Historik om Kungsberga
Kungsberga är en mycket gammal by som en gång steg upp
ur vattnet och befolkades av mängder av fåglar. Hit kom
stenåldersmänniskorna paddlande och roende i sina båtar.
De fiskade och snarade fågel, tog fågelägg och kanske
badade vid klipporna. På den tiden fanns det gott om
fågel så det lär ha blivit ett väldigt skränande när det
kom människor på besök.
Inte förrän ungefär 500 f.Kr. hade landet höjt sig så
mycket att våra första invånare tyckte det var mödan värt
att bosätta sig här. De odlade jorden, fiskade och jagade.
De föddes, de levde och de dog. Vi har fått några
hälsningar av dem som än idag står kvar och påminner om
dem.
Högst upp på Kumla berg finns ett röse, en grav som också
markerar att platsen är upptagen. Här har förmodligen
också funnits en vårdkase, dvs en eld som tändes ifall
fiender var analkande. Vårdkasesystemet började långt
ut i skärgården och slutade vid Birka. På några timmar
kunde man varsko befolkningen om fara.
Kumla betyder helt enkelt gravplats. Olyckligtvis har
namnet förkommit på nya kartor- nu står det Kungsberga
berg- vilket gör att en bit av vår äldsta historia lätt
glöms bort.
På södra sidan om byn finns ett smärre gravfält. En hel
del gravar finns kvar trots byggnation och vägar.
De förnämsta är ett par kammargravar. I dem begravdes
bara förnämt folk. Vilka som sover tusenårig sömn där vet
vi inte men de bör ha varit rika och mäktiga. Kanske
de hade handelskontakter med avlägsna länder, kanske
ägde de mycket mark. Bredvid kammargravarna står också
ett par bautastenar, också de är monument över sina
invånare.
Det finns några spår efter järnåldershus men annars har
man byggt sina gårdar på ungefär samma platser genom
århundradena. Det betyder att hela vår historia ligger
lagrad under våra husgrunder och det är bara i vår
fantasi vi kan återskapa den gamla byn.
Den äldsta skriften finns på runstenen vid sjön,
stenen som står vänd åt fel håll! Runstenar står alltid
uppställda mot farvägen men den här har hamnat från den
gamla farvägen som naturligtvis var vattnet.
"Ulv, Vinkel och Syrkel...de..denna sten efter...sin
fader Gud hjälpe anden" har någon ristat för sådär 1000
år sedan. Ulv, Vinkel och Syrkel kanske var bröder
som blivit faderlösa. Tänka sig att de stod här i backen
och diskuterade inskriptionen med en anlitad
runristare. Kanske dog deras far i viking? Men de
avslöjar att kristendomen har kommit till Kungsberga
trots att stenen står nära Odinskällan. En källa man
besökte långt in i vår tid för att dricka ur och få
lite hjälp mot sjukdomar.
Skriftliga dokument över byn finns från medeltiden och då
får vi reda på att byn hette ursprungligen Berga.
Det var Magnus Ladulås som ändrde namnet till Kungsberga,
eller som det stavas i en av de handlingar han har
undertecknat i byn: Konungxbergh.
Man tror att Kungsgårdens hus låg i Ringanäs där ett
flertal ruiner fortfarande kan ses. Kanske påminde denna
borg om Alsnö hus...
Men borgen rasade- eller blev den raserad? Ingen vet men
vi vet att mängder av byggnadsmatrial transporterade
härifrån till Svartsjö gamla slott som Gustav Wasa lät
uppföra. Men sen brann det slottet och eftersom
återvinning är en urgammal dygd transporterade även det
teglet till Stockholms slott.
På 1400-talet lät man stycka kungsgården i 12 exakt lika
stora gårdar. De allra flesta av dessa ursprungliga gårdar
ligger kvar på sina gamla platser vilket gör byn till en
mycket ovanlig by. Gårdarna har sen kallalts 1:an,
2:an osv i dagligt tal. Invånarna kallades t.ex Gutavsson
i 11:an och då visste ju alla vem det var. Några
gårdar har också klassiska namn som Sörgården och
Norrgården. Dessa namn kan härstamma från järnåldern för
även om de är vanliga så är de tradionella.
En gård heter Smedvreten och här bodde bysmeden.
Dit har nog många hästar gått för att få nya skor.
Bredvid vägen mot Vendeludd finns resterna av en hålväg
kvar, det liknar mest ett brett dike men är alltså en
mycket nernött väg. Vattenvägarna har alltid varit
viktiga för byn och för inte så länge
sen fanns en ångbåtsbrygga vid sjön. Bönderna i byn kunde
med hjälp av båtarna sälja sina produkter i stan. Det var
också ett populärt nöje att följa med ångbåten några
bryggor för att kunna ta sig en pilsner. Från stan kom
sommargäster och dynga... Bönderna köpte stora lass med
avfall från stadens resturanger som användes som
jordförbättring. De flesta Kungsbergabarn har väl grävt
skatter dvs porslinsskärvor i jorden? Det är skönt att
veta att det inte är förfäderna som slagit sönder
porslin till den milda grad...
De flesta byar sprängdes under laga skifte på 1800-talet
men Kungsberga förblev en by. Därför räknas denna by som
unik. Det sägs att lantmätaren blev bortjagad under
knivhot- men sanningshalten i denna historia kan
jag inte garantera.
Men än idag sägs bybefolkningen vara ovanligt upprorisk-
också ett arv att förvalta!