Det bortglömda folket
I den norra delen av Cypern är de kilometerlånga stränderna tomma, människorna är ensamma, desperata, arbetslösa och har svårt att försörja sin familj och de är fängslade i sitt land. Deras brott är att de är turkar och muslimer.

1571 blev Cypern en del av det Osmanska Riket. Under det turkiska styret som varade i mer än 300 år fick de ortodoxa grekerna hjälp med att organisera sig till en social och kulturell enhet och åtnjöt total säkerhet och välfärd. I mer än 400 år har öns befolkning utgjorts av två separata folk: turkiska cyprioter och grekiska. Dessa två folkslag har aldrig förenats till en cypriotisk nation.

De har skyddat sin nationella identitet med separata språk, traditioner, kultur, religion och ett historisk arv. Trots att turk- och grekcyprioter levt tillsammans på ön i mer än 400 år, har grekcyprioternas mål varit att annektera hela ön till Grekland och assimilera den turkiska befolkningen på ön. Uttalanden om detta har gjorts av grekiska och grekcypriotiska ledare över tid.

Idén om att förena Cypern med Grekland kan spåras tillbaka till 1821. De som har åkt till Södra Cypern känner redan till att ön är delad, nämligen Södra och Norra Cypern.

I svenska massmedia berättas om hur hemska turkarna var som invaderade ön. Det är självklart att dessa ord kommer från grekernas mun för att rentvätta sig själva från de barbariska grymheter de begått mot öns turkisktalande befolkning under mycket lång tid.

Svenska massmedia har aldrig skrivit eller berättat om orsakerna eller medaljongens baksida. Inte heller verkar det som om svenskar är intresserade av sanningen. Hittills har bara grekernas åsikter och rapporter publicerats utan att man berättar att det faktiskt var grekerna som orsakade allt kaos från början(läs mer i tidningar och FN material från 1960-70)

Informationen nedan är ur FN:s arkiv och från material som experter (författare, journalister etc) skrivit om Norra Cypern.

ÖVERSIKT ÖVER VIKTIGA ÅRTAL OCH HÄNDELSER

Före 1571 var Cypern en handelsö och tillhörde inte något land eller någon nation.

1571 blir Cypern en del av det Osmanska Imperiet.

1821 är det Byzantinska Imperiets höjdpunkt.
Grekland krigar mot Turkiet för självstyre och för mera territorium.

1878 får britterna inflytande över Cypern (vilket fortsatte ända fram till 1960.)

1923 återfår Turkiet formellt styret över Cypern.

Ärkebiskop Makarios svär 1950 en helig ed att han alltid ska arbeta för en förening av Cypern med Grekland (=ENOSIS) oavsett motstånd och motgångar. Makarios höll fanatiskt fast vid detta löfte ända till slutet av sitt liv.

1955 påbörjade den grekiska terrororganisationen EOKA sin våldskampanj mot öns turkiska befolkning. ENOSIS, dvs en annektering av Cypern till Grekland, var målet och kravet var att endast grekcyprioterna skulle få självbestämmande. Storbrittanien vägrade dock, eftersom man ansåg att både turk- och grekcyprioter hade rätt till självbestämmande.

Grekland som eftertraktade ENOSIS hjälpte grekcyprioterna genom att ge dem vapen och militär personal medan turkcyprioterna sökte hjälp från Turkiet för sitt självförsvar.

Garantiavtalet
Britterna fortsätter sin kolonialadministration fram till 1960 då - efter mycket stort lidande och stora förluster i liv räknat pga den terror den turkisktalande befolkningen får utstå - Republiken Cypern grundas. Författningen blir ett politiskt partnerskap genom ett sk garantiavtal. Detta innebar att både turk- och grekcyprioter gemensamt skulle dela på makten och samarbeta i en tvåsamhällsstat.

Garantiavtalet undertecknades av Storbrittanien med Grekland och Turkiet som garantörer, vilket innebar jämlikt politiskt partnerskap för grek- och turkcyprioter samt att annektering av Cypern till annat land förbjöds.

Provokationer
1962 talar Ärkebiskop Makarios offentligt om AKRITAS-planen och EOKA (Le Monde). I sitt radiotal den 4 september sa Makarios

"Tills dess detta lilla turkiska samhälle, som utgörs av den turkiska rasen, som varit hellenismens förskräckliga fiende utplånas, kan EOKAs hjältars plikt aldrig ses som avslutad".

1963 AKRITAS-planens skapare: Makarios, major Samson, general Ionides (Grekland). Grekcyprioterna tar i december detta år över ledningen av Cypern genom att sparka ut turkcyprioterna ur det gemensamma parlamentet och från alla ledande samhällspositioner.

Makarios beordrar sin armé att attackera turkcyprioter över hela ön för att bryta ner deras motstånd mot att bli kolonialiserade av Grekland.

Turkcyprioterna blir statslösa och fråntas alla medborgarskapsrättigheter. 1963-64 skriver media och journalister i hela världen om terrorn mot turkcyprioterna.
Mer än 25% av den turkcypriotiska befolkningen tvingas från sina hembyar och blir flyktingar medan hundratals andra mördas och såras. Moskéer och andra heliga platser förstörs.

