E(M)U & Den Döda Papegojan
Det började med en trasig brödrost. Expediten vägrade
byta och kunden var - John Cleese. En brödrost är inte rolig. Det är däremot
en död papegoja. Och så var en klassisk sketch född.
En sketch som slutar med att expediten, efter frossanden i dödssynonymer erbjuder kunden en snigel som kompensation. Den kan i och för sig inte prata, men det är ju bättre än ingenting.
Sketchen är rolig, mycket rolig tom, och utrycker som all
god humor en kärna av sanning. "Det vi får är inte alltid det vi vill
har, även om vi måste betala för det."
Var det inte detta som hände med EU? Var det inte en strålande organisation
som skulle se till att vi skulle få behålla den lilla välfärd som fanns.
Man lovade oss kanske inte guld och gröna skogar men man lovade att vi
inte skulle få det sämre.
Men nu sitter vi där som medlemmar och det visar sig att
papegojan är lika stendöd som man kunde befara. Det var en dyr goja. Så
dyr att vi var tvungna att köpa den på avbetalning. En avbetalning som
sldrig kommer att ta slut.
Men låt oss då klaga. Låt oss tala om att papegojan varken kan flyga eller tala. Låt oss försöka få våra pengar tillbaka... I Europa finns ingen ångervecka.
(Vore man riktigt vitsig kunde man ju påpeka att det beror på att just den här typen av Norskt Blå papegoja är ledsen - den trånar nämligen efter fjordarna)
Vi har emellertid tur. Man erbjuder oss ersättning - i form av en snigel.
Och inte vilken snigel som helst. Snigeln har ett namn. Snigeln är döpt
till EMU. Visserligen kan inte heller snigeln flyga eller prata men den
är ju bättre än ingenting.
Men vill vi ha en snigel så får vi allt vara beredda på att
betala mellanskillnaden. Och denna mellanskillnad heter "ordnad" ekonomi.
Ordnad på så sätt att inflationen skall ligga på ett minimum. Skall man
bli snigelägare så kan man ju inte se ut hur som helst.
Men nu är tillvaron så ordnad att låg inflation (så låg att den blivit till deflation), det får man inte hur som helst. Den måste betalas. Och betalningen heter arbetslöshet.
Det vet varje människa som har bara den minsta hum om nationalekonomi.
Arbetslöhet och Inflation är motsatser. Stiger den ena så sjunker den
andra.
Men, vänta nu ett ögonblick... Sverige har inte bestämt sig för att gå
med i EMU...
Sant. Men vi har börjat betala för vår snigel. Även om vi inte fått den ännu. Även om vi inte ens bestämt oss för att köpa den. Och har man betalt för en vara: Ja, då går det inte att komma och sedan säga att man inte vill ha den.
I Sverige är vi nämligen sedan länge begåvade med, förmodligen,
världens mest bygsamma politiker. Frågar man dem om de har makt så svarar
de i kör:
- Nej. Vi har ingen makt där vi sitter. Vi sitter bara här
därför att vi skall kunna påverka samhället - lite grann. Mer kan åtminstone
VI göra.
Frågar man dem varför de inte då försöker förbättra sakernas
tillstånd då svarar de:
- Vi har ingen makt i samhället. Vi vill gärna, det är vår
målsättning, att det skall bli bättre men VI kan absolut inget göra.
Kanske lika bra att inte fråga mer.
Därför kommer man inom en snar framtid att säga:
- Men nu har vi betalat så mycket för snigeln EMU att det vore resursslöseri att inte köpa den. Vem som bestämde att vi skulle betala??? Ja, vem det än var, inte var det vi. Vi har ASOLUT ingen makt.
Och betalningen finns där. Arbetslösheten stiger. Den som
står utanför räknar aldrig med att komma in. Den som har arbete tjänar
i och för sig hyggligt men får arbeta halvt ihjäl sig.
Och så blir det som det alltid varit. De som sitter vid köttgrytorna kan äta sig fetare och fetare medan de övriga får nöja sig med en död papegoja, en snigel och en avbetalnigsplan.
Clas Kristiansson
Kommentar
Denna artikel skrevs innan jag började datera mina alster men denna kommentar skrivs innan vi har bestämt om vi skall gå med i EMU eller inte.