Förutom en bärbar scanner fick jag denna klassiker - Tid att älska, dags att dö - av min mamma. Hon vet ju om att böcker som är skrivna av Strindberg eller Remarque, alltid går hem.

Baksidan berättar följande: "Under andra världskrigets slutskede återvänder den unge tyske soldaten Gräber till sin hemstad på några veckors permission. Hans regemente befinner sig på reträtt i Ryssland, och missmodet har börjat sprida sig bland trupperna och också tvivlet på Tysklands möjligheter att segra. Men censuren är effektiv och soldaterna känner inte till de svåra bombningarna av hemlandet. Gräber chockas svårt när han upptäcker den fruktansvärda förstörelse som hemstaden utsatts för. Hans mor och far är försvunna, och i sina försök att få veta något om deras öde träffar han en ung kvinna. Genom henne och andra människor får han insikt i förhållanden, både i Tyskland och de ockuperade länderna, som han förut inte trott vara sanna.

E.M. Remarque skapade med Tid att älska, dags att dö ett nytt mästerverk om kriget och dess människor, kanske ännu större fullödigare än På västfronten intet nytt.

Här följer första stycket i det första kapitlet i boken:

"Döden luktade annorlunda i Ryssland än i Afrika. I Afrika, under svår engelsk beskjutning, hade de döda också ofta fått ligga obegravda mellan linjerna, men solen hade arbetat fort. På nätterna hade lukten kommit med vinden där bortifrån, sötaktig, kvävande och tung - de döda hade fyllts av gaser och de hade lyfts upp som spöken i de främmande stjärnornas sken - som om de ännu en gång ville kämpa, tysta, utan hopp, envar för sig - men redan nästa dag hade de börjat skrumpna ihop, smyga sig tätt till marken, oändligt trötta, som om de ville krypa ner i jorden - och när man sedan kunde hämta dem, var många redan helt lätta och ihoptorkade, och av dem, som man först efter veckor fick tag i, fanns nästan bara skeletten kvar, en skramlande benhög inne i de plötsligt alldeles för vidlyftiga uniformerna. Det var en död som torkade ut de döda, i sanden, solen och vinden. I Ryssland var döden en smetig, sörjig, stinkande historia."

Tungt(!), men väldigt välskrivet. Jag kan knappt hindra mig ifrån att sätta tänderna i den här boken.

Tack B, E och J, för de fina julklapparna !!!

Morgan