Denna plan är känd som AKRITAS-planen och syftade till att nå ENOSIS genom att systematiskt förstöra den binationella republiken... "att skapa panik bland turkarna... att visa vår styrka för turkarna så överväldigande.... att ingen kan hjälpa dem."

Media
Michael Stephen citerar i sin bok "Cyprus": Two nations in one island" bland annat ur Daily Express den 28.12.1963 om turkiska kvarter där 200-300 hade slaktats de senaste fem dagarna.

Daily Telegraph skrev den 14/1-63 att alla turkcypriotiska invånare i Aios Vasilios hade massakrerats och lagts i en massgrav den 26 december 1963. Röda Korset var närvarande vid uppgrävningen.

Ur tidningen The Observer (5/1-64) kommer följande citat: "Grekiska mordbrännare bränner turkiska hus framför nästan på den grekiska lokalpolisen." En italiensk korrespondent, Georgia Bocca, rapporterade i tidningen Il Giorno den 14/1-64 "grekisk terrorism är obarmhärtig... Klockan 4 på eftermiddagen är det utegångsförbud i de turkiska byarna."

Den 21 april 1966 publicerade den grekcypriotiska tidningen Patris ett topphemligt dokument, en plan som förbereddes 1963 av det grekcypriotiska ledarskapet för att nå ENOSIS genom att krossa allt turkcypriotiskt motstånd.

1967 rapporterade FN:s generalsekreterare till säkerhetsrådet den 8 december i dokument S-8286 "när oroligheterna bröt ut i december 1963 flydde tusentals turkcyprioter till platser som var säkrare för dem".

En fd amerikansk Under Secretary of State, Mr George W. Ball, har skrivit en bok med titeln "The Past has Another Pattern". I denna bok skriver han bl a att Makarios centrala intresse var att blockera turkisk intervention så att han och grekcyprioterna kunde fortsätta med att massakrera turkcyprioterna.

Mellan åren 1963 och 1974 levde turkcyprioterna på mindre än 3% av Cyperns territorium under ständigt hot från grekcyprioter.

Den 15.7.1974 genomförs en statskupp organiserad och dirigerad av Greklands regering i Aten av grekiska arméofficerare stationerade på Cypern för att utan dröjsmål nå målet ENOSIS. Genom statskuppen kom en ökänd mördare major Nikos Samson till makten och förklarade genast Cypern en "hellenistisk republik". Makarios lät meddela att Samson ersatte honom som president. Denna statskupp utplånade nästan totalt turkcyprioterna.

Den 19 juli 1974 talar ärkebiskop Makarios i FN:s säkerhetsråd. Dagen efter ingriper Republiken Turkiet för att skydda öns turkcypriotiska befolkning från att utplånas totalt i enlighet med det garantiavtal som ingicks 1960 då britterna lämnade Republiken Cypern.

Turkiet hade under hela denna tid (1962-1974) avstått från att blanda sig i Republiken Cyperns interna svårigheter men efter den grekiskstödda statskuppen, såg Turkiet ingen annan möjlighet än att med garantiavtalet som stöd aktivt skydda den turkcypriotiska befolkningen från att utplånas.

Den 30 augusti 1974 rapporterade den västtyska tidningen Die Zeit "massakrerna på turkar i Paphos och Famagusta är beviset på hur rätt turkarna hade i det att de blandade sig i". Civilbefolkningen på flera orter hade ställts upp på rad och skjutits av grekcyprioter. Charles Foley, en brittisk författare, har skrivit i sin bok "Legacy of Strife" om hur grekcyprioterna skapade hemliga arméer (Penguin books 1964).

Andrew Borowiec, en amerikansk författare, skrev "Städer och byar var överfyllda av lik; grekcyprioterna som kontrollerade Nicosia-flygplatsen och andra ankomsthamnar förbjöd alla manliga turkcyprioter i militär ålder att återvända till Cypern".

Pierre Oberling, professor i historia, skrev i sin bok "The Road to Bellapais - The Turkish Cypriots Exodus to Northern Cyprus" (1982) att grekcyprioterna förberedde en konflikt som trappades upp i december och att inrikesministern uppmanade officerare ur EOKA att "vara tuffa mot sina turkcypriotiska grannar". Dessutom berättade han om ett tillfälle då telefon- & telegraf-förbindelserna mellan den turkcypriotiska delen av Nicosia klipptes av medan turkcypriotiska fordon under samma tid anfölls med maskingevärseld.

Scott Gibbons, en brittisk journalist, skriver i sin bok "Peace without honour" om hur turkiska ungdomar avrättades framför de vuxnas ögon i sina hem av grekcypriotiska män med gevär.

Sedan 1974 utför Grekland och dess så kallade partners inom turism, massmedia, kyrkan och andra en intensiv hatkampanj mot Turkiet och Norra Cypern. Grekland har till och med använt en terrororganisation som heter PKK för att dölja vad som skett på Cypern och för att kunna visa sig som rättmätig ägare till hela Cypern. De har också lyckats med dessa kampanjer och har uppenbarligen övertygat resten av världen om att de har rätt.

Få har läst eller intresserat sig för att läsa FN:s dokument, medias dokument eller lyssna på turkcyprioterna och deras syn på Cypernfrågan.

1975 omgrupperas folken på Cypern.

ref: The Crux of the Cyprus Question

 

 

Tillbaka till första sida