EN
DAG PÅ LEKPLATSEN När honorna har blivit romstinna, gäller det att plocka ut de lekpar man vill använda. Dessa placeras i en tank för att leka. Tyvärr föredrar de ofta att påbörja övningarna mellan kl 4 och 5 på morgonen. |
||
|
||
| Som den "goda husmoder" hon är försöker honan (maruten sanken) att putsa och feja, för att göra rent och fint inför akten. Hanarna har helt annat i tankarna än städning. | ||
|
||
| Så småningom lyckas de få henne att "lägga undan kvasten" och vara med på partyt | ||
|
||
| Och med gemensamma
ansträngningar når man efter några timmar målet för
verksamheten, vilket brukar kunna skvätta ordentligt.
Honan lägger c:a 100 000 ägg per kg kroppsvikt och
hanarna duschar anrättningen med mjölke, vilket får
vattnet att skumma och bli ... tja, mjölkigt. Efter
förrättat värv tas fiskarna upp, innan de hinner fira
tilldragelsen med en kärleksmåltid på kaviar, och
äggen får kläckas i lugn och ro, vilket tar 3 - 4
dagar beroende på temperatur. De nykläckta ynglen, som endast är några mm stora, fäster sig på lämpligt ställe med hjälp av en klibbig punkt på huvudet. De har ännu ingen mun och inte heller några gälar, utan lever på näring från gulesäcken och tar syre rakt in genom kroppen, varför syresättning av vattnet är viktig. Efter ett par dagar simmar de upp till ytan och sväljer lite luft, som pressas in i simblåsan. Därefter blir de frisimmande och är också redo att börja äta. De har dock ännu inga smaklökar, varför de de måste hitta födan med hjälp av synen. Lättast är detta med levande föda såsom infusorier och senare nykläckt artemia. Denna utvecklingsfas vållar lite besvär för den hurtige koiodlaren, eftersom hon/han måste se till att det finns så gott om föda att alla yngel kan se den på någon centimeters avstånd. Det innebär att vattnet "berikas" av såväl avföringsämnen som proteiner från oäten föda. Samtidigt är det omöjligt att använda filter och pumpar, eftersom ynglen är så små att de obönhörligen sugs med. Alltså får man byta vatten och byta vatten och byta vatten och . . . |
||
Yngel, c:a 15 mm |
||
| Efter några veckor har
de dock blivit så pass stora att de kan sättas ut i
yngeldammarna och successivt kan de också övergå till
fabricerat yngelfoder, som har extremt högt
proteininnehåll, för att tillväxten ska bli maximal.
Strävan efter storlek innebär också att artificiella
färgmedel är bannlysta, eftersom de hämmar
tillväxten. Färgstimulerande medel i fodret är något
som vuxna fiskar kan ha nytta av, när de blivit
könsmogna och deras normala tillväxttakt har sjunkit. Beträffande ynglen är det så att, om de saknar de medfödda anlagen för bra färger, kan inga färgmedel i världen kompensera detta. Det finns många faktorer som kan förstöra goda anlag, men bra, stabila färger utvecklas av goda gener, rätt foder, vattenkvalitet, dagsljus och tid. Förutsättningarna för att alla önskvärda parametrar skall infalla villkoras av odlarens kunskap, planering och förutseende. Sedan tillkommer gallringarna för att ge de bästa ynglen optimala förhållanden. Dessa förhållanden innebär även bl a att ynglen går i mer än tjugogradigt vatten hela vintern för att bli säljklara till nästa sommar. Då bör majoriteten ligga på mellan 10 och 15 cm och en del närmar sig säkert 20. Detta tycker vi är en bra storlek på ettårig (tosai) salukoi. Immunförsvaret hos en koi är inget medfött utan utvecklas gradvis vid tillräcklig temperatur och vid 10-12 cm brukar de generellt ha hunnit bli betydligt tåligare än 7-8 centimeterskoi. Men då är redan sommar igen. Honorna har blivit romstinna och det är dags att hänga röda sammetsdraperier i tankarna, ta fram silverkandelabrarna samt spela Liberace och Mantovani tre timmar per kväll, medan man försiktigt häller Gula Änkan i vattnet ur en stilettklackad damsko, storlek 36. Se'n vore det väl attan om det inte skulle bli leklust i koiarna. |
