Karantan

Varför karantän?

Om man köper friska koi från en seriös handlare, som är noga med hygienen, borde man väl inte behöva ha dem i karantän? Svaret är tveklöst: Jo! För att förstå varför, behöver vi belysa en del förhållanden och samband.

Alla normala, friska djur har andra organismer, som lever i eller på dem, t ex parasiter, bakterier eller virus.
Allt vatten, där det lever fiskar innehåller även bakterier, troligen parasiter och eventuellt virus, men två dammar har troligtvis inte exakt samma flora och fauna.
Inte alla bakterier och liknande organismer är patogena (sjukdomsframkallande), men många som normalt finns i dammen är opportunistiska, dvs de kan övergå till att bli patogena, om tillfälle gives.
Normala behandlingsmedel för koi, såsom saltbad, kaliumpermanganat eller ens antibiotika har ingen effekt på virus.
Fiskar har ett svagt immunsystem jämfört med däggdjur och när de utsätts för en stressituation i närvaro av potentiellt sjukdomsalstrande organismer, ökar risken för ett sjukdomsutbrott.

Koi är konservativa varelser, som helst inte vill ha några förändringar i sin normala omgivning. Tranport i en plastpåse och förflyttning till nytt vatten med annorlunda kemisk och biologisk sammansättning är knappast vad en koi menar med stabilitet i tillvaron. Följdaktligen blir den stressad och en naturlig reaktion är då att försöka rensa kroppen från föroreningar som ammoniak och förtjockat slemlager, vilket kan härbärgera parasiter, som dessutom fått ökade möjligheter till fortplantning i transportpåsen. Stressen innebär alltså en risk för den nya koien, medan stressreaktionen utgör en risk för de koi, som redan finns i dammen.

Därmed har vi väl klargjort värdet av karantän för nya koi.

Hur ska då karantänanläggningen se ut?

En karantänanläggning godkänd för import ska vara väl åtskild från övriga fiskar och anläggningar för fiskhållning samt försedd med rinnande varmt och kallt vatten samt möjligheter till omklädning. I sin privata karantänanläggning kan man väl tumma på de här föreskrifterna. Det viktiga är att man tar hygienkontrollen på allvar och ser till att hålla redskap etc väl åtskilda och/eller desinficerade.
En karantänanläggning ska ha en god filtrering och tillräckligt utrymme, så att fiskarna inte känner sig inträngda. God filtrering innebär som alltid ett väl underhållet filter med kapacitet att hålla ammoniak- och nitritvärdena på 0 (eller i alla fall näst intill) samt god förmåga att filtrera ut fasta partiklar. Idealet är att man har ett back up-filter igång alltid, så att man när som helst kan sätta in ett moget filter i en sjuk- eller karantäntank. UV-ljus behövs knappast, om man har karantänanläggningen inomhus.
Tillräckligt utrymme är givetvis beroende på antalet nya koi och deras storlek. Skaffar man flera stora koi (50+ cm) på en gång kan de nog behöva en egen liten damm på några kubikmeter, men till några tosai (ettåringar) kan man klara sig bra med en 1 000 literstank för 5 - 600 kr på skroten. (Be att få en, som kommer från livsmedelsindustrin.) Utgå från en tumregel på max 50 cm fisk per 1 000 liter, så vet ni ungefär var man bör ligga. Plasttankar har den fördelen framför akvarier att de är insynsskyddade från sidan. En koi, som gått i en damm eller en tank är endast van vid att se folk uppifrån. Att se rörelser utanför ett akvarium från sidan kan stressa dem. Om så verkar vara fallet, bör man täcka för sidorna på akvariet. Det kan även vara bra att lägga i t ex en skiva frigolit, så att de har något att gömma sig under. Det brukar ha en lugnande inverkan.
En eller ett par 300 W doppvärmare, som ger en möjlighet att kontrollera temperaturen är en klar fördel.
Karantäntanken bör vara lätt att hålla ren och byta vatten på, medan den används, och lätt att desinficera efter avslutad användning.
Det är lämpligt att låta en "gammal" koi, som man inte är alltför rädd om, gå i karantänen tillsammans med den nya. Dels behöver den nya koien sällskap och dels begränsar man risken för korssmitta till karantäntanken. Mera om detta längre fram.

Karantänförfarande

Hur man går tillväga är lite beroende på "patienternas" förutsättningar och vilka problem man kan förvänta sig behöva hantera. Vi förutsätter att fiskarna ser normalt friska ut med hänsyn tagen till transporttid, osv, och går därför inte in på sjukvård, utan håller oss till karantänpraxis. De problem, som kan vara aktuella, är alltså parasiter, bakterier och virus och var och en av dessa kräver sina speciella hänsynstaganden.

Parasiter

Eftersom vi i princip kan förutsätta, att en koi har i alla fall NÅGRA parasiter, såvida den inte just genomgått en behandling, är det lämpligt börja med ett kort bad, innan man släpper ner koien i karantäntanken. Det finns olika bad att välja på, t ex salt eller kaliumpermanganat.

Saltbad, 2 %
20 g rent, JODFRITT salt (NaCl) per liter vatten.
Lös saltet ordentligt, innan fisken släpps i. Saltkristaller kan ge brännskador.
Sörj för god syresättning med en luftpump och en syresten.
Tid: Max 10 minuter eller tills koien lägger sig på sidan.

