I radions
Filosofiska rummet diskuterades häromdagen civilkurage. Civilkurage, det är att
våga debattera med paret Ola och Erni Friholt, som besitter så stor kunnighet, debattförmåga,
verbal skicklighet och hänsynslös förmåga att genom insinuationer
misstänkliggöra sina motståndare. 10/11 frågar Erni Friholt mig således om jag
också tänker på de 36 miljoner, 100 000 om dagen varav 30 000 barn, som årligen
dör i förtid. Det gör jag, kanske lika mycket som hon. Vem vet? Själv är hon
naturligtvis liksom allt vänsterfolk en godhetens ängel som önskar ”rättvisa”
åt hela världen. Hon slutar sin artikel med att (återigen insinuant?) efterlysa
min utlovade artikel om just rättvisa. Jag har i en dubbelartikel, insänd 31/10
men ännu 11/11 opublicerad, redogjort för min uppfattning härom. För mig
handlar det inte om orättvisa att männen i Baliemdalen tills nyligen, i brist
på kläder, fick nöja sig med penisfodral. Inte heller lastar jag västvärlden
för att detta stenåldersfolk levat isolerat på sin ö Nya Guinea sedan
tiotusentals år före det fanns människor i Europa. Långt ifrån allt elände i
världen har åstadkommits av européer eller deras efterkommande. Att såsom
vänstern monotont gör reducera de ytterst komplicerade och varierande
förhållanden som ligger bakom ojämlikheten i levnadsstandard till en fråga om
rättvisa är synnerligen korkat eller tjänar det enda syftet att utmåla allt
västerländskt icke socialistiskt som illvilligt, egoistiskt och ont. Detta onda
blir då i första hand representerat av USA, förutom vars existens världen i dag
förmodligen varit socialistisk, om än kanske med prefixet national-. Som jag
skrev i min förra artikel, var det ju bara amerikaner som mördades i New York,
barn till fundamentalistiska muslimernas store Satan eller socialismens
huvudmotståndare. Du, Erni, upprepar att du tar skarpt avstånd från attacken i
N.Y. Tack för det.
I Ernis debatteknik ingår
också att med tystnad förbigå mitt förslag om en gigantisk Marshallplan men i
stället dra fram samma idé som hon lärt känna genom två amerikaner Bell och
Renner. Men hur skulle hon kunna vidgå att en moderat kommit med samma idé?
Men vår debatt trodde jag i
första hand gällde terrorismen och hur den skall bekämpas. Vad vi än anser om
nöden i världen så är orsakerna till terrorismen något helt annat. Den nu
aktuella terrorismen kan helt hänföras till islamsk ultrafundamentalism som i
kampen för ett teokratiskt, av Allah genom Koranen, totalstyrt samhälle vill
föra ett omvänt ”korståg” mot de ”otrogna”. I någon mån kan misär utnyttjas för
fundamentalismens strävanden men utgör ingalunda grunden.
För den som i motsats till vad
fallet tycks vara i vänsterkretsar, skiljer på två väsensskilda arter av
”ondska” representerar Usma ben Ladin den värsta. För mig skiljer det mycket
starkt mellan rövarnas aktiva ondska som slog ned den vägfarande markant från
de förbipasserandes passiva då de inte tog hand om honom tills den barmhärtige
samariten kom. Den passiva ondskan som är likgiltig inför andras lidanden är
förfärlig men först och främst ickegodhet. Rövarens ondska är aktiv med målet
att göra illa. Usma bin Ladin är just denna ondska personifierad vilka grunder
för sitt handlande han än må ha. Varje mördare anser sig säkert ha skäl för
sitt mord. Det var inte sex tusen människor som dog av likgiltighet utan genom
en aktiv vilja att mörda dem. Om sedan USA försöker minska risken för kommande
attacker genom att förstöra hans baser och helst eliminera honom så torde detta
sannerligen vara legitimt. Självfallet är det djupt tragiskt för varje civil
som genom detta dör men ingen får mig att tro att ett enda sådant offer är
önskat vare sig av USAs civila eller militära ledning. Frånsett humanitära skäl
som även dessa måste antas ha innebär varje civilt offer en stor risk på det
diplomatiska planet. Att då som Erni antyda att de skulle kasta klusterbomber
där barn normalt riskerar att skadas är direkt illvilligt.
Du frågar vad jag tycker om
det amerikanska uttalandet: ”vår amerikanska livsstil är inte förhandlingsbar”.
Detta kan jag acceptera endast under förutsättning att detta gäller inom deras
egna gränser och utan att andra får betala härför. I detta fall skulle världen
kunna tänkas få betala för att USA inte skrev under Kyotoavtalet. Oljelobbyn är
stark. Men vi skall ändå inte glömma att även Amerika är beroende av kommande
klimat och har intresse av att skydda detta. Vetenskapsmännen är delade i två
nästan precis lika stora läger där det ena räds för en klimatförändrande växthuseffekt
genom koldioxidutsläpp medan det andra helt förnekar sådan. Detta var orsaken
till att man ej undertecknade avtalet. Skall man för övrigt ge sig in i en
sådan här debatt, Erni, är det lämpligt att veta vad man talar om.
Koldioxidutsläppen uttunnar inte ”ozonskiktet över allas våra huvuden”. Sådant
sker i stället genom fluorklorkolväten som bryter ned ozonet. Koldioxiden tänks
i stället höja klotets temperatur med mycket svåra tänkbara effekter som följd.
Men om detta stämmer så är också de åtgärder som föreslogs i Kyotoprotokollet
ungefär lika kraftfulla som att kasta in en hink vatten i ett tiovåningshus som
står i full låga. Klokt eller fel men USA vill avvakta djupare vetenskapliga
kunskaper.
Förlåtelse, kompromiss och god vilja. Underbart, men
hur? I USA har man yttrande- och tankefrihet. Islamsk fundamentalism har inget
av detta. Rushdie dömdes genom en fatva till döden för att han ansågs ha hädat
trots att han levde i ett annat land. Du, Erni, anser att USA är lika
fundamentalistiskt. Hur kan du? Skall även Amerika och var och en som där lever
ställas under sådana koranens lagar över vilka ingen appell är möjlig?
Kompromiss är rimligen omöjlig. Då återstår att vi skyddar oss med minsta
möjliga skada åt något håll. Och helt oberoende av detta skall vi alla arbeta
på en bättre värld där vi fyller likgiltighetens tomrum med medkänsla, empati!
Arne Ch
P.S. Tyvärr räcker inte
utrymmet till mer men jag återkommer.
Senast ändrad 2001-11-14