VÅRA VÄLGÖRANDE ALGER

"Vad stod det? Välgörande? Alla dammägare vet väl att alger är ett elände!"
Nja, låt oss titta lite närmare på problemet, dess orsaker och lösningar.

Det finns en mängd olika algarter, var och en med sina specifika egenskaper och krav på levnadsbetingelser. Att gå igenom dem alla skulle föra alltför långt och skulle dessutom knappast hjälpa oss att hantera dem bättre. Låt oss i stället titta på de vanligaste algtyperna men även på en företeelse, som ofta misstages för algblomning.

SVÄVALGER

Svävalger är de alger, som kräver minst näring och de är därför vanliga på våren eller i nyanlagda dammar, där näringsinnehållet inte hunnit byggas upp så mycket ännu. De är mikroskopiska och därför inte synliga för blotta ögat. Som namnet anger svävar de fritt i vattnet och som de flesta växter innehåller de klorofyll och ger därför vattnet en neongrön färg. Observera att denna färg är ren och vackert lysande grön.

Svävalgerna är egentligen inte skadliga för dammiljön eller fiskarna. Tvärtom mår fiskarna utmärkt i grönt vatten, något som bl a utnyttjas av japanska koiodlare. För den vanlige dammägaren är det ju dock irriterande att inte kunna se sina fiskar och därför är svävalgerna icke önskvärda i trädgårdsdammen. Eftersom svävalgerna följer med vattnet är UV-ljus den mest effektiva behandlingen mot dem. Använd hellre ett högre wattal jämfört med rekommendationerna än ett för lågt. Byt lampan inför varje säsong och se till att rengöra kvartsglaset, så att inga föroreningar hindrar UV-strålarna att nå algerna.

UV-strålning kan teoretiskt sett även döda parasiter och bakterier, men för att hinna spola alla närvarande odjur förbi UV-lampan, innan de hunnit föröka sig i ett annat hörn av dammen, skulle det krävas rejälare pumpar än vad vi normalt använder. För att balansera dessa pumpars genomströmning, skulle det också krävas helt andra wattal på UV-enheterna än vad som brukar användas för algbekämpning, om man ville uppnå de 30,000 mikrowatt/sek/cm2, som krävs för att avliva bakterier. Dessutom behagar ju inte alla bakterier och parasiter vara frisimmande och därmed tillgängliga för UV-ljuset, så för att kontrollera de här kreaturen får man lita till andra medel.

ETT VANLIGT MISSTAG

Det här är en företeelse, som många dammägare misstar för svävalger. Skillnaden är emellertid lätt att se, om man jämför de båda bilderna. I stället för svävalgernas friska, opaka, neonljuslika grönska har vi här en matt, grågrön ton och i bästa fall ett par decimeters disig sikt.  Det vi ser av botten är täckt av ett grågrönt "damm", som lätt virvlar upp, när fiskarna drar förbi. Bilden kompletteras av lite skum på ytan. Det här är tyvärr ingen ovanlig syn i små dammar med stort fiskbestånd och små pumpmatade filter.

Det här är inte svävalger. Det är, på ren(!) svenska, en skitig damm och här hjälper inga UV-ljus i världen.  För att råda bot på det här problemet får man städa/dammsuga dammen ordentligt. (Glöm inte att flytta fiskarna någon annanstans, innan ni börjar röra runt i bottensedimentet.) Därefter får man som en mera långsiktig lösning öka genomströmningen radikalt samt försöka att ändra strömriktningen för att uppnå en större rörlighet i vattenkroppen, vilket kan få flera smutspartiklar att närma sig pumpen. Det bästa, om man har möjlighet, är att installera ett bottenavlopp och en Spindrifter, vilket effektiviserar renhållningen maximalt. Om man ökar genomströmningen och lyckas få ut mera smuts ur dammen, märker man om filtret kan hantera den ökade belastningen eller om det behövs en uppgradering även här. Ett alternativ, om man inte vill bygga om dammen, kan vara att använda en "smutsätande" bakteriekultur som t ex Microbe Lift PL. 

En damm som den här ovan är en mycket ohälsosam miljö för fiskar och kan vara en utmärkt grogrund för trådalger.

