett år. Istället blev det ett års studier. Benen kändes ganska bra. Jag fortsatte som tidigare med successiv ökning av löpningen. Kom aldrig upp i några längre löptider innan jag fick ont, vilade då några veckor och började om igen.
Augusti -94 Militärtjänsten. Kände lite i benen men inte värre än att jag kunde vara med på alla övningar. Efter 3-4 månader kände jag att det inte gick längre. Kontaktade regementsläkaren för att få frisedel och opereras igen. Han och idrottsläkaren jag blev skickad till tyckte inte det var någon mening med operation så det blev ingen frisedel utan förflyttning till enklare tjänst. Jag tog kontakt med Ejnar Eriksson på Karolinska Sjukhuset som erbjöd mig en operation, men det var några månaders väntetid.
Maj-95 Operation 2 på KS av Dr Karasson under överinseende av Ejnar Eriksson. Det uppstod lite komplikationer efteråt, så jag kunde inte börja sjukgymnastiken förrän efter drygt en månad. I November började jag springa lite försiktigt.
Maj-96 hade jag kommit upp i 27 minuters löpning, då fick jag väldigt ont och min motivation försvann helt. Jag hade gjort vad jag kunnat men det hjälpte inte så nu var det bara att lägga av.
Det kändes skönt och helt naturligt. Äntligen kunde jag acceptera att jag var skadad och inte känna pressen på mig själv.
Jag sprang en direktanmälan på 5-dagars som jag vann. Det kändes väldigt skönt att få avsluta med en seger.
Om och när jag dyker upp nästa gång vet man aldrig, men 5-dagars är alltid ett roligt arrangemang.
November-97 Jag har fortfarande inte börjat träna, men har börjat åka ut till klubbens träningar på torsdagar för att basta.
Februari -98 Jag har börjat styrketräna lite smått, mest för att hålla igång kroppen. Det känns lite tungt att bara göra det när det är springa jag vill göra.
Våren/sommaren -98 Jag har börjat träna lite mer aktivt. Har satt upp som mål att gå ut ock springa den 22/7. Det kommer bli tufft att komma igon och träna men jag har börjat allafll. Jag brukar säga att jag tränar under bekvämlighetsflagg, dvs bara när det är fint väder :-)