Hej
Jan
Ny
version av 18/8
Energimyndigheten gav för någon vecka sedan
regeringen beskedet att Barsebäck 2 omedelbart kan stängas enär vår a tillgång
till inhemsk elektrisk energi är tillräcklig. Ett par dagar senare meddelade
Statens Kraftnätsverk att nätet inte räcker till för att transportera
Sydsveriges energibehov från norrlandsälvarna. Det kan ta några år att bygga ut
till nödvändig kapacitet. Rosengren har tagit konsekvenserna och förklarat att
reaktorn inte kan stängas under år 2001. Bra.
Men
siktar man nu på att bygga ut detta kraftnät för nöjet att sedan kunna stänga
Barsebäck 2 och till kapitalförstörelsen av denna reaktor lägga kostnaden för
denna utbyggnad? Stora energiförluster i de långa ledningarna borde smärta
energisparare som Stefan Edman.
Vi
har nyligen upplevt svåra översvämningar i delar av Norrland, delvis beroende
på nödvändigheten att ha vattenmagasinen optimalt fyllda. Detta behov ökar
ytterligare om dessa vattenmagasin även skall försörja Sydsverige med ström.
Därmed ökar risken för kommande översvämningar.
Kanske
har det bara förbigått mig men jag såg i sammanhanget inget om att vindkraften
skulle ersätta reaktorns bortåt 5 TWh. Börjar regeringen med vår
näringsminister i spetsen bli rädd om våra skattemedel? Vågar vi hoppas att det
blir stopp för att med våra skatter betala 15% av byggkostnaderna för
vindkraften och sedan ca 40 öre för varje kWh den producerar (sammantaget ca 2 000 kr per år för varje svensk familj
med två barn), för att få miljardföretag
att blomstra. Här förefaller t o m vänsterpartiet vara mer
kapitalistiskt inriktat än jag är. Har måhända Rosengren också börjat fundera
på att ingen ordentlig miljökonsekvensutredning för vindkraften är gjord liksom
heller inget ställningstagande hur de om 30 år uttjänta vindkraftverken skall
hanteras. Skall vi ha några tusentals rostande 100-meterspinnar framför ögonen
på kommande skogspromenader?
Man
har lagt ned åtskilliga miljarder på forskning om vindkraften. Visst kan den
ytterligare effektiviseras. Men marginellt. Vindens energitäthet sätter
avgörande gränser.
Omvända förhållandet gäller fissionen, den nuvarande kärnkraften och dess döttrar. Här finns potentiella möjligheter till kanske hundra gånger större utnyttjande av bränslets energiinnehåll. Transmutationstekniken kan komma att ge oss absolut säkra reaktorer som bränner upp det avfall som hittills producerats och dessutom sitt eget + allt världens lagrade vapenplutonium. På detta område har vårt land och folk tankeförbud! Men på lek med vinnelekor lägger vi ner miljarder.
Sverige
behöver exportindustri. Fram till dagen då Barsebäck 1 stängdes exporterade vi
el, dagen efter importerade vi. Men just nu står svenska reaktorer stilla till
motståndarnas skadeglädje. Den är för dyr, den kan inte konkurrera med
spotmarknadens priser. Men det är sannerligen ingen grön el denna marknad
erbjuder, den är kolsvart. Behöver vi bara betala råpriset utan belastande
koldoioxidskatter så blir detta självklart billigare än den med 16,2 öre pr kWh
belastade kärnkraften.
Vi
har anslutit oss till Kyotoavtalet om begränsning av koldioxidutsläpp. Det är
en oerhörd cynism att godta vilken kolproducerad el som helst bara inte
koldioxiden släpps ut innanför vårt lands gränser
Det
har gjorts åtskilliga mätningar för och emot förtida avveckling av kärnkraften.
Allt större har övervikten blivit för att behålla reaktorerna deras tid ut. Nu
för någon vecka sedan svarade drygt 15 000 på en internetenkät i DN om man
önskade förtida avstängning av Barsebäck 2 eller ej. 11% av de svarande önskade
stängning, 87% ville att reaktorn skulle fortsätta driften. Åtta gånger fler av
dessa DN-läsare och internetanvändare var alltså emot stängning. Att siffran
var så överväldigande hög måste i någon mån hänföras till ett sannolikt något
större teknikintresse och – kunnande hos denna kategori än för genomsnittet av
vårt folk.
Lennart
Daléus med flera hänvisar med glädje till att Tyskland bestämt sig för att
avskaffa kärnkraften och på detta sätt föredömligt visar oss vägen. Jag sätter
Tyskland högt men undrar om Daléus glömt bort att vi torde vara glada att
åtminstone en gång ej ha följt detta lands exempel.
Nu
har Rosengren visat att inte bara fördomar och tyckanden men även rationellt
och logiskt tänkande har plats inom
regeringen. Vi tackar och hoppas att resterna av prestige och låsningar
hinner försvinna så att våra reaktorer får åldras i skönhet till gagn för hela
vårt folk. Må vi också hoppas att tankarna på frihetens vingar får lyfta fram
än säkrare och mångdubbelt effektivare nya kärnreaktorgenerationer. Inte bara
vi utan en hel energihungrig värld kommer att njuta av en sådan utvecklings
frukter.
Senast ändrad 2001-04-29