TRÅDALGER

Om det finns något som förenar dammägare, så är det ett glödande hat mot trådalger. Detta trädgårdsdammens gissel stoppar pumpar, täpper igen slangar, snarar små störar, förökar sig värre än ogräset i rabatterna och är missklädsamt i största allmänhet. Finns det egentligen något positivt att säga om detta djävulstyg? 

Jo, det gör det faktiskt i ärlighetens namn. Trådalgerna tar precis som andra växter upp näringsämnen ur vattnet. De gör det dessutom betydligt mera effektivt än de växter vi brukar favorisera, eftersom alger kan ta upp näring med hela kroppen och inte enbart via rötter. De behöver heller inte vänta tills nitrifikationsprocessen förser dem med nitrat. De klara att dra kvävet direkt ur ammoniak. En kraftig trådalgskoloni fungerar alltså som ett kemiskt/biologiskt jättefilter.

Trådalger är även en utmärkt livsmiljö för en mängd små, vattenlevande organismer, som står högt upp på fiskarnas önskemeny. Det är anledningen till att man ofta kan se koi "beta" bland trådalger utan att lyckas minska algmassan det minsta.

Som avslutning på detta "försvarstal" kan vi även konstatera, att trådalgerna visserligen genom fotosyntesen bidrager till syresättningen i dammen, men denna vackra egenskap är helt försumbar, eftersom de cellandas på natten och då istället kan ge upphov till syrebrist i vattnet framåt morgonen.

Vad finns det då för medel att kontrollera trådalgerna med? Vi kan börja med att dela in dem i tre grupper, som vi kan kalla för kemiska, elektroniska och biologiska.

KEMISKA MEDEL

De kemiska preparat som användes mot trådalger avser som regel att snabbt slå ihjäl algerna och de innehåller därför som regel koppar eller andra ämnen som även är giftiga för fiskar. Giftighet är naturligtvis alltid beroende av koncentration, men även om bruksanvisningen anger nivåerna som säkra för fisk, är en god princip att hålla sig från algmedel som innebär att tillsätta gifter till dammvattnet. En grov tumregel blir då att undvika alla preparat, som utlovar snabbt resultat eller består av en engångsbehandling. Det räcker med de kemikalier man kan tvingas använda mot parasiter och bakterier.

Med en bred kemisk krigföring avlivar man i bästa fall och fördärvar temporärt miljön för samtliga algtyper, även de önskvärda, (se nedan). I sämsta fall missar man dessutom någon av de värsta. Algerna är naturens mästare på mutation, dvs att förändra sina gener och därmed sina egenskaper, vilket gör dem till värdiga motståndare i dammen. Pithophora, en av de längsta och hårdaste trådalgerna, har t ex "lärt sig" att koppar inte är nyttigt och har därför ombildat sig själv, så att den inte längre släpper in koppar i cellerna. Försöker man slå ut Pithophora med ett preparat som innehåller koppar, kommer man alltså endast att göra livet surt för alla andra algsorter och på så sätt gynna Pithophora.

En annan nackdel med att snabbt och effektivt avliva alla alger på en gång, är att de efter döden ganska snabbt blir så sköra att de går sönder, när man försöker avlägsna dem. Det innebär att dammen helt plötsligt innehåller en mängd organiskt avfall, som måste brytas ner. Detta tar tid, kräver mängder av syre, skapar syrefattiga miljöer, som alstrar sumpgaser samt innebär en god grogrund för både parasiter och bakterier. Döda trådalger ser dessutom knappast bättre ut än levande. En stor hög döda alger i dammen innehåller också mängder av trådalgernas favoritnäringsämnen och är därför nästan en garanti för en ny algattack med fördubblad styrka.

En sådan här snabb behandling kan även resultera i förhöjda ammoniak- och nitritavläsningar, eftersom man i ett slag avlägsnat alla trådalgerna som hjälpt filtret att ta hand om avfallsprodukter. Filterbakterierna har därför inte fått tid på sig att föröka sig till nödvändig mängd.

