Det är jag som är Cissa. Jag var ensam och övergiven, när jag strax innan jul fick flytta in här. Först låg jag under badkaret och var rädd för hunden och den andre katten, men snart vågade jag mig upp i vasken. Det blev min fristad i nästan en månad, men när jag sedan blev kastrerad, tyckte jag det var svårt att hoppa upp, så det fick bli en korg  på badrumsgolvet. Men dagarna gick och jag blev modigare för var dag, när jag hörde en burk öppnas var jag tvungen att komma fram så jag inte missade något mål mat. Nu är jag inte rädd för något, jag brukar ligga på värmepannan i grovköket, där är varmt och skönt och jag kan hålla reda på allt som händer. Maten serveras strax intill och vi katter har en lucka så vi kan gå ut i trädgården när helst vi vill. Nu när det börjar bli varmt och fåglarna sjunger ligger jag ofta ute och filosoferar över hur skönt det är att leva. Så skulle alla katter ha det!!