[tillbaka]
Koncept
Radikalism är bra. Utan en radikal hållning hamnar vi i ett tillstånd av tomhet, där utveckling blir omöjlig.
Vi ser en föränderlig värld där alltfler talar om "Den Nya Ekonomin", även om detta bara är gamla ideér i nya kläder.
Även konsten står i radikal utveckling. För mer än ett sekel kom fotograferingskonsten och ställde konstbegreppet på ände. Nya strömningar har påverkat oss under hela 1900-talet. Allt inom ramen för Modernism och Postmodernism.
Duchamps
1917 kom en konstnär vid namn Duchamps traskande med en helt vanlig pissoir. Han hävdade att detta var ett konstverk och krävde att det skulle bli behandlat som sådant. Detta var ingen förflugen tanke eller ett sätt att väcka uppmärksamhet. Duchamps hade tänkt till och han hade tänkt i helt nya banor. Det kallades konceptuell konst.
Att acceptera den konceptuella konstens nya tankar lät sig inte göras i en handvändning. Frågan är om man accepterat dem ännu.
I Ordfront 9-99 går Margareta Zetterström till frontalangrepp mot detta tänkande i allmänhet och dess förespråkare, Moderna Museet, i synnerhet.
Jag skall inte öda plats på citat men "skandal" och "kejsarens nya kläder" är två utryck som används. Författaren ser hellre Peter Dahl än Duchamps. Att det finns de som föredrar motsatsen verka vara henne helt främmande.
Det finns naturligtvis inte mycket att orda kring en artikel som denna. Att inte kunna se det som skänker andra njutning är författarens probelm och begränsning. Men att kräva att andra skall anpassa sig till författarens trånga perspektiv är naturligtvis bara ren dumhet och mot denna kämpa, på känt maner, även gudarna alena.
Det finns ingen anledning att här försvara Moderna Museets policy. Detta får de göra själva. I stället kan man ju titta på ett av de konceptuella verk som finns och se om det verkligen är frågan om "Kejsarens nya kläder". Detta är bara ett exempel av många, men i mina ögon det mest intressanta.
Cornelia Parker
Verket, som kan ses här bredvid, skulle på svenska heta: "Att mäta frihet med en dollar".
Det knyter an till ett tidigare verk av Cornelia Parker med liknande utseende som heter. "Att mäta Niagara med en silversked". Detta verk består av en silversked utdragen till en samma höjd som Niagarafallet.
Det som slår mig som genialt är verkets förmåga att ställa upp ett problem och sedan lösa det genom att vända lösningen till något helt nytt. Att inte vandra i gamla uppkörda spår utan att finna nya lösningar. Ställs man inför problemet att mäta Niagara med en silversked så blir den naturliga lösningen att finna silverskedens och Niagaras längd samt att ange svaret som att vattenfallet är X silverskedar högt.
Genom att dra ut silverskeden till Niagaras höjd blir X i ovansående resonemang lika med ett. Niagara kan alltså sägas vara en silversked hög – även om detta vid första anblicken kan sägas vara "fel" svar. Problemet var alltså ingen problem, det blev en möjlighet.
När jag första gången såg denna skulptur på Tate Gallery i London blev jag lycklig. Detta kom av insikten om att det finns många svar som kan vara riktiga. Livet är inte enkelt. Det är en möjlighet till mångfald.
Frihet
Politisk konst är inte trendig i dag. Estetiken har tagit överhand. Att ställa frågan om frihet kan mätas i dollar är inte nutidens mest radikala fråga. Men innan vi blir medvetna om att där Mammon går in så går friheten ut så måste vi ställa frågan. Om och om igen.
Marknadsekonomi är inget "gott" system. Jämfört med dess motsats, planekonomi, så är systemet bättre. Men bättre blir automatiskt inte bra.
"Det är bra att det blir bättre men det vore bättre om det blev bra", skrev Kent Andersson i en av sina pjäser.
Att ifrågasätta vårt beroende av dollar och ställa frågan om pengar leder till frihet, är bara en av många uppgifter för konsten. Att lösa denna uppgift inom koncepualismens ramar är bara att ge "motståndet" ytterligare en röst.
Det är därför Moderna Museet och den konceptuella konsten behövs – för att kören av röster skall bli så mångfacetterad som möjligt.
Clas 990904
Measuring liberty with a dollar av Cornelia Parker