Praktiska konsekvenser av eventuellt uppdelning
av SKB
Som SKB´s avelsledare inom Svensk Avel vill jag
härmed helt kort belysa ett par av de konsekvenser en uppdelning av
rasen SKB kommer få på avelsvärderingen. Avelsvärderingen
ligger till grund för att kunna bedriva ett avelsarbete. Utan avelsvärden,
index, är det omöjligt att kunna jämföra och rangera
djur som står i olika besättningar och under olika behandlingar
vad gäller utfodring och övriga rutiner.
Risk att avkommegrupperna inte blir tillräckligt stora
Redan idag är SKB-rasen med sina ca 2300 djur i officiell
kontroll en liten ras när det handlar om avkommeundersökning.
För att bibehålla en acceptabel säkerhet på avelsvärden
krävs en dottergrupp på minst 20 döttrar, och för
att få det ska 400 doser av ungtjuren användas på ko/kviga
av samma ras. Jag bedömer det som mycket svårt att lyckas få
ihop hela dottergrupper om en uppdelning av SKB sker.
Ny raskod gör att tidigare kopplingar försvinner
Ras+stamboksnummer är tjurens unika identitet i det
system Svensk Mjölk har. Vid byte av ras på tjur, kommer tjuren
i systemet betecknas som "ny tjur" och samtliga gamla kopplingar försvinner.
De tjur/koindex som finns idag kommer alltså ej att fortsätta
existera i de fall djuren byter ras. Det kommer ta flera generationer innan
några index av värde kan användas, eftersom index bygger
dels på djurets egen prestation, dels på djurets härstamning.
Hur bevaras Fjällrasen bäst?
Jag anser att man noga bör överväga om det verkligen är det bästa för Fjällrasen på sikt att göra denna drastiska förändring. Risken är att när det inte går att välja ut de bästa djuren till nästa generations avelsdjur kommer rasen försämras avkastningsmässigt i snabb takt. Många lantbrukare har redan idag en ansträngd ekonomi och blir avkastningen ännu sämre blir steget att byta till SRB eller SLB lätt att ta. Då har väl inte raskodsbytet blivit till någon fördel för rasens utveckling?
Ett förslag som är tänkbart är att
man gör på samma sätt som med SRB/Ayrshire. Där har
djuren olika raskoder i systemet, ras 1 resp. ras 5, men avelsvärderingen
sker gemensamt. Det är ett alternativ som är tänkbart och
som jag tycker man bör följa. Om ingen avelsvärdering sker
har vi mycket svårt inom Svensk Avel att se vad vår uppgift
som avelsföretag kan bli. Tänkbart är att istället
respektive rasförening får sköta hela arbetet med tappning
av tjurar på exempelvis Alebäck.
Camilla Swärd, Svensk Avel