Kaliumpermanganatbad
1 g kaliumpermanganat (KMnO4) per 5 liter vatten.
Lös kaliumpermanganatet NOGGRANT i 1 liter hett vatten och blanda med resten av vattnet.
Sörj för god syresättning med en luftpump och en syresten.
Tid: 3 minuter. Ta upp koien omedelbart, om den lägger sig på sidan.

Saltbadet är att betrakta som standardbehandling, medan kaliumpermanganat är mera effektivt men också mera påfrestande för fisken. Vilket bad man väljer beror dels på personliga preferenser, men främst på koiens kondition. Ett saltbad klarar en koi i princip när som helst, medan kaliumpermanganat kan vara för mycket för en svag koi.

Efter badet har man förhoppningsvis blivit av med de flesta "vuxna" parasiter, som satt på koiens gälar och slemlager. Ägg från äggläggande arter, som dactylogyrus, ska inte vara något större problem, eftersom man naturligtvis hällt bort vattnet från transpportpåsen. Helt säker är man dock inte. Enstaka "vuxna" exemplar KAN ha överlevt och kan börja reproducera sig direkt i karantäntanken. Ich (Ichtyophtherius multifiliis alias "vita pricksjukan") har ett stadium i sin utveckling, då den ligger inbäddad i huden och är oåtkomlig för behandlingar. Alltså får man vara fortsatt observant på parasitsymptom och vid behov göra nödvändiga behandlingar. Ett mikroskop är ett ovärderligt redskap för att påvisa förekomsten och arten av parasiter.

En lämplig temperatur i karantäntanken är 23 - 25 grader. Vid dessa temperaturer är de flesta parasiters reproduktionstakt hög och de ger sig därför snabbt till känna och kan behandlas. Dessutom är en kois motståndskraft maximal runt 25 grader, vilket gör att den har lättare att stå emot parasitangrepp.

Bakterier

Som tidigare nämnts finns det som regel alltid en viss uppsättning bakterier i vattnet. Dessutom kan fiskar bära med sig en egen uppsättning på sig och i sig. Karantänförfarandet hindrar att en ny stressad koi omedelbart delar med sig av sina bakterier. Samtidigt som man låter den nya koien få tid att aklimatisera sig, kan man låta den få sällskap av en "gammal" koi, som man inte är alltför rädd om. Detta ger en möjlighet att snabbt upptäcka eventuell korssmitta och vid behov behandla därefter. Lämplig temperatur är densamma som för parasitobservation, vilket ger såväl koi som bakterier optimala förhållanden. Skulle det behövas en antibiotikabehandling, har den dessutom bäst verkningsgrad mellan 17 och 25 grader.

Virus

Mot virus finns det sällan några verksamma behandlingsmetoder, så här gäller karantänen mera att konstatera förekomsten eller avsaknaden av dem. En del virus som karpkoppor eller papillomas är i princip harmlösa och inte särskilt smittsamma. Andra, som SVC (Spring Viremia of Carp) och KHV (Koi Herpes Virus), däremot, tillhör de allvarligaste hoten mot koi. Ingen av dessa har emellertid påvisats i Sverige och därför behöver man nog inte vara alltför oroad, om karantänen gäller koi, som odlats här. Har man däremot köpt importerad eller insmugglad koi, kan det säkert vara klokt att testa förhållanden, som kan provocera ett utbrott. En koi kan nämligen vara passiv bärare av virus utan att vara sjuk själv, vilket också är en anledning att ge den sällskap av en "gammal" koi.

Symptomen för KHV är att slemlagret lossnar, vilket gör att huden känns torr, samt att viruset förstör gälarna. Infekterade koi äter inte och har svårigheter att andas.
Symptomen för SVC är väldigt lika dem från en aeromonasinfektion (bakterier).
En säker virusdiagnos är emellertid omöjlig att ställa utan avancerad veterinärmedicinsk utrustning och man ska ha MYCKET starka misstankar om att det verkligen rör sig om dessa virus för att dra igång en sådan undersökning. Det kan ju vara lugnande att veta, att även om konsekvenserna är förödande, är riskerna faktiskt väldigt, väldigt små.

Olika virustyper har sina olika idealtemperaturer och man kan därför DELVIS påverka sjukdomsutbrott och förlopp genom att kontrollera temperaturen. Dödsfall i SVC sker huvudsakligen vid temperaturer under 18 grader, medan utbrott av KHV normalt sker mellan 21 och 27 grader efter en exponeringstid från några veckor upp till 3 månader. Under 18 grader ser man sällan några symptom på KHV. Fler sjuka individer överlever KHV, om man höjer temperaturen till över 30 grader, men överlevande måste alltid betraktas som passiva bärare av viruset. Vill man testa förekomsten av SVC, får man kanske släppa ner temperaturen under 18 grader, men annars ligger idealtemperaturen således på 23 - 25 grader.

Karantäntiden bör alltså vara ganska lång. 4 - 6 veckor är nog att betrakta som minimum, medan påvisande av KHV kan kräva upp till 3 månader. Baserat på ovanstående information får man alltså själv göra sin bedömning av vad som blir ett lämpligt karantänförfarande vid varje enskilt tillfälle. En svenskodlad koi från den lokale handlaren med god hygien behöver kanske inte lika lång och rigorös karantän som en misstänkt smuggelkoi, vilken kanske kom till Sverige i förrgår. Försiktighet är emellertid alltid en dygd. Vi säljer enbart koi, som vi odlat själva, och vi kollar dem med mikroskop vid minsta misstanke om parasiter. Trots detta rekommenderar vi alltid karantän, om kunden har möjlighet att genomföra den på ett bra sätt.

Till början av sidan