Vår berömde tidigare finansminister Ernst Vigfors yttrade en gång de tyvärr i dag
besannade orden: "Fattigdomen bäres med jämnmod bara den delas lika av
alla."
Vid opinionsmätningar i TV
väljer omkring 50 % av vårt folk högre skatter åt dom "rika" framför
någon annan åtgärd i dagens krissituation. Detta är ett mycket högt om än inte
gott betyg åt vår svenska avundsjuka.
Jag är snart 80 år och
hoppas på en även för mig god åldringsvård. Jag har barnbarn och väl snart även
barnbarnsbarn och önskar dem av hjärtat en god barnomsorg och goda skolor. Jag
har en son arbetslös sedan flera år. Vad jag däremot inte har är kapital.
Jag har alltså all
anledning i världen att önska högsta möjliga välfärd och det gör jag också.
Rena LO eller socialdemokratiska tankegångar eller hur?
Ja tänkte jag bara
egoistiskt på min egen välfärd borde jag rösta på sossarna för jag skulle
sannolikt hinna dö innan de kört Sveriges ekonomi i botten men jag bryr mig mer
om mina barnbarn och barnbarnsbarn, min arbetslöse son och först och främst
hela Sveriges folk och framtid!
I detta sammanhang finner
jag det ytterst oanständigt att socialdemokraterna tagit monopol på omsorgen om
denna välfärd. Jag som moderat uppmanar alla mina borgerliga bröder att stå upp
för detta självklara faktum att vi bryr oss lika mycket om denna välfärd som
någon socialdemokrat eller VPKare. Men vi har olika uppfattning om hur vi skall
kunna nå och upprätthålla en varaktig sådan som inte våra barnbarn skall behöva
betala både vår och deras.
För att en välfärd för oss
alla skall kunna upprätthållas i mer än några få år måste vi konsekvent,
ihärdigt och målmedvetet bygga upp det välstånd i samhället som är den absoluta
förutsättningen för en hållbar och varaktig välfärd.
För att nå detta välstånd
måste vi producera för vad vi själva direkt använder och för utbyte med de
varor utifrån vi anser oss behöva. Denna produktion kan endast ske i företag,
små som stora.
Därför är vår absolut
angelägnaste uppgift att göra allt för att stimulera till skapande och
upprätthållande av dessa.
Höjda skatter på kapital,
aktieavkastningar, förmögenheter eller toppinkomster, hur mycket man i
"rättvisans" namn än önskar detta, minskar i stället
förutsättningarna för både välstånd och välfärd.
Om jag avstår tio % av min
ej alltför höga pension så att någon toppkille får lite mer och kanske därför
stannar kvar med sin intelligens och sina kunskaper i stället för att ta detta
med sig till USA där han får fem gånger högre lön och halva skatten så tycker
jag att jag därmed bidrager en smula till framtida välstånd och därmed välfärd
i vårt land.
Tänk på att inte ens
mångmiljonären äter mer än fem oxfiléer om dagen men investerar överskottet i
nya företag i vårt land om villkoren är vettiga. Och även hans konsumtion ger
arbetstillfällen.
Men så länge det främsta
budordet bland våra väljare är Vigfors Gamla budskap, "Fattigdomen bäres
med jämnmod bara den delas lika av alla" så blir det också så småningom
den verkliga fattigdomen för hela vårt folk och därmed också ett slutgiltigt
adjö till välfärden.
Oberoende av alla politiska systemskiften så är den absoluta
förutsättningen för att nå både välstånd och välfärd ett moraliskt sådant.:
Vi måste ersätta den till
rättvisa förklädda avundsjukan med ett både medmänskligt och realistiskt
tänkande och kännande!
A Ch aug –94
Senast ändrad 2001-04-19