Uddevalla 1997 03 31

Rolf Axelsson, B-n

Inom det närmaste kvartseklet kan vi vänta oss oerhörda framsteg på det energitekniska området och då menar jag inte Sundströms, Perssons och Stefan Edmans världsrevolutionerande idéer om att elda kottar och pinnar i väldiga vedbrasor runt om i vårt land med aska och sot som var mans egendom och en och annan cancer på köpet.

Skogens snytbaggar och andra insekter får fullt sjå att hitta barr och kottar till föda och äggläggning. Rakel Carson skrev en gång "Tyst vår" med tanke på hur våra fåglar skulle dö av den förgiftning deras mat insekterna gav dem genom DDT och liknande.

Både insekterna och fåglarna klarade sig.

Klarar dom även "dammsugning" av våra skogar?

Stäng gärna Barsebäck! Men först om fyra fem år då vi fått färdigt ett nytt. Men detta skall inte ligga i Barsebäck utan någonstans mellan Stockholm och Uppsala, kanske i Märsta.

Jag har full förståelse för dom som nu blev övertygade om att jag blivit tokig. Lägga en kärnreaktor mellan två stora städer varav en är vår huvudstad?! Om nu jag råkar vara tokig så är ändå inte förslaget det.

Den reaktor jag åsyftar hör till en ny generations kärnreaktorer, PIKS, ABBs konstruktion, redan färdig att byggas. Forskningen och konstruktionen har möjliggjorts tack vare ABB:s internationella karaktär trots vår vanvettiga "tankeförbudslag" som nu ofördröjligen måste avskaffas.

PIUS använder naturlagarna till att stoppa sig själv om den skulle vilja "skena". Alla styranordningar tjänar ett enda syfte: Att hålla igång reaktorn! Blir det något fel någonstans i systemet stannar reaktorn utan mänsklig påverkan.

Alltså ingen "mänsklig" faktor inblandad!

Av den energi kärnbränslet levererar i reaktorer av olika slag omvandlas en tredjedel till elektricitet. Två tredjedelar blir värme som måste kylas bort. Det värmda vattnet går från Barsebäck rätt ut i Kattegatt till ingen glädje för andra än fiskarna. Varför detta oerhörda energislöseri? Rädsla för kärnkraften har placerat första generationen reaktorer långt från de stora städerna.

PIUS är så säker att den ur alla relevanta synpunkter förutom en skulle kunna placeras mitt i Stockholm. Det stora undantaget är psykologiskt: Rädslan, som innebär ett absolut veto långt in i framtiden.

Om rädslan övervunnes kunde den nya reaktorn placeras så att den kunde försörja Storstockholms fjärrvärmenät med dubbelt så mycket energi som den el den producerar. Vilken oerhörd energivinst, och ekonomisk!

Längre fram i tiden (bara 8 - 10 år) kan vi ha en annan ytterst lovande möjlighet förverkligad.

Grundämnet torium förekommer så rikligt på vår jord att det som bränsle räcker i tiotusenden av år. Trots att det inte själv är kärnaktivt är dess energipotential tusentals gånger högre än uranets. Mig veterligt har detta ämne hittills en enda användning i praktiskt bruk. Tillsammans med ceciums utgör dess oxid glödstrumpan i primuslampor. Då strumpan upphettas av lågan utsänder den detta intensiva vita ljus som de flesta av oss känner till. I samma ögonblick som lågan slocknar slutar också strumpan att lysa.

Om man i stället "upphettar" torium med neutroner frambringade av en protonaccelerator kan man få delar av dess massa att övergå i energi enligt Einsteins berömda formel e = m*c² alltså energien lika med massan gånger ljusets hastighet i kvadrat (300000*300 000 km/sek).

På samma sätt som glödstrumpan slocknar då lågan tas bort stannar all energiutveckling då acceleratorn stoppas vilket är obetydligt svårare än att slå av en strömbrytare. Ingen härdsmälta kan inträffa!

En ytterligare fördel är att man kan använda denna metod till att bränna upp det högaktiva avfallet från våra kärnkraftverk inklusive plutonium och få försumbara lätthanterliga rester. Så till det allra största projektet. Att tämja fusionen, sammanslagning av två vätekärnor till en heliumkärna (=solens energiprocess). Detta är det tekniskt svåraste problemet men innebär om det löses också lösningen för all framtid på jordens energiförsörjningsproblem. Råvaran, en väteisotop deuterium finns i obegränsad mängd i varje liter i våra världshav. Energin man kan få ut ur en liter havsvatten motsvarar 300 liter bensin.

