Beträffande KF-beslut om
motion angående ”Kommunismens Bok”, Uddevalla 20000509.
Boken ”Om detta må ni berätta” var en nödvändighet liksom en motsvarande
bok som behandlar kommunismens ogärningar. Förslag om detta har väckts och av
statsminister Göran Persson avvisats.
Tisdag 9/5 hade kommunfullmäktige i Uddevalla sammanträde Ett av ärendena
var en motion om en utredning om en kampanj i Uddevalla för våra unga om
kommunismens illdåd.
Debatten var skrämmande avslöjande.
Argumenten för och emot bollades mellan många talare, som förankrade i sina
respektive block, redan från början visste att motionen skulle avslås Vänstern
håller ihop; socialdemokraterna och miljöpartisterna värnar om de f d (?)
kommunisterna.
I sin motvilja att stödja någon motion från borgerligt håll nedlät man sig
till bedrövliga argument. Man påstod att det inte var förenligt med den
kommunala kompetensen. Detta påvisades mycket klart av en moderat vara helt
fel.
Vänstern lyckades skickligt få frågan att handla om historieundervisning.
Då räckte det mycket väl med de historieböcker och de kursplaner vi redan har.
Att för övrigt de flesta eleverna på de praktiska linjerna aldrig ser än mindre
läser en sådan bok negligerade man totalt.
Skulle man alls tala om våld skulle det gälla allt sådant från vilken ism
det än härstammar eller varifrån det än kommer. En miljöpartist tog upp
belgarnas utrotning av negrer i Kongo.
Alla visste att sådana övergrepp inte hade något som helst med motionen att
göra. Ingen kan ha varit omedveten om att denna hade samma syfte som boken mot
nazism, att ”vaccinera” vår ungdom mot politiskt våld och hot mot vår
demokrati. Vi lär icke befara att vår demokrati hotas av några belgare som
jagar mörkhyade människor i våra förorter.
Likaså talades om kristendomens våldsdåd i gamla tider. Inte lär den hota
vare sig dagens eller morgondagens demokrati.
Man skulle inte gräva i det gamla, sades det. Kommunismen har levt kvar bra
mycket längre in i vår tid än nazismen. ”Om detta må ni berätta” var ett
resultat av ett utomordentligt värdefullt grävande.
Motionen sades endast vara uttryck för hämndlystnad. På vem ville man
hämnas?
Dessa billiga och ohållbara argument bemöttes men på något sätt på
vänsterns villkor.
De borgerlig var korrekta.
Men!
Ingen gick dock upp i talarstolen och gjorde klart det verkliga syftet med
motionen eller påvisade nödvändigheten av en bok eller kampanj för våra unga.
Det är Sverigedemokrater och liknande grupper som gett anledning till antinazismboken.
Inga vänsterpartister springer kring och skjuter oliktänkande eller begår andra
politiska brott. Detta är ett faktum. Det är också fakta att vänsterpartiet –
nyligen med tillägget kommunisterna i
namnet – är efterträdare till ett parti som långt in i vår tid hyllat eller
förnekar de illdåd som begåtts i kommunismens namn, att fortfarande många av
partiets medlemmar bekänner sig vara kommunister och att ungdomsförbundets
ordförande kan tänka sig revolution. Det är också fakta att den ”ändamålet
helgar medlet”-uppfattning som funnits med sedan Lenins dagar samt de lögner om
sitt förflutna som inte minst partiordföranden levererar gör partiets
demokratiska sinnelag mycket långt ifrån trovärdigt.
Varför sades inte detta.
Nu förde aktionen i stället fram till en förstärkning av vänsterns
position.
37 röster avslog motionen, 22 tillstyrkte den, en lade ner sin röst.
Så skrämmande är vår situation.
Låt oss fråga oss hur en liknande omröstning hade utfallit om den i stället
gällt motsvarande aktion mot nazismen (boken om denna förutsätts outgiven).
Jag vågar tro på 60 ja och ingen emot.
Låt oss dra lärdom av detta!
Uddevalla har än tydligare visat oss nödvändigheten av en
”kommunismmotsvarighet” till boken om nazismen.
Arne Christenson
Samhällsdebattör
Senast ändrad 2001-04-19