Hjälp - en Nörd
Länge leve nördarna. Tack vare deras kreativitet, kunskap
och bildning kan världen leva vidare.
Alla vet vi vilka de är. De är dessa som
smäller ihop lite PEARL på en kvart, kan allt om nätverk
och dessutom spelar dataspel och rollspel på sin fritid. De är
bildade, kunniga, trevliga och
marginaliserade.
I en artikel 25/4 i Slashdot skriver Jon Katz om de prövningar
som vissa Highscoolselever i USA tvingas genomgå. Orsaken var den
fruktansvärda massakern i Littlewood där två elever tog
sig in på en skola och började skjuta vilt omkring sig. De
som blev offer för kulorna var de välordnade och duktiga eleverna,
de som fick plats i skolans idrottslag, de som bjöds på alla
fester och de som hade fler beundrare än vad de själva kunde
räkna. Men de som dog var också de som hade möjlighet
att se till att deras skola kunde blivit en plats för alla. De var
dessa vars åsikter räknas. Det var de som hade makten. Och
denna makt använde de till att stöta bort alla dem som utpekades
som töntiga, nördiga och kanske t o m, hemska tanke, blyga.
Nördjakt
Någon grupp skulle utpekas som skyldig. Detta var ju
inte bara ett dåd av några enskilda förvirrade personer.
Det ingick säkert i en sammansvärjning. Paniken grep när
man insåg att nördarna faktiskt kunde slå tillbaka. Man
tog det säkra före det osäkra och en veritabel häxjakt
inleddes. Man letade upp alla som inte passade in i mönstret och
det blev räfst- och rättarting.
På skolor över hela landet letade man upp dem
som klädde sig annorlunda; punkare och gother i första hand.
Men man letade också upp de som var alltför intresserade av
dataspel, läste fantasy-böcker eller, värst av allt, spelade
rollspel. Kuratorer och rådgivare tillkallades. Nu skulle dessa
förrymda lamm vallas in i flocken. Det "vanliga" samhället
var uppskrämt. Nördarna skulle bli lama. Dessa personer var
ju den verkliga orsaken till händelsen.
Inget försvar
Naturligtvis finns det inget försvar för det som
hände. Mord, långt mindre en massaker, kan aldrig försvaras
men skall något gott komma ut ur en sådan här situation
så måste vi förstå mekanismerna bakom.
På varje plats där människor samlas finns
det de som tar en ledarroll. Men det finns också de som också
hamnar utanför. Detta kallas med ett vanligt ord för mobbing.
Det som hände i Littlewood var att de mobbade slog tillbaka.
Tack och lov är det dock vanligare att den mobbade reser
sig. Han/hon kan finna grupper där hans möjligheter och talanger
tas tillvara. Den mobbade kan inse att han inte är ensam nörd.
Han kan söka sig till övriga och finna han styrka och självkänsla.
I Sverige
Men, säger den tålmodige läsaren.
Sådant kan ju bara inträffa i USA. Sådant inträffar
inte här.
Gör det inte? Även här i landet finns det
de som föredrar rollspel. Som fördrar att slå upp sitt
vikingatält i naturen, framför att åka till Hultsfred
och supa skallen av sig. Som tycker att lajv är bättre än
rejv och som tycker att rollspel är ett kul sätt att umgås.
De är kanske inte många, men de är nördar.
Någonstans i allt detta finns det dock en generation
som har blivit vuxna. Som har blivit föräldrar till nördarna
och som skulle kunna finnas till. Som kunde delta i lajv och rollspel,
men som inte vill, kan eller ha lust. Undertecknad, som är född
-53, har deltagit i många lajv (och haft mycket roligt) men alltid
varit äldst. Intresset från min egen generation är minst
sagt bristfälligt.
Delar vuxna nörd-kulturen så är det i Prussiluskans
efterföljd. Det tydligaste exemplet på detta var en bok som
utkom 1997. Titeln var "De övergivnas armé"
och det var ett frontalangrepp på allt som heter rollspel. Överdrifterna
i boken var legio och fakta grovt förvanskade. Därför blev
den också avsågad i de flesta tidningar.
Fundamentalism
Vad man från recensenternas sida glömde var att
forska i ursprunget till kritiken av rollspelandet. Det finns mycket dubiösa
källor till de åsikter som framförs i boken. Jämför
man denna, eller för den del det som framförs på författarnas
hemsida, med vissa fundamentalistiska kristna på den amerikanska
högerkanten så upptäcker man raskt att åsikterna
från Didi Örnstedt & Björn Sjöstedt har ett sällsamt
ursprung.
Naturligtvis drar man helt andra slutsatser. I den kristna
högern är djävulen en realitet och rollspelen är dess
vapen. I det sekulariserade Sverige så vill man ju bara väl
i största allmänhet. Man vill inte rädda barnens själar.
Man ser bara, i all välvilja till dess mentala utveckling och, psyke.
Metoderna man använder är dock identiska. Undantag
framställs som regler. Fakta förvanskas och man drar sig inte
ens för direkta lögner. Till den svenska debattens försvar
skall dock medges att de värsta fascistoida dragen har lämnats
därhän.
Det är inte lätt att vara nörd i en värld
fylld av lamers. De duger förmodligen att ropa på när
nätverkat har rasat eller när någon inte hittar strömbrytaren
till datorn. Men de som ägnar sig åt obegripliga ting är
vår tids häxor och samhället vimlar av välmenande
Prussiluskor som hjälper till att samla ved åt det bål
där de skall brännas.
1999-06-28 Clas Kristiansson
|