U-a
1997 10 10
Världsenergibehov
Otaliga
både lekmän och lärde har sedan många årtionden yttrat farhågor över
utvecklingen för världen och dess folk. Den förste som på allvar oroade sig för
befolkningstillväxten var Malthus, som ivrigt därför förespråkade
barnbegränsning. Visst ökar jordens befolkning från år till år men
ökningstakten blir ändå långsammare.
Hittillsvarande
erfarenheter tyder starkt på att en väg att hålla ökningen tillbaka är att höja
levnadsstandarden i berörda grupper.
Religiösa
tabun mot preventivmedel måste övervinnas liksom traditioner som fordrar stora
barnkullar eller där man tar hur många döttrar som helst för att få den för
självkänslan nödvändige sonen.
Jag
tror inte på några skräckscenarier som säger att vi kommer att stå på varandra
eller att vi måste få krig, farsoter eller hungersnöd för att undvika detta.
Däremot är jag övertygad om att vi hinner få så många människor på vår jord
innan tillväxtkurvan planar ut att vi får mycket stora problem som fordrar för
det första maximal medvetenhet och insikt och sedan vilja och kraft att i
görligaste mån förebygga eller annars råda bot på dessa problem.
Vi
har land och dubbelt så mycket hav. Över båda lyser den sol som är
förutsättningen för allt jordiskt liv.
Genom
algerna i havet och gräset, träden och grödorna på land har vi
grundförutsättningarna för vår egen biologiska tillvaro här. Dessa
förutsättningar för våra liv är alltså, om vettigt hanterade, förnybara.
Men
jorden själv förnyar sig inte. Det kapital den bar på sedan den började snurra
runt sin och vår sol är frånsett de fossila lager av kolföreningar som djur och
växter byggt upp och lagrat under eoner samt syret som blev över finns kvar och
ökas aldrig. Däremot kan människan för egna mer eller mindre legitima behovs
täckande ta delar av detta kapital i anspråk.
Sala
silvergruva liksom hundratals andra är ett minne blott.
Man
läser ibland att tillgångarn på, järn, koppar, silver, guld och andra mineraler
liksom på kol, olja och naturgas nu är större än de någonsin varit. Detta är
naturligtvis en synvilla för dessa naturtillgångar har hela tiden funnits men
utan att vi varit medvetna om dem.
Moderna,
förfinade prospekteringsmetoder kombinerade med nutida möjligheter att utnyttja
fattigare malmer och fyndigheter ger oss ytterligare respit. Men hur vi än bär
oss åt och hur mycket mer vi än hittar så är dock allt detta ändligt.
I
några artiklar nyligen skrev jag om människans flerhundratusenåriga
jordevandring och att vi kanske har tidsrymder av samma storleksordning framför
oss. Varken neanderthalaren eller cromagnon torde ha tänkt eller planerat för
oss, deras sentida efterföljare och vi skall väl heller inte behöva bekymra oss
särskilt mycket för dem som kommer några tusen generationer efter oss.
Vi
skall se till att inom de närmaste hundra åren utrota minsta möjliga antal av
växter och djur och undvika att förstöra vårt klimat genom för stora utsläpp av
koldioxid, freoner och andra ämnen som har växthuseffekt eller förstör
ozonlagret runt jorden. Låter vi så huvudparten av det fossila kolet i alla
former få vara kvar har vi sannolikt gjort ett rimligt val. Vi kan inte skåda
så långt fram som ens tio år än mindre då hundra men torde kunna ta för givet
att hur vi än för övrigt planerar i dag så är det i fåvitsko.
Kommande
tiders teknik kommer med sannolikhet att ge möjlighet att ta till vara mycket
av de "köckenmöddingar" avfallshögar som vi producerar i allt
snabbare takt. I dessa kanske framtida människor har de verkliga guldgruvorna.
Redan
i dag har vi keramiska material starkare och till och med segare än stål. Och
de tål både väder och vind och hetta. Inte torde det dröja hundra år tills
dessa i stor utsträckning ersätter stål och andra metaller. Och råvarorna för
dessa keramiska material torde vara outsinliga även i de tusenårig
perspektiven.
Men
för att denna materia skall kunna hanteras och bearbetas behöver vi energi,
därtill också för både uppvärmning och kylning. I dag används betydligt mer än
dubbelt så mycket energi för kylskåp, frysar och luftkonditionering, alltså
kylning, än för all bostadsuppvärmning på vår jord. Denna andel ökar starkt då
u-länderna på väg uppåt för det mesta ligger i jordens varmare trakter där kyla
blir mer eftersökt än värme allteftersom välståndet ökar.
Som
jag skrev nyligen skulle vi behöva tre - fyra tusen gånger mer energi på jorden
om alla skulle konsumera lika mycket energi som varje svensk gör. Skulle vi
alla nöja oss med en blygsam fjärdedel av vad vi nu har behövs det ändå
femhundra gånger mer energi än nu. En av våra moderata riksdagsmän skrev i en
motion härom dagen till riksdagen med begäran att "tankeklausulen"
skulle avskaffas så att man kunde forska om fusion. Han nämnde i denna att
utredningar visat att man måste räkna med en tredubbling av energibehovet under
närmaste tioårsperiod. Detta ligger ju oerhört långt från att femhundradubbla
behovet men vid min beräkning har jag utgått från den tid det tar tills de nya
effektiva kommunikationerna vår värld har fått framtvingat en tämligen likartad
levnadsnivå för oss alla. Om detta tar tjugofem, femtio eller hundra år har jag
ingen aning. Men att detta så småningom
inträffar är jag helt övertygad om. Vi kommer naturligtvis att finna metoder
att spara och mer effektivt utnyttja den energi som står oss till buds men
samtidigt kan man förvänta sig att man ofta kommer att hamna i en situation där
det blir bättre att spara råvara än energi. I dag är stål vårt förnämsta
konstruktionsmaterial vid sidan av betongen men järnmalmsfälten räcker inte hur
länge som helst. Råvara för aluminium har vi däremot i praktiskt taget
obegränsade mängder. Men för att ersätta stålet med aluminium fordras oerhört
mycket mer energi och dessutom i form av elektrisk sådan. Blir sedan keramer
väsentliga delar av de material vi använder kommer energibehovet att öka
ytterligare.