ELEKTRONISKA MEDEL

Trådalgerna behöver en viss mängd kalk för sin uppbyggnad. Eftersom magnetism kan påverka balansen mellan kalciumjonerna och karbonatjonerna i vattnet, kan man härigenom få trådalgerna att absorbera flera kalciumjoner än normalt och på så sätt "växa ihjäl sig". Någon kom därför på idéen att sätta en s k "algmagnet" runt slangen från filtret. Det fungerar emellertid endast på väldigt kort sikt, eftersom algerna lätt muterar och på så sätt snabbt ställer om sig för att möta hotet. Moderna "algmagneter" består därför istället av en elektromagnet, där man styr frekvensen för att hela tiden ändra magnetfältet och därigenom inte ge möjlighet för algerna att anpassa sig. Dessa apparater utrotar inte algerna helt men kan ofta hålla dem på en kontrollerad nivå.

Försök har även gjorts med ultraljud för algkontroll, men det är i skrivande stund ingen vitt spridd teknik.

BIOLOGISKA MEDEL 

De biologiska medlen syftar till att förändra miljön i dammen, så att trådalgerna inte trivs. Redan i detta syfte ligger villkoret att behandlingen måste vara kontinuerlig. Man ska heller inte förvänta sig en förändring över natten, utan det kan ta en till två veckor (normal livstid för en trådalg), innan man ser full effekt. Under denna tid bör man undvika att plocka bort trådalgerna manuellt, eftersom avbrutna trådalger växer ännu snabbare. Detta innebär att den bästa tiden att starta en behandling är tidigt på våren, innan man står med alger upp till armhålorna mitt i sommaren. Dessa nackdelar gör emellertid samtidigt, att man undviker snabba förändringar som aldrig är till nytta i dammen. Man slipper ett berg av döda sönderfallande alger, man slipper en hög, onödig syreförbrukning för nedbrytningen, man slipper återkommande algtillväxt och man slipper efterföljande ammoniak- och nitrittoppar.

De biologiska medlen kan vi dela in i växter, bakteriekulturer och halmpreparat.

Växter

Damm- och sumpväxter anges ofta som det enklaste och bästa medlet för algkontroll. Har man bara tillräckligt med växter i dammen, ska man slippa alger. Det stämmer väl i och för sig, men tyvärr är de dekorativa, odlade växterna vida underlägsna algerna på två väsentliga punkter: 

De är, som nämnts, mycket mindre effektiva vad gäller näringsupptagning, vilket gör att det krävs stora mängder andra växter för att väga upp algernas glupskhet.

De tar mycket längre tid på sig för att komma igång på våren och låter således algerna husera fritt i kanske tre till fyra månader innan de har lyckats hinna ikapp.

Framåt slutet av juli märker kanske den glade trädgårdsdammägaren, att trådalgerna drar sig tillbaka och växterna prunkar. Näckrosorna täcker större delen av vattenytan och allt är äntligen frid och fröjd. Det som då har hänt är emellertid inte att växterna blivit så stora att de lyckats stjäla näringen för algerna. Det är de troligen fortfarande för få och ineffektiva för. Det är istället så att näckrosorna i takt med att de lyckats bre ut sig har berövat algerna ljuset och därmed en nödvändig livsbetingelse.

Välskötta, kraftiga växter kan alltså vara ett medel att kontrollera alger med under förutsättning att man vill låta minst 75 - 80 % av vattenytan vara täckt. Man ska dock inte lita till att växterna på egen hand åstadkommer en bekymmersfri första halva av säsongen.

Bakteriekulturer

Bakteriekulturernas verkan går ut på att bakterierna konsumerar samma näringsämnen som algerna och därigenom svälter ut dem. Detta förfaringssätt accentuerar betydelsen av att tillsätta medlet i tid, innan algerna hunnit etablera sig. Å andra sidan brukar "smutsätarbakterier" kunna göra en god insats mot ett överskott på döda alger. En god representant för bakteriekulturerna är, som ovan nämnts Microbe Lift PL.

Halmpreparat

Halm och i synnerhet kornhalm är ett gammalt medel mot trådalger, som använts i både sjöar och floder. Principen är att halmen, när den multnar, släpper ifrån sig ämnen, som hämmar trådalgerna. Tricket är att få den att multna och inte ruttna, vilket kräver stora mängder syre. Om den börjar ruttna, kommer den i stället för att hämma trådalger att börja lukta illa, släppa ifrån sig sumpgaser och svavelföreningar, öka halterna av oönskade bakterier och eventuellt gynna algtillväxten. 

