Uddevalla 01 04 28
Clostridium botulinum är en bakterie som producerar botulin, kanske vår naturs starkaste gift. I dag har det fått användning i medicinen bl. a. mot vissa ansiktsförlamningar. Curare, indianernas förlamande pilgift, gjorde lung- och hjärtoperationer möjliga. Flera andra av naturens farligaste gifte kommer på samma sätt mänskligheten till godo. Belladonna (Atropa belladonna) fick sitt mycket gamla namn som betyder ”vacker kvinna” genom att dess saft droppad i ögonen vidgade pupillen så att ögonen verkade stora och glänsande. Den verksamma substansen, atropin, har för generationer ögonläkare varit ett ovärderligt medel till hjälp att se in i ögat. Listan över farliga gifter som vår natur producerar kan göras hur lång som helst och alla är vi medvetna om deras faror. Vad som är betydligt mindre känt är att ämnen som vi alls inte tänker på som gift trots detta under vissa förhållanden är det. Vem tänker på att rent vatten är ett sådant. Ja just rent! Dricker man en större mängd av det renaste vatten vi har, destillerat, dör vi. Fall finns rapporterade där människor blivit svårt sjuka och t.o.m. dött av att dricka jockvatten, inte för att det varit förorenat utan just alldeles för rent, i det närmaste fritt från salter. Smältvattnet från snön hinner inte lösa ut tillräcklig mängd mineraler på sin korta väg till jocken. Det behövs heller inga stora mängder vanligt koksalt, om man nu kan få i sig det, för att dö. Alltså här har vi två potentiellt giftiga ämnen, förutom inget liv kan existera. 0,9 procent salter varav det starkt dominerande är koksalt, NaCl, i det rena vattnet, är med små variationer en stomme i allt högre biologiskt liv. Fysiologisk saltlösning kallar vi detta. Varifrån vi sedan får dessa molekyler NaCl är totalt likgiltigt så länge inga andra olämpliga ämnen följer med. Får vi detta livsnödvändiga ämne från morötter eller biffar eller från saltkaret på bordet så gör det samma nytta. Och koksalt, tillverkat av natronlut eller bikarbonat och saltsyra (förbaskat både dyrt och opraktiskt), från saliner vid Medelhavet eller Lanzarote, från saltsjön Tuz Gölü i Turkiet eller från hundratals miljoner år gamla stensaltgruvor är alltid samma ämne, NaCl. Inget kan ändra på detta.
Förresten. Vem tänker på att vi sedan uråldriga tider
just använt detta salt som gift. Vi har saltat både sill, skinka och fårbog för
att göra livet surt för de bakterier som annars skulle fått denna föda att
ruttna. Och sockret är för andra mikroorganismer likaså ett gift om man har
tillräckligt härav i sylten.
Vad är alltså gift och för vad eller vem är det gift?
Penicillin och andra antibiotika har dödat miljarder och miljarder för oss
farliga mikroorganismer och räddat livet på miljoner. Gift? Insektsmedel har
dödat oerhörda mängder skadeinsekter härigenom ökat den tillgängliga mängden
föda i världen. Gift? Ja, för insekterna men även för oss har en del av dessa
varit farliga förutom att de som svårnedbrytbar DDT och PCB gått in i
näringskedjan och orsakat allvarliga skador i ekosystemet. Dessa ämnen är nu
förbjudna och ersättes av sådana som i likhet med antibiotika har så specifik
effekt att de endast drabbar önskade organismer och dessutom är så lätt
nedbrytbara i naturen att de försvinner innan högre organismer kommer i kontakt
med dem.
Alla bönder vet att man ej skall ha får på samma
betesmarker år efter år enär risken då är stor att många av fåren får
levermask. Den sprids genom fårens egen avföring, naturgödsel. Är det då
”giftigare” att i stället för denna fårgödsel tillföra de nödvändiga
näringsämnena till markerna i form av konstgödsel?
Vad är förresten konstgödsel? Ungefär som om vi
framställde vårt vanliga salt genom att hälla ihop bikarbonat och saltsyra i
stället för att få det ur havet. Vi vill inte ha arsenik i saltet och lika lite
skall konstgödseln bära med sig ämnen som för oss blir skadliga, såsom kadmium
o fosfat. Hittills har vi huvudsakligen gett våra jordar fosfor, kväve och
kalium i sådan form plus kalcium, kalk, mot försurning. Man har redan kommit
långt i analys av jordar så att man kan ge sådana tillskott av mikronärsalter
som olika jordar behöver för att långsiktigt förbli i gott skick. Här kan också
tillföras ämnen som vi generellt har för lite av i skandinaviska jordar (selen
här, jod i Schweits) och som det inte blir mer av hur välfungerande kretslopp
vi än får. Glädjande är också att metoder r redan är på gång för att gödningen
skall hamna i växterna och inte i sjöar, vattendrag, grundvatten och till sist
i havet Må vi även finna metoder så att ko- och svingödseln hannar i grödorna
och inte i havet. (Varför har inte KF någon i sina reklamfilmer som sprutar
svingödselodör över fredliga bordsgäster?).
Många av dessa raders läsare vet att jag är en gammal man
men trots detta och min förankring i en djupt naturromantisk känsla är jag
optimist i min tro på att vetenskap, teknik och förnuft kommer att leda oss
framåt ge fler människor att äta en sund föda med bevarande av långsiktig
bördighet hos våra jordar. Däremot är det, tyvärr, min övertygelse att ett
ensidigt ekologiskt kretsloppstänkande är en återvändsgränd. För Andersson och
Pettersson och Lundström och jag räcker våra jordar till för att med dessa
metoder föda oss men aldrig någonsin för en redan i dag svältande värld vars
befolkning ständigt ökar.
Låt oss i solidaritet med alla dessa människor ta vara på
och använda vårt avfall men understödja allt arbete att få fram metoder och
tekniker för att minska denna svält och ge fler människor möjlighet att leva på
denna vår gemensamma jord!
Senast ändrad 2001-04-29