Tre
gånger mer energi än vi producerar och konsumerar i dag, eller femhundra, eller
tusen så lär inte kottar och pinnar eller ens "groten" räcka till.
Och
vill vi fortfarande ha världens alla kuststäder och låglänta områden ovanför
havens vågor kan vi inte producera denna energi med fossila bränslen, inte ens
genom den för övrigt tämligen acceptabla naturgasen.
De
enda energikällor som förefaller mig kunna komma i fråga för att få fram
tillräckliga mängder av denna nyttighet, denna välsignelse för mänskligheten,
utan att behöva betala ett pris härför som vi inte är beredda till, är de
krafter som kan frigöras genom Einsteins berömda formel: e= m * c2, alltså omvandla materia till energi. Detta gör vi i
dag i våra kärnkraftverk. Men vi har bara haft femtiofem år på oss fram till nu
från att den första förfärande och destruktiva konsekvensen av Einsteins
upptäckt drabbade hundratusentals japaner. Nya generationer av kärnkraftverk
står på tur och helt nya metoder att använda kärnklyvningar för
energiproduktion är redan möjliga. Här finns redan nu idéer som visar
utomordentlig stor sannolikhet för att vi kan använda råvaror för vilka vi ännu
inte finner någon annan användning och som är lättillgängliga och torde kunna
försörja oss i tusentals år samt dessutom är helt miljövänliga och utan
avfallsproblem..
Kanske
reda långt innan det första århundrade i det tredje millenniet gått ut, det
århundrade som jag tänkt mig som en rimlig framförhållning, har fusionsenergin
blivit verklighet.
Då
är energitillgångarna outsinliga. En liter havsvatten kommer att kunna ge lika
mycket energi som trehundra liter bensin ger i en av dagens motorer.
När
jag nu skriver om vatten som energikälla går tankarna vidare till ett annat
sätt att använda vatten den dag vi har tillräckligt av billig energi. Då denna
idé helt realiseras behövs inte längre några katalysatorer för att rena
avgaserna i de bilar som även då kanske är nödvändiga. Då kommer vatten att med
hjälp av billig elektrisk energi elektrolyseras till väte och syrgas. Vätet får
sedan ersätta bensinen i våra bilar och den enda
avfallsprodukten blir vattenånga. Men innan vi hunnit dithän ligger tiotals
åt av forsknings- och utvecklingsarbete framför oss. Detta är oberoende av
energitillgång. Vätet kan inte fås i flytande form utan måste transporteras
under mycket högt tryck vilket ställer mycket stora krav på behållarna. De
metoder vi har i dag tillåter inte stora vätemängder i "tanken"
varför körsträckorna blir tämligen begränsade. Man söker andra vägar för att
transportera vätet. Lovande försök har gjorts att under måttligt tryck lösa
större mängder av gasen i vissa ämnen.
Vätedrift
av våra fordon är alltså en framtidsvision väl värd att vänta på då den har
oerhört värdefulla konsekvenser för miljön.
För
det nya århundrade vi snart börjar och vars start jag kanske inte ens hinner
uppleva innan jag gått till en annan värld väntar jag mig mer förändringar,
omvälvningar, vetenskapliga, tekniska, psykologiska, sociala, religiösa,
antireligiösa förändringar, omvälvningar, ja revolutioner. Oerhörda krav kommer att sättas på människan
genom all den teknik och förändring vi frambesvär.
Under
den tekniska utvecklingens gång kan vi tänka oss att mycket stora olyckor kan
komma att inträffa. Vi glömmer inte de två verkligt stora olyckorna i vår tid,
Neurosedyn och Tjernobyl. Nya stora olyckor omöjliga att förutse kan vi
förvänta oss.
Hur
vi i denna värld skall kunna hantera våra atavistiska drifter, hur vi skall
kunna förbli individer, personligheter samtidigt som verkligt sociala varelser
vilket är en förutsättning för att i den komplicerade och möjlighetsfyllda
värld vi kommer att få, vi inte hamnar i ett allas krig mot alla.
Hur
detta skall gå till vet varken jag eller någon annan men det är hög tid att vi
börjar sysselsätta oss med dessa frågor.
Jag
har förlorat min kristna tro men ej min tro på den man som för ett par tusen år
sedan gick kring där i Israels land och förkunnade sin tro på människokärleken.
Jag
tror att mänskligheten har möjlighet att höja sig över de primitiva drifter
våra gener lagt ner i oss genom de gener vi också fått vilka utrustat oss med
en hjärna som efter allt att döma skiljer sig tämligen principiellt från andra
däggdjurs. Genom denna får vi möjlighet till medkännande, ansvar, ja kärlek, till
abstrakt tänkande och förmåga till framförhållning och insikt om konsekvenser.
Om jag inte trodde detta skulle jag vara djupt pessimistisk. Men det är jag
inte.
Nog
får vi slita hårt för att ge den en god framtid men jag tror på människan.
Senast ändrad 2001-04-29