Om man får igång multningsprocessen, vilket tar 6-8 veckor vid 10 grader C och 1-2 veckor vid temperaturer över 20 grader, sätter den rätta nedbrytningen av olika ämnen i halmens cellväggar igång. Ligniner, som är hårda, vedartade ämnen, kommer då att frigöras i vattnet medan mjukare beståndsdelar löses upp. Om vattnet är mycket syrerikt kan ligninerna oxideras till humusämnen. När dessa ämnen utsätts för ljus i syrerik miljö bildas väteperoxid och det är en förening som förhindrar tillväxt av nya algceller. Själva trådalgen dödas alltså inte utan hindras bara från att växa vidare och föröka sig. En normal livslängd för en trådalg är 1-2 veckor och under denna tid kommer alltså algmassan att gradvis reduceras. Om man behandlar tidigt på våren kan man undvika trådalgerna helt.
"Skulle man inte kunna hälla ren väteperoxid i dammen och bli av med algerna, då?" undrar "Vän av ordning". 
Nej, det fungerar inte, eftersom väteperoxid reagerar lätt med organiska ämnen och snabbt skulle förbrännas på smutspartiklar och annat i dammvattnet. Det är just det kontinuerliga bildandet av väteperoxid, som gör att processen fungerar.

Den stora fördelen med halm är alltså att processen siktar in sig specifikt på trådalgerna. Metoden för att kontrollera dem förekommer också ute i naturen och inga tendenser till mutationer för att motverka effekten har hittills påvisats.

Nackdelarna med halm är att det kräver lite teknik för att få igång rätt multningsprocess på konstgjord väg, det tar tid innan det börjar verka, hanteringen är lite bökig och det skräpar ner i dammen, när halmstråna bryts ner.

Numera finns emellertid flytande extrakt av kornhalm, som ger samma effekt som halmen fast utan nackdelarna. Fördelarna med ett färdigt halmpreparat är alltså att det börjar verka direkt men förändrar tillståndet i dammen långsamt med så lite påfrestning på systemet som möjligt, det har en långtidsverkande effekt och det bereder vägen för önskade algsorter, (se nedan). Kornhalmspreparat har för övrigt ingen som helst inverkan på andra växter och det är garanterat ofarligt för fiskar även vid kraftig överdosering. Det medför heller ingen missfärgning av vattnet. Ett svenskproducerat flytande kornhalmspreparat är Hordeum.

KORTA ALGER

Efter hand som näringsinnehållet stiger i dammen, skapas gynnsamma miljöer för olika algtyper med varierande näringsbehov. Mellan de blygsamma svävalgerna och de giriga trådalgerna hittar vi de korta algerna. De här algerna brukar vara mindre än 1 cm långa och bildar under lyckliga omständigheter en mjuk, smaragdgrön matta över botten och väggarna i dammen. 

En sådan här matta är ovärderlig för en koiägare, eftersom den ger alla de fördelar som algerna har men inga av nackdelarna. Man slipper långa, fula trådalger, som täpper igen pumpar och slangar, men får samtidigt en naturlig bottenmiljö, som hjälper till att hålla vattenkvaliteten på topp samtidigt som den förser fiskarna med ett överflöd av levande föda. De korta algerna är dessutom så mjuka att fiskarna faktiskt kan beta lite av dem och få ett lagom kolhydrattillskott i kosten. 
På det rent estetiska planet kan man även konstatera att en sådan här algmatta har ungefär samma förmåga att binda fasta partiklar till botten som det i alla trädgårdsbroschyrer hyllade bottenskiktet av småsten, men utan att skapa de syrefattiga fickor för oönskad bakterietillväxt som småstenen ovillkorligen gör. 

Slutligen gör en kort algmatta att t o m  den mest extreme koidammsägaren kan hävda att han/hon visst har massor av växter i dammen och att samtliga är synnerligen välgörande för fiskarna.

HUR SKA MAN DÅ FÅ DE KORTA ALGERNA ATT TRIVAS OCH BREDA UT SIG? 