Med de tre möjligheter jag här skisserat inom räckhåll inom de närmaste åren, för fusionen kanske femtio, vill centern, vår regering och miljöpartister i stället bygga in oss i ett vad de tror vara ekologiskt energisystem. Det verkar som om man hellre bär på cancer än snuva. Vilka miljövinster får man om man vilket tycks bli fallet bygger ut gasledningar från Ryssland och Norge?

Genom att metan, naturgasen är tjugofem gånger effektivare än koldioxid som växthusgas blir gasen i detta hänseende med även relativt små gasläckage betydligt farligare än oljeeldning. Försurande och gödande kväveoxider uppstår i stor mängd och olyckor händer tämligen lätt.

Mitt hopp står nu till de män och kvinnor vi valt att representera oss i Sveriges riksdag. Vi har visserligen valt dem efter partitillhörighet men de flesta av oss har säkerligen räknat med att de är omdömesgilla nog att ta eget ansvar och följa eget förnuft. Vi vet att uppfattningarna i kärnkraftsfrågan skär tvärs genom partierna varför det vore synnerligen rimligt att man denna gång lät partipiskorna ligga och överlåter åt våra riksdagskvinnor och män att rösta efter egen övertygelse och eget samvete.

PS Sedan ovanstående skrevs 31/4 1997 för Bohusläningen har sex professorer i fysik och medicin skrivit en debattartikel 23/4 1997 i DN. Denna artikel för fram "toriumkraften" och bekräftar till alla delar vad jag skrivit härom liksom allt vad jag skrivit här om både gas- och vedeldning.

DS

För den som är intresserad av teknik och orkar läsa mer redogör jag nu lite för idéen eller snarare idéerna bakom PIUS.

Reaktorn består av en väldig betongflaska, 12 meter i diameter och 44 meter hög. Väggarna är av betong 7—12 meter tjocka armerade med förspänt stål. Ett stycke in i betongen liksom på insidan finns en helsvetsad mantel i rostfritt stål. "Flaskan" rymmer 3 300 ton borerat vatten. I denna flaska står ett mer än trettio meter långt rör med en trattformad utvidgning nertill som når flaskans väggar. Ett ganska kort stycke upp i röret befinner sig reaktorhärden. I stället för styrstavar som manövreras mekaniskt för att reglera reaktorns effekt har man här inga som helst rörliga delar utan reglerar effekten genom halten bor i vattnet. Bor har nämligen egenskapen att kunna bromsa och stoppa neutronerna,

En bieffekt av boren i vattnet är att betongväggarna ej blir sköra av neutron-beskjutningen och därför får praktiskt taget obegränsad livslängd. Man räknar med minimum 60 år.

Principerna är enkla:

Det långa röret med reaktorhärden nära den nedre trattformade delen är helt fyllt och samtidigt omgivet av dessa 3 300 ton borerat vatten som effektivt skyddar och hindrar överhettning av härden. Enligt naturlagarna stiger det av reaktorn upphettade och därmed lättare vattnet uppåt i det långa röret för att tas ut på sidan i ett klenare rör som via en värmeväxlare och pump återför det nu svalare vattnet ner till reaktorhärden. Genom värmeväxlarna får turbinerna från radioaktivitet helt ren ånga.

Skulle det orimliga inträffa att härdens effekt skulle öka så att värmeväxlare och pump ej skulle räcka till för att kyla härden träder ett densitetslås i funktion.

Vad är ett densitetslås? Ingen mekanisk anordning och därför heller inga rörliga delar. Från ubåtsromaner vet vi att haven har skikt av varmt och kallt vatten som aldrig blandas. Det varma lätta vattnet ligger ovanpå det kalla. I röret ända ner till trattens mynning är det från värmeväxeln inkommande vattnet 260° varmt för att upphettas till 290°. Omedelbart under den helt öppna trattmynningen håller sig vattnet alltid vid 15°. Skulle nu inte "kylvattnet från värmeväxeln vara tillräckligt strömmar hett vatten ur det långa rörets ovandel fritt ut i "flaskan" och suger med sig kallt borerat vatten genom tratten tills driften är normal eller härden slocknar. Inga mekaniska delar är inblandade. Inga mänskliga ingrepp behöver göras varför den mänskliga faktorn är helt eliminerad.

De tretusen tonnen vatten i flaskan räcker mer än väl till för att ta hand om restvärmet från härden.

De fyra små bilderna här med vidhängande text låter jag tala för sig själva.

HEM

Senast ändrad 2001-04-29