       |
Jag tänkte skriva en liten notis om vad som kan vara bra för koiägaren att ha hemma, för att kunna hantera smärre blessyrer. Som vanligt blev det inte så kort. När jag börjat skriva, tyckte jag att en del saker kanske krävde en förklaring. För den som tröttnat på min verbala diarré och vill gå direkt till uppräkningen av husapoteket finns det en länk här. Skulle man
exempelvis bryta benet, går (!) man naturligtvis till en
läkare, medan enklare krämpor ofta kan klaras av på
egen hand. Känner man sig förkyld, är det sällan mera
brått än att man kan gå och köpa c-vitamin, men de
allra flesta anser väl att plåster och Alvedon är bra
att ha hemma, ifall man skulle skära sig i tummen eller
vakna med huvudvärk. |
För koiskötsel däremot finns det i princip ingen litteratur på svenska, förutom de skötselråd, som ska medfölja vid köpet. Följdaktligen kan det vara svårt att skaffa sig kunskaper om elementär fiskvård. Detta är emellertid av största vikt, då fiskspecialiserade veterinärer knappast hittas i varje kvarter i Sverige. Diagnosticering och kurering av sjuka fiskar är dessutom inte den enklaste avdelningen inom veterinärvården och dammvatten är en miljö, som är vitt skild från luft. Koi är i grund och botten ganska härdiga djur med god förmåga att hantera de naturliga hälsorisker, som finns i deras livsmiljö. För alla fiskar gäller emellertid att ett litet hälsoproblem, som inte åtgärdas direkt, snabbt kan ge en mängd följdkomplikationer, vilka tillsammans kan bli ödesdigra. Att förebygga sjukdomar är alltså det viktigaste målet för koiägaren. Det näst viktigaste är att göra en snabb, resolut och korrekt behandling, om det blir nödvändigt. Detta kräver tre saker:
Nedanstående syftar absolut inte till att vara en komplett sjukvårdsutbildning för koiägare, (för detta skulle det krävas en tjock bok,) utan endast till att ge lite grundläggande tips om de vanligaste sjukdomsorsakerna samt vad som kan vara bra att ha hemma, ifall en koi börjar se hängig ut när affären redan har stängt. Orsaker till ohälsa hos
koi
Listan kan naturligtvis göras mera omfattande, men det här är de viktigaste parametrarna. Brister i det
ovannämnda kan ge följande effekter: Observera att smärre brister i någon eller några av ovanstående faktorer knappast dödar koi omedelbart och på egen hand, men att långvariga, små missförhållanden samverkar i ett utmattningskrig mot fiskarnas motståndskraft. Den dagen det brister, kan det hända mycket på kort tid. När är riskerna för ohälsa störst? Enkel fråga att besvara egentligen: Innan systemet (läs "filtret") har mognat samt när det inträffar några förändringar i systemets balans. Det är då det är extra viktigt att observera förändringar i beteende eller utseende. Förändringar i balansen kan vara uppenbara, t ex att man har satt i flera fiskar eller att man glömt byta UV-lampan och göra rent kvartsglaset, vilket resulterat i en algblomning. Emellertid kan förändringar i vattenkvaliteten vara lömskare, lättare försumbara eller omärkliga uppe från land. Ex 1: Du har just rengjort ditt enkammarfilter med dammvatten enligt alla konstens regler. Bra! Du har fått ut en massa smuts ur systemet. Samtidigt kommer en värmebölja och eftersom fiskarna är hungriga öser du på med ett bra foder. Problemet är bara, att även en korrekt utförd rengöring av ett filters biologiska avdelning riskerar att eliminera upp till 60 % av filterbakterierna, vilket förmodligen tar någon vecka att kompensera. Plötsligt har du ofrivilligt skapat en klar risk för ammoniaktoppar någon timme efter varje utfodring. Ex 2: Du har en ganska hög belastning på systemet, eftersom du har ganska många fiskar - 20 koi i 7 000 liter. Nu är detta inget problem för dig, eftersom du har betalat 20 000 för marknadens värsta filtersystem, som skall fixa 15 000 liter. Fungerar gör det, för du har glasklart vatten och fiskarna har växt i snitt 10 cm sedan i fjor. Dessutom äter de som små grisar och är pigga och glada. Problemet här är att filtret jobbar för högtryck, vilket innebär att filterbakterierna förbrukar karbonatjoner (KH-värdet) i samma takt som Kalle och Musse käkar majskolvar på julafton. Skulle karbonatjonerna ta slut, kan vattnet inte längre buffra pH-värdet, vilket kan ge en pH-krasch över natten. Slutsatsen av detta
blir, att det är viktigt att observera förändringar i
beteende eller utseende hos sina koi, för att kunna