Hemligheten ligger till största delen i vattnets näringsinnehåll. Eftersom de olika algsorterna föredrar olika högt näringsinnehåll är det väldigt svårt för dem att finnas i samma damm samtidigt. Det som komplicerar saken lite är, att de även är olika aggressiva i sin livsföring.

I en nyanlagd damm

Som vi nämnde tidigare är de första algerna i en nyanlagd damm svävalger, eftersom de kan klara sig på ganska litet näringsinnehåll i vattnet. Dessa kan vi ta om hand med UV-ljus. Eftersom inga alger då tar hand om näringen, kommer näringsinnehållet att öka och bli lämpligt för de korta algerna. Därmed borde ju saken vara klar, men tyvärr blir det sällan så. Anledningen är att näringsinnehållet ofta fortsätter att öka snabbare än vad de korta algerna hinner med att ta hand om, eftersom de inte har hunnit att breda ut sig över hela dammytan ännu. Detta ger plötsligt förutsättningar för trådalger och då dessa är väsentligt mera aggressiva än de korta algerna, kommer de raskt att ta över herraväldet i dammen. 

Den logiska lösningen är naturligtvis att hindra näringsinnehållet i dammen från att öka till "trådalgsnivå". Detta måste i så fall ske genom delvattenbyten, men det kan vara svårt att anpassa mängden exakt till att motsvara minskningen i näringsinnehållet. Ofta kan även andra faktorer spela in såsom temperaturförändringar och annat, vilket kan hindra en från att göra tillräckligt stora eller täta vattenbyten. Ett enklare och säkrare sätt är att från början komplettera de normala vattenbytena med ett kornhalmspreparat, vilket hämmar trådalgerna medan de korta algerna får tid att växa till sig. Fortsatt behandling kan sedan fortsätta att hålla trådalgerna i schack till förmån för de korta algerna. 

Vid kraftig trådalgstillväxt i en etablerad damm

Om trådalger börjar växa okontrollerat i dammen, tyder det som regel på brister i filtrering, genomströmning, syresättning och/eller för tätt fiskbestånd. Som vi konstaterat tidigare hjälper det föga att slå ut alla alger, önskade och oönskade, på en gång med något bekämpningsmedel. Även om det skulle lyckas döda algerna, skulle de snart komma tillbaka med fördubblad kraft, eftersom betingelserna i dammen inte ändrats till nackdel för trådalgerna och till fördel för de korta algerna. För att åstadkomma en radikal förändring, är det troligt att man tvingas förbättra filtreringen, bygga om dammen och förmodligen göra av med en del fisk. Det sistnämnda är sällan ett tilltalande alternativ för koiägare och det är ju inte säkert att ombyggnaden passar in i planeringen just nu. 

Alternativet blir då att hjälpa sig fram genom att aktivt kontrollera algerna. Detta följer i stort samma recept som i den nyanlagda dammen: Håll rent, byt vatten, öka syresättningen och förhindra celltillväxten hos trådalgerna med hjälp av ett kornhalmspreparat. Om man har en kraftig algmassa, kommer det att ta ett par veckor, innan man ser en märkbar skillnad. Belöningen är å andra sidan en bestående effekt. Som nämnts ovan är den aktiva substansen från halmpreparat väteperoxid och denna förening reagerar lätt med organiskt material. Det betyder att effekten av preparatet KAN minska, om man har mycket föroreningar i dammen, som väteperoxiden kan oxidera innan den hinner komma i kontakt med trådalgerna. I så fall får man antingen göra sig av med föroreningarna genom rengöring och vattenbyten enligt ovan eller öka dosen halmextrakt. För en mera långsiktig effekt kan man även kombinera kornhalmspreparatet med en "smutsätande" bakteriekultur.

SLUTLIGEN

Alger är en del av det naturliga livet i dammen. Enbart i Europa finns det över 60 arter trådalger. De har funnits i milliontals år, är mästare på att mutera sig själva och är mycket mera effektiva levnadskonstnärer än våra kulturväxter. Det inger en viss respekt och kommer en osökt att tänka på två bevingade ord: "Känn din fiende" och "If you can't beat them - join them".
Det är enklare att jobba med naturen än mot den.

Tillbaka till Hemsidan                Tillbaka till Hordeum