Insändare
Kära läsare
- så var det dags för december månads insändare. Denna månad har vi valt
att publicera en längre insändare skriven av motionären Max Funk. Herr Funk är en av Lillköpings
flitigaste hurtbullar med många års erfarenhet av motionsvärlden. Vi önskar
här på redaktionen, att ni läsare ger respons på herr Funk:s insändare och vi skulle också vilja ha en replik
från Mysica
själva, angående problemet.
Sarah J
Parkett
insandare@swipnet.se
Efter
att ha knappt stått ut med små aerobicssalar på ”gamla” Mysica, bestämde
jag mig ändå för att stanna kvar till efter ”flytten”, i hopp om att de
nya salarna skulle vara rymligare. En numera f.d. kund förklarade i somras att
även om de gjorde salen mycket större så skulle problemet kvarstå. ”Hur då?”
frågade jag. ”De kommer förstås att släppa in enormt mycket folk i den nya
salarna också.”
Trotsigt, höll jag ut sommaren på Mysica, i väntan på att
det nya träningshuset skulle invigas i höst.
Men ack och ve – det den f.d.
träningskollegan hade varnat för slog dessvärre in. Nu är det lika trångt
som förut men mer kaotiskt. Det sorgliga är också att det lovades att salen
skulle kunna ta upptill 80 personer.
När 50 personer ”kör” samtidigt är det fullt i
lokalen, men ändå acceptabelt. När 60 pers. tränar, så är det riktigt
fullt. Och när det är över 60 pers. – rena mardrömmen.
Frågan jag nu ställer mig:
hade man smurfer som måttstock, när storleken på salen skulle bestämmas? Om
80 människor skulle gå på samma pass torde träningen urarta likt en
havererad cirkus. 80 stycken små blå varelser med vita byxor och toppluvor,
skulle däremot alldeles utmärkt få plats.
Vad är orsakerna till trängseln i salen? Jo, för det första har man dragit
ner på antalet pass, eftersom det numera bara finns en aerobicssal –
”gamla” Mysica hade två. Nu har alltså de trogna kunderna färre pass att
välja mellan.
Det andra beror på, att ett nytt fräscht gym lockar nya
kunder och Mysica är inget undantag. Det är trevligt att möta nya människor,
men inte genom att man krockar ihop sina huvuden efter en kombinerad snurr-sidförflyttning
åt vänster.
Det tredje beror på, att man
släpper in mer – både nya och trogna – kunder, än vad salen egentligen
klarar av. Detta är en gammal välbeprövad och inkomstbringande metod.
Konsekvenserna av att det släpps in för många
motionärer, leder till att många tränande inte blir
trötta, eftersom det inte finns plats för att ta ut rörelserna. Man
kan lika gärna gå ut och promenera en timma. Det är billigare och man får
dessutom frisk luft.
Skaderisken
ökar, speciellt vid snurrar och långa sidförflyttningar, eftersom de
tränande står så nära varandra. Irritation uppstår också när t.ex. någon,
med sina fullt utsträckta armar, råkar slå till tjejen till höger om sig - på
brösten. Själv har jag fått ett antal händer i ansiktet.
Man förlorar glädjen i att träna
när man inte hänger med p.g.a. att det riktigt svårt
att se instruktören. Det är många led av tränande, vilket bidrar till
minskad sikt framåt. Detta gäller ju inte de som står i första och i andra
led, men alla kan ju inte stå längst fram.
Problemet är egentligen enkelt att lösa. Ledningen för gymmet borde begränsa
antalet tränande till 50 per pass. Det finns en risk i att många då skulle
bli utan biljett till de ”populära” passen. I sådana fall bör ledningen
utöka antalet ”populära” träningspass.