Sidan är uppdaterad
2006-01-08
|
Sidan är uppdaterad 2006-01-08
|
|
Jason 1998-05-04 1998-10-27 Min första hund som jag hade hette Torntrollets Jason O´Kelly. Ett litet nystan som var så fin. Tyvärr så fick jag bara ha honom i sex månader. Här kommer berättelsen om Jason. Jag och husse (mest jag) hade beslutat oss för att skaffa en hund. Eftersom det bara finns en ras för mig, så tog jag kontakt med valpförmedlingen för golden retriever. Efter några samtal hittade jag en kennel som passade mig. Måndagen den 4:e maj ringde Åsa och sa "Nu har de kommit, fyra tikar och fyra hanar. Nu var det bara att vänta i åtta veckor, sedan var han vår. När valparna var fem veckor åkte vi till Ås för att titta på underverken. Vad söta de var. Måndagen den 29 juni 1998 skulle Thomas och jag bli husse och matte. Nu var det bara att fixa med allt. Semester, matskålar, koppel, halsband mm. Tänk vad tiden går sakta ibland. Jag räknade veckor, dagar och timmar, tills det var dags att hämta hem lilla Jason.
Mina fyra veckors semester gick alldeles för fort. Som tur var så jobbade jag bara 50% då. Jag fick mycket tid till Jason. Vilken sommar och höst. Sedan blev allt nattsvart. Jason, min lilla valp fyra månader och tre veckor, blev halt. Jag trodde att han hade gjort illa sig när vi var ute. Men så var det inte. När Jason fortfarande haltade efter en vecka, så ringde jag till veterinären Gudrun. Vi åkte in för undersökning. Det var något med armbågarna. Gudrun skickade iväg röntgenplåtarna för att Håkan Kasström (han är expert på leder) skulle titta på dem. En vecka senare ringer Gudrun till mig. "Det ser inte bra ut." Hon Pratade "grekiska" för mig. Jag förstod inte vad hon sa. Men bra var det inte, det förstod jag iallafall. Dubbla fel i bägge armbågarna.
Det blev många samtal till min uppfödare. Jag ringde till Sandvikens Djursjukhus för att få mer information av Håkan Kasström. Men han hade åkt till Sydamerika. Kan du fatta att han skulle vara bortai 14 dagar. Helt otroligt! Medan han var borta så pratade jag åter med Gudrun, för att höra efter vad hon hade för åsikt. Det går kanske att operera. Två operationer. Fria höfter. Och så vidare. Jag tog kontakt med mitt försäkringsbolag, för att höra om de kostade på operationerna. Det skulle de göra. Åter fick jag ett litet hopp.
Äntligen fick jag tag på Håkan. Efter att ha pratat med honom, så insåg jag att allt var slut. Morgonen därpå ringde jag Gudrun. Vi fick en tid efter helgen. Det blev en jobbig helg, men samtidigt så visste jag att jag gjorde det enda rätta.
Så kom tisdagen den 27 oktober. Sista morgonen tillsammans. Min mamma och jag följde med Jason till den eviga vilan. Det var ett fint slut vi fick tillsammans. Jason blev nästan sex månader. Min uppfödare hade en kull som var leveransklar dagen efter att Jason dog. Var jag redo för en ny valp? Thomas och jag funderade och funderade. Det var många tankar i våra huvuden. Skulle vi våga? Tänk OM osv. En och en halv vecka senare åkte vi upp till Ås för att "titta" på en valp. Sedan gick det som det gick, vi kom hem med vår nya familjemedlem. Jag jämförde Baloo med Jason, tyckte att Baloo var ful. Han var en stor och kraftig krabat, som vägde dubbelt så mycket som Jason gjorde i samma ålder.
Det tog någon vecka innan jag accepterade Baloo. Nu älskar jag honom. Gissa om jag var orolig när vi skulle röntga höfter och armbågar på Baloo. Som tur är så är Baloo fri på både höfter och armbågar.
Jason nästan 6 månader |
Sidorna är omgjorda
2006-01-01 Kopiering förbjuden utan tillåtelse av ägaren |
