Uddevalla 2000 05 26

 

Jan Gerd

 

Eva-Lotta Hultén (mp) och AnnKristin Sörensson (s) svarade med var sin artikel på min egen 12/5 om fullmäktiges behandling av den borgerliga motionen rörande kommunismens illgärningar.

 

”Om detta må ni berätta” är skriven för att skydda vår ungdom från att falla för nazistisk våldsmentalitet.

Den borgerliga motionen var lika klart avsedd att skydda mot kommunistisk våldsmentalitet.

Båda dessa riktningar är latenta hot mot vår demokrati.

 

Självklart är allt våld av ondo men Kains mot Abel, de vitas mot Amerikas indianer och engelsmännens mot de svarta i Kongo o s v är inga ”nyanserade” argument mot motionen men totalt utan relevans.

Motionen begränsar sig nämligen till att vilja motverka politiskt våld i vårt samhälle och hot mot vår demokrati.

 

Hyllar Hultén jesuitsatsen: ”Ändamålet helgar medlen” när hon uttrycker sin förtjusning över allt gott som politiska våldsdåd alltifrån franska revolutionens halshuggningar och framåt fört med sig?

 

Absurt, Hultén, är det att låta kommunismen stå för jämlikhet. Tiotals miljoner människor av fel ”ras” utrotades av nazisterna medan kommunisterna i jämlikhetens namn mördade många fler ur fel ”klass”.

Groteskt, Hultén, och ett hån mot alla de oskyldiga miljoner som fallit offer för kommunistregimer är det att jämföra detta med de avrättningar av grova brottslingar som äger rum i Amerika.

 

Trots att jag så väl kände till historien om kommunism kontra socialdemokrati några tiotal år innan Sörensson skådade dagens ljus var jag långt ifrån förvånad över att socialdemokraterna besväras av att behöva besvära sin oönskade samarbetspartner. Men jag beklagar!

 

Då regeringen inte följt upp ”Om detta må ni berätta” med en lika nödvändig bok om kommunismens illdåd ligger det väl inom både den kommunala kompetensen och skyldigheten att göra något liknande för vår kommun. Även demokrati  kan vara värt några kronor.

 

En  motion om kampanj mot nazismen skulle sannolikt fått fullmäktiges enhälliga ja. Men kommunisterna är man rädd om!, eller rädd för?

 

 

Nytt svar

 

Eva-Lotta Hulthens artikel i B-n 3/6 föranleder mig att uppriktigt be henne om ursäkt. Hennes förra artikel gav mig  (felaktigt) intrycket att franska revolutionens halshuggningar skulle ha lett till att vi i dag har en bättre värld. Därav min fråga om jesuitmoral. Mina synsvårigheter hindrar mig ofta från att orka läsa en artikel mer än en gång. Så jag skrev efter spontanintrycket. När jag nu tvingar mig igenom hennes artikel igen är där ingen ”förtjusning” över våld. Alltså: Ursäkta!

 

Misstag kan jag begå och erkänner dem i så fall oförbehållsamt, men jag har aldrig skrivit en rad jag ej trott på. Och kommer inte att göra det heller! Nu tog Hulthén sin chans att kalla mig ohederlig. Honhar fel. Lika totalt el som i sin insinuation om andra motiv för mig än att motverka politiskt våld. Självklart är jag ”väl medveten om att kommunismen i Sverige i dag inte är något hot mot demokratin.” Skulle jag vara rädd för att ett parti med 15 procent av våra röstberättigade med  med många av dem demokratiskt sinnade skulle göra revolution Då vore jag sannerligen räddhågad. Tonvikten ligger på: i dag! Men  inte minst efter vänsterns senaste konferrens är jag helt övertygad om att kommunismen utgör ett potentiellt och latent, möjligt och vilande hot.

Var Hultén rädd för att nazismen i dagens Sverige skulle utgöra ett hot mot demokratin?  Hade hon något emot boken om den? Den var nödvändig och så är en mot kommunismen.

Att nazismen både teoretiskt och i praktiken var ohygglig är ovedersäglig.

Om  kommunismens ideologi lär väl många ”kremlologer” länge tvista.

Men som jag i annat sammanhang påpekat finns där så mycket som med obönhörlig konsekvens och inre logik leder mot en tvångsstat. Hur skall t ex det för mig mycket tilltalande ordet Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga” kunna genomföras utan kraftfulla tvångsmedel? Finns det vänsteranhängare som förstår att det inte är tillfälligheter att varenda kommunistisk stat styrts av diktatorer, utan att detta framtvingats av den inneboende logiken? Är man kommunistiskt religiös tror man sig ha lärt av misstagen och kan nu bygga det goda, mänskliga samhället.

Den bok som så många av oss förespråkar är avsedd att behandla kommunismen som realitet  Visa idéerna och vad dessa lett till, ge vår ungdom en inblick i vilka fruktansvärda följder det politiska våldet kan få, vilken ism som än bildar grunden. Som jag ser det behövs i detta sammanhang kapitel skrivna även av ideologiska kommunister. Varför, i hela fridens namn, är alla vänster om mitten så rädda för detta?

 

Inom liberalismens system, utan att ideologin påbjuder det avrättas oskyldiga i USA, liksom vad vi här anser vara barn.

Inom de kommunistiska systemen, eventuellt utan inslag av ideologi, dödades, mördades många tiotals oskyldiga utan att ha begått något annat brott än att tillhöra fel klass. Såsom brottet ”fel ras” behandlades av nazismen.

I vissa primitiva kulturer sägs man inte kunna räkna längre än till tio. Sedan blir det: många. Elva (11) eller hundratusen, allt är många.

Hulthén borde kunna räkna bättre.

Några tusental liberalismens offer är många. Mer än många blir inte kommunismens otaliga miljoner. Herregud!

 

 

HEM

Senast ändrad 2001-04-19