Grunden för denna artikel är en debatt om stress hos koi, dess kriterier och effekter, vilken fördes på
   Nishikigoi International's Message Board. De flesta fakta härrör från inlägg av Jim Reilly, USA, och
   Chris Neaves, Sydafrika, båda erkända auktoriteter i den internationella koivärlden.

Stress - vad är det?

Och varför?

Men vaddå stress? Koi har väl inga arbetstider att passa eller ungar att hämta på dagis? De behöver väl knappast oroa sig för räntor och amorteringar på lånet till dammen?

För att förstå sambanden, måste vi börja med att definiera begreppet stress i relation till koi.

Stress hos koi är ett fysiologiskt tillstånd, där påverkan utifrån leder till att kroppen utsöndrar hormoner, vilka i förlängningen påverkar hjärtverksamhet, vätskebalans, njurfunktion och immunförsvar på ett sätt som sliter på kroppen.

Vi talar nu inte om direkt påverkan från fullständigt felaktiga, yttre faktorer såsom ett akut förgiftningstillstånd pga en nitrithalt på 5.0, brända gälar pga ett pH-värde på 4.5, eller livshotande skador efter ett hägerangrepp.
Låt oss istället tänka oss en kois livsmiljö på en skala från 1 till 10. 10 är en kois paradis, där alla vattenvärden är optimala, födan är riklig och god och utrymmet är gigantiskt. Vid 0 är miljön så usel att den dör kvickt och lätt. Låt oss som ett exempel säga att mellan 8 och 10 kommer vår koi att må alldeles utmärkt och utvecklas positivt och växa som en broiler. På 7 kommer den att leva gott, men kanske inte bli lika stor. På 6 mår den ganska bra, men det finns ökade hälsorisker. På 5 kan den säkert klara sig, men den blir troligtvis inte så gammal. På 4 kommer den nog att klara sig ett tag, men minsta negativa förändring kan bli ödesdiger, osv.
Den stress vi talar om, är den utmattning av kroppens funktioner, som uppstår av ansträngningen att hålla sig vid liv på de lägre nivåerna, där det finns kroniska, smärre brister hos olika livsbetingelser eller den ansträngning det kostar att hela tiden återhämta sig från ständigt återkommande hot från miljön. Många små brister ackumuleras givetvis till en större, total hotbild.

För den som vill få en djupare insikt i vad som faktiskt händer, följer nu en utförligare redogörelse.
Den som vill gå vidare direkt, kan klicka här.

Vid snabbare förändringar eller direkta hot inträder en av de mest grundläggande reaktioner som finns: strid eller flykt. Eftersom koi knappast kan betecknas som rovdjur, är det som regel det senare alternativet som gäller. Det som då händer är att den mest primitiva delen av hjärnan, (som även reglerar andra basala behov som hunger och sexualdrift,) stimuleras. Härifrån utsöndras då speciella kemiska signalsubstanser, vilka sprids i kroppen och orsakar olika reaktioner. Dessa reaktioner är ofrivilliga och fortsätter, även om det primära hotet försvinner, tills substanserna tar slut eller absorberas av kroppen.

När signalsubstanserna når njurarna utsöndras härifrån två typer av hormon; epinefrin och cortisol. Epinefrinets främsta uppgift är att på olika sätt förbereda kroppen för en snabb, fysisk ansträngning. Hjärtverksamheten och andningsfrekvensen ökar, och blodtrycket stiger. Detta förser hela kroppen med ett överskott av syre. Samtidigt mobiliseras glykogen från levern, vilket ger omedelbar energi. Om vår koi nu flyr, förbrukar den överskotten av syre och glykogen och när faran är över kan kroppen så småningom återgå till normalläge. Om dessa reaktioner däremot återkommer gång på gång eller om stresstillståndet förlängs, kan omställningarna eller den konstanta anspänningen slita på kroppen och stressreaktionerna i sig blir stressande och medför utmattning.

Cortisol, det andra hormonet, orsakar också olika förändringar i kroppen. Även här är dessa av vikt i den akuta flyktsituationen, men en förlängd hög cortisolhalt kan bl a orsaka en obalans i ämnesomsättningen genom ökad nedbrytning av protein, vilken kan orsaka en biokemisk utmattning i kroppen. Det, som däremot är av störst intresse för koiägaren, är att cortisol även har en negativ inverkan på immunförsvaret.

När kroppen utsätts för angrepp av skadliga bakterier, mobiliseras de vita blodkropparna för att bekämpa angriparna. De vita blodkropparna innehåller enzymer, som ska "äta upp" bakterierna. Dessa enzymer ligger i "påsar", som kallas lysosomer. Dessvärre förändrar cortisolet lysosomernas membran, så att enzymerna inte kan släppas ut och bakterierna kan därför leva vidare. Fiskens motståndskraft har således försvagats.

  1. För kallt vatten
  2. För varmt vatten
  3. Gifter i vattnet, såsom
      a. Ammoniak
      b. Nitrit
      c. Mycket hög nitrathalt
      d. Tungmetaller
      e. Bekämpningsmedel, t ex mot ogräs eller insekter
  4. Höga bakterie- eller parasitnivåer
  5. Behandlingsmedel för dammen, mediciner och injektioner
  6. Mycket högt pH
  7. Mycket lågt pH
  8. Flykt/kampreaktion
  9. För mycket infångande och/eller hantering
10. Mycket liten damm
11. Mycket grund damm
12. Felaktig kost
13. Vibrationer från motorer eller pumpar
14. Ensamhet
15. Låg syrehalt
16. Hög koldioxidhalt
17. Hög kvävehalt i källvatten
18. Temperatur- eller pH-svängningar
19. Klorin/Kloramin
20. Lek
21. Transport

Tillbaka till Hemsidan