Uddevalla 01 10 14
Marion Pelli efterlyser (13/10) mer saklighet i
vindkraftdebatten. Och inga vinnelekor.
För mig är vindkraftsverken gigantiska uppförstoringar av
min barndoms snurrande leksaker, vinnrelekorna. Och till leksaker associerar
jag dem genom att de producerar så lite i förhållande till väldiga dimensioner
och kostnader. Alltså: Vinnelekor!
Varför debatterar man, jag, Marion Pelli? För att
övertyga förstås, om något vi själva är övertygade om.
Då måste klara sakargument användas, vilket självfallet
inte utesluter pedagogik.
Säger jag att ca 16 000 vindkraftverk, av de allra
största som byggs, behövs för att ersätta vår kärnkraft så är detta ett faktum.
Men konsekvenserna blir betydligt lättare att förstå om man nämner att detta motsvarar mellan 5 och 10 rader sådana
hundrameterskonstruktioner längs hela vår kust från Svinesund till finska
gränsen. Självklart menar varken jag eller någon annan att de blir placerade
så. Skulle vi ersätta vår kärnkraft med sådana vinnelekor som i dag snurrar i
Sverige skulle det behövas 80 000 sådana!
Tyckande skall inte ingå i argumentationen, anser Pelli.
Då trampade Per Liljenberg ordentligt i klaveret då han i den hittills längsta
vindkraftsartikeln i Bohusläningen sjöng vindkraftens lov för att den var
vacker, eftersom den var nyttig. Vart tar då i logisk konsekvens skönheten
vägen i van Goghs, Cezannes eller hans egna verk? Mig veterligt gör inget av dem
någon större nytta.
Tycke och smak skall man inte diskutera sägs det enär
detta är osakligt. Varför då förbud mot att bygga var man vill vid vår kust?
Hur många fritidshus skall behöva byggas för att förändra
landskapets karaktär i samma grad som storskalig utbyggnad av vindkraften reda
gör?
Känslor är inte sak, men det är osakligt att inte ta
hänsyn till människors känslor enär dessa otvivelaktigt existerar. Och det
existerar ett starkt känslomässigt motstånd mot många av de vindkraftverk som
nu planeras.
Att sedan känslorna också är av helt annat aslag är både
klart och legitimt. Att markägaren kan få betalt för den mark han upplåter för
vinnelekan, att exploatören får sitt levebröd och aktieägarna tjänar pengar på
detta, torde rimligen ge dem glada känslor. Men jag som via skatt eller höjda
elpriser skall leverera denna glädje är inte lika glad. Är detta osakliga
påståenden, Marion Pelli? Hon säger att vindkraftverken påstås vara dyra. Dom är
dyra. 15 procent subventioneras för byggandet, ingen energiskatt levererar de
och 40 öre kWh garanteras ägarna. Ärr jag saklig nu?
Tyckandemotståndaren Pelli tycker ändå att fastställandet
av sambandet mellan sjunkande fastighetspriser där vindkraft etablerats i
Tyskland ”är smått fantastisk”. Jaså.
En sak ger jag Pelli helt rätt i. Det är naturligtvis
vettigt, ja nödvändigt, att skilja på värdeomdömen och fakta. Men så länge det
står klart att man presenterar värdeomdömen är detta helt legalt.
För egen del nu några värdeomdömen. För mig kan vissa
vindkraftsparker, exempelvis vid Limfjorden, ha mycket stora skönhetsvärden.
Samtidigt älskar jag vårt Bohuslänska landskap som det varit tills nyligen och
känner mig olycklig över de allra flesta av de vindkraftverk som så påträngande
förändrar detta landskap. Sällan är vi så nära jordens själva kärna och
ursprung som i detta berg- och kustlandskap som nu dramatiskt tappar denna
karaktär. De svängande vingarna drar min uppmärksamhet ständigt till sig. Jag
känner också med dem för vilka reflexer, skuggor och svischande ljud är
obehagliga eller till och med plågsamma. För den sakliga Pelli är detta
osakligt! Hur är det med medkänslan?
Så till vad måhända Pelli kan föra till sakligheten. Jag
är förespråkare av marknaden. Detta innebär att företagande skall stå på egna
ben. Det gör inte den vindkraft som hittills presenterats. På vindkraftens
konto bör också kostnaderna för de reservanläggningar som måste finnas då
elbehovet är stort och vinden svag. I någon mån kan våra vattenreservoarer
tjänstgöra som buffert. Detta fordrar dock dessutom kostsam utbyggnad av
elnätet från Norrland söderut. Annars får vi som redan nu ta kolkraft från
Polen eller Danmark och kanske t o m kärnkraftsel från Tjernobyl.
Och nu ett mycket tungt faktum:
VI BEHÖVER INTE
ETT ENDA VINDKRAFTVERK!
Mina flesta artiklar har jag avslutat med uppmaningen:
Starta om Barsebäck 1. I våra svenska kärnkraftverk hade vi den nödvändiga
energin till ett vettigt pris, osedvanligt miljövänligt och med stor
tillgänglighet.
Pelli skrev om värdeomdömen och dåligt underbyggda fakta.
Vad annat än detta har kärnkraftsmotståndet varit? Om någon tycker ett
vindkraftverk är fult så är detta subjektivt, om någon är rädd för kärnkraften
skall man ta hänsyn till denna (objektiva?) känsla. Urban Hjärne brände inte
häxorna för att få bort rädslan för dem men i stället för att visa de rädda
kärnkraftens ofarlighet slog vår minister Birgitta Dahl ihjäl den.
Jag har skrivit mycket i energifrågorna och ingen lär ha
saknat fakta i vad jag skrivit. Här är inte plats att upprepa allt men jag
återkommer gärna och svarar på både sakliga och emotionella debattinlägg. Välkommen Marion Pelli!
Senast ändrad 2001-10-15