åtgärda eventuella problem på ett tidigt stadium. För enkelhetens skull har jag delat in grejorna i tre steg efter användbarhet/behov. Denna indelning är en personlig uppfattning och absolut inte kungsord. Betrakta den som en vägledning till ungefär i vilken ordning det kan vara lämpligt att skaffa sig utrustning. Steg 1 En bra bok och/eller video om allmän koiskötsel. Vi rekommenderar Koi Kichi av Peter Waddington (bok) samt Hands on Health Care for Koi (video). En eller två rätt konstruerade koihåvar, så att man kan få upp krassliga koi - det är lite svårt att behandla dem annars. En sockhåv, så att man kan flytta fiskarna utan att behöva ha fribrottning med dem. En plasttank
eller ett tillräckligt stort akvarium (minst 500 liter)
för isolering eller karantän. En extra pump och ett extra filter, typ Biopress eller liknande, till isolerings-/karantäntanken. Idealiskt är att ha det konstant igång (moget), så att det fungerar omedelbart, när man behöver det. Har vi inte alla kvar vår första pump och vårt första filter, som vi för länge sedan konstaterade var för klena för vår damm och våra fiskar? Ett par 300 watts doppvärmare eller en 1 kW Profiheater. En extra luftpump. En 20 kg säck (minst) jodfritt salt för parasitbehandling och desinficerande bad (2 % salt, max 10 min, extra syre). Salt minskar även belastningen på njurarna hos koi med sårskador samt håller nere parasit- och bakterietalen vid 0,3 % i dammen. 2 % innebär 20 g/liter och 0,3 % innebär 3 kg/1 000 liter. Chloramine T för att sänka bakteriehalterna i vattnet. Fungerar även mot en del parasiter. En brevvåg för att väga upp behandlingsmedel. Stora, rejäla, tjocka plastpåsar är bra för okulär examinering (att titta på hela fisken) eller injicering av koi. Ett par extra plastbaljor för saltbad o dyl. Steg 2 En bra bok och/eller video om koisjukvård. Vi rekommenderar Koi - Health & Disease av Dr. Eric Johnson (bok) samt Sårvård och hälsa från Tsunami Koi (video). Bedövningsmedel är en förutsättning för sårbehandling, i alla fall av koi över 15 cm. Försök själv hålla fast en levande, våt badtvål. En frottéhandduk (våt) att svepa in den bedövade fisken i. Sårrengöringsmedel. Sårbehandlingsmedel eller sårsalva, som kan fungera för undervattensbruk. Sårförsegling är en förutsättning för en lyckad sårbehandling på en fisk. En hårtork, som blåser KALL luft, för att snabbt torka sårytor och sårförsegling. Kaliumpermanganat för behandling mot i främsta hand gyrodactylus och dactylogyrus. Här gäller det att räkna och väga rätt samt att veta hur man gör, annars har man inga fiskar kvar. Natriumtiosulfat och väteperoxid. Neutraliserar kaliumpermanganat. Nödvändiga tillbehör vid sådana behandlingar. Genesyz är den bästa garantin för att slippa "hålsjuka" och liknande infektioner. Malakitgröntlösning mot bl a svampangrepp. Steg 3 Mikroskop för att bestämma parasitangrepp genom att studera slemlagret. Ett nytt, bra monokulärt (titta med ett öga) mikroskop får man för strax under 3 000 kr och det är definitivt värt pengarna. Själva nöjde vi oss i något år med leksaksaffärens lyxmodell för c:a 300 kr, vilket till nöds visade de större mikroskopiska parasiterna och bara det hjälpte oss mycket att bestämma behandlingar och åtgärder. Vi anser väl ungefär så här: Har man koi över 30 cm, som man tycker om, börjar det väl kännas motiverat med ett riktigt mikroskop. Det är ungefär den kostnaden man kan få ta för att skaffa en ny koi i samma storlek. Har man koi bör man åtminstone skaffa ett "leksaksmikroskop". Kostnaden motsvarar ung två 12 cm koi och ökar definitivt chanserna för att de små liven ska få bli större. En elektronisk våg, exakt på ett gram när, för att väga upp behandlingsmedel. KoiMed 1, som är en elektronisk saltmätare. Att räkna ut saltmängden från början är inga större problem. Med en elektronisk mätare kollar man enkelt salthalten efter vattenbyten. Antibiotikapreparat ifall det värsta händer. Här gäller emellertid normala restriktioner för läkemedel, varför veterinärhjälp krävs. Mycket av det här är ju saker, som gudskelov inte behöver användas dagligen, och det öppnar kanske möjligheter till samverkan med grannar, släktingar och bekanta "inom räckhåll" eller inom klubben. Ett gemensamt referensbibliotek med böcker och videofilmer bör kunna fungera bra och ett mikroskop kan man väl alltid samsas om. Vad gäller håvar, baljor och andra redskap får man emellertid tänka på att desinficera grejorna ordentligt mellan användningar i olika dammar. |